Jehova, den som gör förunderliga ting

”Du är stor och gör förunderliga ting; du är Gud, du ensam.” — PSALM 86:10.

1, 2. a) Hur har människans uppfinningar påverkat världen? b) Var kan vi finna ett hopp om bättre ting?

DEN moderna människan kanske skryter med att hon har gjort förunderliga uppfinningar — elektriska apparater, telekommunikationer, video, bilar, jetflyg och datoriserad teknologi. Allt detta har gjort att jorden har förvandlats till ett enda grannskap. Men vilket grannskap! I stället för att ha fred, välstånd och ett överflöd åt alla plågas mänskligheten av förödande krig, brottslighet, terrorism, föroreningar, sjukdomar och fattigdom. Och de kärnvapen som är utspridda över jorden skulle fortfarande, trots att de är reducerade till antalet, kunna tillintetgöra mänskligheten. Dödens köpmän, vapentillverkarna, fortsätter att driva den största affärsverksamheten på jorden. De rika blir bara rikare och de fattiga bara fattigare. Kan någon finna en lösning?

² Ja! För det finns en person som garanterar befrielse, ”en som är högre än den höge”, nämligen Jehova Gud. (Predikaren 5:8) Han inspirerade skrivandet av psalmerna, vilka kan ge mycket tröst och många visa råd i tider av trångmål. David skrev bland annat Psalm 86, som har den enkla överskriften: ”En bön av David”. Det är en bön som du kan göra till din egen.

Betryckt men lojal

3. Vilket uppmuntrande exempel ger David oss i denna tid?

³ David skrev denna psalm då han var i betryck och trångmål. Vi som nu lever under ”de sista dagarna” av Satans ordning, dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, möter liknande prövningar. (2 Timoteus 3:1; se också Matteus 24:9—13.) På grund av de problem som David drabbades av blev han både bekymrad och nedstämd, precis som vi också kan bli. Men han lät aldrig dessa prövningar försvaga hans lojala förtröstan på sin Skapare. Han utropade: ”Böj, o Jehova, ditt öra. Svara mig, ty jag är betryckt och fattig. O bevara verkligen min själ, ty jag är lojal. Rädda din tjänare — du är min Gud — som förtröstar på dig.” — Psalm 86:1, 2.

4. Hur bör vi visa vår förtröstan?

⁴ Vi kan, precis som David, vara övertygade om att ”all trösts Gud”, Jehova, kommer att vända sitt öra hit till jorden och lyssna till våra ödmjuka böner. (2 Korinthierna 1:3, 4) Om vi obetingat förtröstar på vår Gud, kan vi följa Davids råd: ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig. Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” — Psalm 55:22.

Ett förtroligt förhållande till Jehova

5. a) Hur har vissa noggranna översättningar rättat till de fel som gjordes av judiska skriftlärda? b) Hur prisar Psalm 85 och Psalm 86 Jehovas storhet? (Se fotnoten.)

⁵ I Psalm 86 använder David uttrycket ”o Jehova” 11 gånger. Hur innerlig är inte Davids bön, och hur förtroligt är inte hans förhållande till Jehova! Ett sådant förtroligt bruk av Guds namn blev längre fram i tiden motbjudande för de judiska skriftlärda, i synnerhet då för soferim. De hyste en vidskeplig fruktan för att missbruka namnet. Eftersom de ignorerade det förhållandet att människan hade skapats till Guds avbild, vägrade de att tillskriva Gud sådana egenskaper som människor också visar prov på. På 7 av de 11 ställen där Guds namn förekommer i den hebreiska texten enbart i denna psalm ersatte de därför namnet JHWH (Jehova) med ’Adho·nạj (Herren). Vi kan vara tacksamma över att Nya Världens översättning av den Heliga skrift och många andra noggranna översättningar har återfört Guds namn till dess rätta plats i Guds ord. Som en följd av detta betonas som sig bör vårt förhållande till Jehova.a

6. Hur kan vi visa att Jehovas namn är dyrbart för oss?

⁶ Davids bön fortsätter: ”Visa mig ynnest, o Jehova, ty till dig ropar jag oavbrutet hela dagen. Gläd din tjänares själ, ty till dig, o Jehova, upplyfter jag min egen själ.” (Psalm 86:3, 4) Lägg märke till att David oavbrutet, ”hela dagen”, ropade till Jehova. Ja, ofta bad han faktiskt hela natten, som när han var på flykt i vildmarken. (Psalm 63:6, 7) Och på liknande sätt har en del vittnen i våra dagar ropat högt till Jehova, när de har stått inför hotet att bli våldtagna eller utsättas för andra överfall. Ibland har de blivit överraskade över den lyckliga utgången.b Och precis som Jehovas namn var dyrbart för Jesus Kristus, ”Davids son”, när han var här på jorden, är det dyrbart också för oss. Jesus lärde sina lärjungar att be om att Jehovas namn skulle helgas, och han gjorde känt för dem vad det namnet står för. — Matteus 1:1; 6:9; Johannes 17:6, 25, 26.

