Låt oss upphöja Jehovas namn tillsammans

”Prisa Jehovas storhet med mig, och låt oss upphöja hans namn tillsammans.” (PSALM 34:3)

1. Vilket fint exempel gav Jesus under sin jordiska tjänst?

KVÄLLEN den 14 nisan år 33 v.t. sjöng Jesus och hans apostlar lovsånger till Jehova i en sal i övervåningen i ett hus i Jerusalem. (Matteus 26:30) Det var sista gången Jesus skulle göra det tillsammans med sina apostlar. Men det var passande att han avslutade sitt möte med dem på det här sättet. Från början av sin jordiska tjänst ända till slutet lovprisade Jesus sin Fader och var nitisk i att göra hans namn känt. (Matteus 4:10; 6:9; 22:37, 38; Johannes 12:28; 17:6) I själva verket kom han med samma varma inbjudan som psalmisten, som skrev: ”Prisa Jehovas storhet med mig, och låt oss upphöja hans namn tillsammans.” (Psalm 34:3) Vilket fint exempel för oss att följa!

2, 3. a) Hur vet vi att Psalm 34 har en profetisk innebörd? b) Vad skall vi undersöka i den här artikeln och i nästa?

² Några timmar efter det att aposteln Johannes hade sjungit lovsånger tillsammans med Jesus fick han bevittna något helt annat. Han fick se sin Herre och två brottslingar avrättas på tortyrpålar. Romerska soldater slog sönder benen på de två brottslingarna för att påskynda deras död. Men Johannes skriver att de inte slog sönder Jesu ben. När soldaterna kom fram till Jesus var han redan död. I sitt evangelium visade Johannes att det här uppfyllde en annan del av Psalm 34: ”Inget ben skall krossas på honom.” (Johannes 19:32–36; Psalm 34:20, Septuaginta)

³ I Psalm 34 finns mycket annat som är av intresse för de kristna. I den här artikeln och i nästa skall vi därför undersöka under vilka omständigheter David skrev den här psalmen och sedan se på det uppmuntrande innehållet i själva psalmen.

David flyr undan Saul

4. a) Varför blev David smord till att bli Israels näste kung? b) Varför kom Saul att få David ”mycket kär”?

⁴ När David var ung var Saul kung i Israel. Men Saul blev olydig och förlorade Jehovas ynnest. Av den orsaken sade profeten Samuel till honom: ”I dag har Jehova slitit Israels kungliga styre ifrån dig, och han skall ge det åt din nästa, en som är bättre än du.” (1 Samuelsboken 15:28) Längre fram uppmanade Jehova Samuel att smörja David, Isais yngste son, till att bli Israels näste kung. Under tiden drabbades Saul av svårmod, eftersom Guds ande hade tagits ifrån honom. David, som var en skicklig musiker, fördes till Gibea för att betjäna kungen, och Davids musik tröstade Saul, som ”fick honom mycket kär”. (1 Samuelsboken 16:11, 13, 21, 23)

5. Varför ändrade Saul sin inställning till David, och vad tvingades David göra?

⁵ Allteftersom tiden gick visade sig Jehova vara med David. Han hjälpte David att besegra den filisteiske jätten Goljat och gav honom sitt stöd när han ärades i Israel för sin militära skicklighet. Men Saul blev svartsjuk på grund av att Jehova välsignade David, och han började hata David. Två gånger slungade han sitt spjut mot honom, när denne spelade på sin lyra för honom. Båda gångerna lyckades David undvika att bli träffad av spjutet. När Saul gjorde ett tredje försök att döda honom, Israels blivande kung, insåg David att han måste fly för sitt liv. På grund av Sauls fortsatta försök att gripa honom och döda honom beslöt han sig till sist för att söka skydd på en plats utanför Israels område. (1 Samuelsboken 18:11; 19:9, 10)

