”Ett bönehus för alla nationerna”

”Är det inte skrivet: ’Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla nationerna’?” — MARKUS 11:17.

1. Vilket förhållande åtnjöt Adam och Eva till en början till Gud?

ADAM och Eva åtnjöt till en början ett nära förhållande till sin himmelske Fader. Jehova Gud kommunicerade med dem och skisserade upp sitt underbara uppsåt med människosläktet. De rördes helt visst till att ofta brista ut i lovprisning av Jehova för hans storslagna skaparverk. Om Adam och Eva behövde vägledning, när de tänkte på sin roll som blivande föräldrar till människosläktet, kunde de närma sig Gud från vilken plats som helst i sitt paradisiska hem. De behövde inte någon prästs tjänster i ett tempel. — 1 Moseboken 1:28.

2. Vilken förändring ägde rum när Adam och Eva syndade?

² Situationen förändrades när en upprorisk ängel förledde Eva genom att säga att hon skulle kunna ”vara som Gud” och fick henne att tro att hennes livssituation skulle bli bättre, om hon vägrade att erkänna Jehovas suveränitet. Eva åt därför av frukten från det träd som Gud hade förbjudit dem att äta av. Därefter använde Satan Eva för att fresta hennes man. Tragiskt nog lyssnade Adam på sin syndiga hustru och visade därigenom att han satte större värde på sitt förhållande till henne än på sitt förhållande till Gud. (1 Moseboken 3:4—7) Adam och Eva valde i själva verket Satan som sin gud. — Jämför 2 Korinthierna 4:4.

3. Vad blev de sorgliga följderna av Adams och Evas uppror?

³ Genom att göra detta förlorade det första människoparet inte bara sitt dyrbara förhållande till Gud, utan också utsikten att få leva för evigt i ett jordiskt paradis. (1 Moseboken 2:16, 17) Deras syndiga kroppar försämrades, tills de slutligen dog. Deras avkomlingar ärvde detta syndiga tillstånd. ”På så sätt”, förklarar Bibeln, ”spred sig [döden] till alla människor.” — Romarna 5:12.

4. Vilket hopp gav Gud syndiga människor?

⁴ Det behövdes något för att det syndiga människosläktet skulle bli försonat med sin helige Skapare. När Gud tillkännagav sin dom över Adam och Eva, gav han deras framtida avkomlingar hopp genom att utlova en ”säd” som skulle rädda mänskligheten från verkningarna av Satans uppror. (1 Moseboken 3:15) Längre fram uppenbarade Gud att välsignelsens säd skulle komma genom Abraham. (1 Moseboken 22:18) Med tanke på det kärleksfulla uppsåtet utvalde Gud Abrahams avkomlingar, israeliterna, till att bli hans utvalda nation.

5. Varför bör vi vara intresserade av detaljer i Guds lagförbund med Israel?

⁵ År 1513 f.v.t. trädde israeliterna in i ett förbundsförhållande till Gud och samtyckte till att lyda hans lagar. Detta lagförbund pekade fram mot den utlovade Säden, och det bör därför vara av stort intresse för alla som nu önskar tillbe Gud. Paulus sade att det innehöll ”en skugga av de goda ting som skall komma”. (Hebréerna 10:1) Han sade detta i samband med att han dryftade de israelitiska prästernas tjänst vid den flyttbara tältboningen, eller tältet för tillbedjan, som kallades ”Jehovas tempel” eller ”Jehovas hus”. (1 Samuelsboken 1:9, 24) Vår uppskattning av den barmhärtiga anordning genom vilken syndiga människor nu kan bli försonade med Gud kan öka genom att vi undersöker den heliga tjänst som utfördes vid Jehovas jordiska hus.

Det Allraheligaste

6. Vad fanns i det Allraheligaste, och hur var Guds närvaro representerad där?

⁶ ”Den Högste [bor] inte i hus som är gjorda med händer”, förklarar Bibeln. (Apostlagärningarna 7:48) Men ett moln i den innersta delen, som kallades det Allraheligaste, representerade Guds närvaro i hans jordiska hus. (3 Moseboken 16:2) Detta moln lyste av allt att döma klart och försåg det Allraheligaste med ljus. Det var placerat ovanför en helig kista som kallades ”vittnesbördets ark” och som innehöll de stentavlor på vilka några av Guds befallningar till Israel var inristade. På Arkens lock fanns det två keruber av guld med utsträckta vingar, vilka var en bild av andevarelser med hög ställning i Guds himmelska organisation. Det övernaturliga ljusmolnet var placerat ovanför locket på Arken och mellan keruberna. (2 Moseboken 25:22) Detta var en bild av den allsmäktige Guden som tronar på en himmelsk vagn stödd av levande keruber. (1 Krönikeboken 28:18) Det förklarar varför kung Hiskia bad: ”O härars Jehova, Israels Gud, som sitter på keruberna.” — Jesaja 37:16.

Det Heliga

7. Vilka föremål fanns i det Heliga?

⁷ Den andra avdelningen av tältboningen kallades det Heliga. Till vänster om ingången i den avdelningen stod ett vackert sjuarmat lampställ och till höger ett bord med skådebröd. Rakt fram stod ett altare från vilket doften av brinnande rökelse steg upp. Det stod framför det förhänge som skilde det Heliga från det Allraheligaste.

8. Vilka sysslor utförde prästerna regelbundet i det Heliga?

⁸ Varje morgon och varje kväll skulle en präst gå in i tältboningen och bränna rökelse på rökelsealtaret. (2 Moseboken 30:7, 8) På morgonen, medan rökelsen brann, skulle han fylla på olja på de sju lamporna som vilade på det gyllene lampstället. På kvällen tändes lamporna för att förse det Heliga med ljus. Varje sabbat skulle en präst lägga 12 färska brödkakor på skådebrödsbordet. — 3 Moseboken 24:4—8.

Förgården

9. För vilket ändamål användes vattenkaret, och vilken lärdom kan vi hämta av detta?

⁹ Tältboningen hade också en förgård, som var inhägnad av tältduk. I denna förgård fanns det ett stort kar, där prästerna tvättade sina händer och fötter innan de gick in i det Heliga. De skulle också tvätta sig innan de frambar offer på det altare som stod i förgården. (2 Moseboken 30:18—21) Detta krav på renlighet är en kraftig påminnelse för Guds nutida tjänare om att de måste vinnlägga sig om att vara fysiskt, moraliskt, mentalt och andligt rena, om de vill att deras tillbedjan skall vara godtagbar för Gud. (2 Korinthierna 7:1) Med tiden kom icke-israelitiska tempelslavar att sköta vedsamlandet för altaret och vattenhämtningen för karet. — Josua 9:27.

