Hjälp män att göra andliga framsteg

”Från och med nu skall du fånga människor levande.” (LUK. 5:10)

1, 2. a) Hur reagerade många män på Jesu undervisning? b) Vad ska vi undersöka i den här artikeln?

VID ett tillfälle när Jesus och lärjungarna predikade i Galileen färdades de med båt till ett ensligt ställe för att få lite lugn och ro. Men massor av människor följde efter dem till fots. Det var ”omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn”, som kom dit den dagen. (Matt. 14:21) Vid ett annat tillfälle kom en stor folkskara till Jesus för att de ville bli botade och höra honom undervisa. Folkskaran bestod av ”fyra tusen män, förutom kvinnor och barn”. (Matt. 15:38) Det var uppenbarligen många män bland dem som kom till Jesus och var intresserade av det han lärde, och han förväntade också att många fler skulle visa intresse. I samband med att han gav några av lärjungarna en enorm fiskfångst genom ett underverk sade han till lärjungen Simon: ”Från och med nu skall du fånga människor levande.” (Luk. 5:10) Lärjungarna skulle sänka ner sina nät i havet av människor, och de kunde räkna med att få en stor ”fångst”, däribland många män.

² Även i dag finns det män som visar intresse för Bibelns budskap och som gärna vill att vi studerar med dem. (Matt. 5:3) Men många av dem gör inga andliga framsteg. Hur kan vi hjälpa dem? Jesus använde ingen speciell metod för att söka upp män på hans tid, men däremot tog han upp ämnen som intresserade dem. Vi ska nu utifrån hans exempel undersöka hur vi kan hjälpa män i dag, och vi ska se på tre saker som ofta bekymrar dem: 1) försörjning, 2) vad andra ska tycka och 3) dåligt självförtroende.

Försörjning

3, 4. a) Vad tycker många män är viktigt? b) Vad beror det på att en del män sätter sin försörjning framför andliga intressen?

³ En skriftlärd sade till Jesus: ”Lärare, jag vill följa dig vart du än går.” Jesus svarade honom: ”Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” När den skriftlärde hörde det blev han tveksam. Att inte veta varifrån han skulle få sitt nästa mål mat eller var han skulle bo skrämde honom tydligen. Det finns nämligen ingenting som tyder på att han blev en efterföljare till Kristus. (Matt. 8:19, 20)

⁴ Män sätter ofta ekonomisk trygghet framför andliga intressen. Många av dem prioriterar en hög utbildning och ett välbetalt jobb. De tycker att fördelarna med att tjäna pengar är större och mer påtagliga än de eventuella fördelarna med att studera Bibeln och komma nära Gud. De kanske uppskattar det Bibeln lär, men ”de bekymmer som hör denna tingens ordning till och rikedomens bedrägliga makt” kväver deras intresse. (Mark. 4:18, 19) Hur hjälpte Jesus sina lärjungar att prioritera rätt?

5, 6. Vad hjälpte Andreas, Petrus, Jakob och Johannes att börja prioritera förkunnartjänsten?

⁵ Andreas och hans bror Simon Petrus var fiskare och arbetade tillsammans med Johannes, hans bror Jakob och deras far, Sebedeus. Deras verksamhet gick så bra att de behövde ha lejda män. (Mark. 1:16–20) När Andreas och Johannes först fick höra talas om Jesus genom Johannes döparen, blev de övertygade om att de hade funnit Messias. Andreas gick till sin bror Simon Petrus och berättade den här nyheten, och Johannes sade det kanske till sin bror Jakob. (Joh. 1:29, 35–41) Under de följande månaderna var alla fyra tillsammans med Jesus när han predikade i Galileen, Judeen och Samarien. Sedan återvände de till sin fiskeriverksamhet. De var visserligen intresserade av andliga frågor, men för dem var förkunnartjänsten inte det viktigaste.

⁶ En tid senare uppmanade Jesus Petrus och Andreas att följa honom och bli ”människofiskare”. Hur reagerade de? ”Genast övergav de näten och följde honom.” Jakob och Johannes reagerade likadant. ”Genast lämnade de båten och sin far och följde honom.” (Matt. 4:18–22) Vad hjälpte de här männen att bestämma sig för att börja i heltidstjänsten? Handlade det bara om känslor? Var det en stundens ingivelse? Knappast! Under ett antal månader hade de lyssnat till Jesus, sett honom göra underverk, iakttagit hans iver för rättfärdigheten och sett det fantastiska gensvar som hans undervisning hade väckt. Det hade fått deras tro på Jehova och deras tillit till honom att växa sig starkare!