7. Vad har vi för exempel som visar att Jehova upplyfter sina tjänares egen själ, och hur bör vi reagera för detta?

⁷ David upplyfte sin själ, hela sitt jag, till Jehova. Han uppmuntrar oss att göra likadant, när han i Psalm 37:5 säger: ”Vältra din väg på Jehova, och förlita dig på honom, och han själv kommer att handla.” Vår vädjan till Jehova att han skall glädja vår själ kommer således inte att bli obesvarad. Många av Jehovas tjänare, som bevarat sin ostrafflighet, fortsätter att finna stor glädje i hans tjänst — trots umbäranden, förföljelse och sjukdomar. Våra bröder i sådana krigshärjade områden i Afrika som Angola, Liberia, Moçambique och Zaire har fortsatt att sätta Jehovas tjänst främst i sitt liv.c Han har verkligen fått dem att glädja sig i en riklig andlig skörd. Och precis som de har hållit ut måste vi också göra det. (Romarna 5:3—5) Och när vi håller ut, får vi följande försäkran: ”Synen är ännu för den fastställda tiden, och den ilar flämtande i väg mot änden. ... Den kommer inte att bli försenad.” (Habackuk 2:3) Må vi också med fullständig förtröstan på Jehova ”ila flämtande i väg mot änden”.

Jehovas godhet

8. Vilken förtrolighet kan vi ha med Jehova, och hur har han visat sin godhet?

⁸ David kommer också med följande innerliga vädjan: ”Du, o Jehova, är god och redo att förlåta; och överflödande är den kärleksfulla omtanken mot alla som anropar dig. Så låna då ditt öra, o Jehova, till min bön; och ge verkligen akt på mina enträgna böners röst. På mitt trångmåls dag skall jag anropa dig, ty du kommer att svara mig.” (Psalm 86:5—7) ”O Jehova” — om och om igen hänförs vi av förtroligheten i detta uttryck! Det är en förtrolighet som hela tiden kan odlas genom bön. Vid ett annat tillfälle bad David: ”Min ungdoms synder och mina uppror, o kom inte ihåg dem. Kom ihåg mig efter din kärleksfulla omtanke, för din godhets skull, o Jehova.” (Psalm 25:7) Jehova är godheten personifierad — han har tillhandahållit Jesu lösenoffer, han visar barmhärtighet mot ångerfulla syndare, och han låter kärleksfull omtanke regna ner över sina lojala och uppskattande vittnen. — Psalm 100:3—5; Malaki 3:10.

9. Vilken försäkran bör syndare som ändrar sinne ta till hjärtat?

⁹ Bör vi oroa oss över tidigare misstag? Om vi nu gör raka stigar för våra fötter, får vi nytt mod, när vi tänker på att aposteln Petrus försäkrade personer som ändrade sinne att ”vederkvickelsens tider” skall komma från Jehova. (Apostlagärningarna 3:19) Låt oss hålla oss tätt till Jehova i bön genom vår återlösare, Jesus, som kärleksfullt sade: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar.” När lojala vittnen i våra dagar ber till Jehova i Jesu dyra namn, finner de verkligen vederkvickelse. — Matteus 11:28, 29; Johannes 15:16.

10. Vilken framträdande plats får Jehovas kärleksfulla omtanke i Psalmernas bok?

¹⁰ Psalmernas bok nämner Jehovas ”kärleksfulla omtanke” över hundra gånger. En sådan kärleksfull omtanke är verkligen överflödande! I de fyra första verserna i Psalm 118 vädjar psalmisten till Guds tjänare att tacka Jehova, och han upprepar fyra gånger orden ”ty hans kärleksfulla omtanke varar till obestämd tid”. Psalm 136 betonar den vinnande beskaffenheten hos ”hans kärleksfulla omtanke” 26 gånger. Hur vi än felar — och som Jakob 3:2 säger ”felar” vi ”alla många gånger” — kan vi vara redo att söka Jehovas förlåtelse, övertygade om att han är barmhärtig och visar kärleksfull omtanke. Hans kärleksfulla omtanke är ett uttryck för hans lojala kärlek mot oss. Om vi lojalt fortsätter att göra Guds vilja, kommer han att visa sin lojala kärlek genom att ge oss styrka att klara av varje prövning. — 1 Korinthierna 10:13.