10. Bland annat vilka offer frambars på offeraltaret?

¹⁰ Varje morgon och varje kväll brändes en ungbagge upp som offer på altaret tillsammans med ett sädesoffer och ett drickoffer. (2 Moseboken 29:38—41) Andra offer gjordes på speciella dagar. Ibland måste ett offer frambäras på grund av en synd som någon begått. (3 Moseboken 5:5, 6) Vid andra tillfällen kunde en israelit frambära ett frivilligt gemenskapsoffer, av vilket prästerna och den som frambar offret åt vissa delar. Detta visade att syndiga människor kunde få fred med Gud och så att säga njuta av en måltid tillsammans med honom. En bofast främling kunde också bli en tillbedjare av Jehova och få privilegiet att frambära frivilliga offergåvor vid hans hus. Men för att visa Jehova tillbörlig ära kunde prästerna endast ta emot offergåvor av bästa kvalitet. Sädesoffrets mjöl skulle vara finmalet, och offerdjuren skulle vara utan defekt. — 3 Moseboken 2:1; 22:18—20; Malaki 1:6—8.

11. a) Vad gjordes med blodet från djuroffren, och vad pekade detta fram emot? b) Hur betraktar Gud både människors och djurs blod?

¹¹ Blodet från dessa offer fördes till altaret. Det skulle tjäna som en daglig påminnelse för nationen om att de var syndare som behövde en friköpare, vars utgjutna blod för beständigt skulle kunna försona deras synder och rädda dem från döden. (Romarna 7:24, 25; Galaterna 3:24; jämför Hebréerna 10:3.) Detta heliga bruk av blod påminde också israeliterna om att blodet representerar livet och att livet tillhör Gud. Detta är det enda sätt varpå Gud har tillåtit människor att använda blod. — 1 Moseboken 9:4; 3 Moseboken 17:10—12; Apostlagärningarna 15:28, 29.

Försoningsdagen

12, 13. a) Vad var försoningsdagen? b) Vad måste översteprästen göra innan han kunde föra in blodet i det Allraheligaste?

¹² En gång om året, på det som kallades försoningsdagen, skulle hela Israels nation, och även den bofaste främlingen som tillbad Jehova, upphöra med allt arbete och fasta. (3 Moseboken 16:29, 30) På denna viktiga dag renades nationen på ett symboliskt sätt från synd för att under ännu ett år åtnjuta ett fredligt förhållande till Gud. Låt oss föreställa oss scenen och betrakta några framträdande drag.

¹³ Översteprästen är i tältboningens förgård. När han har tvättat sig vid vattenkaret, slaktar han en tjur till offer. Tjurens blod hälls i en skål; det skall användas på ett särskilt sätt för att försona Levis prästerliga stams synder. (3 Moseboken 16:4, 6, 11) Men innan översteprästen gör något mer med offret, måste han göra något annat. Han tar välluktande rökelse (antagligen i ett slags behållare) och brinnande kol från altaret i ett fyrfat. Han träder nu in i det Heliga och går mot förhänget till det Allraheligaste. Han går sakta runt förhänget och ställer sig framför förbundsarken. Utom synhåll för någon annan människa lägger han sedan rökelse på de glödande kolen, och det Allraheligaste fylls med ett moln av vällukt. — 3 Moseboken 16:12, 13.

14. Varför måste översteprästen gå in i det Allraheligaste med blod av två olika djur?

¹⁴ Gud är nu villig att visa barmhärtighet och att bli försonad på ett symboliskt sätt. Därför kallades Arkens lock för ”försoningslocket” eller ”nådastolen”. (Hebréerna 9:5, fotnot i NW, studieutgåvan) Översteprästen går ut ur det Allraheligaste eller det Högheliga och tar tjurens blod och går tillbaka in igen. Som det är befallt i Lagen doppar han sitt finger i blodet och stänker det sju gånger framför locket på Arken. (3 Moseboken 16:14) Därefter går han tillbaka till förgården och slaktar en bock, som är ett syndoffer ”för folket”. Han tar med sig något av bockens blod in i det Allraheligaste och gör likadant med det som han hade gjort med tjurens blod. (3 Moseboken 16:15) Andra viktiga tjänster utfördes också på försoningsdagen. Översteprästen skulle till exempel lägga händerna på huvudet på en andra bock och över den bekänna ”Israels söners ... missgärningar”. Denna levande bock leddes sedan ut i vildmarken för att på ett symboliskt sätt bära bort nationens synder. På det sättet kunde det varje år åstadkommas försoning ”för prästerna och för allt folket i församlingen”. — 3 Moseboken 16:16, 21, 22, 33.

15. a) Hur liknade Salomos tempel tältboningen? b) Vad säger Hebréerbrevet om den heliga tjänst som utfördes både i tältboningen och i templet?

¹⁵ Den flyttbara tältboningen tjänade, under de 486 första åren av Israels historia som Guds förbundsfolk, som den plats där de skulle tillbe sin Gud, Jehova. Sedan fick Salomo i Israel privilegiet att bygga en permanent byggnad. Även om detta tempel skulle bli större och mer påkostat, följde den byggnadsplan som Gud hade gett samma mönster som den för tältboningen. Templet var precis som tältboningen en bild av en större och mer effektiv anordning för tillbedjan som Jehova, ”och inte någon människa”, skulle uppföra. — Hebréerna 8:2, 5; 9:9, 11.

Det första och det andra templet

16. a) Vilken kärleksfull begäran framförde Salomo, när han invigde templet? b) Hur visade Jehova att han tagit emot Salomos bön?

¹⁶ När Salomo invigde detta härliga tempel, framförde han också denna inspirerade begäran: ”På utlänningen, som inte hör till ditt folk Israel och som rentav kommer från ett avlägset land för ditt stora namns ... skull — och de faktiskt kommer och ber, vända mot detta hus, må du för din del då lyssna från himlarna, från din fasta boning, och du kommer helt visst att göra efter allt vad utlänningen ropar till dig om; för att alla jordens folk må känna ditt namn och må frukta dig, liksom ditt folk Israel gör, och må veta att ditt namn har blivit nämnt över detta hus som jag har byggt.” (2 Krönikeboken 6:32, 33) Gud visade på ett otvetydigt sätt att han hade tagit emot Salomos bön vid invigningen. En eldstråle föll ner från himlen och förtärde djuroffren på altaret, och Jehovas härlighet uppfyllde templet. — 2 Krönikeboken 7:1—3.

17. Vad hände till slut med det tempel som Salomo hade byggt, och varför det?

¹⁷ Tyvärr förlorade israeliterna sin hälsosamma fruktan för Jehova. Med tiden vanhelgade de hans stora namn genom blodsutgjutelse, avgudadyrkan, äktenskapsbrott och incest och genom att behandla faderlösa, änkor och utlänningar illa. (Hesekiel 22:2, 3, 7, 11, 12, 26, 29) År 607 f.v.t. verkställde Gud därför dom genom att föra upp babyloniska härar för att förstöra templet. De överlevande israeliterna fördes i fångenskap till Babylon.

