4. Hur började enligt bibeln Guds handlande med Abram?

⁴ Abram, som han ursprungligen kallades, var uppfostrad i ”kaldéernas Ur”. Medan han bodde där, visade sig Jehova Gud för honom och sade: ”Gå du i väg ut ur ditt land och från dina släktingar och från din fars hus till det land som jag kommer att visa dig; och jag kommer att göra dig till en stor nation, och jag kommer att välsigna dig, och jag skall göra ditt namn stort; och visa dig vara en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som nerkallar ont över dig kommer jag att förbanna, och alla markens familjer kommer sannerligen att välsigna sig genom dig.” — 1 Moseboken 12:1—3; 15:7; NW; Apostlagärningarna 7:2, 3.

5. a) Hur måste Guds löfte ha rört Abrams hjärta? b) Vilket gensvar gav Abram på löftet?

⁵ Vilken uppfordrande uppmaning! Lydnad för den uppmaningen innebar att Abram måste lämna en mycket fin miljö och sina släktingar för ett liv långt borta i ett främmande land. Men Abrams hjärta var djupt rört av Guds kärleksfulla löfte. Eftersom han var en barnlös gammal man med en ofruktsam hustru, verkade hans namn vara bestämt att snart glömmas bort. Men Guds löfte försäkrade det motsatta: ”En stor nation” skulle komma att härstamma från honom. Guds löfte inbegrep dessutom ett underbart förkunnande av goda nyheter för hela mänskligheten och pekade fram emot en tid då alla nationer skulle bli välsignade. (Galaterna 3:8) Abram utövade tro på Jehovas löfte och lämnade ett centrum för en högtstående civilisation.

Sikem ligger i en bördig dal mellan två bergskedjor i vilka bergen Ebal och Gerissim utgör toppar. Det har beskrivits som ”det heliga landets paradis”. Mycket lämpligt visade sig Jehova här återigen för Abram och sade: ”Åt din säd ämnar jag ge detta land.” — 1 Moseboken 12:5—7, NW.

Under Abrams 100:e år ändrades hans namn till Abraham, eftersom Gud sade att han skulle göra honom till far för ”en hop nationer” (NW), och Sarais namn ändrades till Sara med löfte om att hon skulle komma att föda en son. — 1 Moseboken 17:1, 5, 15—19.

15. a) Varför skrattade Abraham vid tanken på att Sara skulle föda honom en son? b) Vilket ytterligare bevis gav Abraham på sin starka tro?

¹⁵ Abraham (och senare också Sara) skrattade åt tanken, eftersom både hans och Saras fortplantningsförmågor hade upphört att fungera. (1 Moseboken 17:17; 18:9—15; NW) Men detta var inte ett skratt av vantroget tvivel. Som bibeln förklarar blev han inte ”svag i tron”. ”Men på grund av Guds löfte ... blev [han] stark genom sin tro, i det att han gav ära åt Gud och var fullt övertygad om att vad han hade lovat var han också i stånd att utföra.” (Romarna 4:18—21)