7. Hur kan vi hjälpa dem som studerar att våga lita på att Jehova kan ta hand om sitt folk?

⁷ Hur kan vi efterlikna Jesus och hjälpa dem vi studerar Bibeln med att förtrösta mer på Jehova? (Ords. 3:5, 6) Hur vi undervisar har stor betydelse. Vi kan framhålla att Gud har lovat att välsigna oss rikligt om vi sätter hans rikes intressen främst. (Läs Malaki 3:10; Matteus 6:33.) Naturligtvis kan vi använda olika bibelställen för att betona att Jehova tar hand om sitt folk, men vi får inte underskatta den inverkan som vårt eget exempel kan ha. Att vi berättar vad vi själva har upplevt kan bidra mycket till att hjälpa dem som studerar att våga lita på Jehova. Vi kan också berätta uppmuntrande erfarenheter från vår litteratur.a

8. a) Varför är det viktigt för den som studerar att ”smaka och se att Jehova är god”? b) Hur kan vi hjälpa den vi studerar med att själv få uppleva Jehovas godhet?

⁸ För att få en stark tro kan man inte bara läsa och höra om hur andra har blivit välsignade av Jehova. Den som studerar behöver också själv uppleva Jehovas godhet. Psalmisten sjöng: ”Smaka och se att Jehova är god; lycklig är den kraftfulle man som tar sin tillflykt till honom.” (Ps. 34:8) Hur kan vi hjälpa den nyintresserade att se att Jehova är god? Anta att han oroar sig över ekonomin men också försöker sluta med en dålig vana, till exempel att röka, spela om pengar eller dricka för mycket. (Ords. 23:20, 21; 2 Kor. 7:1; 1 Tim. 6:10) Om vi lär honom att be Jehova om hjälp att sluta med den dåliga vanan, tror du då inte att han själv skulle få uppleva Jehovas godhet? Vi kan också uppmuntra honom att prioritera andliga ting genom att ta sig tid att studera Bibeln varje vecka och förbereda mötena och vara med vid dem. Han kommer säkert att känna att det har en positiv inverkan på honom. Ja, när han själv märker att Jehova välsignar hans ansträngningar kommer hans tro att växa sig starkare!

Rädsla för vad andra ska tycka

9, 10. a) Varför ville inte Nikodemos och Josef från Arimatea öppet visa att de var intresserade av det Jesus lärde? b) Varför drar sig en del män i dag för att följa Kristus?

⁹ Grupptryck kan få en del män att tveka och dra sig för att följa Kristus. Nikodemos och Josef från Arimatea ville inte öppet visa att de var intresserade av det Jesus lärde. Orsaken var att de var rädda för vad andra judar skulle säga eller göra om det blev känt. (Joh. 3:1, 2; 19:38) Det här var ingen inbillad rädsla. De religiösa ledarnas hat mot Jesus blev så småningom så starkt att den som visade att han trodde på honom blev utstött ur synagogan. (Joh. 9:22)

¹⁰ På en del platser i dag kan en man bli trakasserad av arbetskamrater, vänner eller släktingar om han intresserar sig för mycket för Gud, Bibeln eller religion. På andra platser kan det till och med vara farligt att säga att man vill byta religion. Grupptrycket kan vara särskilt hårt om man arbetar inom det militära eller inom politiken eller har en ledande position i samhället. En man i Tyskland sade: ”Det som ni vittnen predikar från Bibeln är sant. Men om jag blev ett Jehovas vittne i dag, skulle alla veta det i morgon. Vad skulle de säga på jobbet, i området där jag bor och i föreningen som jag och min familj tillhör? Jag skulle inte klara det.”

