Äldste — bevaka ert anförtrodda gods

”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 20:28.

1. Vad inbegrips i det kristna anförtrodda godset?

JEHOVA GUD har anförtrott ett underbart gods åt dem som är i hans jordiska organisation. Men vad är ett anförtrott gods? Det är något av värde som har anförtrotts åt en person som måste avlägga räkenskap. Det kristna anförtrodda godset inbegriper ”mönstret av sunda ord”, sanningen som meddelas genom bibeln och som delas ut av ”den trogne och omdömesgille slaven” som ”mat i rätt tid”. (2 Timoteus 1:13, 14; Matteus 24:45—47) Detta anförtrodda gods inbegriper den tjänst som är förknippad med sanningen, vilken måste predikas både inom och utanför församlingen. (2 Timoteus 4:1—5) Rikets förkunnare, genom anden tillsatta äldste inbegripna, bör betrakta detta anförtrodda gods som något av högsta värde.

2. Vilket ytterligare anförtrott gods har de äldste, och vad sade Petrus om detta?

² Men kristna äldste har ytterligare ett anförtrott gods, nämligen ansvaret att vara herdar för Guds hjord. Om detta skrev aposteln Petrus: ”Jag [ger] de äldste bland er denna förmaning, eftersom jag är en medäldste och ett vittne om den Smordes lidanden, en som också är delaktig i den härlighet som skall uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte under tvång, utan villigt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; inte heller såsom några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden. Och när överherden har gjorts uppenbar, skall ni få härlighetens krona som aldrig vissnar.” — 1 Petrus 5:1—4.

3. Till vad måste kristna äldste vara källor?

³ De kristna äldste ”skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som strömmar av vatten i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land”. (Jesaja 32:1, 2, NW) Detta innebär att de äldste bör vara källor till trygghet, frid och stabilitet för hjorden av Guds fårlika tjänare. Eftersom hjordens äldste eller underherdar har satts ”över mycket”, krävs det ”mer än vanligt” av dem. (Lukas 12:48) Och de har verkligen ett dyrbart anförtrott gods, som måste bevakas.

Varför har det anförtrotts åt dig?

4. Varför behövs det så många äldste?

⁴ Eftersom det nu finns över 60.000 församlingar av Jehovas vittnen runt jorden, krävs det många tusen andligen kvalificerade män för att ta hand om Guds hjord. Det finns många äldste i varje land, och detta är en orsak till glädje. I församlingarna runt om på jorden finns det i medeltal 60 Rikets förkunnare, och därför finns det mycket arbete för de äldste att utföra. — 1 Korintierna 15:58.

5. Vad är det som gör att någon får privilegiet att tjäna som äldste?

⁵ Om du är äldste, varför fick du då detta välsignade privilegium? Därför att du har gjort vissa saker, och därför att du har andliga förutsättningar. Du måste till exempel flitigt ha studerat Guds ord. (Josua 1:7, 8) Du måste också nitiskt ha tagit del i tjänsten på fältet och ha hjälpt andra att bli Rikets förkunnare. Du har tjänat troget som biträdande tjänare, eftersom du först har prövats i fråga om din ”lämplighet”, och du har ”traktat efter” eller sökt att uppfylla kraven för att bli äldste, eftersom du har insett att det är ”ett utmärkt arbete” att vara tillsyningsman. (1 Timoteus 3:1, 10) Likt Timoteus var du ”väl omtalad av bröderna”. (Apostlagärningarna 16:2) När du blev rekommenderad som äldste, var du antagligen närmare trettio år eller äldre och hade erfarenhet av livet. Församlingen hade kommit att respektera dig som en andligen mogen och tillgänglig broder, som var i stånd att ge effektiva bibliska råd och också att bevara ett förtroende. — Ordspråksboken 25:9, 10.

Hur du bevakar ditt anförtrodda gods

6, 7. Vilket råd ger 1 Timoteus 4:13—15 för att hjälpa en man att bevaka det gods som anförtrotts åt honom som äldste?

⁶ Ja, om du är äldste, så var det av goda skäl som du blev betrodd med att utöva kristen tillsyn. Och hur privilegierad har du inte känt dig! Men hur kan du då bevaka ditt anförtrodda gods?

