”Du började ... prostituera dig”

8–10. Vilket krav på ren tillbedjan hjälper oss att förstå Jehovas syn på andlig otrohet? Illustrera.

⁸ I Hesekiels bok använde Jehova illustrationen med prostitution på ett mycket personligt plan. I två uttrycksfulla avsnitt fick Hesekiel skriva ner hur sårad och sviken Jehova kände sig på grund av sitt folks illojala och omoraliska handlingar. Varför liknade han dem vid prostituerade kvinnor?

⁹ För att förstå det behöver vi först påminna oss ett viktigt krav på ren tillbedjan som vi behandlade i kapitel 5 i den här boken. I sin lag till Israel sa Jehova: ”Du ska inte ha några andra gudar än mig [eller ”i opposition mot mig”, noten]. ... Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver fullständig hängivenhet.” (2 Mos. 20:3, 5) Han betonade samma sak längre fram: ”Ni ska inte böja er ner för någon annan gud, eftersom Jehova är känd för att kräva fullständig hängivenhet. Ja, han är en Gud som kräver fullständig hängivenhet.” (2 Mos. 34:14) Jehova kunde knappast ha uttryckt sig tydligare. Han godkänner bara vår tillbedjan om den är odelad.

¹⁰ För att illustrera det hela kan vi tänka på ett äktenskap. Både mannen och hustrun måste kunna förvänta sig en viss ensamrätt till sin partner. Om en av dem skulle visa romantiskt eller sexuellt intresse för någon utanför äktenskapet, skulle den andra med all rätt känna sig sviken och svartsjuk. (Läs Hebréerna 13:4.) På liknande sätt känner sig Jehova sviken när hans eget folk, som lovat honom trohet, vänder sig till falska gudar. Han beskriver detta svek på ett kraftfullt sätt i Hesekiel, kapitel 16.

11. Vad berättade Jehova om Jerusalem och hennes ursprung?

¹¹ I det sextonde kapitlet i Hesekiels bok kan vi läsa Jehovas definitivt längsta tal i den bibelboken, faktiskt ett av hans längsta profetiska uttalanden i hela den hebreiska delen av Bibeln. Jehova fokuserar på staden Jerusalem, som får representera det otrogna Juda. Han återger den sorgliga och chockerande berättelsen om hennes ursprung och svek. I början var hon ett övergivet barn, smutsigt och försummat. Hennes föräldrar var de hedniska kanaanéerna i landet. Mycket riktigt kontrollerades Jerusalem under lång tid av en kanaaneisk stam, jebuséerna, ända tills David intog staden. Jehova kände starkt för det övergivna barnet. Han tvättade henne och tog hand om henne, och med tiden blev hon symboliskt talat hans hustru. Faktum är att israeliterna som slutligen bosatte sig i staden stod i ett förbundsförhållande till Jehova, ett förbund som de villigt hade ingått på Moses tid. (2 Mos. 24:7, 8) Efter att Jerusalem hade blivit landets huvudstad välsignade Jehova staden. Han smyckade henne och gjorde henne vacker, ungefär som en rik och mäktig äkta man kan ge sin hustru vackra smycken. (Hes. 16:1–14)

12. Hur började illojalitet smyga sig in i Jerusalems historia?

¹² Lägg märke till vad som hände sedan. Jehova sa: ”Du började förlita dig på din skönhet, och du utnyttjade ditt rykte för att prostituera dig. Du bjöd ut dig till alla som gick förbi, och din skönhet blev deras.” (Hes. 16:15) På Salomos tid välsignade Jehova sitt folk och gjorde Jerusalem till en rik och praktfull stad som utan tvivel var något alldeles särskilt i den forntida världen. (1 Kung. 10:23, 27) Men så började illojalitet smyga sig in. Salomo, som ville behaga sina många utländska hustrur, började förorena Jerusalem med tillbedjan av hedniska gudar. (1 Kung. 11:1–8) Och några av kungarna som efterträdde honom gick ännu längre och förorenade hela landet med falsk tillbedjan. Hur kände Jehova för sådan prostitution, sådant svek? Han sa: ”Något sådant borde inte hända, det borde aldrig förekomma.” (Hes. 16:16) Men hans egensinniga folk sjönk ännu djupare ner i fördärvet.