18. Vilka privilegier kunde vissa icke-israelitiska män som helhjärtat stödde tillbedjan av Jehova få vid det andra templet?

¹⁸ Efter 70 år återvände en ångerfull judisk kvarleva till Jerusalem och fick privilegiet att återuppbygga Jehovas tempel. Det är intressant att lägga märke till att på grund av att det rådde brist på präster och leviter som kunde tjäna i detta andra tempel, fick netinimtjänarna, som var avkomlingar av icke-israelitiska tempelslavar, större privilegier som tjänare i Guds hus. Men de blev aldrig jämlika med prästerna och leviterna. — Esra 7:24; 8:17, 20.

19. Vad lovade Gud angående det andra templet, och hur uppfylldes dessa ord?

¹⁹ Till en början verkade det som om det andra templet inte skulle bli någonting i jämförelse med det förra templet. (Haggaj 2:3) Men Jehova lovade: ”Jag skall sätta alla nationerna i gungning, och alla nationernas åtråvärda ting skall komma in; och jag skall fylla detta hus med härlighet. ... Större kommer härligheten hos detta senare hus att bli än hos det förra.” (Haggaj 2:7, 9) I uppfyllelse av dessa ord fick det andra templet verkligen större härlighet. Det stod kvar 164 år längre än det första templet, och många fler tillbedjare från många fler länder strömmade till dess förgårdar. (Jämför Apostlagärningarna 2:5—11.) I kung Herodes’ dagar började man renovera det andra templet och bygga ut dess förgårdar. Högt beläget på en väldig stenplattform och omgivet av vackra pelargångar kunde det tävla i prakt med det ursprungliga tempel som Salomo hade byggt. Det hade en stor yttre förgård för människor av nationerna som önskade tillbe Jehova. En stenmur skilde denna hedningarnas förgård från de inre förgårdar som var avsedda enbart för israeliter.

20. a) Vad var det som var alldeles speciellt med det återuppbyggda templet? b) Vad visade att judarna betraktade templet på fel sätt, och vad gjorde Jesus därför?

²⁰ Det som var alldeles speciellt med detta andra tempel var att Guds Son, Jesus Kristus, undervisade i dess förgårdar. Men precis som fallet var med det första templet hade judarna i allmänhet inte en rätt syn på sitt privilegium att få vara vårdare av Guds hus. De gick så långt att de lät köpmän göra affärer i hedningarnas förgård. Och människor tilläts att använda templet som genväg, när de skulle bära något från en del av Jerusalem till en annan. Fyra dagar före sin död renade Jesus templet från sådana profana bruk, samtidigt som han sade: ”Är det inte skrivet: ’Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla nationerna’? Men ni har gjort det till en rövarhåla.” — Markus 11:15—17.

Gud överger sitt jordiska hus för evigt

21. Vad visade Jesus när det gällde Jerusalems tempel?

²¹ På grund av att Jesus så här modigt trädde upp till försvar för Guds rena tillbedjan var de judiska religiösa ledarna fast beslutna att döda honom. (Markus 11:18) Jesus visste att han snart skulle bli mördad, och därför sade han till de judiska religiösa ledarna: ”Ert hus lämnas åt er själva.” (Matteus 23:37, 38) Han visade därigenom att Gud snart inte längre skulle godta den form av tillbedjan som utövades i detta tempel i Jerusalem. Det skulle inte längre vara ”ett bönehus för alla nationerna”. När en av Jesu lärjungar riktade hans uppmärksamhet på de praktfulla tempelbyggnaderna, sade han: ”Ser ni inte allt detta? ... Här skall sten alls inte lämnas på sten och inte bli nerriven.” — Matteus 24:1, 2.

22. a) Hur uppfylldes Jesu ord om templet? b) Vad sökte de första kristna i stället för att låta sina förhoppningar kretsa kring en jordisk stad?

²² Jesu profetia uppfylldes 37 år senare, år 70, när de romerska härarna ödelade Jerusalem och dess tempel. Det var ett kraftfullt bevis för att Gud verkligen hade övergett sitt förebildliga hus. Jesus förutsade aldrig att ett nytt tempel skulle byggas i Jerusalem. Så här skrev aposteln Paulus till de hebreiska kristna om den jordiska staden: ”Vi [har] inte en stad som består, utan vi söker ivrigt den kommande.” (Hebréerna 13:14) De första kristna såg fram emot att bli en del av ett ”himmelskt Jerusalem” — Guds stadslika kungarike. (Hebréerna 12:22) Den sanna tillbedjan av Jehova har följaktligen inte längre sitt centrum i ett materiellt tempel på jorden. I följande artikel skall vi behandla den överlägsna anordning som Gud har gjort för alla som önskar tillbe honom ”med ande och sanning”. — Johannes 4:21, 24.

Jehovas stora andliga tempel

”Vi har just en sådan överstepräst, ... en offentlig tjänare på den heliga plats och i det sanna tält, som Jehova har uppfört och inte någon människa.” — HEBRÉERNA 8:1, 2.

1. Vad har Gud i sin kärlek tillhandahållit för den syndiga mänskligheten?

PÅ GRUND av sin stora kärlek till mänskligheten har Jehova Gud tillhandahållit ett offer för att ta bort världens synder. (Johannes 1:29; 3:16) För att göra detta måste han överföra sin förstfödde Sons liv från himlen till moderlivet hos en judisk jungfru, som hette Maria. Jehovas ängel förklarade tydligt för Maria att det barn hon skulle bli gravid med skulle ”kallas heligt, Guds Son”. (Lukas 1:34, 35) Josef, som var förlovad med Maria, fick reda på att avlelsen av Jesus hade skett genom ett underverk och att denne skulle ”rädda sitt folk från deras synder”. — Matteus 1:20, 21.

2. Vad gjorde Jesus när han var omkring 30 år gammal, och varför det?

² Under sin uppväxt måste Jesus ha kommit att förstå en del av dessa fakta om sin övernaturliga födelse. Han visste att hans himmelske Fader hade ett livräddande verk för honom att utföra här på jorden. När Jesus var en fullvuxen man på omkring 30 år, gick han därför till Guds profet, Johannes, för att bli döpt i floden Jordan. — Markus 1:9; Lukas 3:23.

3. a) Vad menade Jesus när han sade: ”Slaktoffer och offergåva önskade du inte”? b) Vilket enastående exempel gav Jesus alla som vill bli hans lärjungar?