⁷ Ett sätt att bevaka det gods som anförtrotts åt dig som äldste är att du är positiv och flitig, när du sköter dina plikter. Vi har allesammans uppgifter med varierande ansvar inom Jehovas organisation. Håll dig därför på din plats och var nöjd med att uppföra dig ”såsom en av de mindre”. (Lukas 9:46—48; jämför Domarboken 7:21.) Håll fast vid dina privilegier och arbeta aldrig ”med lat hand”. (Ordspråksboken 10:4) Stå inte stilla, utan gör med Jehovas hjälp i varje avseende framsteg i tjänsten. Ja, följ det råd som Paulus gav Timoteus: ”Fortsätt, tills jag kommer, att ivrigt ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning. Var inte vårdslös med den gåva som är i dig och som gavs dig genom en förutsägelse och när kretsen av äldste lade händerna på dig. Begrunda dessa ting; gå upp i dem, för att ditt framåtskridande må vara uppenbart för alla.” — 1 Timoteus 4:13—15.

8. Vad kommer att hjälpa en äldste att ge sunda råd och förmedla något som är andligen berikande vid mötena?

⁸ Se till att hålla ett bra schema, när det gäller ditt enskilda studium, så att detta blir produktivt. Som äldste förväntar man med rätta av dig att du skall ge sunda och på bibeln grundade råd. Har du, för att rusta dig för detta ansvar — och kanske också många gånger — med begrundan läst igenom hela bibeln? (Ordspråksboken 15:28) Hur är det då med dina uppgifter på podiet? Förbered dem väl och sök under bön Jehovas hjälp, så att du kan förmedla något som är andligen berikande för dem som är närvarande vid våra möten. Det är framför allt de äldste som bör säga sådant som är ”lämpat att bygga upp ... för att det må förmedla vad som är gynnsamt för dem som hör på”. — Efesierna 4:29; Romarna 1:11.

9. Vad måste en äldste göra enligt 2 Timoteus 4:2?

⁹ Lyssna som äldste till följande råd av Paulus: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i ogynnsam tid, tillrättavisa, förebrå med kraft, förmana, med all långmodighet och undervisning.” (2 Timoteus 4:2) Paulus var orolig för att några skulle komma att avfalla, eftersom somliga i församlingen stred ”om ord”, hängav sig åt ”dåraktiga ... spörsmål” och inte var ”gynnsamt stämda” till sanningen. (2 Timoteus 2:14—18, 23—25; 3:8—13; 4:3, 4) Men antingen församlingen upplevde en ”gynnsam” eller en ”ogynnsam” tid, så skulle Timoteus ”predika ordet”. Detta skulle stärka medtroende att hålla stånd mot avfall. I våra dagar måste de äldste också predika Guds genomträngande ord eller budskap, som når hjärtat och uppmuntrar till att man troget följer Jehovas normer. — Hebréerna 4:12.

10. Varför bör en äldste regelbundet arbeta tillsammans med sina familjemedlemmar och andra i tjänsten?

¹⁰ För att kunna tala med auktoritet måste en äldste leva i enlighet med Guds ord. Men han bevakar inte helt och fullt sitt anförtrodda gods, om han endast ”predikar ordet” på podiet i församlingen. I samband med att Paulus uppmanade Timoteus att predika ordet uppmanade han honom också: ”Utför en evangelieförkunnares verk.” För att du som äldste ”helt” skall kunna fullgöra ”din tjänst” måste du således predika Guds ord både ”offentligt och från hus till hus”. (2 Timoteus 4:5; Apostlagärningarna 20:20, 21) Arbeta därför i tjänsten på fältet tillsammans med medlemmarna av din familj. Detta kan bidra till att stärka de andliga banden mellan dig och din hustru, och det kommer också att vara till stort gagn för dina barn. Använd också en viss tid till att ta del i predikoarbetet tillsammans med andra medlemmar av församlingen. Detta stärker de andliga banden och ökar den broderliga kärleken. (Johannes 13:34, 35) En äldste måste naturligtvis sträva efter balans, när det gäller att fördela dyrbar tid mellan sin familj och församlingen. Om han brukar urskillning, kommer detta att förhindra att han ägnar alltför mycket tid åt det ena till försummelse och men för det andra.

11. Varför bör en äldste arbeta hårt för att förbättra sin förmåga som lärare?

¹¹ Arbeta också, för att bevaka ditt anförtrodda gods som äldste, hårt på att förbättra din förmåga som lärare. ”Den som undervisar, han bör ge akt på sin undervisning”, sade Paulus, ”eller den som förmanar, han bör ge akt på sitt förmanande.” (Romarna 12:7, 8) Eftersom en lärare står inför andra som en instruktör, har dessa rätt att förvänta mycket av honom. Om en äldste skulle fara allvarligt vilse i sin undervisning och detta skulle förorsaka medtroende problem, kan han komma att bli föremål för Guds dom. Ja, lärare ”skall få hårdare dom”. (Jakob 3:1, 2; Matteus 12:36, 37) De äldste måste således allvarligt studera Guds ord, och de måste också tillämpa det i sitt eget liv. Då kommer deras bibliska undervisning, som understöds av att de själva tillämpar den, att bli mycket uppskattad av medtroende. Den kommer också att skydda församlingen mot ett ohälsosamt inflytande, inbegripet avfall.