11. Hur hjälpte Jesus lärjungarna att hantera människofruktan?

¹¹ Ingen av apostlarna var feg, men de drabbades alla av människofruktan ibland. (Mark. 14:50, 66–72) Hur hjälpte Jesus dem att gå framåt trots pressen från andra? Jo, han förberedde dem för det motstånd de skulle få. Han sade: ”Lyckliga är ni när människorna hatar er och när de stänger er ute och smädar er och kastar bort ert namn som något ont för Människosonens skull.” (Luk. 6:22) Jesus varnade sina efterföljare för att de skulle bli hånade, men det var ”för Människosonens skull” som de skulle utsättas för detta. Han lovade också att Gud skulle stödja dem så länge de litade på att Gud skulle styrka och hjälpa dem. (Luk. 12:4–12) Dessutom uppmanade han de nya att umgås med hans lärjungar och bli vänner med dem. (Mark. 10:29, 30)

12. Hur kan vi hjälpa de nyintresserade att övervinna människofruktan?

¹² Även vi behöver hjälpa de nyintresserade att övervinna människofruktan. Det är ofta lättare att ta itu med en situation som man är beredd på. (Joh. 15:19) Vi kan till exempel hjälpa den som studerar att förbereda enkla, logiska svar från Bibeln på frågor och invändningar som arbetskamrater och andra kan komma med. Vi vill naturligtvis personligen vara hans vän, men vi kan också presentera honom för andra i församlingen, kanske särskilt för bröder som har liknande omständigheter eller samma intressen som han. Framför allt bör vi undervisa honom om att be till Jehova regelbundet och innerligt. Det här kan hjälpa honom att komma närmare Jehova och göra honom till sin tillflykt och klippa. (Läs Psalm 94:21–23; Jakob 4:8.)

Dåligt självförtroende

13. Vad kan få en del män att dra sig för att engagera sig?

¹³ En del män drar sig för att engagera sig i sanningen därför att de inte läser så bra eller har svårt för att uttrycka sig eller helt enkelt för att de är blyga. Vissa tycker inte alls om att berätta inför andra om sina åsikter och uppfattningar. De får kalla kårar av att bara tänka på att behöva studera, svara på mötena eller berätta om sin tro för andra. ”När jag var ung”, säger en broder, ”brukade jag snabbt gå fram till dörren, låtsas att jag ringde på och försiktigt gå därifrån för att ingen skulle se eller höra mig. ... Bara tanken på att gå från dörr till dörr gjorde mig sjuk.”

14. Varför kunde inte Jesu lärjungar bota en demonbesatt pojke?

¹⁴ Tänk dig hur Jesu lärjungar måste ha känt sig då de inte kunde bota en demonbesatt pojke. Pojkens pappa kom till Jesus och sade: ”[Min son] är epileptiker och är sjuk; han faller nämligen ofta i elden och ofta i vattnet; och jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.” Jesus drev ut demonen och botade därmed pojken. Efter ett tag kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Hur kom det sig att vi inte kunde driva ut den?” Han svarade: ”Därför att ni har lite tro. Jag säger er nämligen i sanning: Om ni har tro så stor som ett senapskorn, skall ni säga till det här berget: ’Flytta dig härifrån dit bort’, och det skall flytta sig, och ingenting skall vara omöjligt för er.” (Matt. 17:14–20) Man måste ha tro på Jehova för att kunna övervinna berglika hinder. Vad händer om man glömmer detta och börjar förlita sig på sina egna förmågor? Då misslyckas man lätt och får dåligt självförtroende.

15, 16. Hur kan vi hjälpa någon som studerar och som har dåligt självförtroende?

¹⁵ Ett bra sätt att hjälpa någon som har dåligt självförtroende är att uppmuntra honom att förlita sig på Jehova i stället för på sina egna förmågor. Petrus skrev: ”Ödmjuka er ... under Guds mäktiga hand, så att han kan upphöja er när den rätta tiden är inne, medan ni kastar allt ert bekymmer på honom.” (1 Petr. 5:6, 7) För att den som studerar ska kunna göra det måste vi hjälpa honom att bygga upp sin andlighet. En andligt inriktad person sätter stort värde på andliga ting. Han älskar Guds ord och visar prov på ”andens frukt” i sitt liv. (Gal. 5:22, 23) Han ber ofta till Jehova. (Fil. 4:6, 7) Och han vänder sig till honom för att få det mod och den styrka han behöver för att klara av situationer som han hamnar i och uppgifter som han får. (Läs 2 Timoteus 1:7, 8.)

