Sidan två

Längtar du efter den ro man kan finna på en plats som den här? Allteftersom jordens befolkning växer, klagar fler och fler människor över det intrång som görs i deras privatliv. Och i denna dataålder är människors personalia en öppen bok som många kan läsa.

Hur betraktar du din personliga integritet? Som något som till varje pris måste skyddas? Vad är den balanserade synen på detta?

Är ditt privatliv i fara?

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Japan

EN KÄND japansk komiker stormade med 11 följeslagare in på ett tidskriftsförlag. Med hjälp av eldsläckare och paraplyer skadade de fem personer. Vad var orsaken till detta angrepp? Han påstod att hans personliga integritet hade kränkts av företagets fototidning.

Tidskrifter som lever på att snoka i människors privatliv har fått stor spridning i Japan. ”Unga fotografer drar sig inte för att trampa på andra människors privatliv, och deras redaktioner berömmer dem och kallar dem ’modiga’”, säger en frilansfotograf.

Den ökade förekomsten av datorer är också ett hot mot den personliga integriteten. I Förenta staterna uppges statsmakterna ha i genomsnitt 18 till 20 olika register med information om varje amerikan, och många har rätt att gå in i dessa register. Men man vet också att s. k. hackers, dataintresserade personer som ofta på olagligt sätt använder sina kunskaper, gör intrång i dessa register.

Londontidningen The Times berättar till exempel om en 22-åring som skaffade sig tillträde till hertigens av Edinburgh hemliga dataregister och lämnade meddelanden. En annan person lyckades ta sig in i en ordbehandlare som tillhörde den israeliske utrikesministern och kryddade manuskriptet till ett tal med humoristiska inslag.

Det är inte bara kända personer som upplever detta som ett hot, utan också vanliga medborgare. I en amerikansk enkät från 1983 uttryckte 77 procent av de tillfrågade sin oro över sådana hot mot deras personliga integritet. Den danska dagstidningen Berlingske Tidende skriver: ”Varannan dansk känner sig otrygg eller mycket otrygg över det sätt varpå privata och offentliga register används.” Och i Japan, där människors rätt till privatliv inte har aktats så högt, är många nu oroliga och fruktar att intrånget i människors privatliv kommer att öka.

Amerikanska vetenskapsakademin säger visserligen att datoriseringen av personuppgifter inte behöver inkräkta på enskilda individers rättigheter. Men många människor fruktar för ett Storebror-samhälle av den typ som skildras i George Orwells roman 1984.

Det finns emellertid en annan aspekt på ämnet förutom den som har att göra med datorer och rätten att kontrollera upplysningar om ens egen person. Masao Matsumura vid Förvaltnings- och samordningsministeriet i Japan kallar den ”den traditionella aspekten på vårt privatliv, rätten att få vara i fred”.

I våra dagar är även denna ”traditionella aspekt” i farozonen. Du kanske själv minns något tillfälle när du ville ”vara i fred” och andra ändå snokade i ditt privatliv. Hur betraktar du ditt privatliv? Anser du att det svartsjukt bör bevakas till nästan vilket pris som helst? Men låt oss först se lite närmare på vad som egentligen menas med privatliv.

[Bild på sidan 3]

Problemet med intrång i människors privatliv ökar i takt med framstegen inom informationstekniken

Vad menas med privatliv?

”Rätten till privatliv är inte så lätt att definiera”, förklarar The Guide to American Law, ”eftersom den inte kan beskrivas i exakta ordalag.” David F. Linowes, professor i politisk ekonomi och statskonst, tillägger: ”Det finns ingen vedertagen definition av begreppet privatliv.”

I juridisk mening är rätten till privatliv en relativt ny tanke, som framfördes för första gången i en rättsvetenskaplig recension av Louis D. Brandeis och Samuel Warren år 1890. Den utlösande faktorn till denna banbrytande artikel var författarnas indignation över den skrupelfria sensationsjournalistik som gick under namnet ”gula pressen”.

Det engelska ordet ”privacy” definierades där som ”rätten att få vara i fred”. Professor Masanari Sakamoto vid universitetet i Hiroshima förklarar emellertid att definitionen ”var olycklig för den vidare utvecklingen av denna rättighet”. Han betraktar ordet ”privatliv” som ett positivt begrepp som både inbegriper avskildhet från andra människor och personliga relationer till dem.

Professor Sakamotos uppfattning är i linje med den definition som ges i The Encyclopedia Americana. Där ges följande definition av ordet ”privacy”: ”Individers, gruppers eller institutioners anspråk på att själva få avgöra när, hur och i vilken utsträckning upplysningar om dem får vidarebefordras till andra.”

