Fängelserna i kris

”Att bygga fler fängelser för att lösa problemet med brottsligheten är som att anlägga fler kyrkogårdar för att lösa problemet med en dödlig sjukdom.” — ROBERT GANGI, EXPERT PÅ KRIMINALVÅRDSFRÅGOR.

I EN värld där politisk korrekthet döljer den mörka sidan av verkligheten används mildare alternativ till det dystra ordet ”fängelse”. Man föredrar ordet ”kriminalvårdsanstalt”, där man ger ”yrkesträning” och ”socialvård”. Man väljer hellre att använda uttrycket ”intagen” än det avhumaniserande ordet ”fånge”. Men om man tittar under ytan, kommer man att finna att fängelserna har allvarliga problem, till exempel våldsamt stigande kostnader för att ha lagbrytarna bakom lås och bom och den ständigt växande klyftan mellan kriminalvårdens mål och resultaten.

En del ifrågasätter att fängelserna har en god inverkan. De påpekar att samtidigt som antalet fångar världen över har ökat till mer än åtta miljoner har antalet brott i många länder inte minskat i någon nämnvärd utsträckning. Samtidigt som många av dem som sitter i fängelse är där för narkotikabrott är tillgången på narkotika på gatan fortfarande ett allvarligt problem.

Likväl är det många som anser att det är fängelsestraff som bör gälla. De menar att när en lagöverträdare sätts i fängelse, är det ett rättvist straff. En journalist beskriver den iver med vilken man sätter brottslingar bakom lås och bom som en ”feber”.

Det finns fyra huvudorsaker till att lagbrytare sätts i fängelse: 1) för att bestraffa lagöverträdarna, 2) för att skydda samhället, 3) för att förhindra att fler brott begås och 4) för att rehabilitera brottslingarna och lära dem att bli laglydiga och produktiva medborgare efter sin frigivning. Låt oss se om fängelserna uppfyller dessa mål.

Är lösningen en del av problemet?

”Att förnedra fångarna och slå ner modet på dem är det sämsta sättet att förbereda dem för världen utanför.” — EN LEDARE I TIDNINGEN THE ATLANTA CONSTITUTION.

I MÅNGA fall har fängelserna ingen annan funktion än att vara en återhållande kraft — dvs. de är återhållande en tid. Har verkligen en fånge sonat sitt brott, när han så småningom friges?a Hur är det med brottsoffren eller deras släktingar och vänner? ”Jag är mor till ett barn som blev mördat”, sade Rita med vädjande röst, när hennes 16-årige sons mördare frigavs efter att ha avtjänat ett fängelsestraff på inte mer än tre år. ”Tänk efter en stund. Kan du försöka sätta dig in i vad detta innebär?” Som Ritas fall visar dröjer sig tragedin kvar länge efter det att rättegången är avslutad och tidningsrubrikerna är bortglömda.

Den här frågan angår inte bara dem vars liv har påverkats av brottsligheten, utan även alla andra. Trots allt är det ju så att vare sig fångarna har blivit rehabiliterade eller bara förhärdats genom sina erfarenheter i fängelset, har detta ett direkt samband med din sinnesfrid, ja, kanske rentav med din säkerhet.

En skola för brottslingar

Fängelsesystemet lyckas inte alltid dämpa ett brottsligt beteende. ”När resurserna läggs på att bygga nya fängelseceller i stället för att bygga upp fångarnas självkänsla, är det ofta bara början på mer — och värre — brott”, skriver Jill Smolowe i tidskriften Time. Peter,b som har suttit 14 år i fängelse, är av samma uppfattning. ”De flesta av mina medfångar började med en mindre förseelse, sedan lärde de sig egendomsbrott, och till slut hade de blivit fullfjädrade brottslingar som begick grova brott mot andra människor”, berättar han. ”För dem är fängelserna som en yrkesskola. De kommer ut och har blivit mycket värre.”

Fängelserna kan ta hand om brottslingarna en tid, men de tycks inte kunna göra mycket — om ens något — för att förhindra brott på längre sikt. I vissa innerstadskretsar betraktar man ofta fängelsestraff som ett slags invigningsrit. I många fall förvandlas pojkar och unga män till förhärdade brottslingar. ”Man blir inte alls bättre av fängelsevistelsen”, säger Larry, som har åkt ut och in i fängelse. ”Brottslingarna kommer ut och gör om samma sak igen.”