13. Vad gjorde sig folket i Jerusalem skyldiga till?

¹³ Tänk vilken smärta och avsky Jehova måste ha känt inför sitt folks fruktansvärda ondska. Han sa: ”Du tog dina söner och döttrar som du hade fött åt mig och offrade dem till avgudar – som om det inte var nog att du hade prostituerat dig! Du slaktade mina barn, och du offrade dem genom att kasta dem i elden.” (Hes. 16:20, 21) De här obeskrivligt vidriga handlingarna visar verkligen hur ondskefull Satan är. Han älskar att locka Jehovas folk till sådana motbjudande handlingar. Men Jehova ser allt. Han kan utplåna följderna av Satans mest förfärliga grymheter, och han kommer att se till att rättvisa skipas. (Läs Job 34:24.)

14. Vilka var Jerusalems två systrar i Jehovas liknelse, och vem visade sig vara mest ondskefull av de tre?

¹⁴ Men Jerusalem hade inte vett att skämmas för sin ondska, utan fortsatte prostituera sig. Jehova sa att hon var värre än andra prostituerade, för hon till och med betalade andra för att de skulle begå omoraliska handlingar med henne. (Hes. 16:34) Gud sa att Jerusalem var precis som sin ”mor”, de hedniska stammar som tidigare hade haft makt över landet. (Hes. 16:44, 45) Han fortsatte att använda bilden av en familj och förklarade att Jerusalems äldre syster var Samaria, som hade börjat med religiös prostitution före Jerusalem. Gud nämnde en syster till, Sodom, denna ökända stad som tidigare hade ödelagts till följd av sin arrogans och sitt moraliska förfall. Det Jehova ville framhålla var att Jerusalem överträffade sina båda systrar, Samaria och till och med Sodom, i ondska. (Hes. 16:46–50) Guds folk ignorerade oräkneliga varningar och fortsatte med sitt motbjudande levnadssätt.

15. Vad var Jehovas avsikt med att verkställa dom över Jerusalem, och vilket positivt resultat skulle det få?

¹⁵ Vad skulle Jehova göra? Han försäkrade Jerusalem: ”Jag [ska] samla alla dina älskare som du har gett njutning”, och ”jag ska ge dig i deras hand”. De hedniska folk som tidigare hade varit Jerusalems allierade skulle krossa henne, beröva henne skönheten och ta hennes smycken. ”De ska stena dig och hugga ner dig med svärd”, sa Jehova. Vad var hans avsikt med att verkställa den här domen? Det var inte att utrota sitt folk. Nej, han förklarade: ”Jag ska sätta stopp för din prostitution.” Han fortsatte: ”Sedan ska min vrede mot dig lägga sig, och mitt raseri ska vändas bort från dig. Jag ska få ro och inte längre känna mig sårad.” Som vi såg i kapitel 9 i den här boken var Jehovas avsikt att hans folk skulle få uppleva en återställelse efter sin fångenskap. Varför då? Han sa: ”Jag ska komma ihåg det förbund som jag slöt med dig när du var ung.” (Hes. 16:37–42, 60) Till skillnad från sitt folk skulle Jehova vara fullständigt lojal! (Läs Uppenbarelseboken 15:4.)

16, 17. a) Varför säger vi inte längre att Ohola och Oholiba förebildar kristenheten? (Se rutan ”De prostituerade systrarna”.) b) Vilka praktiska lärdomar kan vi ta med oss från kapitel 16 och 23 i Hesekiels bok?