11. Hur kan kanske en äldste vara till hjälp med att avlägsna skuldkänslor?

¹¹ Det kan finnas tillfällen då andra får oss att snava. Känslomässiga eller fysiska övergrepp under barndomen har lämnat somliga med skuldkänslor eller med en känsla av att vara fullständigt ovärdiga. En person som fallit offer för sådana övergrepp kan ropa till Jehova och vara övertygad om att han kommer att svara. (Psalm 55:16, 17) En vänlig äldste kanske kan intressera sig för att hjälpa en sådan person att acceptera det förhållandet att han eller hon som offer inte var skuld till det hela. Därefter kan med jämna mellanrum återkommande vänliga telefonsamtal från äldstebrodern hjälpa personen i fråga, tills han (eller hon) till sist kan bära bördan. — Galaterna 6:2, 5.

12. Hur har nöden ökat, men hur kan vi framgångsrikt klara av den?

¹² Jehovas folk i våra dagar måste också kämpa med många andra kvalfulla förhållanden. I och med första världskriget år 1914 började större olyckor drabba jorden. Som Jesus hade förutsagt var de ”början till nödens våndor”. Nöden har ökat allteftersom vi har kommit allt längre fram i ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3, 8) Djävulens ”korta tidsfrist” går mot sitt kulminerande slut. (Uppenbarelseboken 12:12) Precis ”som ett rytande lejon” ute på rov använder denne store motståndare alla tillgängliga knep för att söka skilja oss från Guds hjord och förgöra oss. (1 Petrus 5:8) Men han kommer inte att lyckas! För vi har precis som David fullständigt förankrat vår förtröstan hos vår ende Gud, Jehova.

13. Hur kan föräldrar och deras barn dra nytta av Jehovas godhet?

¹³ David ingöt utan tvivel i sin son Salomos hjärta hur nödvändigt det är att förtrösta på Jehova. Därför kunde Salomo undervisa sin egen son med orden: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Ta notis om honom på alla dina vägar, och han själv kommer att göra dina stigar raka. Bli inte vis i dina egna ögon. Frukta Jehova och vänd dig bort från det onda.” (Ordspråken 3:5—7) Föräldrar i våra dagar bör också lära sina barn hur de med förtröstan skall be till Jehova och hur de skall klara av sådana angrepp från en hjärtlös värld som kamrattrycket i skolan och frestelserna att begå omoraliskhet utgör. Att du varje dag lever sanningen tillsammans med dina barn kan i deras unga hjärtan inskärpa verklig kärlek till Jehova och en bedjande förtröstan på honom. — 5 Moseboken 6:4—9; 11:18, 19.

Jehovas enastående verk

14, 15. Vad är några av Jehovas ojämförliga verk?

¹⁴ David säger med djup övertygelse: ”Det finns ingen som du bland gudarna, o Jehova, inte heller finns det några verk som dina.” (Psalm 86:8) Jehovas verk är större, storslagnare och mer majestätiska än vad någon människa ens skulle kunna föreställa sig. Det skapade universum är med sin omfattning, harmoni och storslagenhet, som den moderna vetenskapen har fått se en skymt av, långt mer häpnadsväckande än vad David kunde föreställa sig. Och ändå kände han sig föranledd att säga: ”Himlarna förkunnar Guds härlighet; och om hans händers verk berättar utsträckningen.” — Psalm 19:1.

¹⁵ Jehovas verk återspeglas också på ett underbart sätt i det att han placerade och beredde jorden, så att det blev dag och natt, olika årstider, såningstid och skördetid och en mängd annat som människan i framtiden skulle kunna glädja sig åt. Och vi är verkligen själva danade och utrustade på ett underbart sätt, för att vi skall kunna njuta av Jehovas verk, som omger oss! — 1 Moseboken 2:7—9; 8:22; Psalm 139:14.

