Andlig frihet ges åt dem som är i fängelse

”VI HAR väntat på er.” ”De här senaste nätterna har jag drömt om er ankomst.” ”Tack för att ni utsett någon att besöka oss regelbundet.” ”Vi vill uttrycka vår tacksamhet för varenda välsignelse som vi oförtjänt får från Jehova och hans organisation och för den andliga mat som ges i rätt tid.”

Vad var anledningen till dessa uttryck för tacksamhet? De kommer från interner som sitter i olika fängelser i Mexico. Dessa interner sätter värde på den uppmärksamhet de får av Jehovas vittnen, som gett dem andlig frihet trots att de sitter i fängelse. I Mexico finns det 42 fängelser där Jehovas vittnen regelbundet tar vård om interners andliga behov. Dessa ställen kallas Centro Readaptación Social (Sociala rehabiliteringscentraler). I en del av dessa fängelser hålls till och med kristna möten regelbundet med mycket goda resultat. Vid en räkning nyligen var 380 personer med vid möten på dessa ställen. Då leddes i medeltal 350 bibelstudier. Trettiosju deltagare hade börjat predika, och 32 hade överlämnat sitt liv åt Jehova och symboliserat detta genom dop i vatten.

Hur arbetet utförs

Hur utför Jehovas vittnen sin predikoverksamhet på dessa ställen? Först går de till ansvariga myndigheter för att begära skriftligt bemyndigande att besöka fängelset och förklarar syftet med besöken — att lära fångarna hur de skall förbättra sin livskvalitet och tjäna Gud på ett sätt som behagar honom.

I vartenda fall har myndigheterna gett sitt tillstånd. Dessa ämbetsmän sätter värde på den bibliska undervisning som erbjuds internerna. Fängelsemyndigheterna har lagt märke till att Jehovas vittnen lyder de säkerhetsföreskrifter som utfärdats för dessa ställen. De har låtit dessa besökande Ordets förkunnare få använda kontor, matsalar och arbetslokaler för att hålla sina möten. På ett ställe fick vittnena till och med bygga en liten Rikets sal, som det visas i följande erfarenhet som berättats av en resande tillsyningsman i sydöstra Mexico.

”I början av 1991 började vi besöka fängelset i Tehuantepec i Oaxaca, där vi fann stor andlig hunger. Vi satte snart i gång 27 bibelstudier. Med tanke på fångarnas intresse planerade vi fem församlingsmöten. En av fångarna, som visade stor kärlek till Jehova, beslöt att bygga en liten Rikets sal inne på fängelseområdet, så att vi fick en plats där vi kunde hålla möten. Han gick till fängelsedirektören och bad om tillåtelse, och ledningen var mycket samarbetsvillig. I början av december 1992 hade sex fångar kvalificerat sig som förkunnare av de goda nyheterna. På grund av de framsteg som visades gjordes anordningar för att hålla Åminnelsen inne på fängelset. Vi bad fängelsedirektören om tillåtelse att föra in emblemen, brödet och vinet, och efter ett samtal på fyra timmar gavs tillåtelsen.

Nu hände det sig den 3 april 1993 (tre dagar före åminnelsefirandet) att några fångar blev frigivna. När en som var förkunnare fick sina frigivningshandlingar, bad han att få tala med fängelsedirektören för att få tillåtelse att stanna kvar till efter åminnelsefirandet. Detta gjorde direktören förvånad, eftersom det inte var en vanlig begäran, men med tanke på fångens stora intresse av att få vara med vid Åminnelsen i fängelset beviljade han begäran. Vid Åminnelsen var 53 personer närvarande, vilka fällde glädjetårar vid slutet av programmet. Vi har kommit överens om att kalla denna grupp ’Ceresofriheten’, eftersom gruppens medlemmar [i Ceresofängelset] är fria i andlig bemärkelse.”

Jehovas vittnens arbete är mycket uppskattat på dessa ställen. I en av dessa straffanstalter rekommenderar den ansvarshavande öppet deltagande i Jehovas vittnens möten som ”terapi” för en snabb rehabilitering av interner.

Ett framgångsrikt rehabiliteringsprogram

Jehovas vittnens verksamhet har resulterat i det fullständiga rehabiliterandet av många fångar. Även om det ofta är sant att de som har suttit i fängelse återvänder till ett brottsligt liv sedan de en gång blivit frigivna, har de som verkligen tagit emot budskapet från Guds ord fullständigt förändrats. Deras omvandling påminner oss om aposteln Paulus’ ord: ”Varken otuktsmän ... eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds kungarike. Och likväl är detta vad några av er har varit. Men ni har tvättats rena, men ni har helgats, men ni har förklarats rättfärdiga i vår Herre Jesu Kristi namn och med vår Guds ande.” — 1 Korinthierna 6:9–11.

