Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • ”Var inte rädd!”
    Vittna grundligt om Guds rike
    • Jag talar ”gärna till mitt försvar” (Apg. 23:35–24:21)

      10. Vilka allvarliga anklagelser framfördes mot Paulus?

      10 I Caesarea hölls Paulus ”under bevakning i Herodes palats” i väntan på att anklagarna skulle komma från Jerusalem. (Apg. 23:35) Fem dagar senare anlände översteprästen Ananias, en offentlig talare som hette Tertullus och några äldste. Tertullus började med att lovorda Felix för allt han gjorde för judarna. Han ville uppenbarligen smickra honom för att få hans sympatier.b Sedan gick han över till själva ärendet och sa så här om Paulus: ”Den här mannen är en plåga. Han ställer till oroligheter bland alla judar runt om i världen, och han är ledare för nasaréernas sekt. Han försökte också vanhelga templet, så vi grep honom.” De andra judarna ”ställde sig bakom angreppet och försäkrade att det som sagts var sant”. (Apg. 24:5, 6, 9) Att ställa till oroligheter, vara ledare för en farlig sekt och vanhelga templet var allvarliga anklagelser som kunde leda till dödsstraff.

      11, 12. Hur bemötte Paulus anklagelserna mot honom?

      11 Sedan fick Paulus tillåtelse att tala och började med att säga: ”Jag [talar] gärna till mitt försvar.” Han förnekade bestämt alla anklagelser. Han hade inte vanhelgat templet och inte heller ställt till oroligheter. Han påpekade att han faktiskt hade varit borta från Jerusalem flera år och att han hade kommit dit ”för att överlämna gåvor” till de kristna som kan ha blivit fattiga på grund av svält och förföljelse. Han betonade att han hade blivit ”ceremoniellt renad” innan han gick in i templet och att han medvetet hade ansträngt sig för att ”alltid ... ha ett rent samvete inför Gud och människor”. (Apg. 24:10–13, 16–18)

      12 Däremot erkände Paulus att han tjänade sina förfäders Gud och följde ”den väg som de kallar en sekt”. Men han underströk att han trodde på ”allt som står skrivet i lagen och i profeterna”. Och precis som sina anklagare hoppades han på ”en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. Sedan sa han: ”Låt de här männen själva berätta vad de fann mig skyldig till när jag stod inför Sanhedrin. Det finns bara en sak de skulle kunna anklaga mig för. I domstolen ropade jag: ’Det är för att jag tror på en uppståndelse från döden som jag i dag står anklagad inför er!’” (Apg. 24:14, 15, 20, 21)

      13–15. Hur kan vi efterlikna Paulus om vi skulle ställas inför rätta?

      13 Vi kan efterlikna Paulus om vi skulle ställas inför rätta på grund av vår tillbedjan och kanske anklagas för att skapa oro, göra uppror, vara medlemmar av en ”farlig sekt” eller något liknande. Paulus fjäskade inte för ståthållaren som Tertullus gjorde. Han var lugn och respektfull. Han var vänlig men lade fram fakta på ett klart och sanningsenligt sätt. Han nämnde att de ”judar från provinsen Asia” som hade beskyllt honom för att ha befläckat templet inte var där och att han lagligt sett borde ha fått möjlighet att möta dem och höra deras beskyllningar. (Apg. 24:18, 19)

      14 Viktigast av allt var att Paulus inte drog sig för att berätta om sin tro. På ett modigt sätt tog han återigen upp sin tro på uppståndelsen, och det var ju precis det som hade skapat ett sådant kaos när han stod inför Sanhedrin. (Apg. 23:6–10) Varför betonade han uppståndelsehoppet i sitt försvarstal? Han ville vittna om Jesus och om att han hade blivit uppväckt från de döda, något som motståndarna inte godtog. (Apg. 26:6–8, 22, 23) Så det var uppståndelsen, och särskilt Jesus uppståndelse, som var själva anledningen till att han stod inför rätta.

      15 Precis som Paulus kan vi vittna modigt och hämta kraft av det Jesus sa till sina lärjungar: ”Ni ska bli hatade av alla på grund av mitt namn, men den som håller ut till slutet ska bli räddad.” Och vi behöver inte oroa oss över vad vi ska säga, för Jesus lovade: ”När man griper er för att utlämna er ska ni inte vara oroliga för vad ni ska säga. Säg det som ges er i den stunden, för det är inte ni som talar, utan den heliga anden.” (Mark. 13:9–13)

      ”Felix [blev] förskräckt” (Apg. 24:22–27)

      16, 17. a) Vad sa och gjorde Felix under Paulus rättegång? b) Vad kan det ha berott på att Felix blev förskräckt, men varför fortsatte han att träffa Paulus?

