1. Beskriv vad som hände i samband med Jerusalems förstöring.

ÅR 607 f.v.t. invaderades Jerusalem av en enorm babylonisk armé, som leddes av kung Nebukadnessar II. Bibeln beskriver det blodbad som följde. Den säger att Nebukadnessar ”dräpte deras unga män med svärd i deras helgedoms hus och [kände] inte ... medömkan med vare sig unga män eller jungfrur, gamla eller orkeslösa. ... Han brände upp den sanne Gudens hus och bröt ner Jerusalems mur; och alla dess boningstorn brände de upp i eld och även alla dess dyrbara föremål.” (2 Krön. 36:17, 19)

2. Vilken varning gav Jehova, och vad skulle hända med judarna?

² Jerusalems förstöring borde inte ha kommit som någon överraskning för dem som bodde där. Under många år hade Guds profeter varnat judarna och sagt att de skulle bli angripna av babylonierna om de fortsatte att gå emot Guds lag. Många av judarna skulle bli dödade med svärd, och de som överlevde skulle antagligen få leva resten av sina liv i landsflykt i Babylon. (Jer. 15:2) Hur var livet i landsflykt där? Har de kristna upplevt någon motsvarighet till den babyloniska fångenskapen? I så fall, när då?

LIVET I LANDSFLYKT

3. Hur skilde sig landsflykten i Babylon från israeliternas slaveri i Egypten?

³ De judar som i framtiden skulle hamna i landsflykt fick rådet att finna sig i sin nya situation och försöka göra det bästa av den. Jehova sa genom Jeremia: ”Bygg hus [i Babylon] och bo i dem, och plantera trädgårdar och ät deras frukt.” Han sa också: ”Ja, sök den stads frid dit jag har låtit er gå i landsflykt, och be till Jehova till förmån för den, ty i dess frid skall ni få frid.” (Jer. 29:5, 7) Och det blev precis som det var förutsagt. De som följde Jehovas råd kunde leva ett ganska normalt liv i Babylon. Babylonierna lät judarna sköta sig själva i viss utsträckning, och de kunde till och med resa fritt i landet. På den här tiden var Babylon ett affärs- och handelscentrum. Forntida dokument som grävts fram visar att många judar blev duktiga köpmän, medan andra lärde sig olika hantverk. En del blev till och med förmögna. Landsflykten i Babylon var inte alls lika svår som slaveriet i Egypten hade varit för israeliterna hundratals år tidigare. (Läs 2 Moseboken 2:23–25.)

4. Vilka förutom de upproriska judarna påverkades av fångenskapen i Babylon, och varför kunde de inte göra allt som lagen krävde?

⁴ Judarna som var i landsflykt hade det de behövde rent materiellt, men fick de sina andliga behov tillgodosedda? Jehovas tempel och dess altare hade förstörts, och det fanns inte längre något organiserat prästerskap. Bland de landsflyktiga fanns det några som troget tjänade Jehova. De hade inte gjort sig förtjänta av att bli straffade, men de fick lida tillsammans med resten av folket. Trots det gjorde de sitt bästa för att följa Guds lag. Vi kan ta Daniel och tre av hans vänner, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, som exempel. De vägrade att äta mat som judarna inte fick äta. Och vi vet att Daniel regelbundet bad till Gud. (Dan. 1:8; 6:10) Men eftersom judarna levde under hedniskt styre var det ändå omöjligt för dem som var trogna mot Jehova att göra allt som lagen krävde.

5. Vad hade Jehova lovat sitt folk, och varför var det löftet så anmärkningsvärt?

⁵ Skulle israeliterna någonsin kunna tillbe Gud på ett helt godtagbart sätt igen? Där och då kan det ha verkat omöjligt, eftersom babylonierna aldrig brukade släppa sina fångar. Men de som tänkte så tog inte med Jehova i beräkningen. Han hade lovat att befria sitt folk, och så blev det. Jehova håller alltid sina löften. (Jes. 55:11)

FINNS DET EN MOTSVARIGHET I MODERN TID?

6, 7. Varför har vi behövt justera vår förståelse av den babyloniska fångenskapen i modern tid?

⁶ Har de kristna upplevt något som kan jämföras med den babyloniska fångenskapen? Under många år sades det i Vakttornet att Guds tjänare i modern tid hamnade i babylonisk fångenskap 1918 och att de blev befriade 1919. Men i den här artikeln och i nästa ska vi se varför vi har behövt justera den förståelsen.

