En hemlighet — Vem är skökan ”det stora Babylon”?

EN KVINNA, en illa beryktad sköka, som har påverkat miljarder människors liv, blir dödad, avrättad. Men det är inte någon vanlig avrättning. Vad är det som gör den så annorlunda? Skarprättaren är ett djur, ett vilddjur som sliter av henne kläderna, slukar hennes kött och bränner upp resterna av henne i eld. Vem är denna inflytelserika kvinna? Varför angrips hon av ett vilddjur? Vad har hon gjort för att förtjäna ett så våldsamt slut?a — Uppenbarelseboken 17:16, 17.

Detta skulle kunna vara intrigen i en spännande deckare — men det är inte handlingen i någon roman. Det är en historisk realitet som nu står i begrepp att uppfyllas. Och det som sker berör dig, eftersom denna beryktade sköka kanske just nu påverkar ditt liv. Om du gör dig fri från henne eller inte kan faktiskt betyda skillnaden mellan liv och död. Vem är då denna kvinna?

Den hemlighetsfulla skökans kunder

Denna femme fatale, denna skamlösa förförerska, beskrivs av aposteln Johannes i en av bibelns profetiska böcker, Uppenbarelseboken, där vi läser: ”Och han [ängeln] förde mig bort i andens kraft till en öken. Och jag fick syn på en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt av hädiska namn och som hade sju huvuden och tio horn. Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och var smyckad med guld och dyrbara stenar och pärlor och hade i sin hand en gyllene bägare som var full av vämjeligheter och hennes otukts orenligheter. Och på hennes panna var det skrivet ett namn, en hemlighet: ’Det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden.’” — Uppenbarelseboken 17:3—5.

”Det stora Babylon” måste verkligen vara en formidabel kvinna, för det sägs i vers 1 att hon ”sitter på många vatten”. Vad betyder det? Guds ängel förklarade för Johannes: ”Vattnen som du såg, där skökan sitter, betyder folk och skaror och nationer och tungomål.” (Uppenbarelseboken 17:15) Denna prostituerade kvinna måste utan tvivel ha världsomfattande inflytande. Men hon är inte någon vanlig sköka. Hon är ”modern till skökorna”, självaste bordellmamman. När det gäller otukt, då är det hon som ger order. Men hon har också vissa kunder som hon själv tar hand om.

Ängeln avslöjar vilka dessa speciella kunder är. Hur identifierar han dem? Han säger beträffande det stora Babylon: ”Med henne har jordens kungar begått otukt, medan de som bor på jorden blev berusade av hennes otukts vin.” (Uppenbarelseboken 17:2) Det måste vara en förförisk sköka med goda förbindelser, eftersom hon lyckas charma inga mindre än ”jordens kungar”, världens politiska härskare! Vem är hon då?

Ängeln säger att hon har ett namn, ett hemlighetsfullt namn: ”Det stora Babylon”. Nu har vi alltså två ledtrådar beträffande hennes identitet — den ena är hennes kundkrets och den andra hennes namn, ”det stora Babylon”. Till vilken slutsats för oss dessa ledtrådar?

[Fotnot]

Den stora skökan avslöjas

DEN nuvarande världsordningen under Satans herravälde har tre grundbeståndsdelar som styrs av ”denna världens gud”: Politiskt styre, den mäktiga storfinansen och religionen. I tusentals år har dessa tre företeelser varit en integrerande del av praktiskt taget alla styrelsesystem. Vilken av dessa maktfaktorer symboliseras av ”modern till skökorna”? — 2 Korintierna 4:3, 4, 1981; Uppenbarelseboken 12:9; 17:5.

Enligt Johannes’ syn, som här tas upp till behandling, har världens mäktiga män, ”jordens kungar”, villigt bestigit hennes otukts säng. (Uppenbarelseboken 18:3) (Historiska bevis för detta presenteras i nästa artikel.) Det stora Babylon kan därför inte symbolisera den politiska maktfaktorn i Satans värld.

