Senare utsågs två andra nitiska bröder, Stanislav Burjak och Petro Tokar, att hjälpa honom. En kristen syster i Lviv hade ett hus, där de bodde i hemlighet och tryckte litteratur, så att hela Sovjetunionen kunde förses med andlig föda. Under stor fara fördes litteratur in från Polen för översättning och vidare tryckning i Lviv.

Ny förföljelse

En broder blev i juni 1947 hejdad på gatan i Lviv. Han blev arresterad, eftersom han hade med sig tryckt litteratur som skulle delas ut till bröderna. Säkerhetstjänsten erbjöd sig att lagligen inregistrera vår organisation, om han bara skaffade fram adresserna till de vittnen som han regelbundet delade ut tryckt litteratur till. Brodern gav dem i sin oskuld adresserna till nära 30 bröder, däribland broder Burjak, som var landstjänare då. Senare blev de alla arresterade. Brodern ångrade sig uppriktigt och erkände att det var oursäktligt av honom att sätta sådan tilltro till säkerhetstjänsten.

De arresterade bröderna fördes till ett fängelse i Kiev för ytterligare undersökning och domstolsförhör. Kort efteråt dog broder Burjak i fängelset. Han hade före sin arrestering lyckats kontakta områdestjänaren, Mykola Tsyba, från Östgalizien och till honom överlåta tillsynen över arbetet i Ukraina och det övriga Sovjetunionen.

Detta var första gången som den sovjetiska säkerhetstjänsten i ett enda svep hade arresterat så många ansvariga bröder och bröder som arbetade i de underjordiska tryckerierna. Sovjetiska myndighetspersoner ansåg att vår litteratur var antisovjetisk. Vittnena blev falskeligen anklagade för verksamhet som undergrävde lag och ordning, och många dömdes till döden. Dödsdomarna förvandlades emellertid till 25 års fångläger.