⁷ Tänk på följande: Det stora Babylon är världsväldet av falsk religion. Så om Guds folk skulle ha hamnat i babylonisk fångenskap 1918 måste de ha blivit förslavade under falsk religion på något sätt vid den tiden. Men fakta visar att Guds smorda tjänare under årtiondena före första världskriget i själva verket höll på att bryta sig loss från det stora Babylon – inte bli förslavade under det. Det är sant att de smorda blev förföljda under första världskriget, men det var i första hand de världsliga myndigheterna som låg bakom den här förföljelsen, inte falsk religion. Det verkar alltså inte som om Jehovas folk hamnade i fångenskap under det stora Babylon 1918.

BABYLONISK FÅNGENSKAP – NÄR?

8. Vad hände efter apostlarnas död? (Se den inledande bilden.)

⁸ Vid pingsten år 33 v.t. blev tusentals judar och proselyter smorda med helig ande. Dessa nyomvända kristna blev ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”. (Läs 1 Petrus 2:9, 10.) Så länge apostlarna levde vakade de över och skyddade Guds folks församlingar. Men i synnerhet efter apostlarnas död började vissa män ”förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig”. (Apg. 20:30; 2 Thess. 2:6–8) Många av de här männen hade ansvarsställningar i församlingarna som tillsyningsmän och längre fram som biskopar. En prästklass började ta form, trots att Jesus hade sagt till sina efterföljare: ”Ni är alla bröder.” (Matt. 23:8) Framstående män som var fascinerade av Aristoteles och Platons filosofier började lära ut falska religiösa uppfattningar, som undan för undan ersatte de rena lärorna i Guds ord.

9. Beskriv hur den avfälliga kristendomen fick stöd av de ledande i romarriket och vad resultatet blev.

⁹ År 313 v.t. gjorde den romerske kejsaren Konstantin den här avfälliga formen av kristendom till en lagligt erkänd religion. Det här var början på ett nära samarbete mellan kyrkan och staten. Som exempel kan nämnas att Konstantin efter att ha varit med vid kyrkomötet i Nicaea landsförvisade Arius, en oliktänkande präst, därför att han vägrade erkänna att Jesus är Gud. Senare, under kejsar Theodosius I (379–395 v.t.), blev den katolska kyrkan statsreligion i romarriket. Historiker menar att det hedniska Rom blev ”kristnat” under 300-talet. Men det som verkligen hände var att den avfälliga formen av kristendom anslöt sig till det stora Babylon tillsammans med de hedniska religiösa organisationerna i romarriket. Det fanns dock ett litet antal smorda, vetelika kristna som gjorde sitt bästa för att tillbe Gud, men de lyckades inte göra sig hörda. (Läs Matteus 13:24, 25, 37–39.) De befann sig verkligen i babylonisk fångenskap!

10. Varför började uppriktiga människor ifrågasätta kyrkans läror?

¹⁰ Under de första århundradena efter Kristus kunde många fortfarande läsa Bibeln på antingen grekiska eller latin. Det gjorde att de kunde jämföra lärorna i Guds ord med det som kyrkan lärde ut. På grundval av det de läste i Bibeln började en del förkasta kyrkans oskriftenliga läror. Men det var farligt – till och med livsfarligt – att uttrycka sådana åsikter öppet.

11. Hur hamnade Bibeln under prästerskapets kontroll?

¹¹ Med tiden blev det färre och färre som kunde tala grekiska och latin, och kyrkan tillät inte att Bibeln översattes till gemene mans språk. Det ledde till att det bara var prästerskapet och vissa andra utbildade personer som kunde läsa Bibeln, men inte ens alla präster kunde läsa och skriva bra. De som inte höll med om det kyrkan lärde ut blev hårt straffade. Trogna smorda kristna fick samlas i små grupper – om det alls var möjligt. Precis som under judarnas landsflykt i Babylon, så fanns det inget smort ”kungligt prästerskap” som kunde tillbe på ett organiserat sätt. Det stora Babylon höll folket i ett järngrepp!

LJUSET BÖRJAR SYNAS

12, 13. Vilka två faktorer bidrog till att det stora Babylon började förlora greppet om människor? Förklara.