Det råder således delade meningar om vad som bör betraktas som privata angelägenheter. Låt oss jämföra några av dessa uppfattningar.

Olika synsätt

”Portugisiskan har inte ens något täckande ord för detta att värna om privatlivet. Ordet ’privacy’ (privacidade) finns inte i ordböckerna”, förklarade den brasilianska tidningen O Estado de S. Paulo. Detta var år 1979. Inte förrän helt nyligen, år 1986, har en ordbok i Brasilien tagit med ordet privacidade, som är lånat från engelskan. På koreanska finns det inte något ord som motsvarar det engelska ordet ”privacy”.a

Situationen är likartad i Japan. ”Det finns i själva verket inte något japanskt ord för ’privacy’”, förklarar Donald Keene, en amerikansk japanolog. ”I det gruppinriktade Japan”, förklarar Kodansha Encyclopedia of Japan, ”har individens rätt till privatliv av tradition ansetts mindre viktig än familjens, gruppens eller samhällets rätt att känna till och ingripa i en individs angelägenheter.” Om du till exempel söker arbete i ett japanskt företag, måste du vara beredd på att mötas av frågor som: Kommer du överens med din hustru? Var arbetar hon? Hur mycket tjänar hon? Hur gamla är era barn? Vilken skola går de i? Om du är ogift, kommer din chef, när du väl har fått arbetet, kanske att säga: ”Det är på tiden att du gifter dig och slår dig till ro.”

Skulle du betrakta detta som ett oförlåtligt intrång i ditt privatliv? En anställd i Japan skulle förmodligen inte göra det. När en grupp japaner tillfrågades om vad som skänker dem sinnesfrid, var det bara 8 procent som svarade: ”Att vara ensam.” Nästan två tredjedelar av de tillfrågade sade att de kände sinnesfrid när de var tillsammans med familjemedlemmar eller vänner.

En japansk brud blev emellertid chockad över det som hände på hennes bröllop i Filippinerna. Hon frågade sin filippinske man vilka alla de människor var som var närvarande vid deras bröllopsfest. ”Jag känner dem inte”, svarade han. ”Vi lagar en massa mat, och så får vem som helst komma och dela vår glädje.” I Filippinerna är detta att visa gästfrihet. Vilken skillnad mot många europeiska länder, där människor förväntas få en formell inbjudan innan de går på en fest!

Innan man avfärdar andra människors uppfattningar i dessa angelägenheter som oacceptabla, bör man emellertid försöka se den positiva sidan av saken. En europé kanske klagar över att det inte finns något privatliv i andra samhällen. Men i dessa andra samhällen kanske människor har fått lära sig att dela nästan allting med sina familjemedlemmar och vänner. En person förväntas offra sina privata intressen snarare än bevaka dem.

Problem som måste övervinnas

Det är sant att det kan finnas problem på sådana platser där människor av hävd har föga privatliv. Om människor som bor i ett sådant samhälle vill studera eller engagera sig i andra personliga aktiviteter, måste de uppodla stor koncentrationsförmåga. Donald Keene förklarade i sin bok Living Japan: ”Det enda egentliga sättet att få avskildhet är att avskärma sig andligen från andra människor som kanske i själva verket befinner sig någon meter ifrån en, och detta slag av avskildhet är nödvändigt i Japan.”

Att leva så tätt inpå släktingar och vänner kan också skapa andra problem. Somliga japanska äkta par känner sig till exempel nödsakade att ta sin tillflykt till ”kärlekshotell” för sina intima stunder tillsammans. I Brasilien är privatlivet likaså begränsat i hem där det bara finns ett tunt draperi i stället för dörr eller där rummen endast är små avskärmade bås. Samtal och andra ljud hörs tydligt till de andra rummen.

Men det är inte bara bostadssituationen som kan upplevas som problematisk, utan också människors vänskapliga sätt. Detta kan irritera personer som värnar om sitt privatliv. Om man till exempel inte har barn, kan man bli bombarderad med personliga frågor som: ”Har ni inga barn? Varför inte det?”

Till vilket pris?

Att vara överdrivet intresserad av sina medmänniskors angelägenheter betraktas i Danmark med en viss misstänksamhet. Likadant är det i Storbritannien, där många medelålders människor sätter värde på avskildhet till och med från sina egna barn. I ett klassmedvetet samhälle försöker varje socialgrupp värna om sitt eget privatliv.

Men i de länder där människors privatliv i hög grad respekteras har också detta sitt pris. När en 80-årig man i Danmark hade låst sig ute från sitt hem, kunde han inte förmå sig att ringa på hos sin granne. Han vandrade omkring i en och en halv timme i det kalla vädret innan en polis kom och hjälpte honom att få tag i en låssmed.

