Känner Gud verkligen dig?

”O Jehova, ... med alla mina vägar har du blivit förtrogen.” — PSALM 139:1, 3.

1. Hur utbredd är känslan att andra inte förstår de bekymmer och problem och den press som vi möter?

FINNS det verkligen någon som förstår de bekymmer, den press och de problem som du möter? Över hela jorden finns det miljontals både unga och gamla människor som inte har någon familj eller några släktingar som bryr sig om hur det går för dem. Och även inom familjen finns det många hustrur, ja även män, som tycker att deras äktenskapspartner inte riktigt fattar den press som tynger ner dem. Ibland protesterar de frustrerat: ”Men du förstår inte!” Och inte så få unga människor har dragit slutsatsen att det inte heller finns någon som förstår dem. Men bland dessa, som har längtat efter större förståelse från andra, finns det några vars liv senare har börjat få en rik mening. Hur är detta möjligt?

2. Vad kan göra det möjligt för Jehovas tillbedjare att leva ett rikt och tillfredsställande liv?

² Det är möjligt därför att de, oavsett om medmänniskor till fullo förstår deras känslor eller inte, är övertygade om att Gud förstår vad de går igenom och att de som hans tjänare inte behöver möta sina problem ensamma. (Psalm 46:1) Dessutom sätter Guds ord och hjälp av omdömesgilla kristna äldste dem i stånd att se bortom sina egna problem. Bibeln hjälper dem att inse att deras trogna tjänst är dyrbar i Guds ögon och att det finns en trygg framtid för dem som sätter sitt hopp till honom och de anordningar han har gjort genom Jesus Kristus. — Ordspråken 27:11; 2 Korinthierna 4:17, 18.

3, 4. a) Hur kan insikt om det förhållandet att ”Jehova är Gud” och att han ”har gjort oss” hjälpa oss att finna glädje i hans tjänst? b) Varför förtröstar vi helt och fullt på Jehovas kärleksfulla omvårdnad?

³ Du kanske känner igen orden i Psalm 100:2, som lyder: ”Tjäna Jehova med glädje. Kom inför honom med högt fröjderop.” Hur många tillber i sanning Jehova på det sättet? Vers 3 ger oss goda skäl till att göra detta, för vi påminns där: ”Vet att Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och hans betes får.” I den hebreiska texten omnämns han som ’Elo·hịm, och därigenom antyds hans storhet i fråga om majestät, värdighet och förträfflighet. Han är den ende sanne Guden. (5 Moseboken 4:39; 7:9; Johannes 17:3) Att han är Gud är inte bara ett faktum som hans tjänare har undervisats om, utan de har också kommit att erfara det, och de vittnar om det genom sin lydnad, förtröstan och hängivenhet. — 1 Krönikeboken 28:9; Romarna 1:20.

⁴ Eftersom Jehova är den levande Guden, som till och med kan se vårt hjärta, är ingenting fördolt för hans ögon. Han är fullt medveten om det som händer i vårt liv. Han förstår vad det är som vållar de problem som vi möter, och han förstår också det mentala och känslomässiga kaos som kan bli följden av dessa. Som Skaparen känner han oss bättre än vad vi gör själva. Han vet också hur han skall hjälpa oss att klara av vår situation och hur han skall skänka bestående befrielse. Likt en herde som håller ett lamm i sin famn kommer han att kärleksfullt hjälpa oss, när vi med allt vårt hjärta förtröstar på honom. (Ordspråken 3:5, 6; Jesaja 40:10, 11) Ett studium av Psalm 139 kan göra mycket för att stärka vår förtröstan.

Den som ser alla våra vägar

5. Vad betyder det att Jehova utforskar oss, och varför är det något önskvärt?

⁵ Så här skrev psalmisten David med djup uppskattning: ”O Jehova, du har utforskat mig, och du känner mig.” (Psalm 139:1) David var övertygad om att Jehova hade ingående kunskap om honom. Gud betraktade inte David på det sätt som människor kanske gjorde, vilka kanske bara lade märke till hans fysiska växt, hans talförmåga eller hans skicklighet i att spela harpa. (1 Samuelsboken 16:7, 18) Jehova hade ”utforskat” Davids innersta jag, och han hade gjort så av kärleksfullt intresse för hans andliga välfärd. Om du är en av Jehovas hängivna tjänare, känner han dig lika bra som han kände David. Väcker inte detta känslor av både tacksamhet och vördnad inom dig?

