UNDERJORDISKA TRYCKERIER I SIBIRIEN

Det var ett svårt arbete att duplicera biblisk litteratur, men Jehova välsignade det. Enbart under 1949 och 1950 duplicerade och spred bröderna 47 165 exemplar av olika publikationer till församlingarna. Dessutom rapporterade landskommittén att det under samma period och trots intensivt motstånd hade hållits 31 488 möten i landet.

Efterfrågan på litteratur växte hela tiden, och detta skapade ett behov av nya tryckerier. Stach Savitskij säger: ”År 1955 organiserades ett underjordiskt tryckeri i vårt hem. Eftersom min far inte var ett Jehovas vittne, måste vi be honom om lov. Under omkring två månader grävde vi ut ett rum under vår förstukvist som mätte ungefär två gånger fyra meter. Vi grävde ut omkring 30 kubikmeter jord, och vi var tvungna att bära undan den här jorden och gömma den för att ingen skulle lägga märke till den. När vi hade grävt till ett djup av en och en halv meter under markytan stötte vi på permafrost. Medan vi var på vårt förvärvsarbete försökte mor tina upp den frusna jorden genom att göra upp en liten eld med torr ved och elda utan att dra till sig grannarnas uppmärksamhet. Senare brädfodrade vi det utgrävda utrymmet för att skapa ett golv och ett innertak. När det var klart flyttade ett gift par in. De skulle arbeta och bo i detta källarutrymme. Mor tog hand om dem och lagade mat och tvättade åt dem. Detta tryckeri var i gång till 1959.

År 1957 frågade den broder som hade tillsyn över dupliceringen av litteratur mig: ’Kan du arbeta i tryckeriet? Vi måste framställa minst 200 tidskrifter i månaden.’ Först gjorde jag 200 och sedan 500 tidskrifter. Men efterfrågan på litteratur växte hela tiden. Vi var tvungna att utföra arbetet om natten, eftersom vi som var landsförvista arbetade på dagarna och hade ledigt bara en dag i veckan.

När jag kom hem från arbetet gick jag ner i tryckeriet. Jag sov nästan aldrig, eftersom en tryckning måste fullföljas när den väl hade påbörjats. Trycksvärtan skulle annars torka, och därför var det omöjligt att avbryta arbetet och fortsätta det vid ett annat tillfälle. Ibland var jag tvungen att trycka 500 sidor och sedan gå över dem och göra små korrigeringar med en nål så att texten skulle bli tydlig. Det var mycket dålig ventilation, och därför var det svårt att få sidorna att torka när de väl var tryckta.

Jag levererade de tryckta tidskrifterna på natten till staden Tulun, två mil hemifrån. Jag visste inte exakt vart de tog vägen därifrån, men jag visste att den här litteraturen användes av vittnen i Krasnojarsk, Bratsk, Usolje-Sibirskoje och andra städer.

År 1959 frågade de ansvariga bröderna mig om jag ville hjälpa till med att bygga ett nytt tryckeri intill järnvägsstationen i Tulun. Jag arbetade återigen med sådant som jag hade gjort tidigare i samband med det första tryckeriet, till exempel att gräva ut jord och installera belysning. Jehova gav oss vishet. Sedan flyttade en familj in och arbetade där i ungefär ett år. Till slut upptäckte KGB tryckeriet. I den lokala tidningen kunde man läsa att belysningen var installerad på ett sådant sätt att till och med erfarna elektriker hade svårt att förstå hur det var gjort.

Förutom vår familj så var det inte många bröder som kände till mitt arbete i tryckeriet. Eftersom bröderna och systrarna i församlingen inte såg till mig på kvällarna var de oroliga för min andlighet. De brukade komma hem till mig för att uppmuntra mig, men jag var aldrig hemma. Ja, på grund av den fullständiga övervakningen på den tiden kunde tryckeriet endast skötas i största hemlighet.”