      16 Det här var inte första gången som ståthållaren Felix fick höra om den kristna tron. I skildringen sägs det: ”Felix, som var väl insatt i Vägen [som kristendomen kallades i början], sköt upp rättegången och sa: ’När militärbefälhavaren Lysias kommer hit ska jag avkunna min dom.’ Och han gav befälet order om att Paulus skulle hållas fängslad men ha en viss frihet och att hans vänner skulle få tillåtelse att sörja för hans behov.” (Apg. 24:22, 23)

      17 Några dagar senare lät Felix och hans hustru Drusilla, som var judinna, hämta Paulus och ”lyssnade när han talade om tron på Kristus Jesus”. (Apg. 24:24) Men när Paulus pratade om ”rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen blev Felix förskräckt”. Det berodde kanske på att det oroade hans samvete med tanke på allt hemskt han hade gjort i sitt liv. Så han skickade i väg Paulus och sa: ”Det räcker för den här gången, men när jag får möjlighet ska jag kalla på dig igen.” Felix kallade på Paulus många gånger efter det, men inte för att han ville veta mer om sanningen utan för att han hoppades på att få pengar av honom. (Apg. 24:25, 26)

      18. Varför pratade Paulus med Felix och hans hustru om ”rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen”?

      18 Varför pratade Paulus med Felix och hans hustru om ”rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen”? De hade bett om att få reda på vad ”tron på Kristus Jesus” innebar. Paulus visste hur omoraliska, elaka och orättvisa de var och visade tydligt vad som krävdes för att bli en efterföljare till Jesus. Det han sa visade vilken stor skillnad det var mellan Jehovas rättfärdiga normer och hur Felix och hans hustru levde. Det här borde ha hjälpt dem att förstå att alla är ansvariga inför Gud för vad de tänker, säger och gör och att den dom de skulle få av Gud var mycket viktigare än den dom Paulus skulle få av Felix. Inte konstigt att Felix blev förskräckt!

      19, 20. a) Hur bör vi hantera sådana som verkar intresserade av sanningen men som egentligen har själviska motiv? b) Hur vet vi att Felix inte var Paulus vän?

      19 När vi går i tjänsten kan vi träffa människor som påminner om Felix. I början kan de verka intresserade av sanningen, men i grund och botten har de kanske bara själviska motiv. Vi vill inte vara naiva när vi vittnar för sådana människor, men vi drar oss inte heller för att berätta om Guds rättfärdiga normer, precis som Paulus gjorde. Kanske kan sanningen röra deras hjärta. Men om det blir uppenbart att de inte tänker göra förändringar för Jehovas skull går vi vidare i stället och försöker hitta dem som verkligen söker efter sanningen.

      20 Efter ett tag blev det tydligt vilka motiv Felix hade: ”När det hade gått två år efterträddes Felix av Porcius Festus, och eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna lät han Paulus sitta kvar i fängelset.” (Apg. 24:27) Felix var ingen riktig vän till Paulus. Han visste att de som tillhörde ”Vägen” varken gjorde uppror mot myndigheterna eller försökte få andra att göra det. (Apg. 19:23) Han visste också att Paulus inte hade brutit mot den romerska lagen. Ändå lät han honom fortsätta sitta fängslad eftersom han ville ”hålla sig väl med judarna”.

      21. Vad hände med Paulus när Porcius Festus hade blivit ståthållare, och vad hjälpte säkert Paulus att hålla ut?

      21 Den sista versen i kapitel 24 i Apostlagärningarna visar att Paulus fortfarande hölls fången när Porcius Festus efterträdde Felix som ståthållare. Nu började en rad förhör med Paulus, och han ställdes inför flera olika ämbetsmän. Han blev verkligen dragen ”inför kungar och ståthållare”. (Luk. 21:12) Som vi ska se fick han längre fram vittna för dåtidens mäktigaste härskare. Trots allt som hände höll han hela tiden fast vid sin tro. Han fick säkert styrka att hålla ut när han tänkte på Jesus ord: ”Var inte rädd!”