6. Varför befallde Saul att invånarna i Nob skulle dödas?

⁶ På väg mot Israels gräns stannade David till i staden Nob, där Jehovas tältboning fanns. Under sin flykt hade David tydligen med sig ett följe av unga män, och han försökte få tag på något att äta till sig och sina män. Saul fick veta att översteprästen hade gett David och hans män lite mat och det svärd som David hade tagit från den döde Goljat. Saul blev rasande och lät döda alla stadens invånare, bland dem 85 präster. (1 Samuelsboken 21:1, 2; 22:12, 13, 18, 19; Matteus 12:3, 4)

Undgår att bli dödad ännu en gång

7. Varför var Gat inget säkert gömställe för David?

⁷ Från Nob flydde David ungefär fyra mil västerut in i filistéernas område och sökte skydd hos kung Akis i Goljats hemstad, Gat. David trodde kanske att Gat skulle vara den sista plats där Saul skulle leta efter honom. Men snart blev David igenkänd av tjänarna till kungen i Gat. När David hörde att han var igenkänd ”blev [han] mycket rädd för Akis, kungen i Gat”. (1 Samuelsboken 21:10–12)

8. a) Vad får vi reda på i Psalm 56 om Davids tid i Gat? b) Hur lyckades David med knapp nöd undgå att bli dödad?

⁸ Filistéerna grep sedan David. Det kan ha varit vid den här tidpunkten som David skrev den gripande psalm i vilken han vädjade till Jehova: ”Lägg mina tårar i din skinnlägel.” (Psalm 56:8 och överskriften) Han uttryckte här sin förtröstan på att Jehova inte skulle glömma hans smärta utan kärleksfullt ta hand om honom och beskydda honom. David tänkte också ut en strategi för att vilseleda den filisteiske kungen. Han uppträdde som om han var vansinnig. När kung Akis fick se det förebrådde han sina tjänare för att de hade fört en ”galning” till honom. Det var tydligt att Jehova välsignade Davids strategi. David drevs bort från staden och hade ännu en gång med knapp nöd lyckats undgå att bli dödad. (1 Samuelsboken 21:13–15)

9, 10. Varför skrev David Psalm 34, och vilka kan han ha tänkt på när han skrev psalmen?

⁹ I Bibeln anges inte om de som stödde David flydde till Gat tillsammans med honom eller om de höll vakt i närbelägna byar i Israel för att skydda honom. Hur det än var med den saken måste de ha blivit mycket glada när de åter träffade David och han berättade för dem hur Jehova än en gång hade befriat honom. Den här händelsen ligger till grund för Psalm 34, vilket framgår av överskriften. I psalmens sju första verser lovprisar David Jehova för att han befriat honom och inbjuder sina följeslagare att förena sig med honom i att upphöja Jehova som den store befriaren av sitt folk. (Psalm 34:3, 4, 7)

¹⁰ David och hans män tog sin tillflykt till Adullams grotta i ett bergigt område i Israel, omkring 15 kilometer öster om Gat. Där började israeliter som var missnöjda med förhållandena under kung Sauls styre sluta sig till dem. (1 Samuelsboken 22:1, 2) När David skrev orden i Psalm 34:8–22 kan han ha tänkt på dessa. Påminnelserna i de här verserna är viktiga också för oss i våra dagar, och vi kommer att ha stor nytta av att i detalj behandla den här vackra psalmen.

Har du samma önskan som David?

11, 12. Vad har vi för skäl till att ständigt lovprisa Jehova?

