Propaganda kan vara dödsbringande

”En lögn kan färdas halvvägs runt jorden, innan sanningen har fått på sig skorna.” — Yttrande som tillskrivs MARK TWAIN.

”DIN eländiga jude!” skrek lärarinnan och slog till sin sjuårige elev. Sedan uppmanade hon klassen att gå förbi honom och spotta honom i ansiktet.

Både lärarinnan och eleven — som var släkt med varandra — visste mycket väl att pojken och hans föräldrar inte var av judisk härkomst. Inte heller bekände de sig till den judiska tron. De var Jehovas vittnen. Lärarinnan utnyttjade de allmänt spridda fördomarna mot judar för att uppamma hat mot sin elev. I flera år hade både lärarinnan och hennes klass fått höra av prästen att Jehovas vittnen var föraktliga. Pojkens föräldrar hade blivit kallade både kommunister och CIA-agenter. Det var därför klasskamraterna gick på rad förbi pojken, ivriga att spotta den ”eländiga juden” i ansiktet.

Pojken lever fortfarande och kan berätta sin historia. Så är inte fallet med sex miljoner judar som levde i Tyskland och närliggande länder för cirka 60 år sedan. Hätsk propaganda var en starkt bidragande orsak till att dessa judar förintades i nazistiska gaskammare och koncentrationsläger. Utbredd, djupgående, oemotsagd och hätsk antisemitism fick många att betrakta judarna som fiender vars förintande inte bara var nödvändigt, utan också rätt och riktigt. I det fallet visade sig propagandan vara ett vapen för massförintelse.

Ja, propaganda kan visas öppet genom att man använder sådana hatsymboler som hakkorset eller mer raffinerat och lömskt som när man berättar en smaklös vits. Dess metoder för övertalning används regelbundet av diktatorer, politiker, präster, annonsörer, marknadsförare, journalister, radio- och TV-personligheter, PR-män och andra som är intresserade av att påverka tankar och beteenden.

Naturligtvis kan propagandabudskap användas för att nå positiva sociala mål, till exempel i kampanjer för att minska rattfylleriet. Men propaganda kan också användas för att främja hat mot etniska och religiösa minoriteter eller för att locka människor att köpa cigaretter. ”Varje dag bombarderas vi av det ena övertygande budskapet efter det andra”, konstaterar forskarna Anthony Pratkanis och Elliot Aronson. ”Dessa budskap övertygar inte genom ett utbyte av argument och genom debatt, utan genom manipulering av symboler och av våra mest grundläggande mänskliga känslor. Vare sig det är positivt eller negativt, är vår tid en propagandans tidsålder.”

Hur har propaganda använts för att påverka människors tankar och handlingar under århundradenas lopp? Vad kan man göra för att skydda sig mot farlig propaganda? Finns det en källa till information som är tillförlitlig? Dessa och andra frågor kommer att behandlas i följande artiklar.

[Bild på sidan 3]

Propaganda användes för att komma åt judarna under Förintelsen

Manipulation av information

”En klok och envis propaganda kan förmå ett folk att betrakta himlen som ett helvete och å andra sidan det eländigaste liv som ett paradis.” — ADOLF HITLER: MIN KAMP.

I TAKT med att antalet kommunikationsmedel blir fler — från det tryckta ordet till telefonen, radion, TV-n och Internet — har flödet av övertygande budskap ökat dramatiskt. Denna kommunikationsrevolution har gett ett överflöd av information, och människor översvämmas av otaliga budskap från alla håll. Detta starka tryck får många att ta till sig budskapen snabbare, och de accepterar budskapen utan att ifrågasätta eller noga undersöka dem.

Den sluge propagandamakaren älskar sådana genvägar — särskilt när de innebär kortslutning för det rationella tänkandet. Propagandan främjar detta genom att påverka känslorna, genom att utnyttja osäkerhetskänslor, genom att dra fördel av dubbeltydigheten i språket och genom att förvränga logikens lagar. Som historien bekräftar kan sådana knep visa sig vara mycket effektiva.