      FELIX – JUDEENS PROKURATOR

      Omkring år 52 utsåg den romerske kejsaren Claudius en av sina favoriter, Antonius Felix, till prokurator, eller ståthållare, över Judeen. Felix var precis som sin bror Pallas en frigiven slav som hade tjänat i kejsarens familj. Aldrig tidigare hade en frigiven slav utsetts till prokurator med militär befogenhet.

      Felix.

      På grund av broderns inflytande hos kejsaren ”trodde sig ... [Felix] kunna begå alla illgärningar ostraffat”, säger den romerske historikern Tacitus. (Annales, XII, 54) Som prokurator utövade Felix ”med sin slavnatur ... kungamakt under alla former av grymhet och begär”. (Maktspelet i Rom. Historiae, 1971, översatt av Bertil Cavallin) Under sin tid som prokurator gifte han sig med Drusilla efter att ha övertalat henne att lämna sin man. Hon var dotter till Herodes Agrippa I. Felix behandlade Paulus på ett korrupt och olagligt sätt och trodde antagligen att han skulle få mutor av honom.

      Felix styre var så korrupt och förtryckande att kejsar Nero kallade tillbaka honom till Rom år 58. En delegation judar följde med till Rom för att ställa Felix till svars för hans sätt att styra, men Pallas sägs ha räddat sin bror från straff.

      a Se rutan ”Felix – Judeens prokurator”.

      b Tertullus tackade Felix för att han hade gett nationen ”stor fred”. Men egentligen var det mer oroligt i Judeen under Felix tid som ståthållare än under någon annan ståthållares styre fram till upproret mot Rom. Dessutom var det definitivt inte sant att judarna tog emot Felix reformer ”med den största tacksamhet”. De flesta judar avskydde honom eftersom han hade gjort livet svårt för dem och brutalt krossat deras uppror. (Apg. 24:2, 3)

  • ”Jag vädjar till kejsaren!”
    Vittna grundligt om Guds rike
    • KAPITEL 25

      ”Jag vädjar till kejsaren!”

      Paulus försvarar de goda nyheterna på ett bra sätt

      Bygger på Apostlagärningarna 25:1–26:32

      1, 2. a) I vilken situation befinner sig Paulus? b) Vilken fråga kan vi ställa oss när det gäller Paulus vädjan till kejsaren?

      PAULUS står under sträng bevakning i Caesarea. När han för två år sedan återvände till Judeen försökte judarna döda honom vid åtminstone tre tillfällen inom loppet av bara några dagar. (Apg. 21:27–36; 23:10, 12–15, 27) Hittills har de inte lyckats, men de har inte gett upp. När han förstår att han kanske kommer att överlämnas till sina fiender säger han till den romerske ståthållaren Festus: ”Jag vädjar till kejsaren!” (Apg. 25:11)

      2 Stöttade Jehova Paulus beslut att vädja till den romerske kejsaren? Svaret är viktigt för oss som vittnar grundligt om Guds rike nu i de sista dagarna. Vi behöver veta om det Paulus gjorde är ett mönster som vi ska följa för att ”försvara och juridiskt befästa de goda nyheterna”. (Fil. 1:7)

      ”Jag står inför kejsarens domarsäte” (Apg. 25:1–12)

      3, 4. a) Varför bad judarna att Paulus skulle föras till Jerusalem, och varför misslyckades de med sin plan? b) Hur hjälper Jehova sina nutida tjänare, precis som han hjälpte Paulus?

      3 Tre dagar efter det att Festus hade tillträtt som romersk ståthållare över Judeen besökte han Jerusalem.a Där lyssnade han på de främsta prästerna och judarnas främsta män, som anklagade Paulus för allvarliga brott. De visste att den nye ståthållaren var pressad att hålla fred med dem och alla andra judar. Så de bad honom om en tjänst. De ville att han skulle föra Paulus till Jerusalem så att han kunde dömas där. Men det fanns en baktanke med den här begäran. De planerade nämligen att döda Paulus på vägen mellan Caesarea och Jerusalem. Festus avslog deras begäran och sa: ”Era ledare kan följa med mig [till Caesarea], och om den mannen har gjort något som är fel kan de lägga fram sina anklagelser mot honom.” (Apg. 25:5) På det sättet kom Paulus undan med livet i behåll ännu en gång.