16. Vad är det största uttrycket för Jehovas godhet, och till vilka andra ojämförliga verk leder det?

¹⁶ När våra första föräldrar hade varit olydiga mot Gud och därigenom utlöst de trångmål som fram till denna dag har plågat jorden, utförde Jehova i sin kärlek ett förunderligt verk genom att sända sin Son till jorden för att förkunna om Guds kungarike och dö som en lösen för mänskligheten. Och under över alla under! Jehova uppväckte sedan Kristus till att bli hans blivande medkung. (Matteus 20:28; Apostlagärningarna 2:32, 34) Bland lojala människor har Gud också valt ut ”en ny skapelse”, som tillsammans med Kristus skall härska som en välgörande ”ny himmel” över ett nytt jordiskt samhälle, som kommer att inbegripa miljarder uppväckta människor. (2 Korinthierna 5:17; Uppenbarelseboken 21:1, 5—7; 1 Korinthierna 15:22—26) Jehovas verk kommer således att gå vidare mot en underbar kulmen! Vi kan i sanning utropa: ”O Jehova, ... hur överflödande är inte din godhet, som du har förvarat som en skatt åt dem som fruktar dig!” — Psalm 31:17—19.

17. Hur uppfylls nu Psalm 86:9 med avseende på Jehovas verk?

¹⁷ Jehovas nutida verk inbegriper det som David beskriver i Psalm 86:9: ”Alla nationerna som du har gjort skall själva komma, och de kommer att böja sig ner inför dig, o Jehova, och kommer att ge härlighet åt ditt namn.” När Jehova hade kallat ut ur mänskligheten de kvarvarande av sin nya skapelse, den ”lilla hjorden” av Rikets arvingar, började han att ur ”alla nationer” församla ”en stor skara” av ”andra får”, miljontals människor som också utövar tro på Jesu utgjutna blod. Dessa har han byggt till en dynamisk organisation, den enda världsomfattande sammanslutningen av fredsälskande människor på jorden i våra dagar. De himmelska härskarorna iakttar detta och kastar sig därför ner inför Jehova och förklarar: ”Välsignelsen och härligheten och visheten och tacksägelsen och äran och makten och styrkan tillhör vår Gud i evigheters evighet.” Den stora skaran förhärligar också Jehovas namn genom att tjäna honom ”dag och natt” med hoppet om att få överleva den här världens slut och leva för evigt på en paradisisk jord. — Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 7:9—17; Johannes 10:16.

Jehovas storhet

18. Hur har Jehova bevisat att han ensam är Gud?

¹⁸ Därefter riktar David uppmärksamheten på att Jehova är Gud, när han säger: ”Du är stor och gör förunderliga ting; du är Gud, du ensam.” (Psalm 86:10) Jehova har redan för länge sedan bevisat att han i sanning ensam är Gud. Det var Egyptens tyranniske Farao som trotsigt utmanade Mose: ”Vem är Jehova, att jag skulle lyda hans röst och sända i väg Israel? Jag känner över huvud taget inte Jehova.” Men han fick snart lära känna hur stor Jehova är! Den allsmäktige Guden förödmjukade Egyptens gudar och magiutövande präster genom att sända katastrofartade plågor, genom att döda Egyptens förstfödda söner och genom att tillintetgöra Farao och hans elittrupper i Röda havet. Det finns verkligen ingen som är lik Jehova bland gudarna! — 2 Moseboken 5:2; 15:11, 12.

19, 20. a) När kommer sången i Uppenbarelseboken 15:3, 4 att få sitt mest storslagna uttryck? b) Hur kan vi redan nu ta del i Jehovas verk?

¹⁹ Som ensam Gud har Jehova börjat göra underbara ting som en förberedelse för att befria sina lydiga tillbedjare ut ur det nutida Egypten — Satans värld. Genom den mest omfattande predikokampanjen i historien har han låtit sina gudomliga domar förkunnas över hela jorden till ett vittnesbörd och därigenom uppfyllt Jesu profetia i Matteus 24:14. Inom kort måste ”slutet” komma, då Jehova genom att utplåna all ondska från jorden kommer att visa sin storhet i aldrig tidigare skådad omfattning. (Psalm 145:20) Då kommer Moses sång och Lammets sång att nå ett crescendo: ”Stora och underbara är dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, evighetens Kung. Vem skulle väl inte frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn, eftersom bara du är lojal?” — Uppenbarelseboken 15:3, 4.