Propagandans historia

I dag har ordet ”propaganda” en negativ klang och väcker tanken på oärliga metoder, men från början var det inte detta som uttrycket avsåg. ”Propaganda” kommer såvitt man vet från det latinska namnet på en grupp romersk-katolska kardinaler, Congregatio de Propaganda Fide (Kongregationen för trons utbredande). Den här kommittén — som kort och gott kallades ”Propagandan” — grundades av påven Gregorius XV år 1622 för att öva tillsyn över missionärerna. Efter hand kom ”propaganda” att betyda varje ansträngning att sprida en trosuppfattning.

Men idén att använda propaganda föddes inte på 1600-talet. Sedan urminnes tider har människan använt varje till buds stående medel för att sprida ideologier eller öka sin berömmelse eller stärka sin makt. Konsten, till exempel, har tjänat propagandasyften ända sedan de egyptiska faraonernas dagar. Dessa kungar byggde sina pyramider för att skapa en bild av makt och stabilitet. På liknande sätt tjänade romarnas arkitektur ett politiskt syfte — förhärligandet av staten. Termen ”propaganda” fick en allmänt negativ klang under första världskriget, då regeringarna började spela en aktiv roll när det gäller att forma den krigsinformation som spreds av medierna. Under andra världskriget visade sig Adolf Hitler och Joseph Goebbels vara skickliga propagandamakare.

Efter andra världskriget blev propagandan ett allt viktigare redskap som nationerna använde för att främja sin politik. Både i Väst och i Öst bedrev man intensiva kampanjer för att vinna anhängare bland de stora massor som inte tagit ställning. Varje sida av nationellt liv och politik utnyttjades i propagandasyfte. På senare år har man i valkampanjer kunnat se att propagandametoderna har blivit alltmer sofistikerade. Det gäller även tobaksbolagens reklam. Så kallade experter och andra framstående personer har använts för att framställa rökningen som något glamoröst och hälsosamt och inte som det hot mot folkhälsan som det i själva verket är.

Lögner, lögner!

Propagandamakarens enklaste knep är nog att använda rena lögner. Ta till exempel de lögner som Martin Luther 1543 skrev om judarna i Europa: ”De har förgiftat brunnar, begått mord, rövat bort barn. ... De är giftiga, bittra, hämndgiriga, listiga ormar, mördare och djävulens barn som stinger och gör skada.” Vad var hans uppmaning till de så kallade kristna? ”Man [skall] bränna upp deras synagogor och skolor. ... Må deras hus förstöras på samma sätt.”

En professor i statskunskap och samhällsvetenskap som har studerat den här tidsperioden säger: ”Antisemitism har i grund och botten ingenting att göra med judarnas handlingar, och således i grund och botten ingenting att göra med en antisemits kunskap om judarnas egentliga karaktär.” Han konstaterar dessutom: ”Judarna representerade allt som var galet, och därför var den reflexmässiga reaktionen på ett normalt problem eller ett samhällsproblem att tillskriva det dess förmodade judiska källor.”

Generaliseringar

En annan mycket framgångsrik propagandametod är generalisering. Generaliseringar har en tendens att fördunkla viktiga fakta och används ofta för att förnedra hela folkgrupper. ”Zigenare [eller invandrare] är tjuvar” är till exempel en fras som ofta hörs i vissa länder i Europa. Men är det sant?

Kolumnisten Richardos Someritis berättar att i ett land orsakade sådana uppfattningar ett slags ”främlingsfientlighet och mycket ofta rasistisk aggression” mot främlingar. Men det har framkommit att när det gäller brottsliga handlingar är det lika sannolikt att de skyldiga är infödda som att de är utlänningar. Så till exempel konstaterar Someritis att undersökningar visar att i Grekland ”begås 96 av 100 brott av [greker]”. Han säger: ”Orsakerna till brottsligheten är ekonomiska och sociala och har inte med ras att göra.” Han anklagar medierna ”för att systematiskt uppodla främlingsfientlighet och rasism” genom att göra vinklade reportage om brottsligheten.

