En blygsam syn på våra privilegier

8, 9. a) Varför bör vi ha en blygsam syn på oss själva? b) Hur kan de som har ett visst ansvar visa blygsamhet?

⁸ Paulus är ett fint föredöme för de kristna i våra dagar. Vi bör aldrig, oavsett vilka uppgifter vi har blivit betrodda med, känna oss överlägsna andra. Paulus skrev: ”Om någon menar att han är något, när han ingenting är, bedrar han sitt eget sinne.” (Galaterna 6:3) Varför det? Jo, därför att ”alla har ... syndat och är i saknad av Guds härlighet”. (Romarna 3:23; 5:12) Nej, vi får aldrig glömma att vi alla har ärvt synd och död från Adam. Speciella privilegier lyfter inte upp oss ur vårt låga syndiga tillstånd. (Predikaren 9:2) I likhet med Paulus är vårt förhållande till Gud helt beroende av oförtjänt omtanke, och det gäller inte minst privilegiet att tjäna i en viss ställning. — Romarna 3:12, 24.

⁹ En blygsam person inser detta och gör därför ingen stor sak av sina privilegier och skryter inte heller över vad han uträttar. (1 Korinthierna 4:7) När han ger råd eller vägledning, gör han detta som en medarbetare och inte som en herre. Det skulle verkligen vara fel av någon som är duktig i att utföra en viss uppgift att fika efter beröm eller dra växlar på sina medtroendes beundran. (Ordspråken 25:27; Matteus 6:2–4) Det enda beröm som är värt något är sådant som kommer spontant från andra. Men ett sådant beröm bör inte få oss att tänka högre om oss själva än vi bör. — Ordspråken 27:2; Romarna 12:3.

10. Förklara hur några som kan förefalla ringa kan vara verkligt ”rika i tro”.

¹⁰ Om vi blir betrodda med ett visst ansvar, kommer blygsamheten att hjälpa oss att inte framhäva oss själva och skapa intrycket att det uteslutande är tack vare våra insatser och förmågor som församlingen blomstrar. Vi kanske är speciellt duktiga i att undervisa. (Efesierna 4:11, 12) Men vi måste i all blygsamhet inse att några av de största lärdomarna vi kan få vid ett församlingsmöte inte alltid kommer från podiet. Blir du exempelvis inte uppmuntrad av att se hur en ensamstående förälder regelbundet kommer till Rikets sal tillsammans med sina barn? Eller en nedstämd själ, som trots ständiga känslor av värdelöshet troget kommer till mötena? Eller en ungdom, som trots dåligt inflytande i skolan och på annat håll fortsätter att göra andliga framsteg? (Psalm 84:10) Sådana personer kanske inte är de som syns eller märks. De prov på ostrafflighet som de utsätts för uppmärksammas sällan av andra. Men de kan vara lika ”rika i tro” som de som har en mer framskjuten ställning. (Jakob 2:5) I längden är det ju trots allt trohet som vinner Jehovas ynnest. — Matteus 10:22; 1 Korinthierna 4:2.

Att visa blygsamhet och gott omdöme

13, 14. a) Hur kan vi visa blygsamhet när vi får ett tjänsteprivilegium? b) Hur var broder A. H. Macmillan ett gott exempel i fråga om att visa blygsamhet?

¹³ Vi kan lära mycket av Gideons blygsamhet. För att ta ett exempel. Hur reagerar vi när vi får ett tjänsteprivilegium? Tänker vi i första hand på den framträdande ställning eller prestige som detta kommer att skänka oss? Eller tänker vi blygsamt och under bön på om vi kan utföra det som detta kommer att kräva av oss? Broder A. H. Macmillan, som avslutade sitt jordiska liv 1966, var ett gott exempel i detta avseende. C. T. Russell, Sällskapet Vakttornets förste president, frågade en gång broder Macmillan vem han tyckte skulle kunna ta hand om verksamheten vid de tillfällen då han själv var borta. Under det resonemang som följde nämnde broder Macmillan aldrig sig själv, trots att han lätt skulle ha kunnat göra det. Till slut bad broder Russell broder Macmillan fundera över om han ville ta emot det uppdraget eller ej. Många år senare berättade broder Macmillan: ”Jag stod där halvt bedövad. Jag tänkte verkligen över saken, mycket allvarligt, och bad länge innan jag till slut meddelade honom, att jag skulle vara lycklig att få göra allt jag kunde för att hjälpa honom.”

¹⁴ Kort därefter dog broder Russell och lämnade posten som Sällskapet Vakttornets president vakant. Eftersom broder Macmillan hade haft ansvaret under broder Russells sista predikofärd, sade en broder till honom: ”Mac, du har stor chans att bli vald. Du var broder Russells särskilde representant när han var borta, och han sade till oss alla att göra som du bestämde. Nå, han for sin väg och kom aldrig tillbaka. Det ser ut som om du vore mannen att ta vid.” Broder Macmillan svarade: ”Broder, det är inte rätta sättet att se på den här saken. Detta är Herrens verk, och den enda ställning man kan få i Herrens organisation är den som Herren anser lämplig; och jag är säker på att jag inte är mannen för denna uppgift.” Broder Macmillan rekommenderade sedan en annan person för uppgiften. Han hade likt Gideon en blygsam syn på sig själv, en syn som vi gör väl i att efterlikna.

15. Nämn några sätt varpå vi kan visa gott omdöme när vi predikar för andra.

¹⁵ Vi bör också vara blygsamma i vårt sätt att utföra vårt uppdrag. Gideon visade gott omdöme och vinnlade sig om att inte i onödan reta upp sina motståndare. I vårt predikoarbete bör vi också vara blygsamma och visa gott omdöme i fråga om hur vi talar med andra. Det är sant att vi är inbegripna i en andlig krigföring för att riva ner ”starka förskansningar” och ”tankebyggnader”. (2 Korinthierna 10:4, 5) Men vi bör aldrig tala nedlåtande till andra eller ge dem orsak att ta anstöt av vårt budskap. Vi bör i stället respektera deras uppfattningar, betona det som vi kan ha gemensamt och sedan inrikta oss på de positiva sidorna av vårt budskap. — Apostlagärningarna 22:1–3; 1 Korinthierna 9:22; Uppenbarelseboken 21:4.