¹² Skulle de sanna kristna någonsin kunna få tillbe Gud på ett fritt och godtagbart sätt? Ja! Glimtar av andligt ljus började tränga igenom mörkret, och det berodde på två viktiga faktorer. För det första uppfanns i mitten på 1400-talet en tryckmetod där man använde lösa bokstavstyper. Innan boktryckarkonsten blev känd i västvärlden skrevs Bibeln noggrant av för hand. Biblar var mycket sällsynta och dyra. Det har sagts att det kunde ta tio månader för en skicklig avskrivare att framställa ett enda handskrivet exemplar av Bibeln! Dessutom var materialen som avskrivarna använde (veläng eller pergament) mycket dyra. Men genom att använda sig av papper och en tryckpress, ett mer praktiskt alternativ, kunde en skicklig tryckare framställa 1 300 sidor om dagen!

¹³ För det andra beslutade sig några modiga män i början av 1500-talet för att översätta Bibeln till språk som vanliga människor talade. Många översättare gjorde det här med fara för sitt liv. Kyrkans ledare var skräckslagna. De insåg att om Bibeln blev tillgänglig för allmänheten skulle den kunna bli ett farligt vapen. Och det var precis vad som hände. När uppriktiga män och kvinnor läste Bibeln började de ställa frågor som: Var i Bibeln nämns skärselden? Var står det något om att man måste betala en präst för att hålla en mässa för någon som har dött? Eller var talas det om påvar och kardinaler? Kyrkan såg det här som en skandal. Hur vågade folket ifrågasätta kyrkans ledare! Kyrkan slog tillbaka. Män och kvinnor dömdes som kättare för att de vägrade tro på kyrkans läror, vilka till stor del byggde på hedniska filosofier av Aristoteles och Platon, som båda levde innan Jesus föddes. Kyrkan avkunnade dödsdomarna, och staten verkställde dem. Målet var att få folk att sluta läsa Bibeln och ställa frågor, och för det mesta fungerade det. Men det fanns ändå några få modiga personer som vägrade låta sig skrämmas av det stora Babylon. De hade nu fått smak på Guds ord – och de ville ha mer! Tiden närmade sig för uppriktiga kristna att bli befriade från falsk religion.

14. a) Vilka förhållanden ledde fram till en bättre förståelse av Bibeln i slutet på 1800-talet? b) Beskriv broder Russells sökande efter sanningen.

¹⁴ Många sanningstörstande människor flydde till länder där kyrkan inte hade lika starkt inflytande. De ville ha möjlighet att läsa och studera och samtala om det de hade lärt sig utan att kyrkan sa åt dem vad de skulle tro. Ett av de länderna var USA. Där började Charles Taze Russell i slutet på 1800-talet att systematiskt studera Bibeln tillsammans med några andra. Till att börja med ville han ta reda på vilken av de etablerade religionerna som lärde ut sanningen. Han jämförde noggrant lärorna hos både så kallade kristna och icke-kristna religioner med det som sägs i Bibeln. Han insåg snabbt att ingen av de här religionerna helt och fullt följde Guds ord. Vid ett tillfälle sammanträffade Russell med en grupp lokala präster i hopp om att de skulle ta emot sanningarna från Bibeln som han och hans medarbetare hade upptäckt för att sedan lära ut dem till medlemmarna i sina församlingar. Men prästerna var inte alls intresserade. Bibelforskarna förstod ganska snart att de inte kunde tillbe Gud tillsammans med dem som var beslutna att hålla fast vid falsk religion. (Läs 2 Korinthierna 6:14.)

15. a) När hamnade de sanna kristna i fångenskap under det stora Babylon? b) Vilka frågor ska vi få svar på i nästa artikel?

¹⁵ I den här artikeln har vi sett hur de sanna kristna hamnade i babylonisk fångenskap kort efter att den siste av apostlarna hade dött. Men det finns fortfarande ett antal obesvarade frågor: Vilka ytterligare bevis finns det för att de smorda faktiskt bröt sig loss från det stora Babylon under årtiondena före 1914? Stämmer det att Jehova var missnöjd med sina tjänare på grund av att de hade saktat farten i predikoarbetet under första världskriget? Kompromissade en del av våra bröder i fråga om sin kristna neutralitet under den här tiden och förlorade Jehovas godkännande? Och slutligen, om de kristna blev fångar under falsk religion efter apostlarnas död, när blev de i så fall befriade? Det här är verkligen bra frågor, och de kommer att besvaras i nästa artikel.