Den här ”svängdörrsteorin” är kanske en förklaring till att, enligt vad en amerikansk studie visar, det är en så liten andel som 5 procent av brottslingarna som står för 50 procent av alla grova brott. Tidskriften Time skriver: ”När fångarna inte kan använda sin tid till någonting konstruktivt, fyller de ofta tiden med att bygga upp hat och ilska. De lär sig dessutom olika brottsmetoder som ... de har med sig i bagaget när de kommer ut igen.”

Det är inte bara i USA man brottas med de här problemen. John Vatis, som är läkare vid ett militärfängelse i Grekland, säger: ”Våra fängelser har blivit mycket bra på att frambringa personer som är hotfulla, våldsamma och elaka. De flesta fångar som friges har en önskan att ’göra upp’ med samhället.”

De sociala kostnaderna

Fängelsekrisen påverkar också din ekonomi. Så till exempel kostar varje fånge i USA skattebetalarna omkring 21.000 dollar om året. Fångar över 60 år kan kosta mer än tre gånger så mycket. I många länder minskar allmänhetens förtroende för straffsystemet av flera andra skäl. En sak som oroar många är att fångar släpps ut i förtid och att lagbrytare helt och hållet lyckas undgå fängelsestraff på grund av någon teknisk detalj i lagen som en knipslug advokat har hittat. Brottsoffer brukar känna att de inte har tillräckligt skydd mot ytterligare våld, och de har ofta knappast något att säga till om i den rättsliga processen.

Allmänhetens oro växer

Allmänhetens förtroende för fängelsesystemet ökar inte av kännedomen om de inhumana förhållanden som fångarna utsätts för, något som beskrivs i vidstående ruta. Fångar som har utsatts för orättvis behandling under tiden de avtjänade sina straff kommer sannolikt inte att bli rehabiliterade. Dessutom är det flera människorättsgrupper som har uppmärksammat att ett oproportionerligt antal av fångarna tillhör en minoritetsgrupp. Frågan gäller om detta är en slump eller om det beror på rasdiskriminering.

År 1998 riktade en rapport från nyhetsbyrån AP uppmärksamheten på den svåra situation som före detta fångar i fängelset i Holmesburg i Pennsylvania i USA befann sig i. De önskade ersättning för att de, enligt vad de själva hävdar, har använts som mänskliga försökskaniner i kemiska experiment under sin fängelsevistelse. I USA har man dessutom börjat att ha straffångar hopkedjade igen. Amnesty International rapporterar: ”De hopkedjade fångarna får arbeta 10–12 timmar, ofta i het sol, med mycket korta pauser för att dricka vatten, och de har en timmes lunchrast. ... De enda toalettmöjligheterna för fångarna är ett bärbart kärl som finns bakom en skärm. Fångarna är hela tiden fastkedjade när de använder kärlet. När kärlet inte är tillgängligt är fångarna tvingade att sätta sig på huk och uträtta sina behov inför ögonen på de andra.” Naturligtvis har inte alla fängelser sådana rutiner. Men en sådan omänsklig behandling avhumaniserar både fångarna och dem som ger den.

Till nytta för samhället?

Naturligtvis upplever de flesta samhällen en större trygghet när farliga brottslingar sitter bakom lås och bom. I andra samhällen uppskattar man fängelserna av andra skäl. När ett fängelse i den lilla australiska staden Cooma skulle stängas, protesterade man. Varför? Därför att fängelset innebar sysselsättningsmöjligheter för ett samhälle som kämpade med ekonomiska problem.

På senare tid har myndigheterna i vissa länder sålt sina fängelser till privata företag i syfte att spara pengar. Dessvärre är det då lönsamt att ha fler fångar och längre straff. Risken finns att rättvisan får stryka på foten för kommersiella intressen.

Efter en sådan här genomgång kvarstår den grundläggande frågan: Blir brottslingarna verkligen rehabiliterade i fängelserna? Svaret är ofta nej, men det kanske kommer som en överraskning för dig att det finns enskilda fångar som har fått hjälp att ändra sig. Låt oss se hur det är möjligt.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidorna 6, 7]

Hurdan är situationen i fängelserna?

ÖVERFULLA FÄNGELSER: Storbritannien har ett akut problem med överfulla fängelser, och det är inte så konstigt! Detta land har den näst högsta siffran per capita vad gäller interner i hela Västeuropa, med 125 fångar per 100.000 invånare. Det största fängelset i São Paulo i Brasilien är byggt för att ta emot 500 fångar. Men det har 6.000 fångar. I Ryssland förekommer det att celler, som normalt skall hysa 28 fångar, har mellan 90 och 110. Problemet är så allvarligt att fångarna måste sova i skift. I ett asiatiskt land tränger man in 13, 14 fångar i celler som inte är större än 3 kvadratmeter. I västra Australien har man löst problemet med utrymmesbristen genom att använda containrar att ha fångarna i.

