Nu var frågan: Skulle de trycka själva? Bröderna försökte köpa en rotationspress för tidskriftstryckning men fick veta att det bara fanns några få sådana pressar i Förenta staterna och att det inte skulle vara möjligt att skaffa någon på många månader. Men de litade på att om det var Herrens vilja, så kunde han sörja för en utväg. Och det gjorde han!

Bara några månader efter återkomsten till Brooklyn lyckades de köpa en rotationspress. Åtta kvarter från Betelhemmet, vid Myrtle Avenue 35, hyrde de tre våningar i en byggnad. I början av år 1920 hade Sällskapet sitt eget tryckeri — litet, men välutrustat. Bröder som hade tillräcklig erfarenhet av att sköta utrustningen erbjöd sig att hjälpa till med arbetet.

The Watch Tower för 1 februari 1920 trycktes på Sällskapets egen press. I och med april månad trycktes också The Golden Age i det egna tryckeriet. I årsrapporten för det året kunde Vakt-Tornet lämna den glädjande rapporten ”att (amer.) Vakt-Tornet, Den gyllene tidsåldern och många småböcker under större delen af året helt och hållet tryckts af invigda händer, hvarvid ett enda motiv ledt deras handlingar, och detta motiv har varit kärlek till Herren och hans rättfärdighetssak. ... Under det att andra tidningar och tryckalster måste stoppa på grund af pappersbrist och stridigheter mellan arbetare och arbetsgifvare, kunde våra publikationer obehindradt utkomma.”

Tryckeriutrymmet var ganska begränsat, men produktionen var häpnadsväckande. The Watch Tower hade en fast upplaga på 60.000 exemplar. Men The Golden Age trycktes också där, och första året var numret för 29 september ett specialnummer. Det innehöll ett detaljerat avslöjande av dem som stod bakom förföljelsen av bibelforskarna från år 1917 till år 1920. Fyra miljoner exemplar trycktes! En av tryckarna sade senare: ”Alla utom kocken fick hjälpa till för att vi skulle få ut det numret.”

Första året man tryckte tidskrifter på rotationspressen frågade broder Rutherford bröderna om de också kunde trycka broschyrer på den. Först verkade det inte genomförbart. Tillverkarna av pressen sade att det inte gick. Men bröderna försökte, och de klarade det. De konstruerade också en egen falsmaskin och minskade därmed behovet av arbetare för det arbetsmomentet från tolv till två man. Vad var förklaringen till deras framgång? ”Erfarenhet och Herrens välsignelse”, sade föreståndaren för tryckeriet när han summerade det hela.

Det var emellertid inte bara i Brooklyn som Sällskapet bedrev tryckeriverksamhet. En del av arbetet med att trycka litteratur på främmande språk sköttes från ett kontor i Michigan. För att tillgodose behoven i samband med det arbetet installerade Sällskapet år 1921 en sättmaskin (en Linotype), tryckpressar och annan nödvändig utrustning i Detroit i Michigan. Där trycktes litteratur på polska, ryska, ukrainska och andra språk.

Samma år gav Sällskapet ut boken Guds Harpa (på engelska), som var skriven som en bibelstudiebok för nybörjare. Fram till år 1921 hade Sällskapet ännu inte försökt trycka och binda böcker i egen regi. Skulle bröderna försöka sig på det arbetet också? Återigen sökte de Herrens ledning.

Överlämnade bröder trycker och binder böcker

År 1920 hade The Watch Tower rapporterat att många kolportörer hade tvingats lämna sin tjänst på grund av att tryckerier och bokbinderier inte hade kunnat effektuera Sällskapets beställningar. Bröderna vid högkvarteret menade att om de inte var beroende av kommersiella företag med alla deras arbetskonflikter, skulle de kunna avge ett större vittnesbörd om Guds uppsåt för mänskligheten. Om de tryckte och band böckerna själva, skulle det också bli svårare för motståndare att lägga hinder i vägen för arbetet. Dessutom hoppades de med tiden kunna sänka kostnaden för böckerna och därigenom göra det lättare för allmänheten att skaffa sig dem.

Men detta skulle kräva mer utrymme och utrustning, och bröderna skulle bli tvungna att lära sig nya färdigheter. Kunde de klara det? Tryckeritillsyningsmannen, Robert J. Martin, påminde sig att Jehova i Moses dagar hade uppfyllt Besalel och Oholiab ”med vishet i hjärtat till att utföra allt det arbete” som behövdes för att uppföra den heliga tältboningen. (2 Mos. 35:30—35) Med den bibliska berättelsen i tankarna var broder Martin övertygad om att Jehova också skulle göra vad som än behövdes för att hans tjänare skulle kunna framställa litteratur för predikoarbetet.