Förolämpningar och personangrepp

En del förolämpar dem som har en avvikande uppfattning genom att ifrågasätta deras person eller motiv i stället för att inrikta sig på fakta. Förolämpningar ger en person, en grupp eller en uppfattning en negativ stämpel som är lätt att komma ihåg. Den som är upphov till förolämpningen hoppas att stämpeln skall sitta kvar. Om folk avvisar personen eller förkastar tanken på grund av den negativa stämpeln i stället för att väga själva bevisen, har belackarens taktik lyckats.

Ett exempel är den kraftiga antisektvåg som på senare tid har svept fram över många länder i Europa och på andra håll. Den här utvecklingen har väckt känslor, skapat bilden av en fiende och förstärkt redan existerande fördomar mot religiösa minoriteter. Ofta blir ”sekt” ett slagord. År 1993 skrev den tyske professorn Martin Kriele: ”’Sekt’ är ett annat ord för ’kättare’, och precis som förr i världen blir en kättare i Tyskland i dag [dömd till att utrotas] — om inte genom eld ... så genom att svärtas ner, isoleras eller ruineras.”

Vid Institutet för propagandaanalyser konstaterar man att ”förolämpningar har spelat en oerhört stor roll i världshistorien och i vår personliga utveckling. De har förstört rykten, ... skickat [människor] i fängelse och gjort människor så förbittrade att de gått ut i strid och slaktat sina medmänniskor.”

Spelar på känslorna

Känslor kan vara ovidkommande när det gäller sakliga påståenden eller logiken i ett argument, men de spelar en central roll i konsten att övertyga. Erfarna skribenter försöker egga upp känslor, och de kan spela på känslorna lika skickligt som en virtuos trakterar sitt piano.

Fruktan, till exempel, är en känsla som kan fördunkla omdömet. Och, precis som i fallet med avundsjuka, är fruktan något man kan manipulera och spela på. Den kanadensiska tidningen The Globe and Mail för 15 februari 1999 rapporterade följande från Moskva: ”När tre flickor begick självmord i Moskva förra veckan, påstod ryska medier genast att de var fanatiska anhängare av Jehovas vittnen.” Lägg märke till ordet ”fanatiska”. En religiös organisation som påstås driva unga människor till självmord väcker helt naturligt rädsla. Men hade dessa stackars flickor verkligen något med Jehovas vittnen att göra?

Artikeln fortsatte: ”Polisen medgav senare att flickorna inte hade något med [Jehovas vittnen] att göra. Men vid det laget hade en TV-kanal i Moskva redan riktat ett nytt angrepp mot sekten, i vilket man påstod att Jehovas vittnen hade haft samröre med Adolf Hitler i Nazityskland — trots historiska bevis för att tusentals av deras medlemmar var offer i de nazistiska utrotningslägren.” I den felunderrättade och kanhända uppskrämda allmänhetens ögon var Jehovas vittnen antingen en självmordssekt eller nazisternas medhjälpare!

Hat är en stark känsla som propagandamakarna utnyttjar. Uttalanden med dolda eller felaktiga budskap är särskilt effektiva när det gäller att väcka hat. Det tycks finnas ett nästan oändligt utbud av elaka ord som främjar och utnyttjar hatet mot vissa folkgrupper eller religiösa grupper.

En del propagandamakare spelar på stoltheten. Ofta kan vi se hur man vädjar till stoltheten, om vi söker efter nyckelfraser som: ”Varje intelligent person vet ju att ...”, ”Du som har sådan utbildning måste hålla med om att ... .” En vädjan till stoltheten kan också spela på vår rädsla för att verka dumma. De som är skickliga i konsten att övertyga är väl medvetna om detta.

Slagord och symboler

Slagord är allmänna uttalanden som ofta används för att uttrycka uppfattningar eller mål. Eftersom de inte är så tydliga, är de lätta att instämma i.