      4 Under alla prövningar som Paulus gick igenom använde Jehova Jesus för att styrka honom. Vi minns vad Jesus hade sagt till honom i en syn: ”Var inte rädd!” (Apg. 23:11) Jehovas nutida tjänare utsätts också för svårigheter och hot. Jehova skyddar oss inte mot alla de här problemen, men han ger oss vishet och kraft att hålla ut. Vi kan alltid räkna med att Jehova i sin stora kärlek ger oss ”den kraft som är över det normala”. (2 Kor. 4:7)

      5. Vad valde Festus att göra?

      5 Några dagar senare satte sig Festus på ”domarsätet” i Caesarea.b Framför honom stod Paulus och hans anklagare. Paulus svarade på deras grundlösa beskyllningar och sa: ”Jag har varken syndat mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren.” Han var oskyldig och borde därför friges. Vilket beslut skulle Festus fatta? Eftersom han ville ställa sig in hos judarna frågade han Paulus: ”Är du villig att resa till Jerusalem och dömas av mig där?” (Apg. 25:6–9) Vilket absurt förslag! Om Paulus skickades tillbaka till Jerusalem skulle hans anklagare bli hans domare, och det skulle betyda en säker död. I det här fallet valde Festus politiska fördelar framför rättvisan. En tidigare ståthållare, Pontius Pilatus, hade agerat på liknande sätt i ett ännu viktigare fall – det som rörde Jesus. (Joh. 19:12–16) Nutida domare kan också böja sig för politiska påtryckningar. Därför bör vi inte bli förvånade om domstolar bortser från tydliga bevis i fall som gäller Jehovas folk.

      6, 7. Varför vädjade Paulus till kejsaren, och vad lär vi oss av hans exempel?

      6 Festus önskan att göra judarna nöjda kunde ha försatt Paulus i en livsfarlig situation. Därför utnyttjade Paulus en rättighet han hade som romersk medborgare. Han sa till Festus: ”Jag står inför kejsarens domarsäte, och det är där jag bör dömas. Jag har inte gjort något orätt mot judarna, som du säkert förstår vid det här laget. ... Jag vädjar till kejsaren!” En sådan vädjan gick vanligtvis inte att upphäva. Festus betonade det när han sa: ”Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara.” (Apg. 25:10–12) Genom att vädja till en högre rättslig instans gav Paulus ett mönster för hur de kristna bör gå till väga i vår tid. När motståndare försöker skapa ”svårigheter i lagens namn” använder sig Jehovas vittnen av olika juridiska möjligheter för att försvara de goda nyheterna.c (Ps. 94:20)

      7 Efter att ha suttit inspärrad i över två år för brott han aldrig hade begått skulle Paulus nu få möjlighet att försvara sin sak i Rom. Men innan han skickades i väg ville en annan härskare träffa honom.

      Människor i en rättssal efter ett domstolsutslag. En broder, hans advokater och flera vittnen som är där ser allvarliga ut. De på motståndarsidan ser glada ut och gratulerar juristerna som drev fallet mot brodern.

      Vi överklagar rättsliga beslut som går emot oss.

      ”Jag [blev] inte olydig” (Apg. 25:13–26:23)

      8, 9. Varför besökte kung Agrippa Caesarea?

      8 Några dagar efter det att Paulus hade vädjat till kejsaren kom kung Agrippa och hans syster Berenike ”på ett officiellt besök hos Festus”.d Under romartiden var det vanligt att myndighetspersoner gjorde ett sådant här besök hos en ny ståthållare. Genom att gratulera Festus till hans nya ställning försökte Agrippa säkert knyta politiska och personliga kontakter som han kunde ha nytta av i framtiden. (Apg. 25:13)

      HJÄLP FRÅN HÖGRE INSTANSER I VÅR TID

      Jehovas vittnen har ibland vänt sig till högre rättsliga instanser för att få hjälp när arbetet med att förkunna de goda nyheterna om Guds rike har hindrats. Här är två exempel:

      Den 28 mars 1938 upphävde USA:s högsta domstol de lägre domstolarnas beslut och frikände en grupp Jehovas vittnen som hade anhållits för att de hade spritt biblisk litteratur i staden Griffin i Georgia. Det här var första men inte sista gången som Högsta domstolen behandlade en överklagan som gällde Jehovas vittnens rätt att förkunna de goda nyheterna.g

      Ett annat fall gällde Minos Kokkinakis, ett Jehovas vittne i Grekland. Under en period på 48 år anhölls han mer än 60 gånger för ”proselytvärvning”. Arton gånger ställdes han inför rätta. Under många år satt han i fängelse eller var förvisad till ensliga öar i Egeiska havet. Efter en fällande dom 1986 överklagade han beslutet i de högre domstolarna i Grekland, men utan framgång. Han sökte då hjälp av Europadomstolen (Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna). Den 25 maj 1993 fastställde Europadomstolen att Grekland hade överträtt broder Kokkinakis rätt till religionsfrihet.