Hur är det då med storfinansen, som spelar en så viktig roll i människors angelägenheter i våra dagar? Den är verkligen en maktfaktor att räkna med i många nationer och avgör i praktiken vem som skall bli rik och vem som skall bli fattig. Skulle den kunna vara det stora Babylon? En ängel gav Johannes en viktig ledtråd som besvarar denna fråga. Han tillkännagav en häpnadsväckande händelse — Babylon faller i onåd! Hon förlorar sina kunder och älskare, som plötsligt finner henne motbjudande. Vilka andra än ”jordens kungar” har tillhört hennes stamkunder? Ängeln förklarar: ”På grund av hennes otukts förbittrings vin har alla nationer fallit offer, och jordens kungar har begått otukt med henne, och jordens resande köpmän har blivit rika till följd av hennes skamlösa överdåds makt.” Ja, världens köpmän har skott sig genom handel och nära umgänge med henne och förökat hennes ”skamlösa överdåd”. Hon kan därför inte symbolisera det världsomfattande kommersiella systemet. — Uppenbarelseboken 18:3.

Genom uteslutningsmetoden har vi således kommit fram till att politiken och storfinansen är ute ur räkningen. Vad återstår då? Det måste vara den maktfaktor som passar in på ängelns anklagelse: ”Det var genom ditt utövande av spiritism som alla nationer blev vilseledda.” Det är det en gång så mäktiga men nu allt maktlösare element som i så hög grad har påverkat nationernas tänkesätt och handlingar ända sedan det forntida Babylons dagar — det som har haft ”kungavälde över jordens kungar” — nämligen falsk religion! — Uppenbarelseboken 17:18; 18:23.

Ja, hur chockerande det än kan verka för vissa uppriktiga religiösa människor, är det stora Babylon, skökomodern, en symbol av Satans världsvälde av falsk religion. Hon är en symbol av alla de religioner som under historiens lopp på ett eller annat sätt har haft komprometterande kontakter med världens politiska och kommersiella styrande element.

Det stora Babylon — krigshetserskan

Enligt den profetiska synen är det stora Babylon den inflytelserika sköka som har lett nationer, stammar och folk ut i blodiga krig, korståg och vendettor och välsignat dem med besvärjelser, vigvatten, böner och eldiga patriotiska tal.a — Uppenbarelseboken 18:24.

Dess präster, och i synnerhet dess fältpräster, har varit villiga redskap i de styrandes händer när det gällt att fösa ut massorna till kanonmat i två världskrig och andra större konflikter. Katolik har dödat katolik och protestant har plikttroget massakrerat protestant i en sådan omfattning att mellan 50 och 60 miljoner människoliv gått till spillo enbart i de två världskrigen.

Också i vårt upplysta århundrade fortsätter religionen sin vana trogen att uppamma hat och död — inte bara i kristenheten med dess konfrontationer mellan katoliker och protestanter, utan också i den icke-kristna världen, där muslimer kämpar mot judar, hinduer mot muslimer, buddister mot hinduer, sikher mot hinduer och så vidare.

Religionen har dessutom alltid velat utöva ett mäktigt inflytande över ”jordens kungar” och försökt styra deras öden och välja deras efterträdare. Låt oss helt kort betrakta några få exempel.

[Fotnot]

[Bild på sidan 4]

Vilken av dessa företeelser representeras av ”det stora Babylon” — politik, storfinans eller religion?

Skökan och ”jordens kungar”

KRISTENHETENS historia är full av exempel på otillbörlig påverkan och inblandning i maktens domäner. Låt oss se lite närmare på några av dem. Karl den store (742—814 v.t.) var en härskare som insåg fördelarna med att liera sig med religionen och få det katolska prästerskapets välsignelse.

The New Encyclopædia Britannica förklarar att påven smorde både Karl den store, hans far och hans bror till kung och grundade en ny dynasti sedan den regerande kungaätten hade blivit ”bortmanövrerad”. Samma uppslagsverk säger vidare: ”Den politiska alliansen mellan frankerna [Karl den stores folk] och påven mot langobarderna bekräftades vid samma tillfälle. ... Karl [som senare kom att kallas Karl den store] erkände tidigt det nära sambandet mellan den världsliga makten och kyrkan.”