Problem som detta föranledde danskarna att starta en dörrknackningskampanj på 1970-talet. Vad var syftet med denna kampanj? Att uppmuntra ensamma människor att i större utsträckning ringa på hos sina grannar och tala med dem. Inom loppet av några månader deltog omkring 50.000 danskar i denna kampanj. En sådan företeelse i ett privatlivsorienterat samhälle visar behovet av att bry sig om andra.

Vid en intervjuundersökning som utfördes av Allensbacherinstitutet i Tyskland var det 62 procent av de tillfrågade som betraktade sin egen privata lycka som sitt främsta mål i livet. Men som detta institut påpekade: ”Om vi betraktar det som dåraktigt att dela med oss åt andra och endast ser till vår egen och vår familjs privata lycka, kanske vi redan är inne i den sociala istiden.” Ja, brist på intresse för andra människor går hand i hand med själviskhet.

I Japan kan man nu lägga märke till en ökad tendens till själviskhet med tonvikt på privata intressen. ”Till de många förändringar i det japanska samhället som kommit till stånd genom nationens snabba ekonomiska tillväxt”, skriver Tetsuya Chikushi, en framstående japansk journalist, ”hör också fenomenet att barn växer upp med egna rum, ett fenomen som av många anses representera den största historiska förändringen i det japanska samhället.”

Denna förändring har både en positiv och en negativ sida. Avskildheten kan bidra till att utveckla barnets ansvarskänsla och ge det en fristad för studium och begrundan. Men den kan också göra att barn blir enstöringar som drar sig tillbaka till sina egna rum och inte umgås med familjen. Hiroshi Nakamura vid Barnkulturinstitutet i Japan pekar på dessa negativa aspekter och säger: ”Ju tidigare man blir oberoende, desto bättre, ju rikare man är, desto bättre, ju större avskildheten är, desto bättre — det är just dessa idéer som bär skulden till de psykologiska klyftorna i familjen.”

Den allt större tendensen till själviskhet i samhället oroar många japaner. Detta dilemma hjälper oss att inse hur viktigt det är att ha en balanserad syn på vårt privatliv.

En balanserad syn på vårt privatliv

SKÄLEN till att människor värnar om sitt privatliv är många och skiftande. Ungdomar kanske vill leva sitt eget liv för att visa sitt oberoende. Somliga vill hemlighålla sin ekonomiska ställning på grund av skumma affärer. Personer som blir aidstestade är ofta angelägna om att svaren behandlas konfidentiellt. Och många vill ha en egen plats, där de kan få meditera i lugn och ro.

När man behöver vara i fred

Personer som måste uthärda svåra situationer uppskattar de stunder då de får vara för sig själva. För Yoko, en ung kvinna i Tokyo, är sådana privata stunder livsviktiga för att hon skall klara av sin situation. En dag, till exempel, när slaktaren levererade hennes beställning, tog hennes svärmor emot den och slängde en hel kyckling i soptunnan, bara för att ställa Yoko i en ofördelaktig dager. För att orka med sådana situationer dag ut och dag in, säger Yoko, är de stunder då hon får vara för sig själv ovärderliga.

Att tänka igenom saker och ting när man är ensam kan hjälpa en att besluta sig för ett rätt handlingssätt. ”Bli upprörda, men synda inte”, lyder bibelns visa råd. ”Säg er mening i ert hjärta och på er säng, och tig stilla.” (Psalm 4:5, NW) Psalmisten säger vidare: ”Ja, om nätterna har mina njurar tillrättavisat mig.” (Psalm 16:7, NW) Hans ”njurar”, eller djupaste känslor, tillrättavisade honom när han tänkte igenom sin situation.

Jesus Kristus, kristendomens grundare, satte stort värde på avskildhet. När han fick veta att hans släkting Johannes döparen hade blivit halshuggen, ”drog han bort därifrån med båt till ett ensligt ställe för att få vara i avskildhet”. (Matteus 14:13) Natten före sin död tog han sig också tid att gå undan för att be. (Matteus 26:36—47) Tidigare hade han gett sina lärjungar följande råd beträffande detta: ”När du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, bed då till din Fader som är i det fördolda.” — Matteus 6:6.

En balanserad syn nödvändig

Men hur mycket vi än behöver avskildhet, så kan det leda till problem att tillmäta privatlivet alltför stor betydelse. ”Såväl för mycket avskildhet som för lite”, sägs det i The Encyclopedia Americana, ”kan skapa en obalans som i hög grad äventyrar individens välbefinnande.” Hur kan det komma sig?