¹¹ ”Jag vill välsigna Jehova vid alla tider, ständigt skall hans lovprisning vara i min mun.” (Psalm 34:1) Som fredlös måste David ha haft stora bekymmer för det materiella, men som de här orden visar överskuggade dessa dagliga bekymmer inte hans beslutsamhet att lovprisa Jehova. Vilket fint exempel för oss när vi drabbas av problem! Vår högsta önskan bör vara att lovprisa Jehova, oavsett om vi är i skolan, på arbetet, tillsammans med medkristna eller tar del i förkunnartjänsten. Tänk på alla de oräkneliga skäl vi har till att göra det! Det finns till exempel ingen ände på allt vi kan upptäcka och njuta av i Jehovas underbara skaparverk. Och tänk på vad han har gjort för oss genom den jordiska delen av sin organisation! Jehova har i våra dagar på ett storslaget sätt använt sig av trogna människor, trots att de är ofullkomliga. Hur är Guds gärningar jämfört med det som uträttas av människor som avgudas av den här världen? Håller du inte med David, som också skrev: ”Det finns ingen som du bland gudarna, Jehova, och inga gärningar är som dina”? (Psalm 86:8)

¹² Precis som David känner vi oss manade att ständigt lovprisa Jehova på grund av hans oförlikneliga gärningar. Det är också spännande att veta att Guds kungarike nu styrs av Davids evige arvinge, Jesus Kristus. (Uppenbarelseboken 11:15) Det innebär att slutet för den här världsordningen är nära. Mer än sex miljarder människors eviga framtid är i fara. Det har aldrig tidigare funnits så stort behov av att tala med andra om Guds kungarike och vad det snart kommer att göra för mänskligheten och att hjälpa dem att lovprisa Jehova tillsammans med oss. Det viktigaste vi kan göra är därför att ta vara på varje tillfälle att uppmuntra andra att ta emot de ”goda nyheterna” innan det är för sent. (Matteus 24:14)

13. a) Vem berömde sig David av, och vilka reagerade positivt? b) Hur dras de som är ödmjuka till den kristna församlingen i våra dagar?

¹³ ”Av Jehova skall min själ berömma sig, de ödmjuka skall höra det och glädja sig.” (Psalm 34:2) David berömde sig inte här av något som han själv hade uträttat. Han skröt till exempel inte om hur han hade vilselett kungen i Gat. Han insåg att Jehova hade beskyddat honom när han var i Gat och att det var med Jehovas hjälp han hade kommit undan. (Ordspråksboken 21:1) Därför berömde sig David av Jehova, inte av det han själv hade gjort. Av den anledningen drogs de som var ödmjuka till Jehova. Jesus upphöjde också Jehovas namn, och detta fick ödmjuka, läraktiga människor att dras till Jehova. I våra dagar dras ödmjuka människor av alla nationer till den internationella församlingen av smorda kristna, som har Jesus som sitt huvud. (Kolosserna 1:18) Sådana människors hjärta påverkas när de hör Guds namn bli ärat av hans ödmjuka tjänare och när de får höra Bibelns budskap, som de kan förstå med hjälp av Guds ande. (Johannes 6:44; Apostlagärningarna 16:14)

Mötena stärker vår tro

14. a) Nöjde sig David med att lovprisa Jehova enbart när han var för sig själv? b) Hur var Jesus ett föredöme när det gäller möten för tillbedjan?

¹⁴ ”Prisa Jehovas storhet med mig, och låt oss upphöja hans namn tillsammans.” (Psalm 34:3) David nöjde sig inte med att lovprisa Jehova enbart när han var för sig själv. Han inbjöd kärleksfullt sina vänner att upphöja Guds namn tillsammans med honom. På samma sätt fann Jesus Kristus, den större David, behag i att lovprisa Jehova offentligt – i synagogan, vid högtiderna i Guds tempel i Jerusalem och tillsammans med sina efterföljare. (Lukas 2:49; 4:16–19; 10:21; Johannes 18:20) Vilken glädjefylld förmån det är att följa Jesu exempel när det gäller att lovprisa Jehova vid varje möjligt tillfälle tillsammans med medtroende, särskilt i den här tiden när vi ”ser dagen närma sig”! (Hebréerna 10:24, 25)

15. a) Vilken inverkan hade Davids erfarenhet på hans män? b) Hur har vi nytta av att vara med vid våra möten?