Undvik fallgropar

12. Vilket råd, som en gång gavs i den här tidskriften, kommer att hjälpa en äldste att undvika att använda sin tunga felaktigt?

¹² Bevaka också det gods som du som äldste har fått dig anförtrott genom att undvika fallgropar. En av dessa är att som lärare använda tungan felaktigt. Jehovas organisation har länge betonat behovet av försiktighet när det gäller detta. I numret för 15 maj 1897 av denna tidskrift (på engelska) behandlades Jakob 3:1—13, och där kunde man läsa följande, som särskilt gällde de äldste: ”Om de har en vältalig tunga, kan detta vara en kanal till stor välsignelse och föra många till Herren, sanningen och rättfärdighetens väg; men om tungan å andra sidan är besmittad med villfarelse, kan den göra nästan obeskrivlig skada — skada mot tron, moralen och goda gärningar. Det är verkligen sant att den som utövar gåvan att undervisa utsätter sig för ökat ansvar inför Gud och människor. ... Vem det än är som skulle vara en källa, som Guds ord skulle utgå från och som skulle bära välsignelse, vederkvickelse och styrka, bör se till att det bittra vattnet, falska läror, som skulle förorsaka en förbannelse, en skada — och vanära Gud och förvränga hans ord — i honom inte bör finna en kanal av uttalande. I valet av ledare för möten bör ’tungegenskapen’, så som det här har fastslagits, inte förbises. Den person som har en eldfängd tunga bör inte väljas, utan den person som är ödmjukare och moderatare och som tyglar sin tunga och noggrant försöker att endast tala som Guds orakel.” Hur viktigt är det inte att en äldste använder sin tunga på rätt sätt!

13. Hur måste äldste vara försiktiga, när det gäller rekreation?

¹³ Överdrivet mycket rekreation är också en fallgrop att undvika. Rekreation bör vederkvicka och bygga upp en kristen och inte trötta ut eller distrahera honom. En tillsyningsman måste också vara ”måttlig i sina vanor”. (1 Timoteus 3:2) Om måttlighet styr det du gör i fråga om rekreation, kommer detta att skydda dig och din familj, och det kommer också att ge församlingen ett gott föredöme. Du skulle knappast vara ett gott föredöme, om det gång på gång hände att du under veckosluten for i väg i syfte att få rekreation, samtidigt som dina medtroende var flitigt upptagna i tjänsten på fältet. De goda nyheterna måste predikas, och de äldste bör ta ledningen i detta arbete som nitiska Rikets förkunnare. — Markus 13:10; Titus 2:14.

14. a) Vilka bibliska exempel understryker behovet för äldste att vara på sin vakt mot omoraliskhet? b) Vilket ofta upprepat råd bör de äldste inte strunta i, när de hjälper sina andliga systrar?

¹⁴ Sexuell omoraliskhet är en annan fallgrop att undvika. Världens moraliska förfall kan även komma att påverka en äldste, om han inte motstår de frestelser som Satan använder i sina försök att bryta Guds folks ostrafflighet. (Jämför Matteus 4:1—11; 6:9, 13.) Kom ihåg att profeten Bileam, när han inte lyckades i sina försök att förbanna israeliterna, resonerade som så att Jehova själv skulle komma att förbanna dem, om de bara kunde förledas till att inlåta sig på sexdyrkan. Därför lärde Bileam den moabitiske kungen, Balak, att ”för Israels söner lägga en sten att snava på, att äta ting som var offrade åt avgudar och att begå otukt”. Undvek de den fallgropen? Nej, det gjorde de inte, eftersom 24.000 israeliter dog i en hemsökelse från Jehova på grund av att de hade omoraliska förbindelser med moabitiska kvinnor och tillbad deras gudar. (Uppenbarelseboken 2:14; 4 Moseboken 25:1—9) Kom också ihåg att till och med David, som var ”en man efter” Guds hjärta, snavade och föll i den sexuella omoraliskhetens fallgrop. (1 Samuelsboken 13:14; 2 Samuelsboken 11:2—4) Följ därför som äldste det råd som gång på gång har getts av ”den trogne förvaltaren” — att man aldrig skall hjälpa en andlig syster på tu man hand, utan att man alltid skall ha en annan äldste närvarande, när man sköter denna plikt. — Lukas 12:42.

