2. Vilka bevis finns det för att ”den stora skökan” a) inte är det forntida Rom? b) inte är en bild av affärsvärlden? c) är en religiös företeelse?

² ”Den stora skökan”! Varför används en så chockerande benämning? Vem är hon? Somliga har identifierat den här symboliska skökan med det forntida Rom. Men Rom var ett politiskt välde. Skökan begår otukt med jordens kungar, bland vilka uppenbarligen Roms kungar ingår. För övrigt sägs det att ”jordens kungar” efter hennes tillintetgörelse sörjer hennes bortgång. Följaktligen kan hon inte vara något politiskt välde. (Uppenbarelseboken 18:9, 10) Eftersom hon därtill också sörjs av jordens köpmän, kan hon inte vara någon bild av affärsvärlden. (Uppenbarelseboken 18:15, 16) Vi läser emellertid att ”alla nationer blev vilseledda” av hennes ”utövande av spiritism”. (Uppenbarelseboken 18:23) Detta klargör att den stora skökan måste vara en världsomfattande religiös företeelse.

3. a) Varför måste den stora skökan symbolisera mer än den romersk-katolska kyrkan eller till och med hela kristenheten? b) Vilka babyloniska läror kan man träffa på i de flesta orientaliska religioner såväl som i kristenhetens sekter? c) Vad erkände den romersk-katolske kardinalen John Henry Newman i fråga om ursprunget till många av kristenhetens läror, ceremonier och sedvänjor? (Se fotnoten.)

³ Vad är hon för en religiös företeelse? Är hon den romersk-katolska kyrkan, som vissa har velat göra gällande? Eller är hon hela kristenheten? Nej, hon måste vara större än så, om hon skall kunna vilseleda alla nationer. Hon är i själva verket hela världsväldet av falsk religion. Att hon har sitt ursprung i Babylons mysterier visas av att många babyloniska läror och sedvänjor är vanligt förekommande i religionerna runt om i världen. Sådana läror som att människan har en inneboende odödlig själ, att det finns ett pinohelvete och triader av gudar kan man träffa på i de flesta orientaliska religioner såväl som i kristenhetens sekter. Den falska religionen, som för mer än 4.000 år sedan uppstod i den forntida staden Babylon, har utvecklats till den nutida mastodontlika organisation som så träffande kallas det stora Babylon.a Men varför beskrivs religionen med den frånstötande benämningen ”den stora skökan”?

4. a) På vilka sätt begick det forntida Israel otukt? b) På vilket framträdande sätt har det stora Babylon begått otukt?

⁴ Babylon (eller Babel, som betyder ”förbistring”) nådde toppen av sin storhet på Nebukadnessars tid. Det var en religiös och politisk stat med mer än 1.000 tempel och kapell. Dess prästerskap utövade stor makt. Även om Babylon sedan länge har upphört att finnas till som en världsmakt, fortlever det religiösa stora Babylon, och efter det forntida mönstret försöker det alltjämt påverka och prägla politiska angelägenheter. Men godkänner Gud att religionen blandar sig i politik? I de hebreiska skrifterna sades Israel prostituera sig, när det beblandade sig med falsk gudsdyrkan och när det, i stället för att förtrösta på Jehova, ingick allianser med nationerna. (Jeremia 3:6, 8, 9; Hesekiel 16:28–30) Även det stora Babylon begår otukt. Det har på ett framträdande sätt gjort allt som det anser vara lämpligt i syfte att vinna inflytande och makt över de härskande kungarna på jorden. – 1 Timoteus 4:1.

5. a) Vilket rampljus tycker de religiösa prästerna om? b) Varför är önskan att få världslig bemärkthet i direkt strid med Jesu Kristi ord?

⁵ I vår tid kämpar religiösa ledare ofta för att få höga statliga befattningar, och i vissa länder deltar de i styret och innehar till och med regeringsposter. Under år 1988 ställde två välkända protestantiska prästmän upp som kandidater till presidentposten i Förenta staterna. Det stora Babylons ledare älskar att stå i rampljuset. I pressen ser man ofta bilder på dem när de sammanträffar med framstående politiker. Jesus däremot undvek politisk inblandning och sade om sina lärjungar: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” – Johannes 6:15; 17:16; Matteus 4:8–10; se också Jakob 4:4.

Omoraliska förbindelser i vår tid

6, 7. a) Hur kom Hitlers nazistparti till makten i Tyskland? b) Hur hjälpte det konkordat som Vatikanen slöt med Nazisttyskland Hitler i hans strävan att uppnå världsherravälde?