¹⁵ ”Jag frågade Jehova, och han svarade mig, och från allt som förskräckte mig befriade han mig.” (Psalm 34:4) Den här erfarenheten var viktig för David. Därför fortsatte han med orden: ”Denne nödställde ropade, och Jehova hörde honom. Han räddade honom ur all hans nöd.” (Psalm 34:6) När vi kommer tillsammans med medtroende får vi många tillfällen att berätta uppbyggande erfarenheter om hur Jehova har hjälpt oss att uthärda under svåra förhållanden. Detta stärker tron hos våra medtroende, alldeles som Davids uttalanden stärkte tron hos dem som gav honom sitt stöd. I Davids fall blickade hans vänner ”upp till honom [Jehova] och strålade av glädje, och deras ansikten behövde inte skämmas”. (Psalm 34:5) Trots att de var på flykt undan kung Saul skämdes de inte. De var övertygade om att Gud gav David sitt stöd, och deras ansikten strålade. På samma sätt blickar både de som är nyintresserade och de som länge har varit sanna kristna upp till Jehova för att få stöd. Eftersom de personligen har erfarit hans hjälp, visar deras strålande ansikten att de är beslutna att förbli trogna.

Var tacksam för änglarnas hjälp

16. Hur har Jehova låtit sina änglar komma till vår hjälp?

¹⁶ ”Jehovas ängel lägrar sig runt omkring dem som fruktar honom, och han kommer till deras undsättning.” (Psalm 34:7) David menade inte att det bara var han som kunde undsättas av Jehova. David var Jehovas smorde, Israels blivande kung, men han visste att Jehova använder sina änglar till att vaka över alla sina trogna tillbedjare, oavsett om de är framstående eller ringa. I vår tid har de sanna tillbedjarna också fått erfara det beskydd som Jehova ger. I Nazityskland – och även i Angola, Malawi, Moçambique och många andra länder – har myndigheterna gått till angrepp mot Jehovas vittnen för att utplåna dem. Deras ansträngningar har varit förgäves. Jehovas vittnen i dessa länder fortsätter tvärtom att blomstra när de tillsammans upphöjer Guds namn. Varför det? Därför att Jehova använder sina heliga änglar för att beskydda och vägleda sitt folk. (Hebréerna 1:14)

17. Hur får vi hjälp av Guds änglar?

¹⁷ Jehovas änglar kan också leda händelseutvecklingen så att vem som helst som får andra att snava och falla avlägsnas från Jehovas folk. (Matteus 13:41; 18:6, 10) Och även om vi inte är medvetna om det precis när det händer, avlägsnar änglarna sådant som kan hindra oss från att tjäna Gud, och de beskyddar oss mot sådant som skulle kunna äventyra vårt förhållande till honom. Viktigast av allt är att de vägleder oss i arbetet med att förkunna ”eviga goda nyheter” för människor, också i områden där predikoarbetet utförs under farliga förhållanden. (Uppenbarelseboken 14:6) I den bibliska litteratur som ges ut av Jehovas vittnen berättas det ofta om bevis på änglarnas hjälp.a Det finns alldeles för många sådana erfarenheter för att man skall kunna avfärda dem som enbart tillfälligheter.

18. a) Vad måste vi göra för att få hjälp av änglar? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?

¹⁸ För att vi också i fortsättningen skall få änglarnas beskydd och vägledning måste vi fortsätta att upphöja Jehovas namn trots motstånd. Kom ihåg att Guds ängel lägrar sig endast ”runt omkring dem som fruktar [Jehova]”. Vad betyder det? Vad är gudsfruktan, och hur kan vi uppodla sådan fruktan? Varför skulle en kärlekens Gud vilja att vi fruktar honom? De här frågorna kommer att behandlas i nästa artikel.

[Fotnot]

Gläds åt livet och frukta Jehova

”Frukta Jehova, ni hans heliga, ty de som fruktar honom lider ingen brist.” (PSALM 34:9)

1, 2. a) Vilka olika uppfattningar om gudsfruktan har man i kristenheten? b) Vilka frågor skall vi nu behandla?

