Det har skett en fantastisk förvandling

Har detta undervisningsprogram i stor skala verkligen mjukat upp fångarnas stenlika hjärtan? Låt dem berätta om sina upplevelser.

”Jag lärde aldrig känna mina föräldrar, eftersom de övergav mig när jag var liten, och jag kom mycket smärtsamt att sakna känslan av att vara älskad”, erkänner Zdzisław, som är eftertänksam till sin natur. ”Tidigt i livet blev jag inblandad i brottslighet, och till slut begick jag ett mord. Skuldkänslan drev mig till att överväga att begå självmord, och jag sökte desperat efter ett verkligt hopp. År 1987 stötte jag på tidskriften Vakttornet. Genom den fick jag reda på hoppet om uppståndelsen och om evigt liv. När jag insåg att allt inte var förlorat, slog jag bort tanken på självmord och började studera Bibeln. Nu har jag lärt mig vad kärleken från Jehova och bröderna innebär.” Sedan år 1993 har denne före detta mördare varit biträdande tjänare och hjälppionjär, och förra året blev han reguljär pionjär.

Tomasz däremot tackade villigt ja till ett bibelstudium. ”Det var emellertid inte ett uppriktigt steg”, erkänner han. ”Jag studerade bara för att jag tyckte om att skryta då jag förklarade Jehovas vittnens tro för andra. Men jag gjorde inte mycket när det gällde Bibelns sanning. En dag bestämde jag mig och gick till ett kristet möte. De döpta fångarna välkomnade mig hjärtligt. Jag insåg att i stället för att skryta med kunskap behövde jag mjuka upp mitt stenlika hjärta och göra om sinnet.” Tomasz började ta på sig den nya personligheten. (Efesierna 4:22–24) I dag är han ett överlämnat och döpt Jehovas vittne och finner glädje i att predika från avdelning till avdelning.

Påtryckningar från tidigare vänner

De som lärde känna Bibelns sanning i fängelset utsattes för intensiva påtryckningar från tidigare vänner på avdelningen och från somliga av fängelsepersonalen. En av dem berättar: ”Jag blev hela tiden förlöjligad och hånad. Men jag höll brödernas uppmuntrande ord i minnet. ’Fortsätt att be till Jehova’, sade de till mig. ’Läs Bibeln så kommer du att känna inre frid.’ Det hjälpte verkligen.”

”Mina medfångar var skoningslösa i sina hätska kommentarer till mig”, säger Ryszard, en kraftig döpt broder. ”’Du kan gå till dina möten, men försök inte sticka ut hakan och låtsas att du är bättre — har du förstått?’ varnade de mig. När jag tillämpade Bibelns principer och gjorde förändringar i livet, fick jag lida för det. De välte omkull sängen, kastade omkring min bibliska litteratur och stökade till på min del av avdelningen. Jag bad till Jehova om styrka att behärska mig och började sedan lugnt städa upp. Efter ett tag upphörde angreppen.”

”När medfångar ser att vi har fattat ett orubbligt beslut att tjäna Jehova”, berättar några andra döpta fångar, ”tar sig påtryckningarna andra uttryck. De brukar säga: ’Kom ihåg att du inte får dricka, röka eller ljuga mer.’ Det slaget av påtryckningar hjälper en att utöva självbehärskning och att snabbt upphöra med laster eller missbruk. Det hjälper en också att uppodla andens frukt.” — Galaterna 5:22, 23.

Jerzy, som döptes i juni, berättar: ”Trots att jag hade viss kontakt med Bibelns sanning för flera år sedan, var det som fanns inom mig verkligen ett hårt hjärta. Bedrägeri, skilsmässa från min första fru, otillåtet umgänge med Krystyna, ett utomäktenskapligt barn och titt och tätt tillbaka till fängelset — det var så mitt liv såg ut.” När han såg att andra förhärdade brottslingar blev Jehovas vittnen medan de var i fängelset, frågade han sig själv: ”Skulle inte jag också kunna bli en bättre människa?” Han bad om ett bibelstudium och började komma till mötena. Men den verkliga vändpunkten kom då han av åklagaren fick reda på att Krystyna hade blivit ett Jehovas vittne tre år tidigare. ”Jag blev totalt överraskad!” säger Jerzy. ”Jag tänkte: ’Hur skall det bli med mig? Vad håller jag på med?’ Jag insåg att jag måste få ordning på mitt liv för att bli godkänd av Jehova.” Detta ledde till en lycklig återförening i fängelset — med Krystyna och deras 11-åriga dotter, Marzena. Det dröjde inte länge förrän de legaliserade sitt äktenskap. Trots att Jerzy fortfarande är i fängelse och har sina med- och motgångar, har han nyligen själv lärt sig teckenspråket och kan hjälpa fångar som är döva.

Mirosław var redan inblandad i brottsliga handlingar då han gick i lågstadiet. Han beundrade verkligen det hans vänner gjorde, och snart började han göra likadant. Det var många som han rånade eller misshandlade. Så hamnade han i fängelse. ”När jag befann mig i fängelset, vände jag mig till prästen för att få hjälp”, säger Mirosław. ”Men jag blev djupt besviken. Därför bestämde jag mig för att ta livet av mig med gift.” Samma dag som han planerade att ta sitt liv flyttades han till en annan avdelning. Där hittade han ett exemplar av Vakttornet som handlade om meningen med livet. ”De enkla och tydliga upplysningarna var precis vad jag behövde”, tillägger han. ”Nu ville jag leva! Jag frambar därför en bön till Jehova och bad Jehovas vittnen om ett bibelstudium.” Han gjorde snabba framsteg i sitt bibelstudium och blev döpt år 1991. Nu tjänar han som hjälppionjär i fängelset och har privilegiet att predika från avdelning till avdelning.