MOGENHET

Det att vara fullvuxen, fullt utvecklad och fullständig enligt en bestämd norm. (Se FULLKOMLIGHET.) Normen för andlig mogenhet (fullständighet) fastställs i Bibeln. Enligt denna norm är en mogen kristen inte ett spädbarn i andligt avseende, inte en som är ostadig och lättledd eller påverkas av andra när det gäller lärofrågor. (Ef 4:11–14) Mogna kristna har fått sin uppfattningsförmåga övad och kan därför skilja mellan rätt och orätt. De behöver ingen undervisning om de elementära tingen. (Heb 5:11–6:2) De vägleds av Guds ande, inte av världens vishet. (1Kor 2:6, 10–13, not)

Bibeln nämner ingenstans att det skulle finnas olika grader eller stadier av andlig mogenhet. Men precis som människor fortsätter att växa till i kunskap, erfarenhet och urskillning sedan de blivit vuxna, fortsätter också mogna kristna att göra framsteg. De prövningar som de utsätts för kan stärka tron och uthålligheten. Lärjungen Jakob skrev: ”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, eftersom ni vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet. Men låt uthålligheten uträtta sitt verk fullständigt, så att ni kan vara fullständiga [ordagr.: ”fullkomliga”] och hela i varje avseende och inte sakna något.” (Jak 1:2–4) Liksom vuxna människor är olika när det gäller fysiska egenskaper och mentala förmågor kan mogna kristna ha olika egenskaper. Några utmärker sig kanske genom sin kunskap, sitt omdöme, sitt mod eller sin givmildhet, medan andra har andra framträdande egenskaper. (Jfr 1Kor 7:7; 12:4–11, 27–31.) När det gäller mogenhet bör man därför vara på det klara med att det inte är särskilda förmågor eller talanger som är avgörande för om någon är en mogen kristen eller inte.

Hela församlingsanordningen, med dess apostlar, profeter, evangelieförkunnare, herdar och lärare, tjänade till att frambringa mogna kristna, andligt sett fullvuxna människor. (Ef 4:11–14; jfr Kol 1:28, 29; 4:12, 13.) De som tjänade som herdar och lärare behövde därför vara andligt mogna människor, inte spädbarn i andligt avseende. Det krävdes dock mer än andlig mognad för att någon skulle kunna förordnas som tillsyningsman eller biträdande tjänare. (1Ti 3:1–9, 12, 13; Tit 1:5–9) Ett av kraven för en tillsyningsman var att han skulle vara ”en man som presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt och har barn som underordnar sig med allt allvar”. (1Ti 3:4) En man kunde vara andligt mogen i vissa avseenden, men han skulle ändå inte vara kvalificerad att vara tillsyningsman om hans barn var upproriska och oregerliga.