Som överlämnade tjänare åt Jehova Gud har vi också fått uppleva en befrielse. Genom hans oförtjänta omtanke är vi inte längre slavar under det stora Babylons falska läror och traditioner eller under ondskan i denna gamla tingens ordning. (Johannes 8:32; 2 Korintierna 4:4—6) Denna befrielse och den frihet som den medför ger oss en möjlighet att visa Gud hur mycket vi uppskattar den kärlek som han har visat oss. (1 Johannes 4:9) Hur då?

Genom att vi inte förfelar syftet med Guds oförtjänta omtanke. Syftet är detsamma som det var för Jehovas forntida tjänare, nämligen att vi skall ägna oss åt den sanna tillbedjan. I våra dagar, liksom på Paulus’ tid, innebär detta att vi skall ”förkunna för nationerna de goda nyheterna om den Smorde”, Kristus. (Efesierna 3:8) Alla som tar emot Guds oförtjänta omtanke måste därför ta del i den kristna tjänsten. Detta innebär att vi som Jehova Guds överlämnade tjänare har ansvaret att göra sanningen uppenbar för andra, att upphöja och prisa Guds namn och att tjäna honom i en form av gudsdyrkan som är ren och helig. — Matteus 28:19, 20; Hebréerna 13:15; Jakob 1:27.

Visar våra gärningar att vi har förfelat syftet med vår befrielse från denna onda tingens ordning och dess falska religion? Paulus sade till korintierna att ”nu är den särskilt godtagbara tiden” att hjälpa andra att vinna frälsning. (2 Korintierna 6:2) I våra dagar, när tillintetgörelsen av denna onda ordning är mycket nära förestående, har Paulus’ ord ännu större aktualitet.