VÅLD: I det tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel rapporteras det om brutala fångar som mördar och använder tortyr i ”kriget mellan olika rivaliserande grupper som bedriver illegal verksamhet med alkohol, narkotika, sex och ocker”. Ofta ligger rasmotsättningar bakom fängelsevåldet. ”Fångarna kommer från 72 olika länder”, konstaterar Der Spiegel. ”Motsättningar och konflikter leder oundvikligen till våld.” Ledningen i ett sydamerikanskt fängelse uppgav att det i genomsnitt dödades 12 fångar varje månad. ”Enligt fångarna var det dubbelt så många”, rapporterar Londontidningen Financial Times.

SEXUELLA ÖVERGREPP: I artikeln ”Våldtäktskrisen i fängelserna” i tidningen The New York Times heter det att enligt en försiktig beräkning ”utsätts mer än 290.000 manliga fångar [i USA] för sexuella övergrepp varje år”. Rapporten fortsätter: ”Det fruktansvärda sexuella våldet brukar sträcka sig till mer än bara en incident — ofta rör det sig om dagliga övergrepp.” Enligt en beräkning förekommer det i amerikanska fängelser cirka 60.000 oönskade sexuella handlingar varje dag.

HÄLSA OCH HYGIEN: Spridningen av sexuellt överförda sjukdomar bland fångarna är ett välkänt faktum. Tbc bland fångar i Ryssland och vissa afrikanska länder uppmärksammas över hela världen, liksom problemet med att man på många fängelser i världen försummar fångarna när det gäller medicinsk behandling, hygien och näringsrik kost.

[Bild]

Ett överfullt fängelse i São Paulo i Brasilien

[Bildkälla]

AP Photo/Dario Lopez-Mills

[Bilder på sidorna 4, 5]

Högriskfängelset La Santé i Paris

[Bildkälla]

AP Photo/Francois Mori

[Bild på sidan 6]

Kvinnliga fångar i Managua i Nicaragua

[Bildkälla]

AP Photo/Javier Galeano

Kan fångar verkligen rehabiliteras?

”Ingen kan tvinga en annan människa att ändra sig. Förändringen måste ske hos personen själv, och den måste ske frivilligt.” — VIVIEN STERN: A SIN AGAINST THE FUTURE —IMPRISONMENT IN THE WORLD.

EN VIKTIG nyckel till att få fångar att ändra sig har samband med utbildning och förändringar i fråga om värderingar och inställning. Utan tvivel finns det personer som är uppriktiga och som anstränger sig för att utbilda och hjälpa fångar. Deras fina och osjälviska arbete är verkligen uppskattat av många fångar.

Somliga menar att fängelsesystemet som sådant inte kan förändras och att fångar har små möjligheter att ändra sig i en sådan miljö. Att spärra in en person kanske inte i sig självt hjälper denne att få nya värderingar, men biblisk undervisning har hjälpt några att göra förändringar i sitt liv. Detta belyser att rehabilitering är möjlig på individuell basis.

Det finns i dag fångar som med Bibelns hjälp har gjort de förändringar som frambringar ett rätt tänkesätt och ett rätt uppförande. Hur då? Genom att de lyder Bibelns råd: ”Sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning; förvandla er i stället genom att göra om ert sinne, så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” (Romarna 12:2) Hur åstadkoms detta?

Bibelns roll

Många menar att religionen kan spela en viktig roll i att hjälpa fångar att ångra sina tidigare handlingar. Naturligtvis är ett grundläggande problem med detta att varje förändring av personligheter som åstadkoms i fängelserna kanske försvinner så snart fången har frigetts. En fånge uttrycker det så här: ”Det är många som säger att de har mött Kristus här — men när de ger sig av härifrån, lämnar de kvar Kristus!”

Erfarenheten visar att det måste ske en äkta förändring i en persons inre — i brottslingens sinne och hjärta — och att grundvalen måste vara uppriktig ånger av tidigare orätta handlingar. Ett program av biblisk undervisning kan hjälpa en person att lära sig hur Gud ser på ondska och varför det är fel. Detta kan ge honom starka skäl till att inte vilja fortsätta på en sådan bana.

Jehovas vittnen leder ett sådant bibliskt undervisningsprogram i många fängelser runt om i världen, med fantastiska resultat. (Se sidan 10.) ”Vi har fått hjälp att se vad Bibeln säger om meningen med livet och de välsignelser framtiden har i beredskap för mänskligheten”, säger en fånge och tillägger: ”Det är en fantastisk utbildning!” En annan fånge säger: ”Vi fattar beslut som är grundade på Guds råd. ... Vi ser hur vi själva förändras. Vi vet vad som bör komma främst i vårt liv.”