²⁰ Må vi för vår del vara nitiska i att tala med andra om dessa Guds storslagna uppsåt. (Jämför Apostlagärningarna 2:11.) Jehova kommer att fortsätta att göra stora och förunderliga ting i vår tid och i framtiden, vilket vår följande artikel skall beskriva.

[Fotnoter]

Att vandra med ett enat hjärta

”Undervisa mig, o Jehova. ... Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn.” — PSALM 86:11.

1. Hur belönar Jehova sina lojala?

”O JEHOVA, ... du är Gud, du ensam.” (Psalm 86:8, 10) Ur ett hjärta, som var till brädden fyllt av uppskattning, lovprisade David Jehova Gud, som redan innan David blev kung över hela Israel hade befriat honom från Saul och från filistéerna. Han kunde därför sjunga: ”Jehova är min branta klippa och mitt fäste och den som för mig i säkerhet. Mot den lojale kommer du att handla lojalt.” (2 Samuelsboken 22:2, 26) Jehova hade bevarat sin lojale tjänare genom många prövningar. David kunde sätta sin förtröstan och tillit till sin lojale Gud, men han behövde få fortsatt vägledning, och därför bönföll han nu Gud: ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg.” — Psalm 86:11.

2. Hur har Jehova sörjt för att vi skall kunna bli lärda av honom?

² David ville inte ha något med världsliga idéer eller filosofier att göra. Han ville bli ”lärd av Jehova”, som en av Guds profeter senare uttryckte det. (Jesaja 54:13) David kunde antagligen inte meditera över mer än de nio böcker av Bibeln som fanns tillgängliga på hans tid. Men denna undervisning från Jehova var dyrbar för honom! När vi i våra dagar blir lärda av Jehova, kan vi njuta av Bibelns alla 66 böcker och av det överflöd av Rikets litteratur som vi får genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45) Må vi likt David anropa Jehova om att hans ande skall hjälpa oss att utforska det som ”Gud [har] berett åt dem som älskar honom ... till och med Guds djupheter”. — 1 Korinthierna 2:9, 10.

3. Hur kan vi ha gagn av biblisk undervisning?

³ Bibeln har svaret på varje fråga och problem som kan uppstå i vårt liv. ”Ty alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” (Romarna 15:4) Att vi tar till oss av undervisningen från Jehova kommer att stärka oss att uthärda lidanden, trösta oss i tider av nedstämdhet och hålla hoppet om Riket levande i vårt hjärta. Må vi finna nöje i att läsa Guds ord och i att meditera över det ”dag och natt”, eftersom på Bibeln grundad vishet blir ”ett livets träd för dem som griper tag i den, och de som håller ett fast grepp om den skall kallas lyckliga”. — Psalm 1:1—3; Ordspråken 3:13—18; se också Johannes 17:3.

4. Hur var Jesus ett föredöme för oss, när det gäller vårt handlande?

⁴ Guds Son, Jesus, som också kallades ”Davids Son”, vände sig alltid till Jehova för att få undervisning. (Matteus 9:27)a Han sade: ”Sonen kan inte göra något alls av eget initiativ, utan bara vad han ser Fadern göra. Vilka ting denne än gör, dessa ting gör nämligen också Sonen på samma sätt.” ”Jag [gör] ingenting ... av eget initiativ, utan alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting.” (Johannes 5:19; 8:28) Jesus efterlämnade en förebild åt oss för att vi ”skulle tätt följa i hans fotspår”. (1 Petrus 2:21) Tänk bara! Om vi studerar så som Jesus måste ha gjort, kommer vi att i varje situation kunna handla så som Jehova vill att vi skall handla. Jehovas sätt är alltid det rätta sättet!

5. Vad är ”sanning”?

⁵ David förklarar därefter: ”Jag kommer att vandra i din sanning.” (Psalm 86:11) Tusen år senare riktade sig Pilatus till Davids Son, Jesus, och frågade: ”Vad är sanning?” Men Jesus hade just besvarat den frågan, när han sade till Pilatus: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen” och hade tillagt: ”Du säger nu själv att jag är en kung. Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen.” (Johannes 18:33—38) Jesus gjorde det således känt att det messianska kungariket är i fokus för sanningen. Ja, hela temat i Bibeln är helgandet av Jehovas namn genom detta kungarike. — Hesekiel 38:23; Matteus 6:9, 10; Uppenbarelseboken 11:15.