När det till exempel råder kris eller en konflikt i ett land, kan folkuppviglare använda slagord som ”Mitt land, rätt eller orätt”, ”Fäderneslandet, religionen, familjen” eller ”Frihet eller döden”. Men brukar flertalet människor ta reda på vad krisen eller konflikten egentligen gäller? Eller accepterar de bara vad de får höra?

Angående första världskriget skrev Winston Churchill: ”Det behövs bara en signal för att förvandla denna mångfald av fridsamma bönder och arbetare till de mäktiga härskaror som kommer att slita varandra i stycken.” Han framhöll vidare att när folk fick höra vad de skulle göra, gjorde de flesta av dem så utan att ens tänka.

Propagandamakaren har också ett stort urval av symboler och tecken genom vilka han kan förmedla sitt budskap — en salut på 21 skott, en militär hedersbevisning eller en flagga. Föräldrakärleken kan också utnyttjas. Sådana symboler som fäderneslandet, fosterlandet eller moderkyrkan är således värdefulla redskap i den sluge övertalarens händer.

Slug propaganda kan alltså lamslå tankeförmågan, vara ett hinder för klart tänkande och urskillning och forma individer till att handla i flock. Hur kan man skydda sig mot sådant?

[Infälld text på sidan 8]

Slug propaganda kan lamslå tankeförmågan och vara ett hinder för klart tänkande

[Ruta/Bilder på sidan 7]

Är Jehovas vittnens arbete propagandistiskt?

En del motståndare till Jehovas vittnen har anklagat dem för att sprida sionistisk propaganda. Andra har påstått att deras predikande främjar kommunism. Åter andra har hävdat att Jehovas vittnens arbete främjar ”den amerikanska imperialismens” ideal och intressen. Det finns även de som påstår att Jehovas vittnen är anarkister, som underblåser oordning i avsikt att förändra den sociala, ekonomiska, politiska eller rättsliga ordningen. Det är uppenbart att inte alla dessa motstridiga anklagelser kan vara sanna.

Den enkla sanningen är att Jehovas vittnen inte är något av det som nämndes här. Jehovas vittnens arbete utförs i trogen lydnad mot det uppdrag som Jesus Kristus gav sina lärjungar: ”Ni skall vara vittnen om mig ... till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8) Deras arbete är helt och hållet inriktat på de goda nyheterna om det himmelska kungariket — Guds redskap för att skapa fred på hela jorden. — Matteus 6:10; 24:14.

De som har iakttagit Jehovas vittnen har inte funnit några belägg för att detta kristna samfund någonsin har varit en kraft som stör den goda ordningen i något land.

Många journalister, domare och andra har uttalat sig om vilken nytta Jehovas vittnen har gjort för de samhällen de bor i. Här är några exempel. Efter att ha varit med vid en sammankomst som Jehovas vittnen anordnade skrev en reporter från Sydeuropa: ”Det här är människor med starka familjeband, de får lära sig att visa kärlek och att följa sitt samvete så att de inte skadar andra.”

En annan journalist, som tidigare hade en negativ syn på Jehovas vittnen, skriver: ”De lever ett exemplariskt liv. De överträder inte normerna för vad som är moraliskt och rätt.” En statsvetare fällde en liknande kommentar angående Jehovas vittnen: ”De behandlar andra med stor vänlighet, kärlek och mildhet.”

Jehovas vittnen lär att det är rätt att underordna sig myndighet. Som laglydiga medborgare följer de Bibelns normer för ärlighet, sannfärdighet och renlighet. De bygger in god moral i sina egna familjer, och de hjälper andra att lära sig hur de kan göra detsamma. De lever fredligt med alla människor och blir inte indragna i demonstrationer eller politiska revolutioner. Jehovas vittnen söker vara exemplariska i fråga om att lyda de mänskliga överordnade myndigheternas lagar, medan de tålmodigt väntar på att den högsta myndigheten, den suveräne Herren Jehova, skall återställa fullkomlig fred och återinföra ett rättfärdigt styre här på jorden.

