Möten i fängelser

Även före förbudet 1976 ställdes många av våra unga bröder inför lojalitetsprov till följd av sin kristna neutralitet. På grund av att de följde den bibliska principen i Jesaja 2:4, att inte ”lära sig att föra krig”, dömdes många till fängelsestraff på mellan tre och sex år.

Men till och med i fängelset fann de på sätt att studera Bibeln och hålla möten. De delade även ivrigt med sig av Rikets budskap till andra fångar. Äldstebröder från närliggande församlingar besökte villigt dessa trogna unga män för att ge dem uppmuntran och livsviktig andlig föda.

Omar Tschieder, som har tjänat vid Betel sedan 1982, satt mellan 1978 och 1981 i ett militärfängelse i provinsen Buenos Aires. Han satt där för att han vägrat bära uniform. Det här fängelset bestod av flera flyglar, med vardera 20 celler i en korridor. Varje cell var två gånger tre meter. Vittnena i fängelset kunde använda de tre cellerna vid korridorens ena ände för sina möten. De kunde bara samlas 10 eller 12 personer åt gången, vilket innebar att det ofta hölls mellan 8 och 14 möten i veckan.

En broder fick i uppgift att kika ut genom titthålet för att varsko resten av gruppen om någon kom. Man hittade på flera signaler för att varna gruppen. Ibland knackade den som höll vakt helt enkelt i väggen. Vid andra tillfällen band man en tråd mellan den som höll vakt och någon bland åhörarna. Vid tecken på fara drog vakten i tråden, och personen i andra änden varskodde gruppen. Ett annat sätt var att säga en mening som innehöll ett lösenord. Brodern som hade vakten kanske ropade: ”Är det någon som har ett kuvert?” När bröderna hörde lösenordet ”kuvert”, gömde de sig. Var och en hade sitt eget gömställe — under sängen, bakom dörren — var som helst, bara de var osynliga för fångvaktaren som kanske tittade in genom titthålet. All denna febrila aktivitet skedde tyst på några sekunder. God organisation var ett måste!

Under ett av mötena gömde sig bröderna kvickt efter det att de blivit varnade för att en främling var på väg in i byggnaden. Dörren öppnades, och in kom en fånge som inte var ett Jehovas vittne. Han lade något på bordet, och när han var på väg ut, vände han sig om och frågade: ”Varför gömmer ni er?” Just då blåste en vakt i sin visselpipa. Han sökte efter frivilliga till städarbeten. Så bröderna svarade: ”Vi gömmer oss för honom.” Fången hade medkänsla med dem och avlägsnade sig kvickt. Bröderna kunde hålla resten av mötet utan ytterligare avbrott.

”Vi höll alla församlingsmötena i fängelset”, fortsätter broder Domínguez. ”Jag höll faktiskt mitt första offentliga föredrag där.” Bröderna som satt i fängelse uppförde till och med bibliska dramer i full kostymering, något som var möjligt genom att de tog med sig saker hemifrån, när de hade besökt familjen. Vakterna misstänkte inte hur sandaler, togor och liknande saker skulle användas.