      Jehovas vittnen har vänt sig till Europadomstolen många gånger, och i de flesta fall har de vunnit. Ingen annan organisation, religiös eller icke-religiös, har lyckats lika bra med att försvara de grundläggande mänskliga rättigheterna i Europadomstolen.

      Har andra nytta av de rättsliga segrar som Jehovas vittnen vunnit? Forskaren Charles C. Haynes skrev: ”Vi står alla i tacksamhetsskuld till Jehovas vittnen. Oavsett hur många gånger de har blivit förolämpade, bortjagade och till och med fysiskt angripna, fortsätter de att kämpa för sin (och följaktligen vår) religionsfrihet. Och när de vinner, vinner vi alla.” (The Pantagraph, 23 juni 2002)

      g Se även en artikel i Vakna! för 8 januari 2003, sidan 3–11, som innehåller en redogörelse för ett beslut som USA:s högsta domstol fattade angående yttrandefriheten.

      9 Festus berättade om Paulus för Agrippa, som blev nyfiken och ville höra honom. Nästa dag satte sig de båda styresmännen på domarsätet under stor pompa och ståt. Den här uppvisningen var säkert imponerande, men den fånge som stod framför dem skulle göra ett minst lika starkt intryck på de närvarande. (Apg. 25:22–27)

      10, 11. Hur visade Paulus kung Agrippa respekt, och vad berättade han för kungen om sin bakgrund?

      10 Paulus tackade respektfullt kung Agrippa för att han fick tala till sitt försvar inför honom, och han framhöll att kungen var insatt i judarnas alla seder och tolkningsfrågor. Sedan beskrev han sin bakgrund: ”Jag har levt som farisé enligt den strängaste riktningen i vår religion.” (Apg. 26:5) Som farisé hade han sett fram emot att Messias skulle komma. Nu som kristen förkunnade han modigt att Jesus var den som man hade väntat på så länge. Skälet till att han stod inför rätta den här dagen var alltså en trosuppfattning som han och hans anklagare hade gemensamt, nämligen hoppet om att det löfte Gud hade gett deras förfäder skulle uppfyllas. Den här förklaringen gjorde Agrippa ännu mer intresserad och nyfiken.e

      11 Paulus berättade om hur illa han tidigare hade behandlat de kristna: ”Själv var jag övertygad om att jag på alla sätt skulle bekämpa nasarén Jesus namn. ... Jag var så rasande på dem [Jesus efterföljare] att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer.” (Apg. 26:9–11) Paulus överdrev verkligen inte. Många kände till hur våldsamt han hade förföljt de kristna. (Gal. 1:13, 23) Agrippa kanske undrade: ”Vad kan ha fått honom att ändra sig?”

      12, 13. a) Vad fick Paulus att bli kristen? b) Hur hade Paulus spjärnat emot pikstaven?

      12 Paulus berättade sedan vad som hade fått honom att ändra inställning: ”När jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, med myndighet och en fullmakt från de främsta prästerna, såg jag vid middagstid ett ljussken från himlen, ärade kung. Det var klarare än solens glans, och det strålade omkring mig och dem som reste tillsammans med mig. Alla föll till marken, och jag hörde en röst som sa till mig på hebreiska: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du gör det svårt för dig själv när du spjärnar emot pikstaven.’ Men jag frågade: ’Vem är du, herre?’ Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer.’”f (Apg. 26:12–15)

      13 Innan Paulus fick den här övernaturliga synen hade han bildligt talat spjärnat emot pikstaven. Precis som ett dragdjur skadar sig självt i onödan när det spjärnar emot den vassa spetsen på en oxpik hade Paulus skadat sig själv andligen genom att kämpa emot Guds vilja. När Jesus visade sig på vägen till Damaskus fick han Paulus, som var uppriktig men vilseledd, att ändra sin inställning. (Joh. 16:1, 2)

      14, 15. Vad sa Paulus om de förändringar han hade gjort i sitt liv?