15. Hur kan en äldstes familj hjälpa honom att undvika materialismens fallgrop?

¹⁵ Materialism är ännu en fallgrop att undvika för en äldste. Var nöjd med de nödvändiga tingen och vet att Jehova kommer att sörja för det som verkligen behövs. (Matteus 6:25—33; Hebréerna 13:5) Öva din familj att vara sparsam, eftersom slöseri stjäl både tid och tillgångar som skulle kunna användas till att hjälpa familjen, och också att ta del i tjänsten på fältet, att styrka församlingen och att främja Rikets intressen. Det är till gagn för en äldste att hans familj samarbetar i detta hänseende, och han är också tacksam över att de inte pressar honom för att få sådant som de egentligen inte behöver. Ja, det är faktiskt bättre med ”något litet i fruktan för Jehova än ett överflödande förråd och förvirring därtill”. — Ordspråksboken 15:16, NW.

”Ge akt på er själva”

16. Vilket råd gav Paulus tillsyningsmännen i Efesus?

¹⁶ Om äldste skall bevaka sitt anförtrodda gods, måste de tillämpa det råd som Paulus gav till tillsyningsmännen i Efesus. Så här sade han till dem: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son. Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er och skall inte behandla hjorden skonsamt, och mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig. Håll er därför vakna och ha i minnet att jag i tre års tid, natt och dag, inte upphörde med att allvarligt förmana var och en under tårar.” — Apostlagärningarna 20:28—31.

17, 18. Vilket råd, som publicerades för omkring 80 år sedan i den här tidskriften, gäller fortfarande för kristna äldste?

¹⁷ För mer än 80 år sedan citerade Zions Vakt-Torn (maj 1909) detta råd, som Paulus gav medäldste, och man kommenterade det så här: ”De äldste allestädes behöfva särskildt gifva akt, emedan de mest gynnade och framstående hafva de strängaste anfäktelser och pröfningar i hvarje försökelse. Därför uppmanar aposteln [Jakob]: ’Blifve icke, mina bröder, många af eder lärare, vetande, att vi skola få strängare dom.’ Likaledes uppmana vi alla äldste, som i hjärtat äro rena och osjälfviska, att icke hafva något utom kärlek och goda önskningar mot alla människor, och att de blifva alltmer fyllda af den heliga andens frukter samt gifva akt äfven på hjorden. Ihågkommen, att hjorden är Herrens, och att I hafven ansvar inför honom så väl som mot den. Ihågkommen, att I bören vaka öfver deras själar (intressen), såsom de där skola aflägga räkenskap för den store öfverherden. Ihågkommen, att det väsentligaste är kärlek i allt. Och medan I icke mån försumma läran, hafven särskildt akt på utvecklandet af Herrens ande bland de olika lemmarna af hans kropp, att de sålunda må blifva beredda för ’de heligas arfslott i ljuset’. Och efter Guds vilja varen icke böjda för att snafva i denna onda dag, utan hafvande uträttat allt stån fullkomliga i Kristus, hans kropp, såsom hans lemmar, hans medoffrare och hans medarfvingar.”

¹⁸ Dessa ord, som var i linje med den förståelse man hade och de förhållanden som rådde i Jehovas organisation på den tiden, riktades till med anden smorda äldste och medtroende. Men hur väl gäller inte det rådet också i våra dagar! Antingen deras hopp är himmelskt eller jordiskt, måste kristna äldste ge akt på sig själva, bevaka sitt anförtrodda gods och kärleksfullt tillgodose Guds hjords intressen.

Det leder till glädje att man bevakar sitt anförtrodda gods

19, 20. Varför kan det sägas att det leder till glädje, när de äldste bevakar det gods som har anförtrotts åt dem?

¹⁹ Det leder till lycka — ja, faktiskt till djupt känd glädje — att man bevakar sitt anförtrodda gods som kristen äldste. Det ligger glädje i att väl avbörda sig ett stort ansvar. Var därför försiktig, ha en bedjande inställning och var flitig. Bevaka ditt anförtrodda gods som äldste och se fram emot den tid då du kan säga, precis som mannen med en sekreterares bläckhorn: ”Jag har gjort alldeles som du har befallt mig.” — Hesekiel 9:3, 4, 11, NW.