1. Hur vet vi att Guds folk skulle befrias från det stora Babylon, och vilka frågor ska vi få svar på?

I FÖRRA artikeln gick vi igenom hur trogna kristna hamnade i fångenskap under det stora Babylon. Men det positiva är att de inte skulle vara fångar för alltid. Guds uppmaning till sitt folk att ”gå ut från henne” hade varit meningslös om det skulle vara omöjligt att komma undan inflytandet från världsväldet av falsk religion. (Läs Uppenbarelseboken 18:4.) Därför vill vi gärna veta när Guds folk blev helt fria från Babylons grepp. Men först ska vi få svar på följande frågor: Hur ställde sig bibelforskarna till det stora Babylon före 1914? Hur aktiva var våra bröder och systrar i predikoarbetet under första världskriget? Och finns det något samband mellan att de behövde korrigeras under den här perioden och att de hölls fångna av det stora Babylon?

”BABYLONS FALL”

2. Hur ställde sig de tidiga bibelforskarna till falsk religion?

² Flera år innan första världskriget bröt ut hade Charles Taze Russell och hans medarbetare insett att kristenheten inte lärde ut sanningen från Bibeln. Därför bestämde de sig för att inte ha något med falsk religion att göra. Redan i Zion’s Watch Tower för november 1879 var deras skriftenliga ståndpunkt tydlig. Det sades: ”Varje kyrka som påstår sig vara en kysk jungfru trolovad med Kristus, men som i verkligheten är förbunden med och understödd av världen (vilddjuret), måste vi fördöma såsom varande enligt Skriftens språkbruk en skökokyrka”, vilket avsåg det stora Babylon. (Läs Uppenbarelseboken 17:1, 2.)

3. Vad gjorde bibelforskarna för att visa att de inte längre ville vara någon del av falsk religion? (Se den inledande bilden.)

³ Trogna män och kvinnor visste vad de behövde göra. De kunde inte förvänta att Gud skulle välsigna dem om de fortsatte att ge sitt stöd åt falska religiösa organisationer. Därför skrev många bibelforskare brev till sina kyrkor och begärde sitt utträde. I en del fall läste de upp breven offentligt i kyrkan. Om de blev förbjudna att göra det var det många som skickade en kopia av sitt brev till de andra medlemmarna i kyrkan. De ville verkligen inte ha något mer med falsk religion att göra! Längre tillbaka hade ett sådant modigt ställningstagande kunnat kosta dem livet. Men i slutet av 1800-talet började kyrkan i många länder förlora statens stöd. Så invånarna där behövde inte vara rädda för att bli straffade när de diskuterade religiösa frågor och öppet hade en annan åsikt än de etablerade kyrkorna.

4. Hur ställde sig Guds folk till det stora Babylon under första världskriget?

⁴ Bibelforskarna förstod att det inte räckte med att berätta för släktingar, vänner och kyrkomedlemmar hur de ställde sig till falsk religion. De ville att hela världen skulle få veta vad det stora Babylon egentligen är – en religiös sköka! Från december 1917 till början av 1918 spred därför de få tusen ivriga bibelforskarna tio miljoner traktater som behandlade ämnet ”Babylons fall” och som var en skarp anklagelse mot kristenheten. Inte helt oväntat blev prästerna rasande, men bibelforskarna fortsatte ihärdigt sitt viktiga arbete. De var beslutna att ”lyda Gud som ... [sin] härskare mer än människor”. (Apg. 5:29) Vilken slutsats kan vi dra av det här? Jo, att de här kristna männen och kvinnorna inte hamnade i babyloniskt slaveri under kriget. De bröt sig i stället loss från falsk religion och hjälpte andra att också göra det.

FULL AKTIVITET UNDER FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

5. Vad visar att våra bröder och systrar var mycket hängivna under första världskriget?

⁵ Längre tillbaka sa vi att Jehova var missnöjd med sitt folk för att de inte var så ivriga i tjänsten under första världskriget. Vi drog slutsatsen att Jehova därför tillät det stora Babylon att hålla dem fångna under en kort tid. Men trogna bröder och systrar som tjänade Jehova mellan 1914 och 1918 berättade senare att de som grupp gjorde allt de kunde för att fortsätta predika under den här perioden. Det finns mycket som visar att det verkligen var så. En klarare bild av vår teokratiska historia ger oss en tydligare förståelse av vissa händelser som finns nedtecknade i Bibeln.