6. Vad bör vi akta oss för, när vi vandrar i sanningen?

⁶ Vad innebär det att vandra i sanningen? Det innebär att vi gör hoppet om Guds kungarike till huvudintresset i vårt liv. Vi måste leva Rikets sanning. Vi måste odelat sätta Rikets intressen främst och efter våra möjligheter vara nitiska med att vittna om Rikets sanning enligt Jesu exempel. (Matteus 6:33; Johannes 18:37) Vi kan inte vandra i sanningen en del av tiden och bara utföra en symbolisk tjänst och sedan behaga oss själva genom att göra avstickare för att hänge oss åt överdriven rekreation eller slå in på en tidskrävande yrkeskarriär eller vara slavar ”åt Rikedomen”. (Matteus 6:24) Vi skulle kunna gå förlorade på en av dessa sidovägar och aldrig hitta tillbaka till den smala väg ”som leder till liv”. Låt oss aldrig vika av från den vägen! (Matteus 7:13, 14) Vår store Undervisare, Jehova, lyser genom sitt ord och sin organisation upp den vägen och säger: ”’Detta är vägen. Vandra på den’, ifall ni skulle gå åt höger eller ifall ni skulle gå åt vänster.” — Jesaja 30:21.

Tillbörlig fruktan

7. Hur kan vi ”ena” vårt hjärta?

⁷ Davids bön fortsätter i vers 11: ”Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn.” Likt David bör vi önska ha ett hjärta som är odelat, fullständigt i fråga om att göra Guds vilja. Detta är helt i linje med Moses råd: ”Och nu, o Israel, vad begär Jehova, din Gud, av dig annat än att du fruktar Jehova, din Gud, så att du vandrar på alla hans vägar och älskar honom och tjänar Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ, att du håller Jehovas bud och hans stadgar som jag ger dig befallning om i dag, till ditt bästa?” (5 Moseboken 10:12, 13) Det är i sanning till vårt bästa att vi med liv och lust går in för att tjäna Jehova. Därigenom visar vi tillbörlig respekt för Jehovas ryktbara namn. Den ordagranna innebörden i Jehovas namn är: ”Han förorsakar (eller: föranleder) att bli”, i synnerhet när det gäller att han för sina storslagna uppsåt till fullbordan. Namnet representerar också hans suveräna myndighet över hela universum. Om vi tjänar med djup respekt för Guds majestät, kommer inte fruktan för dödliga människor att leda in oss på ett sidospår. Vårt hjärta kommer inte att vara delat. Vi kommer i stället att frukta för att göra något som skulle misshaga Jehova, den högste Domaren och den suveräne Herren, som håller själva vårt liv i sin hand. — Jesaja 12:2; 33:22.

8, 9. a) Vad innebär det att inte vara ”någon del av världen”? b) Hur bör vi handla, då vi ju är ”ett skådespel för världen”?

⁸ Också när vi utsätts för förebråelser och förföljelse kommer vi att följa Jesu exempel och oförskräckt se till att inte bli någon del av den onda världen runt omkring oss. (Johannes 15:17—21) Detta innebär inte att Jesu lärjungar skall leva som eremiter eller gömma sig i något kloster. Så här sade Jesus i bön till sin Fader: ”Jag begär inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen. Helga dem med hjälp av sanningen; ditt ord är sanning. Alldeles som du har sänt ut mig i världen, har också jag sänt ut dem i världen.” (Johannes 17:15—18) Precis som Jesus sänds vi ut för att förkunna Rikets sanning. Jesus var tillgänglig. Människor blev vederkvickta av hans sätt att undervisa. (Jämför Matteus 7:28, 29; 11:28, 29; Johannes 7:46.) Det bör vara på samma sätt med oss.

⁹ Vår utåtriktade vänlighet, vårt välvårdade och smakfulla yttre och våra vänliga och rena samtal bör göra oss och vårt budskap till något behagligt för människor med en rätt hjärteinställning. Vi måste undvika slapphet, oanständig klädsel, ett umgänge som kan leda till ett världsligt engagemang och det slappa och principlösa levnadssätt som vi ser i världen omkring oss. Eftersom vi har ”blivit ett skådespel för världen och för änglar och för människor”, har vi jour 24 timmar om dygnet i vår tjänst och vårt liv som föredömliga kristna. (1 Korinthierna 4:9; Efesierna 5:1—4; Filipperna 4:8, 9; Kolosserna 4:5, 6) Vårt hjärta måste därför vara enat.