Naturligtvis finns det ett behov av förändring också utanför fängelsets murar. Den verkliga lösningen på fängelsekrisen ligger i att man avlägsnar själva behovet av fängelser. En av de underbara sanningarna i Bibeln som har rört så många fångars hjärtan är uttryckt i Guds löfte: ”Ogärningsmännen, de kommer att avskäras. ... Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” — Psalm 37:9, 29.

När det händer kommer Guds överlägsna normer att upprätthållas av en oförstörbar regering som är både kärleksfull och fast: Guds himmelska rike med Kristus som kung — den regering som kristna har lärt sig att be om. (Matteus 6:10) I denna nya värld kommer varje invånare att rehabiliteras genom att lära sig Guds överlägsna lagar. Då kommer ”jorden ... sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten”. (Jesaja 11:9) Vad blir resultatet? De laglydiga invånarna i den nya världen ”kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid”. — Psalm 37:11.

[Ruta/Bilder på sidan 10]

Ett hoppets fönster öppnas

I mer än 20 år har Jehovas vittnen på frivillig basis lett ett framgångsrikt bibliskt undervisningsprogram i det federala fängelset i Atlanta i Georgia i USA. Under denna tid har mer än 40 fångar fått hjälp att bli döpta Jehovas vittnen, och mer än 90 andra har också haft nytta av ett regelbundet bibelstudium.

Vakna! talade nyligen med några av de Jehovas vittnen som har ägnat sig åt detta osjälviska arbete i det här fängelset.

◼ Varför är det så effektivt med biblisk undervisning när det gäller att motivera vissa fångar att göra förändringar i sitt liv?

David: Många av fångarna har aldrig fått någon kärlek, inte ens i barndomen. När de får veta att Gud älskar dem, och när de i bön utgjuter sitt hjärta för honom och han sedan besvarar deras bön, blir han verklig för dem. Deras hjärtan rörs till att besvara hans kärlek.

Ray: En av fångarna som jag studerade med blev som barn misshandlad. När jag frågade honom vad som gjorde att han drogs till Jehova, svarade han att när man lär sig Bibelns sanning upptäcker man att Jehova verkligen förstår en. Detta gjorde att han ville lära sig mer om en sådan kärleksfull Guds personlighet.

◼ Somliga hävdar att fångarna har dolda motiv när de söker sig till religionen — de kanske vill få sina straff förkortade eller bara få tiden att gå. Vad är era erfarenheter, när det gäller detta?

Fred: När fångarna är med vid våra studier, undviker vi att vädja till deras sentimentalitet. Vi gör inget mer än att studera Bibeln med dem. De förstår snabbt att de kommer att få undervisning i Bibeln och att detta är det enda vi gör. Några fångar har bett mig hjälpa dem med deras fall. Jag har då förklarat att jag inte tänker göra det. Detta leder till att de som kommer till vår studiegrupp och fortsätter att vara med där är sådana som verkligen vill studera Bibeln.

Nick: En sak som jag lägger märke till är de förändringar som några fångar gör under sin tid i fängelset. Några av dem har blivit döpta Jehovas vittnen och har fått utstå mycket från de andra fångarnas sida. Det kan vara mycket svårt för dem. Om inte Bibeln hade påverkat deras hjärtan, skulle de inte kunna förbli trogna under dessa svåra omständigheter.

Israel: I regel har de en djup önskan att lära sig mer om Jehova, och de uttrycker det på ett mycket rörande sätt. Man kan se att det kommer från hjärtat.

Joe: De som blir sanna kristna har kommit att inse varför de kom på avvägar. De förstår också att det finns hopp om en förändring — ett hoppets fönster har öppnats för dem. Nu kan de uppriktigt se fram emot uppfyllelsen av Jehovas löften om framtiden.

◼ Varför kan inte fängelsesystemet ensamt förändra brottslingarna?

Joe: Syftet med straffsystemet är inte att rehabilitera fångarna, utan att hålla dem borta från det övriga samhället. Det är det som är själva roten till problemet — fängelsesystemets inrotade tänkesätt mot de intagna.

Henry: Fängelsesystemet kan inte förändra hjärtat hos brottslingarna. De flesta av dessa personer kommer att upprepa sina brott när de kommer ut.

[Bild på sidorna 8, 9]

Många fångar har fått hjälp att lära sig sanningen som finns i Bibeln