Samtidigt är Jehovas vittnens arbete ett undervisningsarbete. Med Bibeln som grund lär de människor över hela världen att resonera med bibliska principer som grundval och på det sättet utveckla rätta normer för uppförande och moralisk integritet. De främjar värderingar som förbättrar familjelivet och hjälper ungdomar att klara av sina speciella utmaningar. De hjälper också människor att finna styrka att övervinna dåliga vanor och att utveckla förmågan att komma överens med andra. En sådan verksamhet kan knappast kallas ”propaganda”. I ett klimat där idéer cirkulerar fritt ”är propaganda något helt annat än undervisning”, heter det i The World Book Encyclopedia.

[Bilder]

Den litteratur Jehovas vittnen ger ut främjar familjesammanhållning och höga moralnormer

[Bilder på sidan 5]

Propaganda som främjar krig och rökning har bidragit till många människors död

Bli inte offer för propaganda!

”En dåre tror på vad som helst.” — ORDSPRÅKEN 14:15, TODAY’S ENGLISH VERSION.

DET är skillnad — stor skillnad — mellan undervisning och propaganda. Undervisning visar hur du skall tänka. Propaganda föreskriver vad du skall tänka. Goda lärare redogör för alla sidor av en sak och uppmuntrar till att man resonerar om den. Propagandamakare tvingar dig obevekligt att höra deras uppfattning och försöker förhindra resonemang. Det framgår sällan vad deras verkliga motiv är. De sovrar fakta, använder det de har nytta av och döljer det andra. Dessutom förvränger och vantolkar de fakta och specialiserar sig på lögner och halvsanningar. De vill nå dina känslor, inte din förmåga att tänka logiskt.

Propagandamakaren ser till att hans budskap framstår som det rätta och moraliskt riktiga och att det ger dig en känsla av betydelse och samhörighet om du följer det. Du är smart, du är inte ensam, du kan känna dig trygg och säker — det är vad de påstår. 

Hur kan du skydda dig mot det slags människor som enligt Bibeln ”pratar nonsens och bedrar sinnet”? (Titus 1:10) När du väl känner till några av deras knep, har du större möjlighet att bedöma alla budskap och upplysningar som du får. Här är några sätt på vilka man kan göra detta.

Var selektiv: Ett helt öppet sinne skulle kunna liknas vid ett rör som allting får rinna genom — till och med avloppsvatten. Ingen vill ha ett sinne som är förorenat med gift. Salomo, en kung och lärare i forna tider, gav följande varning: ”Den oerfarne sätter tro till varje ord, men den kloke aktar på sina steg.” (Ordspråken 14:15) Vi måste således vara selektiva. Vi måste noga undersöka vad som än presenteras för oss och sedan avgöra vad vi skall godta eller förkasta.

Vi vill dock inte vara så begränsade att vi vägrar att ta hänsyn till fakta som kan förbättra vårt sätt att tänka. Hur kan vi hitta den rätta balansen? Genom att vi har en norm med vilken vi jämför den nya informationen. Här har den kristne en källa till stor vishet. Han har Bibeln som en tillförlitlig vägledare för sitt tänkande. Å ena sidan är hans sinne öppet, dvs. mottagligt för ny information. Han gör en rätt bedömning av den nya informationen utifrån Bibelns normer och sätter in det som är sant i sitt tankemönster. Å andra sidan kan han urskilja faran med information som är helt i strid med hans värderingar, som är grundade på Bibeln.

Bruka urskillning: Urskillning är ”ett skarpt omdöme”. Det är ”förstånd, förmåga att skilja mellan bättre och sämre, omdöme”. En person som har urskillning uppfattar nyanser i tankar och ting och har gott omdöme.