6, 7. a) Vilka utmaningar ställdes bibelforskarna inför under första världskriget? b) Vad visar att bibelforskarna var fullt engagerade i predikoverket?

⁶ Bibelforskarna gjorde faktiskt en enastående insats i tjänsten under första världskriget (1914–1918). Men det var flera faktorer som gjorde det svårt för dem. Vi ska se på två av dem. För det första var bibelforskarna mest inriktade på att sprida biblisk litteratur. När myndigheterna förbjöd boken Den fullbordade hemligheten i början av 1918 tyckte många att det blev svårt att gå i tjänsten. De hade ännu inte lärt sig att predika enbart med hjälp av Bibeln utan hade förlitat sig på att Den fullbordade hemligheten skulle föra deras talan. För det andra bröt spanska sjukan ut 1918. Den här hemska epidemin var så omfattande och dödlig att det blev svårt för förkunnarna att röra sig fritt. Men trots utmaningarna gjorde bibelforskarna som grupp betraktat sitt bästa för att hålla i gång i predikoverket.

⁷ Bara under 1914 visade den lilla gruppen bibelforskare ”Skapelsedramat i bilder” för mer än nio miljoner människor. Dramat, som det kallades, var en kombination av rörlig film, ljusbilder och ljudinspelningar, och det skildrade människans historia från skapelsen fram till slutet av tusenårsriket. Det var en fantastisk bedrift på den tiden. Tänk bara: Antalet människor som såg den här föreställningen under 1914 var större än antalet Jehovas vittnen i vår tid! Andra rapporter visar att sammanlagt 809 393 var med vid möten i USA 1916, och 1918 steg den siffran till 949 444. Bibelforskarna låg verkligen inte på latsidan!

8. Hur blev bibelforskarnas andliga behov tillgodosedda under första världskriget?

⁸ Under första världskriget gjorde ansvariga bröder sitt yttersta för att ge alla bibelforskare andlig mat och uppmuntran. Den här omsorgen gjorde att vännerna orkade fortsätta i predikoarbetet. Richard H. Barber, en av dem som var fullt upptagna i tjänsten under den här tiden, berättade: ”Vi kunde fortfarande skicka ut några resande tillsyningsmän, och vi fortsatte att ge ut The Watch Tower. Vi skickade också exemplar av tidskriften till Kanada, där den var förbjuden. Jag fick förmånen att skicka Den fullbordade hemligheten i fickformat till ett antal vänner som hade fått sina exemplar konfiskerade. Broder Rutherford bad oss anordna sammankomster i flera städer i västra USA och skicka ut talare för att försöka uppmuntra vännerna så mycket som möjligt.”

DE BEHÖVDE RENAS

9. a) Varför behövde Guds folk tillrättavisning och korrigering mellan 1914 och 1919? b) Vilken slutsats bör vi inte dra?

⁹ En del saker som bibelforskarna gjorde under perioden mellan 1914 och 1919 stämde inte överens med Bibelns principer. De ville handla rätt, men de hade inte alltid rätt syn på vad det innebär att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”. (Rom. 13:1) Därför var de som grupp betraktat inte alltid helt neutrala under kriget. När den amerikanske presidenten kungjorde att den 30 maj 1918 skulle vara en speciell bönedag för fred, uppmanade The Watch Tower bibelforskarna att sluta upp kring den. En del bröder köpte obligationer för att ge ekonomiskt stöd till kriget, och några drog till och med ut till skyttegravarna vid fronten med gevär och bajonetter. Men även om de behövde tillrättavisning och korrigering skulle det inte vara rätt att dra slutsatsen att det var därför de hamnade i fångenskap under det stora Babylon. Tvärtom hade de förstått att de var tvungna att bryta alla band med falsk religion, och under första världskriget hade de i princip gjort det. (Läs Lukas 12:47, 48.)

10. Hur visade bibelforskarna respekt för livet?

¹⁰ Även om bibelforskarna inte hade principen om kristen neutralitet helt klar för sig, så visste de en sak: Bibeln förbjuder att man tar en annan människas liv. Och de få bröder som blev soldater under första världskriget vägrade använda sina vapen för att döda någon. En del som vägrade skjuta för att döda skickades till fronten för att de skulle stupa där.