6. Hur visar Psalm 139:2, 3 att Jehova vet allt vad vi gör, till och med alla våra tankar?

⁶ All Davids verksamhet var blottställd för Jehovas ögon, och David var medveten om detta. ”Du själv vet när jag sätter mig och när jag reser mig”, skrev psalmisten. ”Du har gett akt på min tanke fjärran ifrån. När jag färdas och när jag ligger, det har du mätt upp, och med alla mina vägar har du blivit förtrogen.” (Psalm 139:2, 3) Det förhållandet att Jehova är i himlen, långt borta från jorden, hindrade honom inte från att veta vad David gjorde eller vad han tänkte. Han ”mätte upp” eller granskade noggrant Davids verksamhet, både dag och natt, för att känna till dess natur.

7. a) Nämn, med utgångspunkt i händelser i Davids liv, något om sådant i vårt liv som Gud känner till. b) Hur bör medvetenhet om detta påverka oss?

⁷ Jehova visste att det var kärlek till Gud och förtröstan på hans makt att befria som fick David att som ung man anmäla sig frivilligt till att strida mot den filisteiske jätten Goljat. (1 Samuelsboken 17:32—37, 45—47) Senare, när människors fientlighet fick Davids hjärta att vrida sig i smärtor, när trycket var så stort att han grät på natten, tröstades han av att veta att Jehova hörde hans ödmjuka bön. (Psalm 6:6, 9; 55:2—5, 22) När Davids hjärta, som var fyllt av tacksamhet mot Jehova, fick honom att under en sömnlös natt meditera över Jehova, var Jehova också väl medveten om detta. (Psalm 63:6; jämför Filipperna 4:8, 9.) En kväll, när David betraktade en grannes hustru när hon badade, visste Jehova också detta, och han såg vad som hände när David under en kort period lät ett syndigt begär tränga ut Gud ur sina tankar. (2 Samuelsboken 11:2—4) När profeten Natan senare blev sänd för att konfrontera David med allvaret i hans synd, hörde Jehova inte bara orden som kom ut ur Davids mun, utan han såg också det ångerfulla hjärta som de kom ifrån. (2 Samuelsboken 12:1—14; Psalm 51:1, 17) Bör inte detta få oss att tänka allvarligt över vart vi går, vad vi gör och vad som är i vårt hjärta?

8. a) Hur påverkar orden på vår tunga vår ställning inför Gud? b) Hur kan svagheter i bruket av tungan övervinnas? (Matteus 15:18; Lukas 6:45)

⁸ Eftersom Gud känner till allt vi gör, bör det inte förvåna oss att han också är medveten om hur vi använder till och med en så liten kroppsdel som tungan. Kung David insåg detta, och han skrev: ”Ty det är inte ett ord på min tunga, men se! o Jehova, du vet det redan alltsammans.” (Psalm 139:4) David var väl medveten om att de som skulle välkomnas som gäster i Jehovas tält skulle vara människor som inte baktalade andra, utan vägrade att använda sin tunga till att sprida pikanta godbitar av skvaller som skulle dra smälek över en förtrogen umgängesvän. De som Jehova visade ynnest skulle vara människor som talade sanning också i sitt hjärta. (Psalm 15:1—3; Ordspråken 6:16—19) Ingen av oss kan fullständigt behärska tungan, men David drog inte eftergivet slutsatsen att det inte fanns något han kunde göra för att förbättra sin situation. Han använde mycket tid till att skriva, tonsätta och sjunga psalmer av lovprisning till Jehova. Han erkände också öppet sitt behov av hjälp och bad Gud om hjälp. (Psalm 19:12—14) Behöver vi under bön också uppmärksamma vårt bruk av tungan?

9. a) Hur visar beskrivningen i Psalm 139:5 att Gud har ingående kunskap om vår situation? b) Vad övertygar detta oss om?