³ Jesus bad vid sitt dop. (Lukas 3:21) Det var tydligen, som aposteln Paulus visade längre fram, från och med nu som han uppfyllde orden i Psalm 40:6—8: ”Slaktoffer och offergåva önskade du inte, men en kropp beredde du åt mig.” (Hebréerna 10:5) Jesus visade därigenom att han insåg att Gud inte ”önskade” att djuroffer skulle fortsätta att frambäras i Jerusalems tempel. Jesus insåg i stället att Gud hade berett en fullkomlig människokropp åt honom att frambära som ett offer. Därigenom skulle det inte längre behövas några djuroffer. I fortsättningen av sin bön visade Jesus sin innerliga önskan att underkasta sig Guds vilja, när han sade: ”Se! Jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.” (Hebréerna 10:7) Vilket enastående exempel på mod och osjälvisk hängivenhet gav inte Jesus den dagen alla dem som sedan skulle komma att bli hans lärjungar! — Markus 8:34.

4. Hur visade Gud att han godkände Jesu offer av sig själv?

⁴ Visade Gud att han godkände den bön Jesus bad vid sitt dop? Vi skall låta en av Jesu utvalda apostlar svara: ”När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet; och se! himlarna öppnades, och han såg Guds ande sänka sig ner lik en duva och komma över honom. Se! Det var också en röst från himlarna som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” — Matteus 3:16, 17; Lukas 3:21, 22.

5. Vad förebildade det materiella tempelaltaret?

⁵ Att Gud godtog framställandet av Jesu kropp till ett offer innebar att ett i andlig bemärkelse större altare än altaret i Jerusalems tempel hade framträtt. Det materiella altaret, där djur frambars som offer, förebildade det andliga altaret, vilket i själva verket var Guds ”vilja” eller anordning för att ta emot Jesu liv som människa som ett offer. (Hebréerna 10:10) Det är därför som aposteln Paulus kunde skriva till medkristna: ”Vi har ett altare, från vilket de som utför helig tjänst i tältet [eller templet] inte har rätt att äta.” (Hebréerna 13:10) De sanna kristna får med andra ord nytta av ett överlägset syndförsonande offer, ett offer som de flesta judiska präster förkastade.

6. a) Vad framträdde vid tiden för Jesu dop? b) Vad betyder titeln Messias eller Kristus?

⁶ I och med att Jesus smordes med helig ande hade Gud frambringat hela sin tempelanordning med Jesus tjänande som överstepräst. (Apostlagärningarna 10:38; Hebréerna 5:5) Lärjungen Lukas blev inspirerad att precisera året för denna betydelsefulla händelse som ”kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår”. (Lukas 3:1—3) Det motsvarar år 29 v.t., och det var exakt 69 årsveckor, eller 483 år, efter det att kung Artaxerxes hade gett befallning om att Jerusalems murar skulle återuppbyggas. (Nehemja 2:1, 5—8) Enligt profetian skulle ”Messias, Ledaren”, framträda i det förutsagda året. (Daniel 9:25) Många judar var tydligtvis medvetna om detta. Lukas rapporterar att ”folket var förväntansfullt” när det gällde Messias’ eller Kristi framträdande. Messias och Kristus är titlar som kommer från ett hebreiskt respektive grekiskt ord som betyder ”en som är smord”. — Lukas 3:15.

7. a) När smorde Gud ”det Högheliga”, och vad betydde det? b) Vad mer hände Jesus vid tiden för hans dop?

⁷ Vid tiden för Jesu dop smordes eller avskildes Guds himmelska boning som ”det Högheliga” i den stora andliga tempelanordningen. (Daniel 9:24) ”Det sanna tält [eller tempel], som Jehova har uppfört och inte någon människa”, hade trätt i funktion. (Hebréerna 8:2) Genom sitt dop med vatten och helig ande pånyttföddes också människan Jesus Kristus som en andlig Son till Gud. (Jämför Johannes 3:3.) Detta innebar att Gud i sinom tid skulle återkalla sin Son till liv i himlen, där han skulle tjäna vid sin Faders högra sida som kung och överstepräst ”efter Melkisedeks sätt för evigt”. — Hebréerna 6:20; Psalm 110:1, 4.

Det Allraheligaste i himlen

8. Vilka nya drag hade Guds tron i himlen nu fått?

⁸ På dagen för Jesu dop hade Guds himmelska tron fått nya drag. Genom att det fullkomliga mänskliga offer som skulle försona världens synder identifierades, betonades Guds helighet i kontrast till människans syndfullhet. Guds barmhärtighet framhävdes också genom att han nu visade sin villighet att blidkas eller försonas. Guds tron i himlen hade således blivit lik den innersta avdelningen i templet, dit översteprästen gick in en gång om året med djurblod för att på ett bildligt sätt försona synder.

9. a) Vad förebildade förhänget mellan det Heliga och det Allraheligaste? b) Hur gick Jesus in bakom förhänget i Guds andliga tempel?

⁹ Det förhänge som skilde det Heliga från det Allraheligaste var en bild av Jesu kropp av kött. (Hebréerna 10:19, 20) Den var den barriär som hindrade Jesus från att träda in i sin Faders närvaro, medan han var människa här på jorden. (1 Korinthierna 15:50) Vid tiden för Jesu död slets ”helgedomens förhänge ... itu, uppifrån och ända ner”. (Matteus 27:51) Detta visade på ett dramatiskt sätt att den barriär som hindrade Jesus från att träda in i himlen nu hade avlägsnats. Tre dagar senare utförde Jehova Gud ett enastående underverk. Han uppväckte Jesus från de döda, inte som en dödlig människa av kött och blod, utan som en härlig andevarelse som ”förblir vid liv för evigt”. (Hebréerna 7:24) Fyrtio dagar senare for Jesus upp till himlen och trädde in i det verkliga ”Högheliga” för att ”träda inför Guds person för oss”. — Hebréerna 9:24.

10. a) Vad hände när Jesus hade framburit värdet av sitt offer till sin himmelske Fader? b) Vad innebar smörjandet med helig ande för Kristi lärjungar?

¹⁰ Tog Gud emot värdet av Jesu utgjutna blod som försoning för världens synder? Ja, det gjorde han verkligen. Bevis för detta kom exakt 50 dagar efter Jesu uppståndelse, nämligen på pingstdagen. Guds heliga ande utgöts över de 120 av Jesu lärjungar som var församlade i Jerusalem. (Apostlagärningarna 2:1, 4, 33) Likt sin överstepräst, Jesus Kristus, blev de nu smorda att tjäna som ”ett heligt prästerskap, för att frambära andliga offer” under Guds stora andliga tempelanordning. (1 Petrus 2:5) Dessa smorda utgjorde också en ny nation, Guds ”heliga nation” av andliga israeliter. Hädanefter skulle alla profetior om goda ting för Israel, till exempel det löfte om ett ”nytt förbund” som vi kan läsa om i Jeremia 31:31, gälla den smorda kristna församlingen, det verkliga ”Guds Israel”. — 1 Petrus 2:9; Galaterna 6:16.