²⁰ Ja, arbeta lojalt som äldste, så att det kan sägas om dig precis som det sades om Noa: ”Han gjorde just så.” (1 Moseboken 6:22, NW) Sådan flitig tjänst är till gagn för församlingen på många sätt. Och mest av allt blir Jehova ärad av starka, verksamma församlingar betjänade av trogna äldste, som bevakar sitt anförtrodda gods. Men det krävs faktiskt mer, om du skall få höra: ”Bra gjort, gode slav!” (Lukas 19:17) Som äldste måste du också behandla Guds hjord skonsamt.

Äldste — behandla Guds hjord skonsamt!

”Vi [uppträdde] varsamt mitt ibland er, såsom när en ammande mor ömt vårdar sina egna barn.” — 1 TESSALONIKERNA 2:7.

1. Varför kan varje lojalt Jehovas vittne känna sig tryggt?

JEHOVA är den store herden. Han sörjer rikligt för sina fårlika tjänare och leder dem ”på rättfärdighetens stigar” (NW) för sitt heliga namns skull. Därför behöver inte de som gör hans vilja frukta för något ont, utan de kan lita på att få tröst av denne sin barmhärtige Gud. Ja, varje lojalt Jehovas vittne har goda skäl att känna sig tryggt i Guds kärleksfulla vård. — Psalm 23:1—4.

2. Vilka egenskaper visar Jesus som återskenet av Guds härlighet?

² Jesus Kristus ”är återskenet av hans [Guds] härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”. (Hebréerna 1:1—4) Därför visar Jesus, den rätte herden, också kärlek och medlidande. (Johannes 10:14, 15) Vid ett tillfälle såg han till exempel ”en stor folkskara, och han greps av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” — Markus 6:34.

3. a) Vilka egenskaper bör kristna underherdar visa i likhet med Jehova Gud och Jesus Kristus? b) Vilket råd och vilken varning gav aposteln Paulus tillsyningsmän?

³ Alla kristna bör efterlikna Gud och fortsätta ”att vandra i kärlek”, alldeles som Kristus älskade dem. (Efesierna 5:1, 2) De bör således vara kärleksfulla och medlidsamma, och detta bör särskilt gälla Guds hjords underherdar. Aposteln Paulus sade: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son. Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er och skall inte behandla hjorden skonsamt, och mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” — Apostlagärningarna 20:28—30.

4. a) Vad, som Paulus hade varnat för i Apostlagärningarna 20:29, 30, hände efter en tid? b) Vilka frågor förtjänar nu att begrundas?

⁴ Med tiden uppträdde avfälliga ”förtryckande vargar”, som inte behandlade hjorden ”skonsamt”. Vi är glada över att de äldste bland Jehovas vittnen inte utövar sådant tyranni! Men vad slags behandling kan då medtroende förvänta att få av dessa genom anden tillsatta tillsyningsmän? Och hur kan sådana tillsatta personer visa kärleksfull hänsyn för Jehovas får?

Skall inte spela herrar över hjorden

5. a) Hur behandlar världsliga ledare ofta sina undersåtar? b) Hur visade Jesus att tyranni inte hörde hemma bland hans efterföljare?

⁵ Vi kan med rätta förvänta att kristna äldste skall behandla oss på ett barmhärtigt sätt. De liknar inte världsliga härskare, vilka ofta spelar herrar över sina undersåtar. Det rapporteras till exempel att den frankiske kungen Karl den store (som regerade 768—814 v.t.) ”under hot om dödsstraff tvingade saxarna att ta emot dopet, dömde dem som bröt fastan till det hårdaste straff och överallt ersatte övertygande metoder med tvång”. (William Jones: The History of the Christian Church) Tyranni hör inte hemma bland Jesu efterföljare, för han sade: ”Ni vet att hedningarnas härskare spelar herrar över dem och att deras stora män tyranniserar dem. Så skall det inte vara bland er, utan vemhelst som vill vara stor bland er måste vara er tjänare, och vemhelst som vill inta den främsta platsen bland er måste vara er slav, precis som Människosonen har kommit, inte för att bli betjänad, utan för att betjäna andra människor och för att ge sitt liv för att återlösa många andra.” — Matteus 20:25—28, An American Translation.

6. a) Vilka grundläggande faktorer står fram, när det gäller äldste? b) Vad har församlingen orsak att förvänta av de äldste, och hur bör dessa män betrakta sig själva?

