Fadern i Jesu liknelse representerar vår barmhärtige Gud, Jehova. Likt den förlorade sonen är det några som för en tid lämnar tryggheten i Guds familj men som senare återvänder. Hur betraktar Jehova dem? De som återvänder till Jehova och visar uppriktig ånger kan vara övertygade om att han ”inte för alltid [kommer] att fortsätta att klandra, inte heller kommer han att fortsätta att vara förbittrad till obestämd tid”. (Psalm 103:9) Fadern i liknelsen sprang för att välkomna sin son hem. På samma sätt är Jehova inte bara villig utan också ivrig att förlåta syndare som ångrar sig. Han är ”redo att förlåta”, och han gör det ”i rikt mått”. — Psalm 86:5; Jesaja 55:7; Sakarja 1:3.

I Jesu liknelse gjorde faderns uppriktiga kärlek det lättare för sonen att ta mod till sig och återvända. Men tänk efter: Vad skulle ha hänt om fadern hade förskjutit pojken eller om han under ett vredesutbrott sagt till honom att aldrig komma tillbaka? En sådan inställning hade antagligen för all framtid stött bort pojken. — Jämför 2 Korinthierna 2:6, 7.

Fadern visade också medlidande när hans son kom tillbaka. Det tog inte lång tid för honom att lägga märke till pojkens uppriktiga ånger. I stället för att kräva att få veta varje detalj om sin sons synder kringgick han problemet genom att välkomna honom hem, och han visade stor glädje över att få göra det. Kristna kan ta efter det här exemplet. De bör glädja sig när en som varit förlorad har blivit funnen. — Lukas 15:10.

Faderns uppträdande visade tydligt att han under lång tid sett fram emot att hans egensinnige son skulle komma tillbaka. Detta utgör naturligtvis bara en bild av den ömhet Jehova känner för alla som har lämnat hans familj. Han ”önskar [inte] att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) De som ångrar sina synder kan därför vara förvissade om att de kommer att bli välsignade med ”vederkvickelsens tider ... från Jehovas person”. — Apostlagärningarna 3:19.