Andra drag hos Guds andliga tempel

11, 12. a) Vad förebildade prästernas förgård när det gäller Jesus, och vad förebildar den när det gäller hans smorda efterföljare? b) Vad förebildar vattenkaret, och hur används det?

¹¹ Även om det ”Allraheligaste” var en bild av ”själva himlen”, där Gud har sin tron, gäller alla de andra dragen av Guds andliga tempel ting på jorden. (Hebréerna 9:24) I templet i Jerusalem fanns det en inre förgård, prästernas förgård, i vilken det fanns ett offeraltare och ett stort kar med vatten, som prästerna använde till att rena sig med innan de utförde helig tjänst. Vad förebildar detta i Guds andliga tempelanordning?

¹² När det gäller Jesus Kristus var den inre förgård som var avsedd för prästerna en bild av hans syndfria tillstånd som fullkomlig mänsklig Son till Gud. Genom att utöva tro på Jesu offer tillräknas Kristi smorda efterföljare rättfärdighet. Därigenom kan Gud med rätta handla med dem som om de vore syndfria. (Romarna 5:1; 8:1, 33) Denna förgård är därför också en bild av det tillräknade rättfärdiga mänskliga tillstånd som de enskilda medlemmarna av det heliga prästerskapet har inför Gud. Men de smorda kristna är ändå fortfarande ofullkomliga och benägna att synda. Vattenkaret i förgården är en bild av Guds ord, vilket översteprästen använder till att undan för undan rena det heliga prästerskapet. Genom att underkasta sig denna reningsprocess har de smorda kristna uppnått ett värdigt utseende som ärar Gud och drar utomstående till hans rena tillbedjan. — Efesierna 5:25, 26; jämför Malaki 3:1—3.

Det Heliga

13, 14. a) Vad förebildar det Heliga när det gäller Jesus och hans smorda efterföljare? b) Vad förebildar det gyllene lampstället?

¹³ Den första avdelningen av templet är en bild av ett tillstånd som är upphöjt över det i förgården. När det gällde den fullkomliga människan Jesus Kristus var den en bild av att han pånyttföddes som en andlig Son till Gud, som var bestämd att återvända till himmelskt liv. Efter det att dessa smorda efterföljare har blivit förklarade rättfärdiga på grundval av sin tro på Kristi utgjutna blod, upplever de också denna speciella verkan av Guds ande. (Romarna 8:14—17) Genom ”vatten [dvs. sitt dop] och ande” föds de ”på nytt” som andliga söner till Gud. Som sådana har de, under förutsättning att de förblir trogna intill döden, hoppet att få bli uppväckta till himmelskt liv som Guds andesöner. — Johannes 3:5, 7; Uppenbarelseboken 2:10.

¹⁴ De präster som tjänade inne i det Heliga i det jordiska templet kunde inte ses av de tillbedjare som var utanför. De smorda kristna upplever också ett andligt tillstånd som inte delas av flertalet av Guds tillbedjare och som dessa som har hoppet att få leva för evigt på en paradisisk jord inte till fullo kan förstå. Tältboningens gyllene lampställ förebildar de smorda kristnas upplysta tillstånd. Guds heliga andes verkan sprider, likt oljan i lamporna, ljus över Bibeln. De kristna behåller inte den förståelse som de får som en följd av detta för sig själva, utan de lyder i stället Jesu ord: ”Ni är världens ljus. ... Låt ... ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” — Matteus 5:14, 16.

15. Vad förebildar brödet på skådebrödsbordet?

¹⁵ För att förbli i detta upplysta tillstånd måste de smorda kristna regelbundet äta av det som förebildades av brödet på skådebrödsbordet. Deras förnämsta källa till andlig mat är Guds ord, vilket de dagligen försöker läsa och meditera över. Jesus lovade också att förse dem med ”mat i rätt tid” genom sin ”trogne och omdömesgille slav”. (Matteus 24:45) Den här ”slaven” är hela kretsen av smorda kristna på jorden vid vilken som helst tidpunkt. Kristus har använt denna smorda grupp för att publicera upplysningar om uppfyllelsen av Bibelns profetior och ge aktuell vägledning om tillämpningen av Bibelns principer i det dagliga livet i vår moderna tid. Därför äter smorda kristna med uppskattning av alla sådana andliga anordningar. Men det räcker inte med att de inhämtar kunskap om Gud i sinnet och hjärtat för att uppehålla sitt andliga liv. Jesus sade: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Johannes 4:34) På liknande sätt skänker det smorda kristna tillfredsställelse att dagligen inrikta sig på att göra Guds uppenbarade vilja.

16. Vad förebildar tjänsten vid rökelsealtaret?

¹⁶ Varje morgon och varje kväll offrade en präst rökelse till Gud på rökelsealtaret i det Heliga, och samtidigt stod icke-prästerliga tillbedjare i den yttre förgården till Guds tempel och bad till honom. (Lukas 1:8—10) Bibeln förklarar att ”rökelsen” ”betyder de heligas böner”. (Uppenbarelseboken 5:8) ”Må min bön beredas som rökelse inför dig”, skrev psalmisten David. (Psalm 141:2) Smorda kristna uppskattar också sitt privilegium att få närma sig Jehova i bön genom Jesus Kristus. Innerliga böner som flödar från hjärtat liknas vid välluktande rökelse. Smorda kristna lovprisar också Gud genom att använda sina läppar till att undervisa andra. Det är i synnerhet välbehagligt för Gud att de trots svårigheter håller ut och bevarar sin ostrafflighet under provsättning. — 1 Petrus 2:20, 21.

17. Vad var inbegripet i uppfyllelsen av den profetiska bild som framställdes genom att översteprästen första gången gick in i det Allraheligaste på försoningsdagen?

¹⁷ På försoningsdagen skulle Israels överstepräst gå in i det Allraheligaste och bränna rökelse i ett gyllene rökelsekar med glödande kol. Detta skulle han göra innan han förde in blodet från syndoffren. I uppfyllelse av denna profetiska bild hade människan Jesus fullständigt bevarat sin ostrafflighet inför Jehova Gud innan han offrade sitt liv som ett bestående offer för våra synder. Därigenom visade han att en fullkomlig människa kan bevara sin ostrafflighet inför Gud, vilken press Satan än utsätter henne för. (Ordspråken 27:11) När Jesus sattes på prov, bad han ”med starka rop och tårar, ... och han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull”. (Hebréerna 5:7) Därigenom förhärligade han Jehova som universums rättfärdige och rättmätige Suverän. Gud belönade Jesus genom att uppväcka honom från de döda till odödligt himmelskt liv. I denna upphöjda ställning ägnar Jesus uppmärksamhet åt andrahandsorsaken till att han kom till jorden, nämligen att försona ångerfulla syndare med Gud. — Hebréerna 4:14—16.