¹⁶ En del kan också behöva hjälp att bli bättre på att läsa, samtala och hålla tal. Andra kan känna sig ovärdiga att tjäna Jehova på grund av något orätt de har gjort innan de lärde känna honom. I båda de här fallen kan vår kärleksfulla och tålmodiga hjälp vara precis vad de behöver. ”De friska och starka behöver inte läkare, men det gör de sjuka och svaga”, sade Jesus. (Matt. 9:12)

Hjälp fler män att lära känna Jehova

17, 18. a) Hur kan vi nå fler män i förkunnartjänsten? b) Vad ska vi studera i nästa artikel?

¹⁷ Vi vill att fler män ska ta till sig av det underbara budskap som bara finns i Bibeln. (2 Tim. 3:16, 17) Så hur kan vi nå fler män i förkunnartjänsten? Genom att gå mer i tjänsten då chansen är större att män är hemma, till exempel på kvällar, på lördags- och söndagseftermiddagar och under helgdagar. När det passar kan vi be att få tala med mannen i huset. Och vi kan vittna informellt för män på vårt jobb när det är lämpligt och även försöka få kontakt med icke troende män i församlingen.

¹⁸ Om vi tar vara på alla möjligheter att vittna kan vi vara övertygade om att de som söker efter sanningen kommer att reagera positivt. Visst vill vi tålmodigt hjälpa alla som är uppriktigt intresserade av sanningen! Men hur kan vi hjälpa döpta män i församlingen att ställa sig till förfogande och kvalificera sig för ansvarsuppgifter i Guds organisation? Den frågan ska vi behandla i nästa artikel.

[Fotnot]

Öva bröder att tjäna i församlingen

”Var och en som är fullkomligt undervisad skall vara lik sin lärare.” (LUK. 6:40)

1. Vad gjorde Jesus för att arbetet skulle kunna fortsätta efter hans död?

APOSTELN JOHANNES avslutade sin evangelieskildring med att skriva: ”Det är också många andra ting som Jesus gjorde, och om de någonsin blev nerskrivna i detalj, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de skriftrullar som blev skrivna.” (Joh. 21:25) En av alla de saker som Jesus gjorde under sin korta men intensiva tjänst här på jorden var att hitta, öva och organisera män som skulle kunna leda arbetet när han hade lämnat jorden. När han återvände till himlen år 33 hade han lagt grunden till en enastående församling som skulle växa snabbt och snart bestå av tusentals människor. (Apg. 2:41, 42; 4:4; 6:7)

2, 3. a) Varför finns det ett stort behov av döpta män som kan ta ledningen? b) Vad ska vi undersöka i den här artikeln?

² Eftersom det i dag finns mer än sju miljoner aktiva förkunnare i över 100 000 församlingar världen över, behövs det fortfarande män som kan ta ledningen i den andliga verksamheten. Det finns till exempel ett stort behov av äldstebröder. Bröder som ”eftersträvar” det här privilegiet ska ha beröm, för det är ”ett utmärkt arbete” de önskar sig. (1 Tim. 3:1)

³ Naturligtvis blir inte män automatiskt kvalificerade för ansvarsuppgifter i församlingen. Det är inte världslig utbildning eller livserfarenhet som gör en man förberedd för det här arbetet. Nej, för att kunna utföra det på rätt sätt måste han vara kvalificerad i andligt avseende. Andliga egenskaper är viktigare än naturliga förmågor och fallenhet. Hur kan man hjälpa män i församlingen att bli kvalificerade? Jesus sade: ”Var och en som är fullkomligt undervisad skall vara lik sin lärare.” (Luk. 6:40) I den här artikeln ska vi undersöka några av de sätt Jesus Kristus, den mästerlige läraren, använde för att hjälpa sina lärjungar att kvalificera sig för större ansvar, och vi ska se vad vi kan lära oss av det.