11. Hur reagerade myndigheterna när bibelforskarna vägrade strida under första världskriget?

¹¹ Även om våra bröder inte var helt neutrala under kriget var Djävulen uppenbarligen rasande över deras önskan att förbli lojala mot Jehova. Därför skapade han svårigheter i lagens namn. (Ps. 94:20) Generalmajor James Franklin Bell i den amerikanska armén avslöjade i ett samtal med J. F. Rutherford och W. E. Van Amburgh att USA:s justitiedepartement hade försökt få igenom en lag om dödsstraff för dem som vägrade bära vapen i kriget. Och det var i synnerhet bibelforskarna han hade i åtanke. I vredesmod sa han till broder Rutherford: ”Lagen gick inte igenom eftersom [USA:s president] Wilson satte stopp för det; men vi vet hur vi ska sätta dit er, och det kommer vi att göra!”

12, 13. a) Varför blev åtta ansvariga bröder dömda till långa fängelsestraff? b) Gjorde fängelsevistelsen att bröderna blev mindre beslutna att lyda Jehova? Förklara.

¹² Myndigheterna gjorde allvar av det här hotet. Rutherford, Van Amburgh och sex andra representanter för Sällskapet Vakttornet blev gripna. När domaren som behandlade deras fall avkunnade domen sa han: ”Den religiösa propaganda, i vilken dessa män är engagerade är skadligare än en division tyska soldater ... De har inte bara dragit i tvivelsmål regeringens juridiska ämbetsmän och officerarna i arméns underrättelsetjänst, utan också angivit prästerna i alla kyrkor.” (En vandring i tro, A. H. Macmillan, sidan 106, 2000 års tryckning) Domaren sa sedan att straffet borde bli hårt, och så blev det. De åtta bibelforskarna dömdes till långa fängelsestraff i det federala fängelset i Atlanta i Georgia. Men när kriget tog slut blev de frigivna, och alla anklagelser mot dem lades ner.

¹³ Till och med under fängelsetiden var de fast beslutna att följa Guds lag, så som de förstod den. I en nådeansökan till USA:s president skrev de: ”Herrens vilja framkommer i Skriften med orden ’Du skall icke dräpa’. Om därför en medlem av ... [Internationella Bibelstudiesällskapet] som är invigd åt Herren med vett och vilja bryter sitt heliga förbund, kommer han att förlora Guds ynnest och bli fullständigt tillintetgjord. Sådana medlemmar skulle därför inte villigt och med gott samvete kunna döda andra människor.” De här modiga orden visar tydligt att bröderna inte hade en tanke på att kompromissa!

ÄNTLIGEN FRIA!

14. Beskriv med hjälp av Bibeln vad som hände från 1914 till 1919.

¹⁴ Malaki 3:1–3 beskriver tiden från 1914 till början av 1919, då ”Levis söner”, dvs. de smorda, skulle genomgå en period av rening. (Läs.) Vid den tiden kom Jehova Gud, ”den sanne Herren”, tillsammans med Jesus Kristus, ”förbundets budbärare”, till det andliga templet för att inspektera dem som tjänade där. Efter att Jehova hade tillrättavisat och renat sitt folk var de redo att ta sig an ett nytt uppdrag. År 1919 tillsatte Jesus en trogen och omdömesgill slav som skulle ge trons hushåll andlig mat. (Matt. 24:45) Äntligen var Guds folk fria från det stora Babylons inflytande. Sedan dess har de fått mer och mer kunskap om hans vilja, och deras kärlek till honom har vuxit sig allt starkare. De är verkligen tacksamma för Jehovas välsignelse!^[1]

15. Hur kan vi visa tacksamhet för att vi har blivit befriade från det stora Babylon?

¹⁵ Vi är så tacksamma över att vi har blivit befriade från fångenskapen under det stora Babylon! Satans försök att utrota sann kristendom från jordens yta har misslyckats totalt. Men vi får inte missa poängen med att Jehova har gett oss den här friheten. (2 Kor. 6:1) Det finns fortfarande mängder av uppriktiga människor som är i fångenskap under falsk religion. De behöver hjälp att bli befriade, och vi kan visa dem vägen. Vi vill därför efterlikna våra bröder under det gångna århundradet och göra allt vi kan för att hjälpa människor att bli fria!