Den större härligheten hos Guds andliga tempel

18. Hur har Jehova förlänat sitt andliga tempel en enastående härlighet?

¹⁸ ”Större kommer härligheten hos detta senare hus att bli än hos det förra”, förutsade Jehova. (Haggaj 2:9) Genom att uppväcka Jesus som en odödlig kung och överstepräst förlänade Jehova sitt andliga tempel en enastående härlighet. Jesus är nu i stånd att skänka ”alla dem som lyder honom” ”evig räddning”. (Hebréerna 5:9) De första som visade en sådan lydnad var de 120 lärjungar som fick helig ande vid pingsten år 33 v.t. Uppenbarelseboken förutsade att dessa, det andliga Israels söner, till slut skulle komma att uppgå till 144.000. (Uppenbarelseboken 7:4) Många av dem har sedan sin död måst ligga omedvetna i mänsklighetens gemensamma grav och invänta tiden för Jesu närvaro i kunglig makt. Den profetiska kronologin i Daniel 4:10—17, 20—27 pekar på året 1914 som det år då Jesus skulle börja härska mitt ibland sina fiender. (Psalm 110:2) I årtionden i förväg väntade smorda kristna ivrigt på det året. Första världskriget och åtföljande hemsökelser över mänskligheten gav bevis för att Jesus verkligen hade blivit satt på tronen som kung år 1914. (Matteus 24:3, 7, 8) Eftersom tiden kort därefter var inne för ”domen att börja med Guds hus”, skulle Jesus uppfylla löftet till sina smorda lärjungar som hade somnat in i döden: ”Jag [skall] komma igen och ta er hem till mig.” — 1 Petrus 4:17; Johannes 14:3.

19. Hur skall kvarlevan av de 144.000 få tillträde till det Allraheligaste i himlen?

¹⁹ Alla de 144.000 medlemmarna av det heliga prästerskapet har inte blivit slutgiltigt försedda med sigill och församlade till sitt himmelska hem. En kvarleva av dem lever fortfarande på jorden i det andliga tillstånd som förebildades av det Heliga och som är skilt från Guds heliga närvaro genom ”förhänget” eller den barriär som deras köttsliga kroppar utgör. När dessa dör trogna, blir de omedelbart uppväckta som odödliga andeskapelser för att förena sig med dem av de 144.000 som redan finns i himlen. — 1 Korinthierna 15:51—53.

20. Vilket viktigt arbete utför de kvarvarande av det heliga prästerskapet i den här tiden, och med vilket resultat?

²⁰ I och med att så många präster tjänar tillsammans med den store Översteprästen i himlen har Guds andliga tempel fått större härlighet. Samtidigt utför de återstående av det heliga prästerskapet ett värdefullt arbete på jorden. Som det är förutsagt i Haggaj 2:7 sätter Gud genom deras predikande av hans domar ”alla nationerna i gungning”, och samtidigt strömmar miljontals tillbedjare, som beskrivs som ”alla nationernas åtråvärda ting”, till Jehovas tempels jordiska förgårdar. Hur passar dessa in i Guds anordning för tillbedjan, och vilken framtida härlighet kan vi förvänta för hans stora andliga tempel? Dessa frågor skall vi behandla i följande artikel.

Den sanna tillbedjan skall snart triumfera

”Jehova skall bli kung över hela jorden.” — SAKARJA 14:9.

1. Vad upplevde de smorda kristna under första världskriget, och hur var detta förutsagt?

UNDER första världskriget blev smorda kristna i de krigande nationerna satta i fängelse, och de fick lida mycket från dessa nationers sida. Deras offer av lovprisning till Jehova blev mycket begränsade, och de råkade i ett tillstånd av andlig fångenskap. Allt detta var förutsagt i Sakarja 14:2, som beskriver ett internationellt angrepp på Jerusalem. Staden i den här profetian är det ”himmelska Jerusalem”, Guds himmelska kungarike och platsen för ”Guds och Lammets tron”. (Hebréerna 12:22, 28; 13:14; Uppenbarelseboken 22:3) Guds smorda tjänare på jorden representerade den staden. De trogna bland dem överlevde det angreppet och vägrade att låta sig bli förda i landsflykt ”från staden”.a

2, 3. a) Hur har tillbedjan av Jehova triumferat sedan år 1919? b) Vilken utveckling har skett sedan år 1935?

² År 1919 befriades de trogna smorda kristna från sitt fångna tillstånd, och som ambassadörer för det himmelska Jerusalem utnyttjade de omedelbart det storslagna tillfälle de fick under den fredsperiod som följde efter kriget till att predika de goda nyheterna om Guds kungarike och att hjälpa till med att församla de återstående medlemmarna av de 144.000. (Matteus 24:14; 2 Korinthierna 5:20) År 1931 antog de det passande bibelenliga namnet Jehovas vittnen. — Jesaja 43:10, 12.

³ Sedan dess har Guds smorda vittnen hela tiden fortsatt framåt. Inte ens Hitler med sin nazistiska krigsmaskin kunde tysta dem. Trots världsomfattande förföljelse har deras arbete burit frukt över hela jorden. Den internationella ”stora skara” som är förutsagd i Uppenbarelseboken har, i synnerhet sedan år 1935, anslutit sig till dem. Dess medlemmar är också överlämnade, döpta kristna, och de har ”tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets [Jesu Kristi] blod”. (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Men de är inte smorda kristna med ett hopp om himmelskt liv. De hoppas att få ärva det som Adam och Eva förlorade, nämligen fullkomligt mänskligt liv på en paradisisk jord. (Psalm 37:29; Matteus 25:34) Den stora skaran uppgår nu till över fem miljoner själar. Den sanna tillbedjan av Jehova triumferar, men dess slutliga triumf återstår ännu.

Utlänningar i Guds andliga tempel

4, 5. a) Var tillber den stora skaran Jehova? b) Vilka privilegier åtnjuter de, och i uppfyllelse av vilken profetia?

⁴ Precis som det är förutsagt tillber den stora skaran Gud ”dag och natt i hans tempel”. (Uppenbarelseboken 7:15, fotnot i NW, studieutgåvan) De är inte prästerliga andliga israeliter, och det är därför troligt att Johannes fick se dem stå i hedningarnas yttre förgård i templet. (1 Petrus 2:5) Jehovas andliga tempel har verkligen blivit härligt, när dess område är fyllt av denna stora skara som lovprisar Jehova tillsammans med kvarlevan av det andliga Israel!