¹⁶ Jehovas långa och kraftfulla tal i Hesekiel, kapitel 16, lär oss mycket om hans rättfärdiga normer, hans känsla för rättvisa och hans stora barmhärtighet. Detsamma kan sägas om kapitel 23 i Hesekiels bok. Sanna kristna i vår tid tar till sig av Jehovas tydliga budskap om sitt folks prostitution. Vi vill aldrig riskera att såra Jehova som Juda och Jerusalem gjorde. Därför håller vi oss borta från alla former av avgudadyrkan, däribland girighet och materialism. (Matt. 6:24; Kol. 3:5) Vi vill även i fortsättningen vara tacksamma över att Jehova har återställt den rena tillbedjan nu i de sista dagarna och att han aldrig kommer att låta den fördärvas igen. Han har slutit ”ett bestående förbund” med det andliga Israel, ett förbund som aldrig kommer att brytas till följd av illojalitet eller prostitution. (Hes. 16:60) Så glöm aldrig vilken förmån vi har som får tillhöra Jehovas rena folk i vår tid!

I kapitel 23 i Hesekiels bok kan vi läsa om hur Gud kraftigt fördömer sitt folk för deras otrohet. Det här kapitlet har många likheter med kapitel 16. Precis som i det avsnittet använder sig Gud av bildspråket med prostituerade kvinnor. Jerusalem är den yngre systern och Samaria den äldre. I båda kapitlen berättas det om att den yngre systern följde i den äldres fotspår och började prostituera sig men att hon sedan gick ännu längre än sin syster i ondska och omoral. I kapitel 23 namnger Jehova de båda systrarna: Den äldre systern, Samaria, huvudstaden i tiostammarsriket Israel, kallas Ohola. Den yngre systern, Jerusalem, huvudstaden i Juda, kallas Oholiba.a (Hes. 23:1–4)

De två kapitlen har fler likheter. De viktigaste är kanske de här: Kvinnorna är till en början Jehovas hustrur, men sedan sviker de honom och börjar prostituera sig. Det finns också löften som inger hopp. Även om kapitel 23 inte uttrycker tanken om försoning så tydligt, finns det ändå en parallell till kapitel 16, för Jehova säger: ”Jag ska sätta stopp för ditt skamliga uppförande och för din prostitution.” (Hes. 16:16, 20, 21, 37, 38, 41, 42; 23:4, 11, 22, 23, 27, 37)

Förebildar de kristenheten?

Tidigare har det sagts i våra publikationer att de två systrarna, Ohola och Oholiba, är profetiska förebilder till kristenheten med dess uppdelning i katolicism och protestantism. Men ytterligare bön, begrundan och efterforskning har väckt några tänkvärda frågor: Har kristenheten någonsin varit Jehovas hustru i någon bemärkelse? Har kristenheten någonsin stått i ett förbundsförhållande till honom? Definitivt inte. Kristenheten existerade inte ens när Jesus blev medlare för ”det nya förbundet” med det andliga Israel, och kristenheten har aldrig varit en del av denna andliga nation av smorda kristna. (Luk. 22:20; Jer. 31:31) Kristenheten uppstod först långt efter apostlarnas död, på 300-talet v.t. Den här avfälliga, korrupta organisationen bestod av falska kristna, ”ogräset” i Jesus profetia om vetet och ogräset. (Matt. 13:24–30)

Här är en annan viktig skillnad: Jehova visade att det fanns hopp om försoning för Jerusalem och Samaria. (Hes. 16:41, 42, 53–55) Visar Bibeln att kristenheten har ett liknande hopp? Nej! Kristenheten är bortom allt hopp, precis som resten av det stora Babylon.

Så Ohola och Oholiba är inte några profetiska förebilder till kristenheten. Men de hjälper oss att förstå något mycket viktigt: hur Jehova ser på dem som vanärar hans heliga namn och hans normer för ren tillbedjan. Kristenheten bär en extra stor skuld i det här avseendet eftersom deras oräkneliga kyrkor och samfund säger sig representera Bibelns Gud. Dessutom påstår de att hans egen son, Jesus Kristus, är deras ledare. Men samtidigt handlar de i strid med det påståendet genom att säga att Jesus är en del av en treenig gudom och genom att bryta mot hans tydliga befallning att inte vara någon del av världen. (Joh. 15:19) Kristenheten, som hela tiden har tagit del i avgudadyrkan och blandat sig i politiska konflikter, har verkligen visat sig vara en del av ”den ökända prostituerade kvinnan”. (Upp. 17:1) Kristenheten måste därför gå samma öde till mötes som resten av världsväldet av falsk religion!