10. Hur kommer Jehova ihåg dem som enar sitt hjärta i helig tjänst?

¹⁰ Som de som enar sitt hjärta i fruktan för Jehovas namn genom att meditera över hans storslagna uppsåt och fylla sitt liv med helig tjänst kommer vi att bli ihågkomna av Jehova. ”Vad Jehova angår, sveper hans ögon runt över hela jorden, för att han skall visa sin styrka till förmån för dem vars hjärta är odelat gentemot honom.” (2 Krönikeboken 16:9) Och Malaki 3:16 säger profetiskt om vår tid: ”Vid den tiden talade de som fruktar Jehova med varandra, var och en med sin kamrat, och Jehova fortsatte att ge akt och lyssna. Och en minnesbok började skrivas inför honom för dem som fruktar Jehova och för dem som tänker på hans namn.” Må vårt hjärta vara enat i denna hälsosamma fruktan för Jehova!

Jehovas kärleksfulla omtanke

11. Hur kommer Jehovas kärleksfulla omtanke till uttryck mot de lojala?

¹¹ Hur innerlig är inte Davids bön! Han fortsätter: ”Jag prisar dig, o Jehova, min Gud, av allt mitt hjärta, och jag skall förhärliga ditt namn till obestämd tid, ty din kärleksfulla omtanke är stor mot mig, och du har befriat min själ från Sheol, dess djupaste plats.” (Psalm 86:12, 13) För andra gången i den här psalmen lovprisar David Jehova för hans kärleksfulla omtanke — hans lojala kärlek. Denna kärlek är så stor att den kan rädda i till synes hopplösa situationer. När David jagades av Saul i vildmarken, kan han ha känt det som om han kröp in i ett hörn för att dö. Det var som att komma ansikte mot ansikte med den djupaste platsen i Sheol — gravens djup. Men Jehova befriade honom! På liknande sätt har Jehova ofta på ett underbart sätt skänkt lättnad åt sina nutida tjänare, och han har också uppehållit dem som troget har hållit ut och bevarat sin ostrafflighet ända in i döden. Alla lojala personer kommer att få sin belöning — om så är nödvändigt genom en uppståndelse. — Jämför Job 1:6—12; 2:1—6, 9, 10; 27:5; 42:10; Ordspråken 27:11; Matteus 24:9, 13; Uppenbarelseboken 2:10.b

12. Hur har prästerskapet varit förmätet och tyranniskt, och vad kommer att bli deras lön?

¹² Så här utropar David angående sina förföljare: ”O Gud, de förmätna för sin del har rest sig mot mig; och tyrannernas egen menighet har traktat efter min själ, och de har inte ställt dig inför sig.” (Psalm 86:14) I våra dagar har kristenhetens präster varit bland förföljarna. De menar sig tillbe Gud, men de ersätter hans heliga namn med titeln ”Herren” och framställer honom som en mystisk treenighet, någonting som faktiskt inte finns omnämnt någonstans i Bibeln. Så förmätet! Därtill försöker de övertala de politiska makterna att förbjuda och fängsla Jehovas vittnen, vilket fortfarande sker i ett förvånansvärt stort antal länder runt om på jorden. Dessa i ämbetsdräkt klädda hädare av Guds namn kommer, tillsammans med alla skökolika delar av det stora Babylon, att få skörda sin lön. — Uppenbarelseboken 17:1, 2, 15—18; 19:1—3.

13. Vilka egenskaper visar Jehova, när han gör sin godhet känd?

¹³ I lycklig kontrast fortsätter Davids bön: ”Men du, o Jehova, är en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sannfärdighet.” (Psalm 86:15) Dessa egenskaper hos vår Gud är verkligen enastående. Dessa ord för oss tillbaka till berget Sinai, då Mose bad att få se Jehovas härlighet och Jehova svarade: ”Jag själv kommer att låta all min godhet gå förbi inför ditt ansikte, och jag skall förkunna Jehovas namn inför dig.” Men han varnade också Mose med orden: ”Du är inte i stånd att se mitt ansikte, eftersom ingen människa kan se mig och ändå leva.” Därefter kom Jehova ner i molnet och förkunnade: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning.” (2 Moseboken 33:18—20; 34:5, 6) David citerade dessa ord i sin bön. Sådana egenskaper hos Jehova betyder långt mer för oss än något fysiskt framträdande! Uppskattar vi inte av egen erfarenhet Jehovas godhet så som den kommer till uttryck i dessa fina egenskaper?

”Ett tecken som visar godhet”

14, 15. Hur gör Jehova med sina tjänare ett tecken som visar hans godhet?