⁵ Den stora skaran tjänar inte Gud i det tillstånd som andliga söner som prästernas inre förgård var en bild av. De förklaras inte rättfärdiga för att bli Guds adopterade andliga söner. (Romarna 8:1, 15) Men genom att de utövar tro på Jesu lösenoffer har de ändå en ren ställning inför Jehova. De förklaras rättfärdiga för att bli hans vänner. (Jämför Jakob 2:21, 23.) De har också privilegiet att frambära godtagbara offer på Guds andliga altare. Profetian i Jesaja 56:6, 7 uppfylls därigenom på ett underbart sätt på denna stora skara: ”Utlänningarna som har slutit sig till Jehova för att utföra tjänst för honom och för att älska Jehovas namn, ... dem skall jag också föra till mitt heliga berg och låta dem glädjas inne i mitt bönehus. Deras helbrännoffer och deras slaktoffer kommer att bli godtagna på mitt altare. Ty ett bönehus för alla folken kommer mitt eget hus att kallas.”

6. a) Vad slags offer frambär utlänningarna? b) Vad påminner vattenbehållaren i prästernas förgård dem om?

⁶ Bland de offer som dessa utlänningar frambär är ”frukten av läppar [likt ett fint berett sädesoffer] som offentligt bekänner hans [Guds] namn” och sådant som att ”göra gott och att dela med” sig ”åt andra”. (Hebréerna 13:15, 16) Den stora vattenbehållare som prästerna skulle använda för att tvätta sig är en viktig påminnelse också för dessa utlänningar om att de, allteftersom de får en allt klarare förståelse av Guds ord, också måste underkasta sig andlig och moralisk rening.

Det Heliga och föremålen i det

7. a) Hur betraktar den stora skaran det heliga prästerskapets privilegier? b) Vilka ytterligare privilegier har vissa utlänningar fått?

⁷ Har det Heliga och föremålen i det någon innebörd för denna stora skara av utlänningar? Det är visserligen sant att de aldrig kommer att vara i det tillstånd som det Heliga var en bild av. De föds inte på nytt som andliga söner till Gud med ett himmelskt medborgarskap. Får detta dem att bli avundsjuka? Nej, de gläder sig i stället över att de har privilegiet att få stödja kvarlevan av de 144.000. De visar också djup uppskattning av Guds uppsåt med att adoptera dessa andliga söner, vilka tillsammans med Kristus skall lyfta upp mänskligheten till fullkomlighet. Den stora skaran av utlänningar uppskattar också den stora oförtjänta omtanke Gud har visat dem genom att ge dem ett hopp om evigt liv på en paradisisk jord. Några av dessa utlänningar har likt de forntida netinimtjänarna fått privilegiet att bistå det heliga prästerskapet med att öva tillsyn.b (Jesaja 61:5) Från dessa förordnar Jesus ”furstar på hela jorden”. — Psalm 45:16.

8, 9. Vilken nytta får den stora skarans medlemmar av att begrunda föremålen i det Heliga?

⁸ Även om den stora skaran av utlänningar aldrig skall gå in i det motbildliga Heliga, kan de ändå hämta många viktiga lärdomar från föremålen i det. Precis som lampstället behövde ett ständigt förråd av olja, så behöver dessa utlänningar helig ande som en hjälp för dem att fatta sanningarna från Guds ord förmedlade genom ”den trogne och omdömesgille slaven”, genom vilken de också hela tiden får en klarare förståelse av dessa sanningar. (Matteus 24:45—47) Guds heliga ande hjälper dem också att lyda uppmaningen: ”Anden och bruden [den smorda kvarlevan] säger beständigt: ’Kom!’ Och vemhelst som hör, han må säga: ’Kom!’ Och vemhelst som törstar, han må komma; var och en som vill, han må fritt ta av livets vatten.” (Uppenbarelseboken 22:17) Lampstället påminner således den stora skarans medlemmar om deras förpliktelse att lysa som kristna och om att i inställning, tanke, ord och handling undvika allt som skulle kunna bedröva Guds heliga ande. — Efesierna 4:30.

⁹ Skådebrödsbordet påminner den stora skarans medlemmar om att de för att förbli andligen friska regelbundet måste inta andlig mat från Bibeln och från publikationer av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 4:4) Rökelsealtaret påminner dem om vikten av att innerligt be Jehova hjälpa dem att bevara sin ostrafflighet. (Lukas 21:36) De bör också i sina böner ge uttryck åt innerlig lovprisning och tacksägelse. (Psalm 106:1) Rökelsealtaret påminner dem också om behovet av att lovprisa Gud på andra sätt, till exempel genom att helhjärtat sjunga Rikets sånger vid kristna möten och genom att förbereda sig väl för att på ett effektivt sätt kunna avge en ”offentlig bekännelse till räddning”. — Romarna 10:10.

Den sanna tillbedjans fullständiga triumf

10. a) Vilken storslagen framtidsutsikt har vi? b) Vad måste först ske?

¹⁰ Nu strömmar ”många folk” från alla nationer till Jehovas tillbedjans hus. (Jesaja 2:2, 3) Detta bekräftas i Uppenbarelseboken 15:4, där det heter: ”Vem skulle väl inte frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn, eftersom bara du är lojal? Ty alla nationerna skall komma och tillbe inför dig, därför att dina rättmätiga förordningar har gjorts uppenbara.” Sakarja, kapitel 14, beskriver vad som därefter skall ske. Den fientliga inställningen hos flertalet människor på jorden kommer i en nära framtid att nå sin klimax, när de för sista gången församlas för att föra krig mot Jerusalem, dvs. mot det himmelska Jerusalems representanter på jorden. Då kommer Jehova Gud att ingripa, och som en stridsman kommer han ”sannerligen att dra ut och föra krig mot dessa nationer” som vågar gå till detta angrepp. — Sakarja 14:2, 3.

11, 12. a) Hur kommer Jehova att reagera för det kommande världsomfattande angreppet mot tillbedjarna i hans tempel? b) Vad kommer att bli följden av Guds krig?

¹¹ ”Detta är vad som kommer att visa sig vara den hemsökelse med vilken Jehova kommer att hemsöka alla de folk som faktiskt gör krigstjänst mot Jerusalem: Vars och ens kött kommer att ruttna bort, medan han står på sina fötter; och vars och ens ögon, de kommer att ruttna bort i sina hålor, och vars och ens tunga, den kommer att ruttna bort i hans mun. Och det skall ske på den dagen att förvirring från Jehova kommer att bli vitt utbredd bland dem; och de kommer verkligen att gripa tag var och en i sin kamrats hand, och hans hand kommer helt visst att höja sig mot hans kamrats hand.” — Sakarja 14:12, 13.