På en plats i Canada ersattes ett 60 centimeter högt staket runt en tomt av ett stängsel som var 180 centimeter för att ge större avskildhet. Vad blev resultatet? Den goda grannsämjan försvann. I ett annat mer extremt fall flyttade en familj ut i vildmarken för att komma ifrån alla andra människor. Parets barn fick undervisning per korrespondens. Men sorgligt nog separerade paret, och barnen blev lidande, eftersom de var dåligt rustade för att tjäna sitt uppehälle.

Att av egen fri vilja isolera sig från andra är oförnuftigt. Människor behöver varandra. Alla behöver vi den styrka och den hjälp som vi kan få av andra. ”Den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad”, säger det bibliska ordspråket. ”Mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” — Ordspråksboken 18:1, NW.

Jesus visade prov på föredömlig balans i detta avseende. Efter en särskilt ansträngande period insåg Jesus att lärjungarna behövde få vara lite för sig själva och sade därför: ”Kom med, ni själva, till ett ensligt ställe där vi kan vara för oss själva och vila er litet.” Folkskaran begav sig emellertid dit i förväg och väntade på dem när de kom fram. Hur reagerade Jesus? ”Han greps av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” Ja, Jesus satte andras välfärd före sin egen. — Markus 6:31—34.

Behovet av att respektera andras privatliv

Intresset för andra människor bör dock hållas inom rimliga gränser. Vågor som sakta skvalpar mot stranden är lugnande, men våldsamma stormvågor kan vara ödeläggande. Att visa intresse för andra är utmärkt, men att lägga sig i andra människors angelägenheter kan förstöra goda relationer. Bibelns visa råd lyder: ”Låt din fot inte för ofta komma i din väns hus, så att han ej blir mätt på dig och får motvilja mot dig.” — Ordspråksboken 25:17.

Ett vänskapligt besök någon gång då och då kan vara som ett lugnande vågskvalp, men att gå till överdrifter kan få andra att bygga upp en psykologisk vågbrytare för att utestänga de häftiga vågorna av ideliga besök. Att bara ränna omkring på meningslösa besök utgör en grogrund för rykten och skvaller. Om du vill att andra skall respektera ditt privatliv, måste du också respektera andras genom att undvika sådant som skulle kunna uppfattas som besvärande personliga frågor och skvaller.

”Ingen av er må emellertid lida ... såsom en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter”, säger bibeln varnande. (1 Petrus 4:15) En bildad kristen skrev beträffande några sådana personer under det första århundradet: ”De [lär] sig också att vara sysslolösa, i det de ränner omkring i husen; ja, inte bara sysslolösa, utan också att springa med skvaller och befatta sig med andras angelägenheter, i det de talar om saker som de inte borde tala om.” — 1 Timoteus 5:13.

Hur blir det i framtiden?

”En stilla plats, en undangömd vrå för mig. Jag vill bli förgäten till och med av Gud”, skrev den brittiske poeten Robert Browning. Men absolut avskildhet är bara en illusion. I Orienten finns det ett gammalt talesätt som lyder: ”Himlen vet, jorden vet, jag vet, och du vet.” Den kristne aposteln Paulus skrev: ”Allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för.” — Hebréerna 4:13.

I stället för att vilja bli bortglömda av Gud kan vi verkligen vara lyckliga över att vår kärleksfulle Skapare intresserar sig för oss! Att bli bortglömd av honom skulle leda till förlust av själva livet, eftersom han är livets källa. (Psalm 36:10; 73:27, 28) Jehovas intresse för oss är emellertid inte påträngande; han övervakar inte alla våra steg för att försöka finna fel hos oss. ”Han handlar inte med oss efter våra synder”, sägs det i Guds ord, ”och vedergäller oss inte efter våra missgärningar. Som en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren [Jehova] över dem som fruktar honom.” — Psalm 103:10, 13.

Hur angenämt är det inte när familjemedlemmar och vänner också visar oss sådan kärleksfull omtanke, samtidigt som de låter oss få ett visst mått av avskildhet! En sådan balanserad syn på privatlivet är verkligen något önskvärt.

Under Guds utlovade rike med Jesus Kristus som kung kommer alla människor att bry sig om varandra. (Daniel 2:44; Uppenbarelseboken 21:4) Men samtidigt kommer människor att inse att andra ibland behöver vara ensamma för att få tillfälle till studium, begrundan och bön. Det som profeten Mika förutsade kommer då att uppfyllas i fullaste utsträckning: ”De kommer verkligen att sitta, var och en under sitt vinträd och under sitt fikonträd, och ingen skall komma dem att bäva; ty härars Jehovas egen mun har talat så.” — Mika 4:4, NW.

[Bild på sidan 8]

”Ingen av er må ... lida ... såsom en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter”

[Bild på sidan 9]

Den tid då vi på ett balanserat sätt skall få njuta av vårt privatliv är nu nära