”MAN SATTE HANS FÖTTER I BOJOR”

Man vet inte så mycket om hur egyptiska fängelser var vid den här tiden. Men arkeologer har hittat ruiner av fortliknande byggnader med celler och fängelsehålor. Josef beskrev senare platsen där han var inspärrad med ett ord som ordagrant betyder ”cistern”, vilket för tankarna till en mörk och hopplös plats. (1 Moseboken 40:15, fotnoten) I Psalmernas bok får vi kompletterande upplysningar om vad Josef utsattes för: ”Man satte hans fötter i bojor och fjättrade honom med halsjärn.” (Psalm 105:17, 18, Bibel 2000) Egyptierna bakband ibland sina fångar vid armbågarna, och andra tvingades bära halsjärn. Tänk vad Josef måste ha lidit av den här grymma behandlingen, speciellt med tanke på att han var oskyldig!

Dessutom var det här inte någon tillfällig motgång. I skildringen sägs det att ”han blev kvar där i fängelset”. Han fick tillbringa flera år på det där fruktansvärda stället!a Han visste inte ens om han någonsin skulle släppas därifrån. Hur kunde han undgå att bli helt förkrossad och uppgiven när de första omtumlande dagarna blev till veckor och månader?

Bibelskildringen ger oss ett betryggande svar: ”Jehova fortsatte att vara med Josef och visade honom kärleksfull omtanke.” (1 Moseboken 39:21) Inga fängelsemurar, bojor eller mörka hålor kan hindra Jehovas lojala kärlek från att nå hans tjänare. (Romarna 8:38, 39) Föreställ dig hur Josef öppnade sitt hjärta i bön till sin himmelske Far och fick den frid och det lugn som bara ”all trösts Gud” kan erbjuda. (2 Korinthierna 1:3, 4; Filipperna 4:6, 7) Vad mer gjorde Jehova för Josef? Han ”lät honom finna ynnest för fängelsechefens ögon”.

Fångarna blev tydligen tilldelade olika arbetsuppgifter, och Josef gav återigen Jehova mycket att välsigna. Han arbetade hårt och gjorde sitt bästa, oavsett uppgift. Sedan lämnade han resten i Jehovas händer. Jehova såg till att Josef blev respekterad och fick ökat förtroende i fängelset, precis som han fått hos Potifar. Vi läser: ”Så fängelsechefen överlämnade alla fångarna som var i fängelset i Josefs hand, och vad beträffar allt som de gjorde där, var han den som fick det gjort. Fängelsechefen såg inte efter någonting alls som var i hans hand, eftersom Jehova var med Josef, och Jehova lät det han gjorde ha framgång.” (1 Moseboken 39:22, 23) Vad skönt det måste ha varit för Josef att känna att Jehova tog hand om honom!

Livet kan vända från en dag till en annan, och ibland råkar vi ut för stora orättvisor. Men vi kan lära oss mycket av Josefs tro. Om vi håller oss nära Jehova i bön, följer hans normer och arbetar hårt för att göra det som är rätt i hans ögon, kommer vi att ge honom något att välsigna.