”Jag har kallat er vänner”

4. Hur visade Jesus att han var en verklig vän till lärjungarna?

⁴ Jesus behandlade lärjungarna som sina vänner och såg dem inte som sina underordnade. Han umgicks med dem, visade dem förtroende och berättade för dem allt vad han hade hört av sin Fader. (Läs Johannes 15:15.) Tänk så spännande det måste ha varit för dem att höra Jesus svara på deras fråga om tecknet på hans ”närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 24:3, 4) Han lät dem också få veta vad han tänkte och kände innerst inne. Den natt då han blev förrådd tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes in i Getsemane trädgård, där han bad innerligt om det som bekymrade honom. De tre apostlarna hörde kanske inte vad han sade när han bad, men de måste ha känt stundens allvar. (Mark. 14:33–38) Tänk också på vilken inverkan som Jesu förvandling tidigare måste ha haft på de tre. (Mark. 9:2–8; 2 Petr. 1:16–18) Den nära vänskap som Jesus utvecklade till lärjungarna var något de kunde luta sig mot när de utförde sitt viktiga arbete längre fram.

5. Hur kan de äldste hjälpa sina medtroende?

⁵ I likhet med Jesus vill äldstebröder i dag hjälpa sina medtroende och vara deras vänner. De försöker få ett varmt, nära förhållande till dem genom att ta sig tid att visa dem personligt intresse. De äldste inser givetvis att vissa saker måste hållas konfidentiella, men de är inte hemlighetsfulla. De litar på sina bröder och talar med dem om bibliska sanningar som de själva har fått lära sig. De behandlar absolut inte en biträdande tjänare som underlägsen eller som en underordnad, inte ens om han är förhållandevis ung. I stället ser de honom som en andlig man som har potential och som utför värdefulla uppgifter för församlingens skull.

”Jag har ... gett er mönstret”

6, 7. Hur föregick Jesus med gott exempel, och vilken inverkan hade det på lärjungarna?

⁶ Även om Jesu lärjungar uppskattade andliga ting, påverkade deras bakgrund och kultur ibland deras sätt att tänka. (Matt. 19:9, 10; Luk. 9:46–48; Joh. 4:27) Men Jesus läxade inte upp dem eller blev arg på dem. Han varken tyngde ner dem med orimliga krav eller sade åt dem att göra något som han själv inte ville göra. I stället undervisade han dem genom sitt exempel. (Läs Johannes 13:15.)

⁷ Vad slags förebild efterlämnade Jesus åt sina lärjungar? (1 Petr. 2:21) Han levde enkelt så att han kunde använda sin tid till att betjäna andra. (Luk. 9:58) Jesus var blygsam och grundade alltid sin undervisning på Skrifterna. (Joh. 5:19; 17:14, 17) Han var lättillgänglig och vänlig. Kärlek var motivet till allt han gjorde. (Matt. 19:13–15; Joh. 15:12) Jesu exempel hade en positiv inverkan på apostlarna. Tänk till exempel på Jakob. Han var modig när han hotades till livet och förblev lojal mot Jehova ända in i döden. (Apg. 12:1, 2) Och Johannes följde troget i Jesu fotspår i mer än 60 år. (Upp. 1:1, 2, 9)

8. Hur kan de äldste vara goda exempel för yngre män och andra?

⁸ Äldste som är självuppoffrande, ödmjuka och kärleksfulla är det slags föredöme som yngre män behöver. (1 Petr. 5:2, 3) Dessutom kan äldste som är föredömliga i sin tro, sin undervisning, sitt levnadssätt och sin förkunnartjänst glädja sig över att andra kan efterlikna deras tro. (Hebr. 13:7)

Jesus gav dem föreskrifter och sände ut dem

9. Hur vet vi att Jesus övade lärjungarna för förkunnararbetet?

⁹ Efter att ha förkunnat energiskt i omkring två år utvidgade Jesus verksamheten genom att sända ut sina tolv apostlar för att predika. Men först gav han dem anvisningar. (Matt. 10:5–14) När han skulle ge mat åt en folkskara på tusentals människor talade han om för sina lärjungar hur han ville att de skulle organisera folket och dela ut maten. (Luk. 9:12–17) Det är alltså uppenbart att Jesus övade lärjungarna genom att ge dem klara och tydliga anvisningar. Den här övningen, tillsammans med den heliga andens kraftfulla inflytande, gjorde att apostlarna längre fram kunde organisera det stora förkunnararbete som utfördes från och med år 33.

