Ivan Klimko berättar: ”Det var på vintern 1948. Vi hade inte någon biblisk litteratur, men på små papperslappar skrev vi ner det vi kunde komma ihåg från äldre tidskrifter och gömde dessa för förmännen. Men de visste att vi hade sådana papperslappar. Långa tröttsamma visiteringar väntade oss. Under kalla vinterdagar föste de ut oss och ställde upp oss i rader på fem. Man räknade oss gång på gång. Det verkar som om de väntade sig att vi skulle lämna över dessa papper för att slippa stå där i den isande kylan. När vi räknades gång på gång ställde vi oss tätt tillsammans och resonerade om ett bibliskt ämne. Våra sinnen var alltid upptagna med andliga ting. Jehova hjälpte oss att bevara vår ostrafflighet mot honom. En tid senare kunde bröderna till och med få in en bibel i lägret. Vi delade upp den i flera delar för att inte hela Bibeln skulle konfiskeras vid en genomsökning.

Vi var aldrig utan biblisk litteratur. På vintern gömde vi litteraturen i snön och på sommaren i gräset och i marken. Vid genomsökningar gömde jag manuskript i båda händerna, täckte axlarna med en stor sjal och höll i sjalens ändar med händerna. När jag flyttade från läger till läger bar jag en mössa som jag själv hade sytt, och i den hade jag lagt in flera nummer av Vakttornet.

Till slut sändes jag till ett läger i Mordvinien. Där fanns det en bibel, gömd på ett säkert ställe. Vi fick bara läsa den i närvaro av den syster som hade ansvaret för att den var i säkert förvar.