Den framträdande förändringen av deras personlighet visar sig tydligt när de uttrycker sina känslor. Miguel, som sitter i Campechefängelset i staden Campeche, uttryckte sig så här: ”I dag kan jag med glädje säga att jag räknar mig till de andra får som har det hopp som det talas om i 2 Petrus 3:13 och Matteus 5:5.” José, som sitter i Kobenfängelset i Campeche, konstaterade: ”Även om jag är fånge och mitt brott är mycket grovt, förstår jag att Jehova är mycket barmhärtig och hör mina böner och min åkallan. Han kan förlåta mina överträdelser och ge mig möjligheten att använda resten av mitt liv till att dela med mig av de goda nyheterna om Guds kungarike. Vårt tack går till våra äldste för den tid de tar till att besöka oss i fängelset, så att vi kan få nytta av löftena om Guds kungarike. Vilka angenäma välsignelser! Kan jag säga att jag är fånge? Nej, Jehova har gett mig den andliga frihet som jag behövde.”

Vad är det som gör att mördare, våldtäktsmän, mordbrännare, tjuvar och andra förändrar sig så att de blir rättskaffens kristna? Enligt dessa samma människor är det Guds ords omformande kraft och det goda umgänget med sant hängivna människor. Fallet med Tiburcio, som sitter inspärrad på straffanstalten i Mazatlán i Sinaloa, visar rehabiliteringsprogrammets framgång. Han hade suttit fängslad i Concordia i Sinaloa, där han hade problem på grund av sitt våldsamma humör. Hans hustru var ett Jehovas vittne, och han brukade behandla henne mycket illa även när hon kom för att besöka honom i fängelset. Hon var tålmodig och fortsatte att besöka honom, så han bad henne ta med sig boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden, som han började studera på egen hand.a Sedan bad han att någon skulle komma till fängelset och hålla studier med honom. Han började göra andliga framsteg, och hans förhållande till andra började förändras till det bättre. Han blev förflyttad till fängelset i Mazatlán, där det finns en grupp som studerar Bibeln, och nu är han förkunnare. Han säger: ”Tillsammans med min hustru, mina barn och mina kamrater i fängelset är jag nu tacksam för att kunna lyssna till Bibelns sanning på det här stället med hoppet om att jag i en nära framtid skall bli frigiven och kunna besöka alla sammankomster och möten i församlingen.”

Vi har också Conrado, som är mycket tacksam för de förändringar han har kunnat göra i sitt liv. Han hade sådana äktenskapsproblem att hans hustru lämnade honom. Därför tog han sin tillflykt till narkotika. Med tiden blev han narkotikalangare. Han greps och dömdes till fängelse för att han hade transporterat marijuana och kokain. I fängelset fanns det en grupp som Jehovas vittnen höll studium med, och han blev inbjuden att ta del i studiet. Han uttrycker sina känslor så här: ”Sådant som gjorde intryck på mig var den ordning med vilken mötena leddes, studieprogrammet med hjälp av publikationerna och att allting var grundat på Bibeln. Jag bad omedelbart om ett bibelstudium och började vara med vid mötena.” Det var i januari 1993. Nu är Conrado ute från fängelset och fortsätter att göra framsteg i den kristna församlingen.

Islas Marías

I Mexico finns det ett mycket fruktat fängelse som består av fyra öar som heter Islas Marías. Fångarna kan ta sig runt på dessa öar som de är fängslade på. En del bor där med hustru och barn.

En liten församling har bildats. Tre bröder från Mazatlán far dit en gång i månaden, hjälper till med att leda mötena, ordnar med litteratur och ger uppmuntran. Ibland reser kretstillsyningsmannen över dit för att besöka dem. Medeltalet närvarande är mellan 20 och 25. Det finns fyra döpta och två odöpta förkunnare där. Den resande tillsyningsmannen meddelar att ”somliga går 17 kilometer för att vara med vid mötena på söndagen och måste skynda sig att lämna mötet för att hinna tillbaka till uppropet. Går man snabbt, tar det mer än två timmar att komma tillbaka.” En av bröderna, som lärde känna sanningen i det fängelset, sade nyligen: ”Jag brukade vara intresserad av att snart komma ut, men nu kan det bli närhelst Jehova vill, eftersom jag i vilket fall som helst har en massa att göra här inne.”

Vi är glada över att se att sanningen utvecklar sin kraft att frigöra uppriktiga som söker ett sätt att behaga Jehova. Mer än ett tiotal av dessa, som har lärt känna sanningen i fängelset, har blivit frigivna och lever nu hedervärda liv som Guds tjänare, ja, några har till och med blivit församlingsäldste. Bibelns kraft att läka hjärtan och göra om människor har dramatiskt blivit ådagalagd. När dessa människor som blev inspärrade för att de begått brott väl slår in på den väg som Guds ord kastar ljus över, får de uppleva den sanna frihet som Jesus utlovade, när han sade: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” — Johannes 8:32; Psalm 119:105.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 23]

Många fick nytta av de kristna sanningar de lärde sig i fängelset