⁶ En kristen man, som ”traktar efter en tjänst som tillsyningsman”, önskar sig ”ett utmärkt arbete”. (1 Timoteus 3:1) När vi tänker på detta och på Jesu råd, som just citerats, framstår följande grundläggande faktorer:1) Kristna äldste får inte tyrannisera andra; 2) de som axlar ansvar bland Jesu efterföljare måste vara deras slavar och inte deras herrar; och 3) de män som traktar efter en tjänst som tillsyningsman bör betrakta detta som ”ett utmärkt arbete” och inte som en upphöjd ställning. (Ordspråksboken 25:27, NW; 1 Korintierna 1:31) Uttrycket ”äldste” upphöjer inte någon man över andra tillbedjare av Jehova. Församlingen har i stället orsak att förvänta att alla äldste skall vara andligen mogna, erfarna och ödmjuka män, som tar ledningen i helig tjänst. Ja, de äldste bör verkligen betrakta sig själva som ödmjuka slavar åt Jehova Gud, Jesus Kristus och sina medkristna. — Romarna 12:11; Galaterna 5:13; Kolosserna 3:24.

7. a) Hur bör de äldste tillämpa 2 Korintierna 1:24 i sitt umgänge med andra? b) Vad bör äldste göra med anvisningar som de får från den styrande kretsen?

⁷ Att ödmjukt göra slavtjänst för andra hindrar helt naturligt en äldste från att försöka ”spela herre över” dem. Och hur skönt är det inte att våra tillsyningsmän visar en liknande inställning som Paulus! Så här skrev han till de kristna i Korint: ”Vi är [inte] herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje.” (2 Korintierna 1:24) Därför betungar inte de som utövar kärleksfull tillsyn sina medtroende med onödiga mänskliga regler. Tillsyningsmän bland Jehovas vittnen låter sig i stället ledas av bibliska principer och tjänar vänligt och hjälpsamt. De visar också djup respekt för Guds hjord genom att snabbt tillämpa de anvisningar de får från Jehovas vittnens styrande krets. — Apostlagärningarna, kapitel 15.

8. Vilken inställning hade Paulus till medtroende, och hur bör detta påverka de äldste nu på 1900-talet?

⁸ På grund av att Paulus hade öm respekt för Guds hjord kunde han skriva följande till de kristna i Tessalonika: ”Vi [uppträdde] varsamt mitt ibland er, såsom när en ammande mor ömt vårdar sina egna barn. Då vi således har öm tillgivenhet för er, fann vi stort behag i att inte bara ge er av Guds goda nyheter utan också av våra egna själar, eftersom ni blev oss kära.” (1 Tessalonikerna 2:7, 8) Paulus handlade precis som en ammande mor gör, som älskar sina barn så djupt att hon sätter deras intressen framför sina egna och har öm respekt för dem. Hur bör inte detta få de äldste nu på 1900-talet att behandla Guds hjord skonsamt!

Källor till lindring och vederkvickelse

9. Vilka förhållanden, som nu råder bland Jehovas folk, förutsades i Jesaja 32:1, 2?

⁹ När profeten Jesaja pekade fram emot den här dagen av Rikets styre genom Jesus Kristus, förutsade han att en kung skulle ”regera för verklig rättfärdighet” och att ”furstar” skulle härska ”för verklig rättvisa”. Därför sköter de äldste i våra dagars teokratiska organisation det upprättade himmelska Rikets intressen — verkligen en furstlig tjänst! De profetiska ord som Jesaja därefter skriver gäller dessa ansvarskännande män: ”Var och en skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som strömmar av vatten i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land.” — Jesaja 32:1, 2, NW.

10. Vad bör varje äldste bland Jehovas vittnen vara en källa till?

¹⁰ Till skillnad från kristenhetens förtryckande religiösa ledare är äldste bland Jehovas vittnen källor till lindring och vederkvickelse. Som kretsar av äldre män främjar de frid, lugn och trygghet bland Jehovas folk, och varje äldste kan bidra till detta fina tillstånd genom att behandla Guds hjord skonsamt.

Med rättvisa och rättfärdighet

11. a) Vilket allmänt tillstånd, som rådde bland de kristna under det första århundradet, råder också i de flesta av Jehovas vittnens församlingar i våra dagar? b) Vilket ansvar har tillsyningsmännen mot församlingen, och varför det?