RELIGIÖSA ledare i kristenheten som lär att man skall frukta Gud grundar ofta sin undervisning på den obibliska uppfattningen att Gud straffar syndare för evigt i ett brinnande helvete. En sådan lära strider mot det som Bibeln säger, nämligen att Jehova är en kärlekens och rättvisans Gud. (1 Moseboken 3:19; 5 Moseboken 32:4; Romarna 6:23; 1 Johannes 4:8) Andra religiösa ledare i kristenheten har en helt annan uppfattning. De talar aldrig om att frukta Gud. De säger i stället att Gud är tolerant och godkänner praktiskt taget vem som helst, oavsett hur han lever sitt liv. Det är inte heller vad Bibeln lär. (Galaterna 5:19–21)

² I Bibeln uppmanas vi att frukta Gud. (Uppenbarelseboken 14:7) Detta väcker vissa frågor. Varför vill en kärleksfull Gud att vi skall frukta honom? Vilket slags fruktan kräver Gud? Hur kan vi ha nytta av att frukta Gud? Vi skall behandla de här frågorna när vi nu fortsätter vår genomgång av Psalm 34.

Varför vi bör frukta Gud

3. a) Vad tycker du om befallningen att frukta Gud? b) Varför är de som fruktar Jehova lyckliga?

³ Som Skapare och universums suveräne härskare förtjänar Jehova att vi fruktar honom. (1 Petrus 2:17) Men denna fruktan är inte en förlamande skräck för en grym gud. Det är en djup vördnad på grund av vem Jehova är. Det är också en fruktan för att misshaga honom. Gudsfruktan är något upphöjt och upplyftande, inte något nedslående eller skrämmande. Jehova, ”den lycklige Guden”, vill att vi människor skall glädjas åt livet. (1 Timoteus 1:11) Men för att göra det måste vi leva enligt vad Gud förväntar av oss. För många innebär det att de måste ändra sin livsstil. Alla som gör de förändringar som behövs får uppleva sanningen i psalmisten Davids ord: ”Smaka och se att Jehova är god; lycklig är den kraftfulle man som tar sin tillflykt till honom. Frukta Jehova, ni hans heliga, ty de som fruktar honom lider ingen brist.” (Psalm 34:8, 9) De som fruktar Jehova saknar inte något som är av bestående värde, och det beror på att de har ett gott förhållande till honom.

4. Vilken försäkran gav både David och Jesus?

⁴ Vi lägger märke till att David ärade sina män genom att kalla dem ”heliga”, i enlighet med hur uttrycket användes på hans tid. De var en del av Guds heliga nation. De riskerade också sina liv för att följa David. Trots att de var på flykt undan kung Saul var David övertygad om att Jehova skulle fortsätta att fylla deras grundläggande behov. David skrev: ”De manprydda unga lejonen lider nöd och hungrar, men de som söker Jehova skall inte sakna något gott.” (Psalm 34:10) Jesus gav sina efterföljare en liknande försäkran. (Matteus 6:33)

5. a) Vilken bakgrund hade många av Jesu efterföljare? b) Vilket råd gav Jesus när det gäller vem man skall frukta?

⁵ Många som lyssnade till Jesus tillhörde en missgynnad, oansenlig klass av judar. Jesus ”kände ... medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. (Matteus 9:36) Skulle sådana oansenliga människor ha det mod som krävdes för att följa Jesus? För att ha det skulle de behöva uppodla fruktan för Jehova, inte för människor. Jesus sade: ”Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte förmår göra något mer. Men jag skall visa er vem ni bör frukta: Frukta honom som efter att ha dödat har myndighet att kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta. Säljs inte fem sparvar för två mynt av ringa värde? Ändå blir ingen av dem bortglömd inför Gud. Men på er är till och med alla huvudhåren räknade. Var inte rädda; ni är värda mer än många sparvar.” (Lukas 12:4–7)

6. a) Vilka ord av Jesus har styrkt de kristna? b) Varför är Jesus det främsta exemplet i att visa gudsfruktan?

