Fängslade på grund av sin neutralitet

Den 19 juni 1949 flög en grupp dominikaner som levt i exil till Dominikanska republiken för att försöka störta diktatorn Rafael Trujillo. Kuppförsöket slogs snabbt ner, men det fick ändå till följd att Trujilloregimen fängslade dem som vägrade göra militärtjänst och alla som den betraktade som fiender. Några av de första vittnen som fick sitta i fängelse för att de vägrade göra militärtjänst var León, Enrique och Rafael Glass tillsammans med några av Leóns arbetskamrater, som också var vittnen.

León och hans arbetskamrater greps och förhördes av den militära säkerhetstjänsten. Han berättar: ”Vi blev hotade, och sedan släpptes vi, bara för att några dagar senare bli inkallade till militärtjänst, men utan att de vanliga procedurerna följdes. När vi vägrade göra militärtjänst, sattes vi i fängelse. Där träffade vi på fyra andra vittnen, och två av dem var mina köttsliga bröder. När vi frigavs, dömdes vi på nytt. Det här hände tre gånger i rad, med bara en eller ett par dagar mellan straffen. Vi satt sammanlagt närmare sju år i fängelse. Sista gången dömdes vi till fem år.”

Fängelselivet innebar en ständig prövning för bröderna. Interner och vakter hånade dem dag som natt. Den ansvarige vid Ozama-fästningen, där de först hölls fängslade, sa: ”Jehovas vittnen, tala om för mig när ni blivit vittnen för Djävulen, så att jag kan släppa ut er.” Men motståndarna kunde inte få dessa lojala bröder att överge sin tro. León förklarade varför: ”Jehova gav oss alltid kraft att uthärda, och även i små detaljer kunde vi märka hur han ingrep till vår fördel. Till och med när vi blev piskade eller slagna med käppar och gevär klarade vi det bra, eftersom Jehova gav oss styrka att uthärda.”