¹¹ Även om det uppstod problem i några av de kristna församlingarna under det första århundradet, kännetecknades deras allmänna tillstånd av frid, endräkt och glädje. (1 Korintierna 1:10—12; 3:5—9; Efesierna 1:2; Jakob 2:1—9; 3:2—12; 4:11, 12; 1 Johannes 1:3, 4) På grund av Guds välsignelse, Kristi ledarskap och de förordnade tillsyningsmännens trogna arbete råder det också ett fint andligt tillstånd i de flesta av Jehovas vittnens församlingar i våra dagar. För att säkerställa frid, endräkt och glädje söker dessa män Guds hjälp och strävar ihärdigt efter att hålla Guds organisation andligt och moraliskt ren. (Jesaja 52:11) En oren organisation skulle aldrig kunna vara fridfull och glad, och den skulle förvisso aldrig kunna få Guds godkännande eller välsignelse. Han har ”för rena ögon för att se vad ont är” och för att tolerera synd. (Habackuk 1:13, NW) De äldste förväntas därför bland annat sköta kommittéärenden på ett sätt som är oförvitligt och enligt bibeln. Men vilka faktorer bör de bland annat tänka på, när de behandlar sådana ärenden?

12. Vad bör de äldste, även om de inte bör forska i personliga angelägenheter som inte innebär överträdelse av bibelns lagar eller principer, dock göra med tanke på Galaterna 6:1?

¹² När det till exempel gäller fall där det är fråga om personliga meningsskiljaktigheter, kanske de berörda personerna kan göra upp saken på tu man hand. (Matteus 18:15—17) Eftersom de äldste inte är herrar över vår tro, förväntas de inte forska i rent personliga angelägenheter som inte gäller någon allvarlig överträdelse av bibelns lagar eller principer. Om det finns bevis för att någon har begått ”ett eller annat felsteg” innan han ”vet ordet av”, bör naturligtvis de som har andliga förutsättningar ”söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet”. — Galaterna 6:1.

13. Hur visar bibeln att de äldste bör handla efter bevis för ett orätt handlande och inte bara efter hörsägen?

¹³ De äldste skall tjäna ”för verklig rättvisa” och alltid vara opartiska. De bör därför handla efter bevis för ett orätt handlande och inte bara efter hörsägen. Paulus gav följande råd: ”Ta inte upp en anklagelse mot en äldste, annat än efter bevis av två eller tre vittnen.” (1 Timoteus 5:19) Enligt Jehovas normer skulle en person i det forntida Israel, som anklagats för en synd som var belagd med dödsstraff, dödas ”efter två eller tre vittnens utsago” och inte ”efter endast ett vittnes utsago”. Den anklagade fick antagligen också tillfälle att möta sina anklagare, och om bevismaterialet var tillräckligt, så skulle ”vittnenas hand” först av alla ”lyftas mot honom för att döda honom”. — 5 Moseboken 17:6, 7.

14. a) Vad försökte Diotrefes med orätt att göra? b) Vad förväntar Gud av de äldste, när de behandlar kommittéärenden?

¹⁴ Det måste finnas verklig biblisk grund för en dömande åtgärd. Hur glada är vi inte över att församlingstillsyningsmännen inte liknar den stolte Diotrefes under det första århundradet v.t.! Det var han som med orätt försökte ”kasta ut” dem ”ur församlingen” som önskade gästfritt ta emot resande bröder. Aposteln Johannes betraktade denna och andra missgärningar allvarligt och varnade: ”Om jag kommer, [skall jag] påminna om hans gärningar.” (3 Johannes, vers 9, 10) En dömande kommitté i våra dagar måste därför vara övertygad om att det finns biblisk grund för de uteslutningsåtgärder den kan komma att vidta.a Gud förväntar naturligtvis att kristna äldste skall vara rättvisa i sitt uppträdande mot andra. Ja, de som sköter Jehovas jordiska organisations angelägenheter måste verkligen vara ”dugande män som fruktar Gud” och också ”pålitliga män”. — 2 Moseboken 18:21.

15. Vilken roll bör bönen spela vid kommittéförhör?

¹⁵ Varje kristen dömande kommitté bör söka Jehovas hjälp i innerlig bön, och ett sammanträffande med en broder eller en syster, som har anklagats för att ha begått en allvarlig synd, bör inledas med bön. Ja, det skulle faktiskt vara på sin plats att be vid vilken som helst tidpunkt under samtalet, då det uppstår ett särskilt behov av Guds hjälp. — Jakob 5:13—18.

16. Hur bör de äldste leda ett kommittéförhör, och varför det?

¹⁶ De äldste vet att medtroende, som har anklagats för ett orätt handlingssätt, är ”får” i Guds hjord och att de därför bör behandlas skonsamt. (Jämför Hesekiel 34:7—14.) Bokstavliga får behöver öm vård, eftersom de är lättskrämda djur, som är beroende av sin herde för att få skydd. Hur är det då med de symboliska fåren i den lokala församlingen? De känner sig utan tvivel trygga i den store herdens, Jehova Guds, och den rätte herdens, Jesu Kristi, vård. Men underherdarna i hjorden måste också handla på ett sätt som bidrar till den inre friden och trygghetskänslan för Jehovas fårlika tjänare. Om du är en kristen underherde, känner sig dina bröder och systrar då trygga och lugna i din vård? Det är sant att äldste orubbligt måste hålla fast vid bibelns lagar och principer, men enligt bibeln måste de också behandla fåren kärleksfullt och leda kommittéförhör på ett lugnt, ordningsamt och vänligt och hänsynsfullt sätt.