      14 Paulus gjorde verkligen stora förändringar i sitt liv. Han sa till Agrippa: ”Jag [har] gjort det jag blev tillsagd i den himmelska synen. Först i Damaskus och sedan i Jerusalem och över hela Judeens land och bland nationerna har jag förkunnat att man måste ångra sig och vända om till Gud genom att göra gärningar som motsvarar ångern.” (Apg. 26:19, 20) Han hade under många år varit upptagen med det uppdrag som Jesus hade gett honom i synen. Med vilket resultat? De som tog emot de goda nyheter han förkunnade ångrade sitt omoraliska och oärliga uppförande och vände om till Gud. De blev goda medborgare som visade respekt för lag och ordning.

      15 Men Paulus motståndare brydde sig inte om de här goda resultaten. Paulus sa: ”Det var därför judarna grep mig i templet och försökte döda mig. Men eftersom Gud har hjälpt mig vittnar jag än i dag för både hög och låg.” (Apg. 26:21, 22)

      16. Hur kan vi efterlikna Paulus om vi får tala med domare och myndighetspersoner om vår tro?

      16 Som sanna kristna måste vi ”alltid [vara] beredda att försvara” oss när det gäller vår tro. (1 Petr. 3:15) Om vi får tala med domare och myndighetspersoner om våra trosuppfattningar kan vi ha nytta av att göra som Paulus gjorde när han talade med Agrippa och Festus. Vi kan respektfullt berätta för dem om hur Bibelns sanningar har förändrat vårt och andras liv till det bättre, och det kan göra dem positivare i sin inställning till oss.

      ”Det skulle inte ta lång tid för dig att övertala mig att bli kristen” (Apg. 26:24–32)

      17. Hur reagerade Festus på Paulus försvarstal, och vilken liknande inställning möter vi i dag?

      17 Festus och Agrippa lämnades inte oberörda av Paulus övertygande vittnesmål. Lägg märke till vad som hände: ”När Paulus sa detta till sitt försvar sa Festus med hög röst: ’Du håller på att bli galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till galenskap!’” (Apg. 26:24) Många i dag reagerar på samma sätt som Festus. De kanske tycker att de som lär ut det som står i Bibeln är fanatiker. Och de som är framstående i den här världen har ofta svårt att godta det Bibeln säger om de dödas uppståndelse.

      18. Hur svarade Paulus på det Festus sa, och vad sa Agrippa?

      18 Men Paulus var inte svarslös, utan sa till ståthållaren: ”Jag håller inte på att bli galen, högt ärade Festus, utan det jag säger är rätt och riktigt. Kungen känner mycket väl till allt detta ... Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du gör det.” Agrippa svarade: ”Det skulle inte ta lång tid för dig att övertala mig att bli kristen.” (Apg. 26:25–28) Oavsett om Agrippa verkligen menade det han sa eller inte, visar hans svar att det Paulus sagt hade gjort ett djupt intryck på honom.

      19. Vilken slutsats kom Festus och Agrippa fram till?

      19 Sedan reste sig Agrippa och Festus, och då förstod alla som var där att mötet var över. ”När de var på väg ut sa de till varandra: ’Den mannen gör ingenting som förtjänar dödsstraff eller fängelse.’ Och Agrippa sa till Festus: ’Han hade kunnat friges om han inte hade vädjat till kejsaren.’” (Apg. 26:31, 32) De visste att de hade haft en oskyldig man framför sig. Kanske hade de från och med nu en positivare inställning till de kristna.

      20. Vad blev resultatet av att Paulus vittnade för höga ämbetsmän?

      20 Varken Festus eller Agrippa tycks ha godtagit de goda nyheterna om Guds rike. Var det då någon mening med att Paulus ställdes inför de här båda männen? Ja, verkligen. Att han blev dragen ”inför kungar och ståthållare” i Judeen ledde till att högt uppsatta romare som annars kanske hade varit omöjliga att nå fick höra budskapet. (Luk. 21:12, 13) Dessutom blev bröderna och systrarna uppmuntrade av Paulus exempel och av att han var lojal under prövningar. (Fil. 1:12–14)

      21. Vilka positiva resultat kan det leda till när vi anstränger oss för att fortsätta predika?

      21 Det är på samma sätt i dag. När vi anstränger oss för att fortsätta predika trots prövningar och motstånd kan det leda till många positiva resultat. Vi kan få vittna för myndighetspersoner som annars kan vara svåra att nå. Och våra bröder och systrar kan bli uppmuntrade av att vi troget håller ut. Det kan få dem att bli ännu modigare och fortsätta vittna grundligt om Guds rike.