Efter mycken begrundan och många böner började planerna ta form. Broder Martin skrev senare till broder Rutherford, när han tänkte tillbaka på det som hade hänt: ”Den största dagen av alla var den dag då du ville veta om det fanns något gott skäl till att vi inte skulle trycka och binda alla våra böcker själva. Det var en hissnande tanke, eftersom det innebar att vi skulle inrätta ett komplett tryckeri med utrustning för sättning, förnickling, tryckning och bindning, att vi skulle sköta mer än ett tjugotal för oss helt obekanta maskiner, av vilka de flesta var maskiner som vi inte ens visste att de existerade, och att vi skulle behöva lära oss mer än ett dussin yrken. Men det verkade vara det bästa sättet att bekämpa efterkrigstidens höga bokpriser.

Du hyrde den sex våningar höga byggnaden vid Concord Street 18 (med hyresgäster på två av våningarna); och den 1 mars 1922 flyttade vi in. Du köpte oss en komplett utrustning maskiner för sättning, förnickling, tryckning och bindning — det mesta nytt, men också en del begagnat — och vi satte i gång.

Ett av de större tryckeriföretagen, som hade gjort en hel del arbete åt oss, fick höra vad vi höll på med, och verkställande direktören kom och besökte oss. Han såg den nya utrustningen och anmärkte torrt: ’Här står ni med en egen förstklassig tryckeriutrustning, och ingen här vet ett dugg om hur den skall användas. Om sex månader kommer alltihop att vara en enda skrothög; och då kommer ni att inse att de som skall utföra tryckningen åt er är de som alltid har gjort det och som förstår sig på det.’

Det lät ganska logiskt, men han tog inte Herren med i beräkningen; och Herren har alltid varit med oss. När vi skulle börja binda böcker, sände han en broder som har arbetat i binderibranschen i hela sitt liv. Han var till stor hjälp just när han som bäst behövdes. Tack vare honom och tack vare Herrens ande, som verkade genom de bröder som försökte lära sig arbetet, dröjde det inte länge förrän vi tillverkade böcker.”

Eftersom det var gott om plats i tryckeriet vid Concord Street, överfördes tryckeriverksamheten i Detroit till Brooklyn. Andra året i det nya tryckeriet framställde bröderna 70 procent av de böcker och broschyrer som behövdes, förutom tidskrifter, traktater och löpsedlar. Följande år hade arbetet blivit så omfattande att det blev nödvändigt att också utnyttja de två återstående våningarna i tryckeribyggnaden.

Kunde man öka bokproduktionen? Bröderna lät bygga en rotationspress i Tyskland för det här ändamålet; den sändes till Amerika och togs i bruk år 1926. Så vitt de visste, var det den första rotationspressen i Amerika som användes till tryckning av böcker.

Men sedan, under en period av intensiv förföljelse år 1918, när ledande representanter för Sällskapet orättmätigt sattes i fängelse, utrymdes högkvarteret (som låg i Brooklyn i New York). Tryckplattorna förstördes. Den kraftigt reducerade staben flyttade tillbaka kontoret till Pittsburgh, till tredje våningen i en byggnad vid Federal Street 119. Skulle detta sätta stopp för framställningen av biblisk litteratur?

Skulle de trycka själva?

Sedan Sällskapets president, J. F. Rutherford, och hans medarbetare hade blivit frigivna ur fängelset, samlades bibelforskarna i Cedar Point i Ohio år 1919. De begrundade det som Gud hade tillåtit hända föregående år och vad hans ord visade att de skulle göra under den tid som låg framför dem. Det tillkännagavs att en ny tidskrift, The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern), skulle ges ut som ett redskap till att rikta människors uppmärksamhet på att Guds kungarike är mänsklighetens enda hopp.

Liksom tidigare anlitade Sällskapet ett kommersiellt företag som skulle sköta tryckningen. Men tiderna hade förändrats. Det förekom arbetskonflikter inom den grafiska industrin, och det var problem på pappersmarknaden. En pålitligare anordning behövdes. Bröderna lade fram saken i bön för Herren och väntade på hans ledning.