Är Gud ansvarig för våra problem?

NÄR Marions vuxna dotter drabbades av en allvarlig hjärnskada, gjorde Marion det många av oss skulle göra.a Hon bad till Gud om hjälp. ”Jag kunde inte påminna mig att jag någonsin tidigare hade känt mig så hjälplös och ensam”, sade hon. Hennes dotters tillstånd blev med tiden allt sämre, och hon började tvivla på Gud. ”Varför måste det här hända?” frågade hon. Hon förstod inte hur en kärleksfull och omtänksam Gud kunde överge hennes dotter.

Det Marion upplevde är ganska vanligt. Många människor runt om i världen har känt sig övergivna av Gud i tider av nöd. ”Jag brottas fortfarande med frågor om varför Gud tillåter det onda”, sade Lisa efter det att hennes barnbarn hade mördats. ”Jag har inte tappat tron på Gud helt och hållet, men den är inte alls lika stark längre.” En annan kvinna, som upplevde en meningslös tragedi där hennes lille son var inblandad, sade något liknande: ”Gud gav mig ingen tröst när det här hände. Han har inte visat mig några tecken på omtanke eller medlidande.” Hon tillade: ”Jag kommer aldrig att förlåta Gud.”

Andra har blivit förbittrade på Gud när de ser det som händer i världen. De ser länder som har enorma problem med misär och svält, förtvivlade krigsflyktingar, oräkneliga barn som blivit föräldralösa till följd av aids och miljoner människor som drabbats av andra sjukdomar. När människor ställs inför sådana här och liknande tragedier är det många som förebrår Gud för att han inte ingriper.

Sanningen är emellertid den att det inte är Gud som bär skulden till de problem som plågar mänskligheten. Det finns i själva verket välgrundade skäl till att tro att Gud inom kort kommer att göra slut på den mänskliga familjens lidande. Vi uppmuntrar dig att läsa den följande artikeln som visar att Gud verkligen bryr sig om oss.

[Fotnoter]

Är det Gud som bär skulden?

Mycket av mänsklighetens lidande är självförvållat. Det är till exempel välkänt att vissa handlingar och vanor medför stora risker. Ändå inlåter sig människor på sexuell omoraliskhet, missbrukar alkohol och andra droger, röker, tar del i extremsporter, kör för fort och så vidare. Om ett sådant riskfyllt handlingssätt leder till problem, vem bär i så fall skulden? Är det Gud eller den som handlar oförståndigt? Guds inspirerade ord säger: ”Bli inte vilseledda: Gud lurar man inte. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Galaterna 6:7)

Dessutom skadar människor ofta varandra. När en nation förklarar krig är det sannerligen inte Gud som bär skulden för det lidande som blir följden. När en våldsverkare angriper en medmänniska, är det då Guds fel om det leder till att den angripne skadas eller dör? Naturligtvis inte! När en diktator förtrycker, torterar och mördar sina undersåtar, skall vi då ge Gud skulden för det? Det skulle vara oförnuftigt. (Predikaren 8:9)

Hur är det då med de miljoner som lever i yttersta misär eller som svälter? Är det Guds fel? Nej. Vår jord kan frambringa föda som mer än väl räcker åt alla. (Psalm 10:2, 3; 145:16) Det är den ojämna fördelningen av det gudagivna överflödet som leder till den utbredda hungern och fattigdomen. Och människans själviskhet gör det omöjligt att lösa sådana problem.

Den grundläggande orsaken

Men vems fel är det när någon blir sjuk eller dör på grund av hög ålder? Skulle du bli förvånad över att få veta att inte heller det är Guds fel? Gud skapade inte människan för att bli gammal och dö.

När Gud satte det första människoparet, Adam och Eva, i Edens trädgård, gav han dem möjligheten att få leva för evigt i ett jordiskt paradis. Men han önskade givetvis att jorden skulle befolkas av människor som uppskattade det de hade fått. Han ställde därför upp villkor som var förbundna med deras framtida liv. Adam och Eva skulle få leva i paradiset bara så länge som de förblev lydiga mot sin kärleksfulle Skapare. (1 Moseboken 2:17; 3:2, 3, 17–23)

Sorgligt nog gjorde Adam och Eva uppror. Eva valde att lyssna till Satan, Djävulen. Han ljög för henne och sade rentav att Gud undanhöll henne något gott. Hon slog därför in på en oberoende kurs och försökte ”bli som Gud med kunskap om gott och ont”. Adam gjorde likadant och slog in på samma upproriska kurs. (1 Moseboken 3:5, 6)

I och med att Adam och Eva syndade på det här sättet visade de sig vara ovärdiga att få leva för evigt. De drabbades av syndens förödande följder. Deras styrka och vitalitet avtog, och med tiden dog de. (1 Moseboken 5:5) Men deras uppror fick långt allvarligare konsekvenser. Vi lider fortfarande av följderna av deras synd. Aposteln Paulus skrev: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och ... på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Ja, på grund av Adams och Evas uppror har synd och död spritt sig till hela den mänskliga familjen likt en elakartad sjukdom.