10, 11. Hur kan de nya övas undan för undan?

¹⁰ För en man i vår tid börjar den andliga utbildningen när han tackar ja till ett bibelstudium. Vi kanske behöver hjälpa honom att läsa väl, och vi fortsätter att ge hjälp på olika sätt efter hand som vi studerar med honom. När han börjar vara med vid mötena regelbundet lär han sig vad han behöver göra för att få vara med i teokratiska skolan, bli odöpt förkunnare och så vidare. Efter dopet får han också övning genom att till exempel hjälpa till med att sköta och underhålla Rikets sal. Med tiden kan han få hjälp att se vad han behöver göra för att kunna bli biträdande tjänare.

¹¹ När en äldste ger en döpt broder en uppgift förklarar han villigt organisationens tillvägagångssätt och ger de anvisningar som behövs. Brodern som blir övad måste få klart för sig vad som förväntas av honom. Om han har svårt med en uppgift är en kärleksfull äldste inte snabb att dra slutsatsen att han inte är kvalificerad. Äldstebrodern kommer i stället att vänligt ta upp det som inte fungerar så bra och påminna om vad uppgiften går ut på och hur den ska utföras. När de äldste ser att bröder tar emot sådan här hjälp och känner glädje över att få tjäna andra blir de själva glada och uppmuntrade. (Apg. 20:35)

”Den som lyssnar till råd är vis”

12. Varför var Jesu råd så användbara?

¹² Jesus övade lärjungarna genom att ge personliga råd som var skräddarsydda för deras behov. Exempelvis tillrättavisade han Jakob och Johannes när de ville kalla ner eld från himlen över några samarier som inte ville ta emot honom. (Luk. 9:52–55) När Jakobs och Johannes mor frågade Jesus för deras räkning om de inte kunde få framträdande ställningar i hans kungarike, sade Jesus direkt till bröderna: ”Detta att sätta sig på min högra sida och på min vänstra är inte min sak att ge, utan det tillhör dem som det har blivit berett åt av min Fader.” (Matt. 20:20–23) Jesus gav alltid råd som var tydliga, användbara och fast grundade på Guds principer. Han lärde sina lärjungar att använda sådana principer när de skulle resonera sig fram till en slutsats. (Matt. 17:24–27) Han tog också hänsyn till deras begränsningar och förväntade inte fullkomlighet av dem. Och det var äkta kärlek som var motivet bakom råden som han gav. (Joh. 13:1)

13, 14. a) Vilka behöver råd? b) Ge exempel på vilka råd en äldste kan ge till någon som inte gör andliga framsteg.

¹³ Alla män som vill bli använda i församlingen behöver få hjälp och bibliska råd då och då. ”Den som lyssnar till råd är vis”, står det i Ordspråksboken 12:15. ”Det som var svårast för mig var att hantera mina egna fel och brister”, säger en ung broder. ”De råd jag fick av en äldste hjälpte mig att få rätt perspektiv.”

¹⁴ Om de äldste ser att ett visst uppförande hämmar en broders andliga framsteg, tar de initiativet till att ”föra ... [honom] till rätta igen” på ett milt sätt. (Gal. 6:1) Ibland kan en broder behöva råd på grund av ett personlighetsdrag. Om en broder till exempel verkar hålla sig tillbaka och vara lite bekväm, kan en äldste hjälpa honom genom att framhålla att Jesus var en ivrig förkunnare och att han befallde sina efterföljare att göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20; Luk. 8:1) Om en broder verkar vilja bli ärad och upphöjd, kan en äldste visa honom hur Jesus varnade lärjungarna för att ha en önskan att vara framträdande. (Luk. 22:24–27) Vad kan man göra om en broder inte tycks vilja förlåta andra? De äldste skulle kunna hjälpa honom genom att använda liknelsen om slaven som inte ville efterskänka en liten skuld trots att han själv inte hade behövt betala tillbaka en mycket större skuld. (Matt. 18:21–35) När en broder behöver råd är det bra om de äldste ger honom det så snart som möjligt. (Läs Ordspråksboken 27:9.)