⁹ Jehova betraktar inte oss eller vår situation ur ett begränsat perspektiv. Han har hela bilden, från varje sida. David använde en belägrad stad som exempel, när han skrev: ”Bakom och framför har du belägrat mig.” I Davids fall var Gud inte någon belägrande fiende, utan han var i stället en vaksam väktare. ”Du lägger din hand på mig”, tillade David och antydde därigenom den uppsikt och det beskydd Gud utövade till bestående nytta för dem som älskar honom. ”Sådan kunskap är för underbar för mig. Den är så upphöjd att jag inte kan nå den”, erkände David. (Psalm 139:5, 6) Guds kunskap om sina tjänare är så fullständig och ingående att vi inte helt och fullt kan fatta detta. Men vi vet tillräckligt för att vara övertygade om att Jehova verkligen förstår oss och att den hjälp han tillhandahåller kommer att vara den allra bästa. — Jesaja 48:17, 18.

Var vi än är kan Gud hjälpa oss

10. Vilken uppmuntrande sanning förmedlas av den livliga beskrivningen i Psalm 139:7—12?

¹⁰ Psalmisten betraktar nu Jehovas kärleksfulla omvårdnad ur en annan synvinkel, när han fortsätter: ”Vart skulle jag kunna gå för din ande, och vart skulle jag kunna fly för ditt ansikte?” Han hade ingen önskan att försöka komma bort från Jehova; han visste i stället att var han än skulle vara, så skulle Jehova veta det och genom sin heliga ande kunna hjälpa honom. ”Om jag steg upp till himlen”, fortsatte han, ”skulle du vara där; och om jag bredde ut min bädd i Sheol, se! du skulle vara där. Om jag tog morgonrodnadens vingar, så att jag kunde ha min boning i det mest avlägsna hav, skulle också där din egen hand leda mig och din högra hand gripa tag i mig. Och om jag sade: ’Sannerligen, själva mörkret kommer att hastigt fånga mig!’ då skulle natten vara ljus omkring mig. Inte ens själva mörkret skulle visa sig vara för mörkt för dig, utan natten, den skulle lysa alldeles som dagen; mörkret kunde lika gärna vara ljuset.” (Psalm 139:7—12) Det finns ingen plats vi kan bege oss till, och ingen situation vi kan möta, som kan föra oss utom synhåll för Jehova och dit hans ande inte kan nå oss för att hjälpa oss.

11, 12. a) Hur demonstrerades Jehovas förmåga att se och hjälpa i Jonas fall, även om Jona glömde det under en tid? b) Hur bör Jonas erfarenhet vara till nytta för oss?

¹¹ Profeten Jona glömde vid ett tillfälle detta. Jehova hade gett honom i uppdrag att predika för folket i Nineve. Av någon anledning tyckte han inte att han kunde klara av det uppdraget. Assyrierna hade namn om sig att vara vildsinta, och därför skrämdes kanske Jona av tanken att tjäna i Nineve, och han försökte gömma sig. Vid hamnen i Joppe fick han resa med ett skepp som skulle till Tarsis (vanligtvis förknippat med Spanien över 350 mil väster om Nineve). Men Jehova såg honom gå ombord på skeppet och lägga sig att sova nere i lastrummet. Gud visste också var Jona var, när han senare kastades överbord, och Jehova hörde Jona, när han i den stora fiskens buk lovade att infria sina löften. När Jona hade befriats och kommit upp på torra land, fick han återigen tillfälle att fullgöra sitt uppdrag. — Jona 1:3, 17; 2:1—3:4.

¹² Hur mycket bättre skulle det inte ha varit för Jona, om han från början hade litat på att Jehovas ande skulle hjälpa honom att fullgöra sitt uppdrag! Men senare nedtecknade Jona verkligen ödmjukt sin erfarenhet, och den berättelsen har sedan dess hjälpt många att visa den förtröstan på Jehova som det verkade vara så svårt för Jona att vinna. — Romarna 15:4.

13. a) Vilka uppdrag hade Elia troget utfört innan han flydde för drottning Isebel? b) Hur hjälpte Jehova Elia också när Elia sökte gömma sig utanför Israels landområde?