⁶ Genom att blanda sig i politiken har den stora skökan dragit omätlig sorg över mänskligheten. Tänk till exempel på omständigheterna kring Hitlers väg till makten i Tyskland – obehagliga fakta som några skulle vilja utplåna ur historieböckerna. I maj 1924 hade nazistpartiet 32 platser i den tyska riksdagen. I maj 1928 hade antalet sjunkit till 12 platser. Men år 1930 kom den stora depressionen som uppslukade världen, och i dess kölvatten lyckades nazisterna på ett märkligt sätt återhämta sig, så att de fick 230 av 608 platser vid de tyska valen i juli 1932. Inte långt därefter kom den före detta rikskanslern Franz von Papen, som beklätts med påvlig riddartitel, till nazisternas hjälp. Enligt historiker drömde von Papen om ett nytt heligt romerskt rike. Hans egen korta ämbetsperiod som rikskansler hade varit ett misslyckande, men nu hoppades han vinna makt genom nazisterna. I januari 1933 hade han samlat stöd åt Hitler bland industrimagnaterna, och med hjälp av illistiga intriger ordnade han det så att Hitler blev Tysklands rikskansler den 30 januari 1933. Han själv gjordes till vicekansler och utnyttjades av Hitler för att vinna stöd i de katolska delarna av Tyskland. Inom två månader efter maktövertagandet upplöste Hitler riksdagen, skickade tusentals oppositionsledare till koncentrationslägren och påbörjade en öppen förföljelsekampanj mot judarna.

⁷ Den 20 juli 1933 visade Vatikanen sitt intresse för nazisternas ökande makt genom att kardinal Pacelli (sedermera påven Pius XII) i Rom undertecknade ett konkordat mellan Vatikanen och Nazisttyskland. von Papen undertecknade dokumentet som Hitlers representant, och Pacelli tilldelade von Papen den höga påvliga utmärkelsen Piusordens stora kors.b I sin bok Satan in Top Hat (Satan i cylinderhatt) skriver Tibor Koeves om detta och säger: ”Konkordatet var en stor seger för Hitler. I och med det fick han sitt första moraliska stöd från yttervärlden, och detta från den mest upphöjda källa.” Enligt konkordatet ålades Vatikanen att dra tillbaka sitt stöd från Tysklands katolska centrumparti, och på så sätt sanktionerades Hitlers enpartistyrda ”totala stat”.c Vidare sades det i artikel 14 i konkordatet: ”Utnämning av ärkebiskopar, biskopar [och liknande] skall utfärdas först sedan namnet på den utsedde kandidaten meddelats riksståthållaren i den aktuella delstaten och det fastställts att inga betänkligheter förefinnes med hänsyn till dennes allmänna politiska åsikter.” Vid slutet av år 1933 (som av påven Pius XI utropats som ett ”heligt år”) hade stödet från Vatikanen blivit en viktig faktor i Hitlers strävan att uppnå världsherravälde.

8, 9. a) Hur reagerade Vatikanen såväl som katolska kyrkan och dess präster på den nazistiska tyrannin? b) Vad sades i den skrivelse som de tyska katolska biskoparna sände ut vid början av andra världskriget? c) Vad har detta förhållande mellan religionen och politiken medfört?

⁸ Även om en handfull präster och nunnor protesterade mot Hitlers illdåd – och fick lida för det – gav Vatikanen såväl som katolska kyrkan och dess här av präster antingen aktivt eller stillatigande sitt stöd åt den nazistiska tyrannin, som de betraktade som ett bålverk mot världskommunismens frammarsch. Medan påven Pius XII själv hade det bra där borta i Vatikanen, lät han förintelsen av judarna och den grymma förföljelsen av Jehovas vittnen och andra fortgå utan att protestera. Det är ironiskt att påven Johannes Paulus II, när han besökte Tyskland i maj 1987, lovordade den antinazistiska ståndpunkt en viss uppriktig präst hade intagit. Vad gjorde de övriga tusentals tyska prästerna under Hitlers terrorvälde? Ett herdabrev som sändes ut av de tyska katolska biskoparna i september 1939 vid andra världskrigets utbrott kastar ljus över denna fråga. Däri sades bland annat: ”Vid denna avgörande tidpunkt förmanar vi våra katolska soldater att göra sin plikt i lydnad för Führern och att vara redo att offra hela sin person. Vi vädjar till de troende att förena sig i innerlig bön om att Guds försyn må välsigna detta krig med framgång.”

⁹ Sådan katolsk diplomati illustrerar det slag av otukt som religionen har bedrivit de senaste 4.000 åren, när den friat till den politiska staten i syfte att uppnå makt och vissa fördelar. Detta förhållande mellan religionen och politiken har gett upphov åt krig, förföljelse och mänskligt lidande i enorm skala. Människor kan sannerligen vara lyckliga över att Jehovas dom över den stora skökan är nära förestående. Må den snart bli verkställd!

[Ruta på sidan 237]

Churchill avslöjar skökans otukt

I sin bok Stormmolnen hopas (1948) berättar Winston Churchill att Hitler utnämnde Franz von Papen till att som tysk minister bege sig till Wien för att ”mjuka upp och värva ledande personer inom den österrikiska politiken”. Churchill citerar vad den amerikanske ministern i Wien sade om von Papen: ”På det mest djärva och cyniska sätt ... började Papen utveckla att ... han ämnade använda sitt namn som god katolik för att vinna inflytande på sådana österrikare som kardinal Innitzer.”

Efter det att Österrike hade kapitulerat och Hitlers SA-trupper hade marscherat in i Wien, gav den katolske kardinalen Innitzer order om att alla österrikiska kyrkor skulle hissa hakkorsflaggan, ringa i kyrkklockorna och be för Adolf Hitler för att hedra hans födelsedag.

[Ruta/Bild på sidan 238]

Denna nyhet publicerades endast i första upplagan av The New York Times för 7 december 1941, samma dag som Nazisttysklands bundsförvant Japan angrep Pearl Harbor