¹² Tiden får utvisa om denna hemsökelse är bokstavlig eller symbolisk. Men en sak är säker, och det är att när Guds fiender jorden utöver skall gå till angrepp mot Jehovas tjänare, kommer de att stoppas av skräckinjagande demonstrationer av Guds allsmäktiga kraft. Deras munnar kommer att tystas. Det kommer att bli som om deras trotsiga tungor hade ruttnat bort. Deras gemensamma mål kommer att synas otydligt för dem, som om deras ögon hade ruttnat bort. Deras fysiska förmågor, som ingav dem mod att gå till angrepp, kommer att försvinna. I förvirring kommer de att vända sig mot varandra med ett stort slaktande. Därigenom kommer alla jordiska fiender till Guds tillbedjan att utplånas. Alla nationer kommer till sist att ha tvingats erkänna Jehovas universella suveränitet. Följande profetia kommer att uppfyllas: ”Jehova skall bli kung över hela jorden.” (Sakarja 14:9) När Kristi tusenåriga styre därefter börjar med stora välsignelser i beredskap för mänskligheten, kommer Satan och hans demoner att bindas. — Uppenbarelseboken 20:1, 2; 21:3, 4.

Den jordiska uppståndelsen

13. Vilka är de ”som blir kvar ur alla” nationerna?

¹³ Sakarjas profetia fortsätter i kapitel 14, vers 16: ”Det skall ske, vad beträffar var och en som blir kvar ur alla de nationer som kommer mot Jerusalem, att de då skall dra upp från år till år för att böja sig ner för Kungen, härars Jehova, och för att fira lövhyddohögtiden.” Enligt Bibeln kommer de nu levande människor som fortfarande är vid liv vid slutet av denna onda tingens ordning och som då döms som fiender till sann tillbedjan att lida ”rättsligt straff i form av evig undergång”. (2 Thessalonikerna 1:7—9; se också Matteus 25:31—33, 46.) De kommer inte att få någon uppståndelse. De som ”blir kvar” inbegriper därför antagligen de medlemmar av nationerna som dör före Guds sista krig och för vilka Bibeln ger grund för ett hopp om en uppståndelse. ”Den stund kommer”, lovade Jesus, ”i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse.” — Johannes 5:28, 29.

14. a) Vad måste de som uppväcks göra för att vinna evigt liv? b) Vad kommer att ske med alla som vägrar att överlämna sig åt Jehova och utöva sann tillbedjan?

¹⁴ Alla dessa som uppväcks måste göra något för att deras uppståndelse skall visa sig bli en uppståndelse till liv och inte en uppståndelse till en ogynnsam dom. De måste komma till Jehovas tempels jordiska förgårdar och böja sig ner i överlämnande åt Gud genom Jesus Kristus. Alla uppväckta som vägrar att göra detta kommer att drabbas av samma hemsökelse som skall drabba de nuvarande nationerna. (Sakarja 14:18) Det är omöjligt för oss att säga hur många uppväckta personer som med glädje kommer att förena sig med den stora skaran och fira den motbildliga lövhyddohögtiden. Det kommer säkert att bli många, och Jehovas stora andliga tempel kommer att bli ännu härligare som en följd av detta!

Den motbildliga lövhyddohögtiden

15. a) Nämn några framträdande inslag i den forntida lövhyddohögtiden i Israel. b) Varför offrades 70 tjurar under högtiden?

¹⁵ De forntida israeliterna skulle fira lövhyddohögtiden varje år. Den varade i en vecka och inföll vid slutet av skördetiden. Det var en glädjefylld tid av tacksägelse. Under hela veckan skulle de bo i tillfälliga hyddor täckta med palmkvistar och även lövverk från andra träd. Denna högtid påminde israeliterna om hur Gud hade räddat deras förfäder ut ur Egypten och om hur han, innan de nådde fram till det utlovade landet, hade sörjt för dem, då de flyttade omkring under 40 år i vildmarken och bodde i lövhyddor. (3 Moseboken 23:39—43) Under högtiden offrades 70 tjurar på templets altare. Detta inslag i högtiden var av allt att döma något som profetiskt pekade fram emot det fullkomliga och fullständiga livräddande verk som Jesus Kristus skulle utföra. Nyttan av hans lösenoffer kommer till slut att strömma till oräkneliga avkomlingar av de 70 familjer av mänskligheten som härstammade från Noa. — 1 Moseboken 10:1—29; 4 Moseboken 29:12—34; Matteus 20:28.

16, 17. a) När började den motbildliga lövhyddohögtiden, och hur fortsatte den? b) Hur tar den stora skaran del i firandet?

¹⁶ Den forntida lövhyddohögtiden pekade således fram emot det glädjefyllda insamlandet av återlösta syndare in i Jehovas stora andliga tempel. Motbilden till denna högtid började vid pingsten år 33 v.t., då de andliga israeliterna började samlas in i den kristna församlingen, något som skedde under glädje. (Apostlagärningarna 2:41, 46, 47) Dessa smorda kristna insåg att de, eftersom deras verkliga ”medborgarskap” finns ”i himlarna”, var ”tillfälliga inbyggare” i Satans värld. (1 Petrus 2:11; Filipperna 3:20) Den glada högtiden förmörkades tillfälligt av det avfall som medförde bildandet av kristenheten. (2 Thessalonikerna 2:1—3) Men högtiden fortsatte år 1919 med det glädjefyllda insamlandet av de återstående medlemmarna av de 144.000 andliga israeliterna, följt av insamlandet av den internationella stora skara som nämns i Uppenbarelseboken 7:9.

¹⁷ Den stora skaran beskrivs med palmkvistar i händerna, vilket visar att de också med glädje firar den motbildliga lövhyddohögtiden. Som överlämnade kristna tar de med glädje del i arbetet med att samla in fler tillbedjare i Jehovas tempel. Som syndare inser de också att de inte har några bestående rättigheter att bo på jorden. De måste, precis som de som i framtiden skall uppväckas, fortsätta att utöva tro på Kristi lösenoffer tills de vid slutet av Kristi tusenåriga regering uppnår mänsklig fullkomlighet. — Uppenbarelseboken 20:5.

18. a) Vad kommer att hända vid slutet av Jesu Kristi tusenåriga regering? b) Hur kommer den sanna tillbedjan av Jehova till slut att triumfera?

¹⁸ Då kommer Guds tillbedjare på jorden att stå inför honom i mänsklig fullkomlighet utan att behöva ett himmelskt prästerskap. Då har den tid kommit, när Jesus Kristus skall överlämna ”kungariket åt sin Gud och Fader”. (1 Korinthierna 15:24) Satan kommer då att släppas lös ”för en liten tid” för att pröva den fullkomnade mänskligheten. De som då är otrogna kommer att tillintetgöras för evigt tillsammans med Satan och hans demoner. De som förblir trogna kommer att få evigt liv. De kommer att få bo för beständigt i det jordiska paradiset. Därigenom kommer den motbildliga lövhyddohögtiden att ha nått en underbar, framgångsrik avslutning. Sann tillbedjan kommer att ha triumferat till evig ära för Jehova och till evig lycka för mänskligheten. — Uppenbarelseboken 20:3, 7—10, 14, 15.