¹⁴ David bönfaller återigen om Jehovas välsignelse, när han säger: ”Vänd dig till mig och visa mig ynnest. Så ge då din styrka åt din tjänare, och rädda verkligen din slavinnas son. Gör med mig ett tecken som visar din godhet, för att de som hatar mig må se det och skämmas. Ty du själv, o Jehova, har hjälpt mig och tröstat mig.” (Psalm 86:16, 17) David inser att han, som Jehovas ”slavinnas son”, också måste tillhöra Jehova, och det är likadant med alla oss i våra dagar som har överlämnat vårt liv åt Jehova och som är slavar i hans tjänst. Vi behöver Jehovas räddande styrka genom hans heliga ande. Därför ber vi vår Gud att med oss göra ”ett tecken” som visar hans ”godhet”. Jehovas godhet omfattar de fina egenskaper som vi just har dryftat. Vilket tecken eller bevis kan vi då med utgångspunkt i detta förvänta att Jehova skall ge oss?

¹⁵ Jehova är den som ger ”varje god gåva och varje fullkomlig skänk” och, som Jesus försäkrade, frikostigt ger ”helig ande åt dem som ber honom”. (Jakob 1:17; Lukas 11:13) Helig ande — vilken ovärderlig gåva från Jehova! Genom helig ande ger Jehova glädje i hjärtat, också i tider av förföljelse. När Jesu apostlar stod inför rätta och deras liv stod på spel, kunde de därför med glädje förklara att Gud ger helig ande åt dem som lyder honom såsom härskare. (Apostlagärningarna 5:27—32) Helig andes glädje gjorde hela tiden med dem ett tecken som visade Guds godhet. — Romarna 14:17, 18.

16, 17. a) Vilket tecken, som visade Jehovas godhet, gav Jehova Paulus och Barnabas? b) Vilket tecken fick de förföljda i Thessalonike?

¹⁶ Under sin missionsresa genom Mindre Asien råkade Paulus och Barnabas ut för svårigheter och även svår förföljelse. När de predikade i Antiokia i Pisidien, ville judarna där inte lyssna till deras budskap, och därför vände de sig till folk av nationerna. Vad blev resultatet? ”När de som var av nationerna hörde detta, började de glädja sig och förhärliga Jehovas ord, och alla som var inordnade rätt för evigt liv blev troende.” Men judarna satte i gång ett uppror, så att dessa missionärer blev utkörda ur landet. Blev de och de nya troende modfällda på grund av detta? Inte alls! Lärjungarna fortsatte i stället ”att uppfyllas av glädje och helig ande”. (Apostlagärningarna 13:48, 52) Jehova gav dem det tecknet på sin godhet.

¹⁷ Senare blev den nya församlingen i Thessalonike utsatt för förföljelse. Detta fick aposteln Paulus att skriva ett tröstande brev och berömma dem för att de höll ut under vedermöda. De hade tagit emot ”ordet under stor vedermöda med helig andes glädje”. (1 Thessalonikerna 1:6) ”Helig andes glädje” fortsatte att styrka dem som ett tydligt tecken från den Gud som är barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sannfärdighet.

18. Hur har våra bröder i Östeuropa visat uppskattning av Jehovas godhet?

¹⁸ På senare tid har Jehova visat sin godhet mot våra trogna bröder i Östeuropa och fått de människor att skämmas som har hatat dem — deras tidigare förföljare. Dessa kära bröder har nyligen blivit befriade från årtionden av förtryck, men de måste fortfarande visa uthärdande, eftersom många får utstå svåra ekonomiska umbäranden. Men de känner ”helig andes glädje”, och den tröstar dem. Vilken större glädje skulle de kunna ha än att använda sin nyfunna frihet till att öka sitt vittnande? Många människor lyssnar till dem, som rapporter om sammankomster och dop visar. — Jämför Apostlagärningarna 9:31.

19. Hur kan vi göra orden i Psalm 86:11 till våra egna?

¹⁹ Allt det som vi har dryftat i denna och föregående artikel är ett eko av Davids innerliga bön till Jehova: ”Undervisa mig, o Jehova. ... Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn.” (Psalm 86:11) Låt oss göra de orden i vår årstext för 1993 till våra egna, när vi helhjärtat arbetar till stöd för Rikets intressen och i uppskattning av den outtömliga godhet som vår ende Gud, den suveräne Herren Jehova, visar.

[Fotnoter]