DUPLICERING AV LITTERATUR I MOSKVA

Myndigheterna var väl medvetna om att vittnena var i stort behov av biblar och biblisk litteratur. Upprepade förfrågningar från den styrande kretsen om att få lov att trycka eller föra in biblisk litteratur i landet fick antingen avslag eller blev ignorerade. Eftersom det var sådan brist på litteratur, sökte bröderna hela tiden efter sätt att duplicera litteratur i olika delar av landet, Moskva inbegripet, för att kunna förse församlingarna och grupperna med andlig mat.

År 1957 dömdes Stepan Levitskij till tio års fängelse för att han hade ett enda exemplar av Vakttornet, som upptäcktes under en duk på matsalsbordet. Stepan berättar: ”Efter tre och ett halvt år upphävde högsta domstolen min dom. Innan jag blev frigiven rekommenderade bröderna att jag flyttade till någon plats i närheten av Moskva för att predika och ta del i annan andlig verksamhet där. Jag hittade ett ställe två timmar från Moskva och började predika i de olika delarna av huvudstaden. Jehova välsignade dessa ansträngningar, och efter några år organiserades en grupp av bröder och systrar i Moskva. År 1970 blev jag förordnad till en krets som omfattade Moskva, Leningrad (nu Sankt Petersburg), Gorkij (nu Nizjnij Novgorod), Orjol och Tula. Jag fick ansvaret att förse församlingarna med litteratur.

Jag var övertygad om att det var Jehovas vilja att Moskva och andra delar av Ryssland skulle få en tillräcklig mängd biblisk litteratur. I bön till Jehova gav jag uttryck åt min villighet att göra mer när det gällde detta. Snart blev jag bekant med en man som arbetade inom tryckeribranschen och som hade kontakt med flera tryckerier i Moskva. I förbigående frågade jag honom om det var möjligt att få trycka en liten upplaga av en bok vid något tryckeri i Moskva.

’Vad då för en bok?’ frågade han.

’Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset’, svarade jag nervöst.

Han hade en nära vän som arbetade i ett tryckeri. Vännen var kommunist och ledare för en partiorganisation. Mot kontant betalning var han villig att trycka en liten upplaga av en bok. Det var verkligen underbart för bröderna att få hålla den här bibelförklarande boken i händerna.

Det var stora risker både för mig och för tryckaren att trycka vår litteratur på det här sättet. När en viss mängd hade kommit ut ur pressen, vanligtvis på natten, måste den snabbt föras ut ur tryckeriet utan att någon lade märke till det. Jehova välsignade det hela, och mycket biblisk litteratur trycktes vid det här tryckeriet, till exempel böckerna ”Sanningen skall göra eder fria”, Sanningen som leder till evigt liv och till och med sångboken! Detta var verkligen mat i rätt tid för oss. (Matt. 24:45) Vi kunde använda det här tryckeriet i nio år.

Men en dag kom tryckeriföreståndaren helt oväntat in på tryckeriet medan en av våra publikationer höll på att tryckas. Tryckaren ställde snabbt om pressen och började trycka en hälsotidskrift. Men eftersom han hade bråttom förde han av misstag in sex sidor av vår publikation i tidskriften. Föreståndaren tog ett nytryckt exemplar till sitt kontor. När hon läste tidskriften blev hon mycket överraskad över att hitta stoff som helt uppenbart inte hörde hemma där. Hon kallade in tryckaren och frågade hur det här stoffet hade hamnat i tidskriften. Därefter tog KGB upp fallet. Under hot om ett långt straff berättade tryckaren allt han visste. Detta ledde till att KGB snabbt tog reda på vad jag höll på med, eftersom jag var det enda vittnet för Jehova i Moskva som de kände till. Jag dömdes till fem och ett halvt år i fängelse.” Tryckaren fick tre år.

[Bilder på sidan 150]

Hemmagjord tryckeriutrustning

Rotationspress

Papperspress

Skärmaskin

Häftmaskin

[Bild på sidan 151]

Stepan Levitskij, en spårvagnsförare som modigt tog kontakt med en tryckare