Kort efter det att jag hade blivit frisläppt 1952 träffade jag Nela, en nitisk pionjärsyster. Hon hade tjänat som pionjär i södra Polen. Senare hade hon arbetat i ett ”bageri”, en hemlig plats där vår litteratur trycktes. Det var ett hårt arbete som krävde vakenhet och självuppoffring.

Ansvarig för ”bagerierna”

På den tiden hade områdestillsyningsmannen ansvaret för de hemliga, undangömda ”bagerierna”. Polisen var oss tätt i hälarna och försökte hela tiden upptäcka och sätta stopp för vår tryckeriverksamhet. Ibland lyckades de, men vi var aldrig utan den nödvändiga andliga maten. Det var uppenbart att Jehova tog hand om oss.

Den som blev ombedd att hjälpa till med det hårda och farliga tryckeriarbetet måste vara lojal, vaken, självuppoffrande och lydig. Det var sådana egenskaper som gjorde att ett ”bageri” kunde fortsätta att fungera säkert. Ofta var det svårt att hitta lämpliga gömställen för den underjordiska tryckeriverksamheten. En del platser verkade bra, men bröderna där var inte tillräckligt försiktiga. På andra ställen var det tvärtom. Bröderna var villiga att göra oerhörda uppoffringar. Jag satte verkligen stort värde på alla bröder och systrar som jag hade privilegiet att få samarbeta med.