Om vi brukar urskillning kan vi känna igen dem som använder ”fagert tal och smicker” bara för att ”förleda ... sveklösa människors hjärtan”. (Romarna 16:18) Urskillning hjälper dig att förkasta ovidkommande information eller vilseledande fakta och att urskilja andemeningen i en sak. Men hur kan man se om någonting är vilseledande?

Pröva informationen: Johannes, en lärare under det första århundradet, sade: ”Ni älskade, tro inte varje inspirerat uttalande, utan pröva de inspirerade uttalandena.” (1 Johannes 4:1) En del människor i vår tid är som svampar; de suger åt sig allt de kommer över. Det är alltför lätt att ta till sig av allt som finns runt omkring oss.

Det är dock mycket bättre att var och en själv väljer vad han skall mata sitt sinne med. Det har sagts att vi är vad vi äter, och detta kan tillämpas på mat både för kropp och för sinne. Oavsett vad det är du läser, tittar på eller lyssnar till, bör du pröva och se om det finns inslag av propaganda eller om det är sant.

Dessutom måste vi, om vi vill vara ärliga, vara villiga att ständigt pröva våra egna åsikter allteftersom vi tillgodogör oss ny information. Vi måste inse att det trots allt bara är åsikter. Hur trovärdiga dessa är beror på hur välgrundade våra fakta är, på kvaliteten på våra slutledningar och på de normer eller värderingar vi väljer att tillämpa.

Ställ frågor: Som vi har sett, finns det många i dag som skulle vilja ”vilseleda ... [oss] med övertalande argument”. (Kolosserna 2:4) Vi bör därför, när vi får höra övertalande argument, ställa frågor.

Undersök först om det finns några fördomar. Vad är motivet bakom budskapet? Vad beror det på om budskapet är fullt av förolämpningar och laddade ord? Om man bortser från det laddade språket, vilket värde har själva budskapet? Försök också, om det är möjligt, att kontrollera vilka meriter de har som har gjort uttalandena. Är de kända för att tala sanning? Om de hänvisar till ”auktoriteter”, vilka eller vad är dessa? Kan man lita på att den här personen — eller organisationen eller publikationen — har sakkunskap eller pålitlig information om ämnet i fråga? Om du märker vissa försök till att väcka känslor, fråga dig själv: ”Om man ser objektivt på det, vilket värde finns det i budskapet?”

Följ inte med strömmen: Om du får klart för dig att det alla tycker inte nödvändigtvis behöver vara riktigt, kan du få styrka att tänka annorlunda. Om det verkar som om alla andra tycker samma sak, behöver det då betyda att du måste göra det också? Den allmänna meningen är inte någon tillförlitlig måttstock för sanning. Historien igenom har alla möjliga uppfattningar blivit allmänt accepterade bara för att senare visa sig vara felaktiga. Ändå finns det fortfarande en tendens att vilja följa med strömmen. Befallningen som ges i 2 Moseboken 23:2 tjänar som en god princip: ”Du skall inte följa efter hopen för onda syften.”

Sann kunskap kontra propaganda

Tidigare nämndes det att Bibeln ger tillförlitlig vägledning, när det gäller att tänka klart. Jehovas vittnen instämmer helt och fullt i Jesu ord till Gud: ”Ditt ord är sanning.” (Johannes 17:17) Det är så därför att Gud, Bibelns författare, är ”sanningens Gud”. — Psalm 31:5.

Ja, i denna tid med så mycket sofistikerad propaganda kan vi med förtröstan vända oss till Jehovas ord som källan till sanning. Detta kommer att skydda oss mot dem som vill ”utnyttja ... [oss] med falska ord”. — 2 Petrus 2:3.

[Infälld text på sidan 9]

Urskillning hjälper dig att undvika ovidkommande eller vilseledande information

[Bilder på sidan 10]

Pröva allt du läser eller tittar på för att se om det är sant

[Bild på sidan 11]

Den allmänna meningen är inte alltid att lita på

[Bild på sidan 11]

Vi kan med förtröstan vända oss till Guds ord som källan till sanning