⁶ När de som fruktar Jehova utsätts för påtryckningar av sina fiender att sluta upp med att tjäna honom, kan de påminna sig Jesu ord: ”Var och en som bekänner gemenskap med mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna gemenskap med inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna, han skall bli förnekad inför Guds änglar.” (Lukas 12:8, 9) De här orden har styrkt de kristna, särskilt i länder där den sanna tillbedjan är förbjuden. De fortsätter att med försiktighet lovprisa Jehova vid församlingens möten och i sin offentliga förkunnartjänst. (Apostlagärningarna 5:29) Jesus är själv det främsta exemplet i att visa ”gudsfruktan”. (Hebréerna 5:7) Profetian förutsade beträffande honom: ”Över honom skall Jehovas ande vila, ... Jehovas fruktans ande; och han skall ha sitt välbehag i att frukta Jehova.” (Jesaja 11:2, 3) Jesus är därför utomordentligt väl kvalificerad att undervisa oss om nyttan av att ha gudsfruktan.

7. a) Vilket svar ger de kristna på en inbjudan som liknar den som David gav? b) Hur kan föräldrar följa Davids goda exempel?

⁷ Alla som följer Jesu exempel och som lyder det han lärde tackar i själva verket ja till en inbjudan som liknar den som David gav: ”Kom, ni söner, lyssna till mig, fruktan för Jehova skall jag lära er.” (Psalm 34:11) Det var naturligt för David att tilltala sina män med ”söner”, eftersom de betraktade honom som sin ledare. David gav i sin tur andlig hjälp åt dem som följde honom så att de kunde vara enade och få Guds ynnest. Vilket fint exempel det här är för kristna föräldrar! Jehova har gett dem myndighet att ”uppfostra” sina söner och döttrar ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) Genom att föräldrar varje dag talar om andliga ting med sina barn och regelbundet studerar Bibeln med dem hjälper de dem att glädjas åt livet och frukta Jehova. (5 Moseboken 6:6, 7)

Hur man utövar gudsfruktan

8, 9. a) Vad är det som gör ett gudfruktigt levnadssätt så tilltalande? b) Vad innebär det bland annat att vi bevarar vår tunga?

⁸ Som tidigare nämnts blir vi inte berövade vår glädje av att frukta Jehova. David frågade: ”Vem är den man som finner behag i livet, som vill se många goda dagar?” (Psalm 34:12) Det är uppenbart att fruktan för Jehova är av stor betydelse för att vi skall få leva ett långt och lyckligt liv. Men det är lätt att påstå: ”Jag fruktar Gud.” Det är en helt annan sak att visa det genom sitt uppförande. Därför fortsätter David med att förklara hur vi kan visa gudsfruktan.

⁹ ”Bevara din tunga för det som är ont och dina läppar för att tala svek.” (Psalm 34:13) Aposteln Petrus blev inspirerad att citera den här delen av Psalm 34 efter det att han hade gett de kristna rådet att visa broderlig tillgivenhet för varandra. (1 Petrus 3:8–12) Att vi bevarar vår tunga för det som är ont innebär att vi inte sprider skadligt skvaller. Vi strävar i stället alltid efter att vara uppbyggande när vi talar med andra. Vi vill också sträva efter att vara modiga och tala sanning. (Efesierna 4:25, 29, 31; Jakob 5:16)

10. a) Förklara vad det innebär att vända sig bort från det som är ont. b) Vad innefattas i att göra det som är gott?