”Öva dig ... själv”

15. Hur kan en broders familj hjälpa honom att tjäna i församlingen?

¹⁵ Det är i första hand de äldste som övar bröder att kvalificera sig för uppgifter i församlingen, men andra kan också hjälpa till. En broders familj kan och bör hjälpa honom. Och om han redan är äldste har han nytta av att hans hustru och barn stöder honom på ett kärleksfullt och osjälviskt sätt. Att de är villiga att dela honom med församlingen är viktigt för att han ska kunna klara av sina ansvarsuppgifter. När de visar en självuppoffrande inställning gläder det honom, och det uppskattas också mycket av andra. (Ords. 15:20; 31:10, 23)

16. a) Vilket eget ansvar har varje broder? b) Vad behöver en broder göra om han vill bli förordnad i församlingen?

¹⁶ Även om andra kan hjälpa och stödja en broder är det främst han själv som måste visa att han vill bli använd. (Läs Galaterna 6:5.) En broder behöver naturligtvis inte vara biträdande tjänare eller äldste för att kunna hjälpa andra och vara fullt aktiv i tjänsten. Men om han vill bli förordnad i församlingen måste han anstränga sig för att fylla kvalifikationerna i Bibeln. (1 Tim. 3:1–13; Tit. 1:5–9; 1 Petr. 5:1–3) Så om en broder vill tjäna som biträdande tjänare eller äldste men ännu inte är förordnad, bör han fundera över vilka andliga framsteg han behöver göra. Det här innebär att han måste läsa Bibeln regelbundet, studera flitigt på egen hand, begrunda det han läser, be innerligt och göra sitt bästa i förkunnartjänsten. På så sätt kan han personligen tillämpa Paulus råd till Timoteus: ”Öva dig ... ständigt själv med gudhängivenhet som ditt mål.” (1 Tim. 4:7)

17, 18. Vad kan en döpt broder göra om oro, känslor av otillräcklighet eller brist på motivation håller honom tillbaka?

¹⁷ Men hur är det då om en broder håller sig tillbaka för att han känner sig orolig eller otillräcklig? Då kan han ha hjälp av att tänka på hur mycket Jehova Gud och Jesus Kristus gör för oss. Ja, Jehova ”bär bördan åt oss”, och det gör han ”dag efter dag”. (Ps. 68:19) Vår himmelske far kan alltså hjälpa en broder att ta på sig ansvarsuppgifter i församlingen. En broder som inte är biträdande tjänare eller äldste har också nytta av att komma ihåg att det finns ett stort behov av mogna män som kan åta sig uppgifter inom Guds organisation. När en broder tänker på sådana här saker kan det motivera honom att försöka övervinna negativa känslor. Han kan be om helig ande och tänka på att frid och självbehärskning ingår i andens frukt, och det är egenskaper som man behöver för att slå bort oro och känslor av otillräcklighet. (Luk. 11:13; Gal. 5:22, 23) Och vi kan vara helt övertygade om att Jehova välsignar alla som vill ställa sig till förfogande av rätt motiv.

¹⁸ Skulle det kunna vara brist på motivation som gör att en döpt broder inte ställer sig till förfogande? Vad skulle i så fall kunna hjälpa honom? Aposteln Paulus skrev: ”Det är Gud som för sin goda viljas skull verkar i er, för att ni skall både vilja och verka.” (Fil. 2:13) Önskan att tjäna i församlingen kommer från Jehova, och hans ande kan ge en person styrka att utföra helig tjänst. (Fil. 4:13) Dessutom kan en kristen be Jehova hjälpa honom att göra det som är rätt. (Ps. 25:4, 5)

19. Vad betyder det att Jehova ska resa upp ”sju herdar ... ja, åtta stamhövdingar”?

¹⁹ Jehova välsignar det äldstebröderna gör för att öva andra. Han välsignar också dem som vill bli övade och som har en önskan att bli använda i församlingen. Bibeln visar att ”sju herdar ... ja, åtta stamhövdingar”, dvs. tillräckligt många dugliga män, ska resas upp bland Guds folk för att ta ledningen i hans organisation. (Mik. 5:5) Tänk att det finns så många bröder som blir övade och som ödmjukt önskar utföra uppgifter i församlingarna! Ja, det här är verkligen till ära för Jehova och till välsignelse för oss alla.