17. Vilka tankar från bibeln bör de äldste hålla i minnet, och särskilt då under ett kommittéförhör?

¹⁷ Eftersom vi är ofullkomliga, ”felar” vi ”alla många gånger” genom det vi säger. (Jakob 3:2) Vi behöver alla Guds barmhärtighet och Kristi ”försoningsoffer”. (1 Johannes 1:8—2:2; Psalm 130:3) En kristen underherde bör därför ha en ödmjuk syn på sig själv. Han bör också komma ihåg följande ord av Jesus: ”Alldeles som ni vill att människorna skall göra mot er, på samma sätt skall ni göra mot dem.” (Lukas 6:31) Detta råd bör framför allt tillämpas vid kommittéförhör. Andligen kvalificerade män bör söka föra en felande kristen till rätta ”i en ande av mildhet”, medan de ”håller ett öga” på sig själva, för att inte också de skall bli frestade. — Galaterna 6:1; 1 Korintierna 10:12.

18. a) Vad skulle det kunna leda till, om de äldste behandlade andra hårt under ett kommittéförhör? b) Vad bör de äldste och andra kristna vara på sin vakt mot med tanke på det som sägs i Markus 9:42?

¹⁸ Om de äldste skulle behandla andra hårt under ett kommittéförhör, skulle detta kunna visa sig bli till skada för dessa personer. Och även om det inte skulle medföra någon känslomässig eller fysisk skada, så skulle det kunna bli till allvarlig andlig skada, och tillsyningsmännens kvalifikationer skulle också kunna ifrågasättas. (Jämför Jakob 2:13.) Därför bör de äldste både under kommittéförhör och vid alla andra tillfällen vara vänliga, och de måste också vara på sin vakt mot att få andra att snava och falla. Detta är naturligtvis något som alla kristna behöver tänka på, eftersom Jesus sade: ”Vemhelst som får en av dessa små som tror att snava och falla, för honom vore det bättre om en åsnekvarnsten hade blivit lagd om hans hals och han hade blivit slängd i havet.” (Markus 9:42) En övre kvarnsten kunde vara så stor att det vanligtvis krävdes ett djurs styrka för att kunna vrida den, och ingen som kastades i havet med en sådan tyngd runt halsen skulle kunna överleva. En äldste bör därför verkligen akta sig för att vålla att någon snavar och faller på ett sätt som leder till bestående andlig skada både för honom själv och för den individ, som han på så sätt har fått att snava och falla. — Filipperna 1:9—11.

Fortsätt att visa öm respekt

19. Vilket råd gav Petrus åt medäldste, och hur påverkas deras framtidsutsikter av att de på rätt sätt ger gensvar till detta?

¹⁹ Aposteln Petrus visade hur medtillsyningsmän skulle vara herdar för hjorden, när han skrev: ”Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte under tvång, utan villigt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; inte heller såsom några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden. Och när överherden har gjorts uppenbar, skall ni få härlighetens krona som aldrig vissnar.” (1 Petrus 5:2—4) Det är endast genom att tillämpa ett sådant råd och genom att visa öm respekt för Guds hjord som smorda tillsyningsmän kan vinna sin himmelska belöning som odödliga andevarelser och som äldste med jordiska förhoppningar kan få evigt liv i det kommande världsomfattande paradiset.

20. a) Hur måste kristna underherdar behandla sina medtroende? b) Vad tycker du om kärleksfulla äldstes föredömliga tjänst och ömma omvårdnad?

²⁰ Både Jehova Gud och Jesus Kristus är kärleksfulla och medlidsamma herdar. Kristna underherdar måste således — samtidigt som de orubbligt håller fast vid Guds normer — också visa kärlek och medlidande i sitt uppträdande mot sina fårlika medtroende. Alla lojala Jehovas vittnen uppskattar verkligen mycket den föredömliga tjänst som sådana självuppoffrande äldste utför, vilka bevakar sitt anförtrodda gods och behandlar Guds hjord skonsamt. Vi kan visa den uppskattningen och också tillbörlig respekt genom att vara lydiga mot dem som har ledningen bland oss.

[Fotnot]