¹⁰ ”Vänd dig bort från det som är ont och gör det som är gott; sök friden och jaga efter den.” (Psalm 34:14) Vi undviker det som Gud fördömer, till exempel sexuell omoral, stöld, spiritism, våld, dryckenskap och drogmissbruk. Vi håller oss också borta från underhållning som har sådant motbjudande innehåll, till exempel pornografi. (Efesierna 5:10–12) Vi använder i stället vår tid till att göra det som är gott. Det bästa vi kan göra är att regelbundet ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike och göra lärjungar och därigenom hjälpa andra att bli räddade. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Att göra det som är gott innefattar också att vi förbereder oss för församlingens möten och är med vid dem, understöder det världsvida predikoarbetet, sköter om vår Rikets sal och hjälper behövande kristna.

11. a) Varför kan det sägas att David levde enligt det han lärde om frid? b) Vad kan du göra för att ”söka friden” i församlingen?

¹¹ David var ett fint föredöme i att söka friden. Två gånger kunde han ha dödat Saul. Vid båda tillfällena avstod han från att ta till våld och talade senare respektfullt till kungen i hopp om att kunna återställa friden. (1 Samuelsboken 24:8–11; 26:17–20) Vad kan vi i vår tid göra när det uppstår en situation som hotar att störa friden i församlingen? Vi bör ”söka friden och jaga efter den”. Om vi känner att förhållandet mellan oss och en medtroende är ansträngt, vill vi lyda Jesu råd: ”Slut först fred med din broder.” Sedan fortsätter vi att ägna oss åt andra delar av den sanna tillbedjan. (Matteus 5:23, 24; Efesierna 4:26)

Rik belöning av att frukta Gud

12, 13. a) Vilka nutida välsignelser får de som fruktar Gud? b) Vilken storslagen belöning kommer trogna tillbedjare snart att få?

¹² ”Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras rop om hjälp.” (Psalm 34:15) Redogörelsen för hur Gud handlade mot David visar att de här orden är sanna. I våra dagar känner vi stor glädje och en inre frid därför att vi vet att Jehova vakar över oss. Vi är övertygade om att han alltid kommer att sörja för våra behov, också när vi utsätts för stora påfrestningar. Vi vet att alla sanna tillbedjare snart kommer att få uppleva det förutsagda angreppet från Gog i Magog och ”Jehovas ... dag som inger fruktan”. (Joel 2:11, 31; Hesekiel 38:14–18, 21–23) Hur förhållandena än kommer att vara vid den tiden kommer Davids ord att vara sanna när det gäller oss: ”De ropade, och Jehova hörde, och ur all deras nöd befriade han dem.” (Psalm 34:17)

¹³ Det kommer att bli oerhört spännande att då få se Jehova upphöja sitt stora namn! Våra hjärtan kommer att fyllas med större vördnad och respekt än någonsin tidigare, och alla motståndare kommer att få ett förödmjukande slut. ”Jehovas ansikte är emot dem som gör det som är ont, för att utplåna minnet av dem från jorden.” (Psalm 34:16) Vilken storslagen belöning att bli räddad in i Guds rättfärdiga nya värld!

Löften som hjälper oss att hålla ut

14. Vad kommer att hjälpa oss att hålla ut trots olyckor?

¹⁴ Fram till dess krävs uthållighet för att vi skall kunna fortsätta att lyda Jehova i en korrupt och fientlig värld. Gudsfruktan är till stor hjälp för oss när vi uppodlar lydnad. På grund av de kritiska tider vi lever i får somliga av Jehovas tjänare uppleva extrema svårigheter som så att säga ger dem ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande. Men de kan vara helt säkra på att Jehova kommer att hjälpa dem att hålla ut, om de förlitar sig på honom. Davids ord förmedlar verklig tröst: ”Jehova är nära dem som har ett förkrossat hjärta, och dem som har en bedrövad ande räddar han.” (Psalm 34:18) David fortsätter sedan med de uppmuntrande orden: ”Många olyckor drabbar den rättfärdige, men Jehova befriar honom ur dem alla.” (Psalm 34:19) Oavsett hur många olyckor som drabbar oss är Jehova tillräckligt stark för att befria oss.