      DEN ROMERSKE PROKURATORN PORCIUS FESTUS

      Det är bara Apostlagärningarna och Flavius Josefus skrifter som ger oss förstahandsupplysningar om Porcius Festus. Han efterträdde Felix som Judeens prokurator omkring år 58 och hade tydligen den befattningen fram till sin död bara två eller tre år senare.

      Porcius Festus.

      Festus tycks ha varit en klok och skicklig prokurator, till skillnad från sin föregångare, Felix, och sin efterträdare, Albinus. I början av hans tid som prokurator härjade rebeller i Judeen. Josefus skrev att Festus bestämde sig för att ”bekämpa den stora landsplågan. Han lät således fängsla en mängd rövare och avrätta många andra.” (Judarnas krig, 2017, översatt av I. Lagerström) Under hans ämbetstid byggde judarna en mur som skulle hindra kung Agrippa från att se vad som hände på tempelområdet. Festus beordrade först att muren skulle tas ner. Men på judarnas begäran lät han dem senare lägga fram saken för den romerske kejsaren Nero.

      Festus vidtog kraftiga åtgärder mot brottslingar och rebeller. Men för att ha goda relationer med judarna kunde han tänka sig att skjuta rättvisan åt sidan – åtminstone i fallet med Paulus.

      KUNG HERODES AGRIPPA II

      Den Agrippa som nämns i kapitel 25 i Apostlagärningarna var kung Herodes Agrippa II, sonsonsson till Herodes den store och son till den Herodes som hade gått till angrepp mot församlingen i Jerusalem 14 år tidigare. (Apg. 12:1) Han var den siste kungen i den herodianska dynastin.

      Kung Herodes Agrippa II.

      När hans far dog år 44 bodde den 17-årige Agrippa i Rom, där han utbildades vid kejsar Claudius hov. Kejsarens rådgivare ansåg att han var för ung för att ärva sin fars område, och därför utsåg man i stället en romersk ståthållare till att styra området. Men Flavius Josefus säger att så länge Agrippa var kvar i Rom engagerade han sig för judarnas sak och förde deras talan.

      Omkring år 50 utsåg Claudius Agrippa till kung över Chalkis och år 53 till kung över Itureen, Trakonitis och Abilene. Han fick också tillsyn över Jerusalems tempel, med rätt att utse judarnas överstepräster. Claudius efterträdare, Nero, utökade hans område till att också omfatta delar av Galileen och Pereen. När han träffade Paulus var han i Caesarea tillsammans med sin syster Berenike, som hade lämnat sin man, Kilikiens kung. (Apg. 25:13)

      År 66, när Agrippas försök att lugna judarnas uppror mot Rom hade misslyckats, vände sig rebellerna emot honom, och han hade inget annat val än att sluta sig till romarna. När romarna hade krossat upproret fick han ytterligare områden som belöning av den nye kejsaren, Vespasianus.

      a Se rutan ”Den romerske prokuratorn Porcius Festus”.

      b ”Domarsätet” var en stol som stod på ett podium. Den upphöjda positionen ansågs ge domarens beslut tyngd och en känsla av slutgiltighet. Pilatus satt på ett domarsäte när han bedömde anklagelserna mot Jesus.

      c Se rutan ”Hjälp från högre instanser i vår tid”.

      d Se rutan ”Kung Herodes Agrippa II”.

      e Som kristen godtog Paulus Jesus som Messias. Eftersom judarna förkastade Jesus såg de Paulus som en avfälling. (Apg. 21:21, 27, 28)

      f En bibelkännare säger så här om att Paulus färdades ”vid middagstid”: ”En resande vilade under middagshettan, såvida han inte hade oerhört bråttom. Vi förstår alltså hur Paulus verkligen pressade sig under den här förföljelsekampanjen.” (William Barclay, 1976: The Acts of the Apostles, Revised Edition)

Svenska publikationer (1950–2026)
Logga ut
Logga in
  • Svenska
  • Dela
  • Inställningar
  • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
  • Användarvillkor
  • Sekretesspolicy
  • Sekretessinställningar
  • JW.ORG
  • Logga in
Dela