Påven Leo III ”beslöt sig för att göra Karl till kejsare” i det västromerska riket och krönte honom vid en julmässa i Peterskyrkan i Rom år 800 v.t.

En girig sköka

Men en sköka vill ha betalt. Vad kunde Karl den store betala det stora Babylons representant, den romerska kyrkan? ”Karl ... upprepade i Peterskyrkan sin fars löfte att lägga stora delar av Italien under påvens överhöghet.” Samma källa tillägger: ”I hans politiskt betingade religiositet kom riket och kyrkan att sammansmälta till en institutionell och andlig enhet.”

Ett annat exempel på religionens mäktiga inflytande i det förflutna är den engelske kardinalen Thomas Wolsey (1475—1530). The New Encyclopædia Britannica förklarar att han var en ”kardinal och statsman som var Englands mäktigaste man under Henrik VIII:s regering. ... I december 1515 blev Wolsey engelsk lordkansler. ... Wolsey utnyttjade sina vidsträckta världsliga och kyrkliga maktbefogenheter för att göra sig en förmögenhet som bara stod kungens efter.” För att använda Uppenbarelsebokens symbolspråk: en första klassens sköka kräver förstklassig betalning.

Ett annat välkänt exempel på religiöst inflytande i statens angelägenheter var kardinalen och hertigen Richelieu (1585—1642), som utövade stor makt i Frankrike och samtidigt skapade sig en förmögenhet som var ”oerhörd även efter den tidens mått”, som The New Encyclopædia Britannica uttrycker det.

Richelieu efterträddes av ännu en kardinal, Jules Mazarin (1602—1661), som var Frankrikes ledande minister under Ludvig XIV:s regering. Trots att han inte var prästvigd, blev han år 1641 utnämnd till kardinal av påven Urban VIII. Kardinal Mazarin var också lysten efter rikedomar. The New Encyclopædia Britannica förklarar: ”Mazarins fiender kritiserade honom för hans girighet. Han hade skaffat sig en mängd ämbeten och kyrkliga förläningar och hade emellanåt blandat ihop sina egna inkomster och kungahusets.”

Också i modern tid har den falska religionen samlat på sig rikedomar och försökt påverka, och om möjligt kontrollera, de politiska elementen. Ett framträdande exempel är den hemlighetsfulla katolska organisationen Opus Dei (ett latinskt uttryck som betyder Guds verk), som för närvarande åtnjuter påvens bevågenhet och som enligt författaren Lawrence Lader är ”helt engagerad i antikommunistiska och högerpolitiska strävanden”. Den har som policy att via högskolor och universitet fånga upp den intellektuella gräddan av katolsk ungdom och sedan placera ut sina män på höga och inflytelserika poster inom förvaltningen, finansväsendet och massmedia. I Spanien hade den en glanstid under den katolske fascistdiktatorn Franco, då under en och samma period 10 av de 19 medlemmarna av hans ministär var förbundna med den elitistiska organisationen Opus Dei.a

I Förenta staterna har TV-evangelister blivit beryktade för sitt pråliga skryt med sin rikedom och sin njutningslystna livsstil. Vissa protestantiska präster har övermodigt trätt ut på den politiska arenan och har till och med traktat efter presidentposten. Det råder inget tvivel om att den gamla skökan, trots att hon är på fallrepet, under en eller annan förklädnad fortfarande åtnjuter maktens glans och prakt och försöker vara herre på täppan. — Uppenbarelseboken 17:4.

Men hur är det då med skökans namn, ”det stora Babylon”? På vilket sätt är det till hjälp i identifierandet av den symboliska kvinna som beskrivs i Uppenbarelseboken?

[Fotnot]

[Bilder på sidan 6]

Kardinalerna Wolsey, Mazarin och Richelieu skapade sig stora rikedomar medan de var i statens tjänst

[Bildkälla]

Foto: Culver Pictures