15, 16. a) Vilken olycka fick David höra talas om kort efter det att han hade skrivit Psalm 34? b) Vad kommer att hjälpa oss att hålla ut under prövningar?

¹⁵ En kort tid efter det att David hade skrivit Psalm 34 fick han höra om den olycka som hade drabbat invånarna i Nob, när Saul dödade dem och de flesta av prästerna. Han måste ha blivit nedstämd vid tanken på att det var hans besök i Nob som hade framkallat Sauls vrede. (1 Samuelsboken 22:13, 18–21) David vände sig utan tvivel till Jehova för att få hjälp, och han kände sig säkert tröstad av att ”de rättfärdiga” kommer att få uppstå. (Apostlagärningarna 24:15)

¹⁶ I våra dagar kan också vi hämta tröst i hoppet om uppståndelsen. Vi vet att våra fiender inte kan orsaka oss bestående skada, vad de än gör. (Matteus 10:28) David ger uttryck åt en liknande övertygelse med orden: ”Han bevarar alla benen i hans [den rättfärdiges] kropp, inte ett enda av dem bryts sönder.” (Psalm 34:20) Den här versen fick en bokstavlig uppfyllelse på Jesus. Jesus blev brutalt dödad, men inget av hans ben ”krossades”. (Johannes 19:36) I en vidare tillämpning försäkrar Psalm 34:20 oss om att ingenting som görs mot de smorda kristna eller deras följeslagare, ”de andra fåren”, kommer att orsaka dem bestående skada. Symboliskt talat kommer deras ben aldrig att krossas. (Johannes 10:16)

17. Vilken stor olycka väntar dem som utan att ångra sig hatar Jehovas folk?

¹⁷ För de onda ser situationen annorlunda ut. Snart kommer de att få skörda det onda som de har sått. ”Olycka skall döda den ondskefulle, och de som hatar den rättfärdige skall stå med skuld.” (Psalm 34:21) Alla som fortsätter att motarbeta Guds folk drabbas av den värsta tänkbara olycka. Vid Jesu Kristi uppenbarelse kommer de att ”lida rättsligt straff i form av evig undergång”. (2 Thessalonikerna 1:9)

18. I vilket avseende är den ”stora skaran” redan friköpt, och vad kommer de att få uppleva i framtiden?

¹⁸ Davids psalm avslutas med dessa trösterika ord: ”Jehova friköper sina tjänares själ, och ingen av dem som tar sin tillflykt till honom skall stå med skuld.” (Psalm 34:22) Mot slutet av sin 40-åriga regering sade kung David: ”Han [Gud] ... friköpte min själ ur allt trångmål.” (1 Kungaboken 1:29) Precis som David kommer de som fruktar Jehova snart att med glädje kunna se tillbaka på att de blivit friköpta från all skuld som synden fört med sig och blivit befriade från alla sina prövningar. De flesta av de smorda kristna har redan fått sin himmelska belöning. ”En stor skara” ur alla nationer sluter sig nu till de kvarvarande av Jesu bröder för att tjäna Jehova, och som en följd av det har de en ren ställning inför honom. Det har de därför att de utövar tro på den återlösande kraften i Jesu utgjutna blod. Under Kristi kommande tusenåriga styre kommer de att få den hela och fulla nyttan av lösenoffret, och de kommer att resas upp till fullkomlighet. (Uppenbarelseboken 7:9, 14, 17; 21:3–5)

19. Vad är de som tillhör den ”stora skaran” beslutna att göra?

¹⁹ Varför kommer den ”stora skaran” av Guds tillbedjare att få del av alla dessa välsignelser? Det får de därför att de är beslutna att fortsätta att frukta Jehova och tjäna honom med vördnad och respektfull lydnad. Ja, fruktan för Jehova gör livet glädjefyllt nu och hjälper oss att ”gripa fast tag om det verkliga livet” – evigt liv i Guds nya värld. (1 Timoteus 6:12, 18, 19; Uppenbarelseboken 15:3, 4)