¹³ Elias erfarenhet var något annorlunda. Han hade troget framfört Jehovas påbud att Israel skulle drabbas av torka som straff för sina synder. (1 Kungaboken 16:30—33; 17:1) Han hade modigt försvarat den sanna tillbedjan i kampen mellan Jehova och Baal på berget Karmel. Och han hade fullföljt det hela genom att avrätta 450 Baalsprofeter i Kidrons strömdal. Men när drottning Isebel i vredesmod svor att låta döda Elia, flydde Elia ut ur landet. (1 Kungaboken 18:18—40; 19:1—4) Var Jehova där för att hjälpa honom under den där svåra tiden? Ja, verkligen. Om Elia hade klättrat upp på ett högt berg, som om det vore till himlen; om han hade gömt sig i en grotta djupt nere i jorden, som om det vore i Sheol; om han hade flytt till någon avlägsen ö med en hastighet som liknade morgonrodnadens ljus, när det sprider sig över jorden — så skulle Jehovas hand ha varit där för att styrka och leda honom. (Jämför Romarna 8:38, 39.) Och Jehova styrkte verkligen Elia inte bara med mat för hans färd, utan också med underbara uttryck för sin verksamma kraft. På detta sätt styrkt satte Elia i gång med sitt nästa profetiska uppdrag. — 1 Kungaboken 19:5—18.

14. a) Varför skulle det vara fel att dra slutsatsen att Gud är allestädes närvarande? b) Under vilka förhållanden har Jehova kärleksfullt uppehållit sitt folk i modern tid? c) Hur kommer det sig att även om vi vore i Sheol, så skulle Gud kunna vara där?

¹⁴ De profetiska orden i Psalm 139:7—12 betyder inte att Gud är allestädes närvarande, att han är personligen närvarande på alla platser samtidigt. Bibeln visar tydligt att så inte är fallet. (5 Moseboken 26:15; Hebréerna 9:24) Men hans tjänare är aldrig utom räckhåll för honom. Det är sant om dem vars teokratiska uppdrag har fört dem till avlägsna platser. Det var sant om lojala vittnen i nazistiska koncentrationsläger under andra världskriget, och det var sant om de missionärer som satt i isoleringscell i Kina under senare delen av femtiotalet och första delen av sextiotalet. Det var också sant om våra kära bröder och systrar i ett centralafrikanskt land, vilka vid upprepade tillfällen måste fly från sina byar och till och med från sitt land. Om så skulle behövas kan Jehova nå ända ner i Sheol, den gemensamma graven, och föra tillbaka trogna personer genom en uppståndelse. — Job 14:13—15; Lukas 20:37, 38.

Den som verkligen förstår oss

15. a) Redan från vilken tid har Jehova kunnat iaktta vår utveckling? b) Hur antyder psalmistens omnämnande av njurarna omfattningen av Guds kunskap om oss?

¹⁵ Psalmisten riktar under inspiration uppmärksamheten på det förhållandet att Gud har kunskap om oss redan innan vi föds, då han skriver: ”Ty du själv frambringade mina njurar; du höll mig avskärmad i min mors liv. Jag kommer att prisa dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord. Dina verk är underbara, som min själ mycket väl vet.” (Psalm 139:13, 14) Kombinationen av gener från vår far och vår mor vid tiden för avlelsen skapar det mönster som djupt påverkar våra fysiska och mentala möjligheter. Gud förstår dessa möjligheter. I den här psalmen nämns speciellt njurarna, vilka ofta används i Bibeln för att representera de allra innersta sidorna av vår personlighet.a (Psalm 7:9; Jeremia 17:10) Jehova kände till dessa detaljer om oss redan innan vi föddes. Han är också den som med kärleksfull omtanke har utformat människokroppen, så att en befruktad cell i moderns livmoder frambringar ett skyddande hölje till att avskärma embryot och skydda det allteftersom det utvecklas.

16. a) Hur betonar Psalm 139:15, 16 Jehovas genomträngande synförmåga? b) Varför bör detta vara till uppmuntran för oss?

¹⁶ Därefter betonar psalmisten hur genomträngande Guds synförmåga är och tillägger: ”Benen i min kropp var inte dolda för dig, när jag gjordes i det hemliga, när jag vävdes i jordens djupaste delar [tydligen ett poetiskt omnämnande av hans mors livmoder och med en anspelning på att Adam skapades av stoft]. Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok var alla dess delar uppskrivna, med avseende på de dagar då de [kroppsdelarna] formades och det ännu inte fanns en enda [tydlig kroppsdel] av dem.” (Psalm 139:15, 16) Det råder inget tvivel om det — oavsett om medmänniskor förstår oss eller inte, gör Jehova det. Hur bör detta påverka oss?

17. Vad drivs vi att göra, när vi betraktar Guds verk som varande underbara?

¹⁷ Den som skrev Psalm 139 erkände att Guds verk, som han skrev om, var underbara. Känner du det också så? Något som är underbart får en person att tänka djupt eller att visa hänryckt uppmärksamhet. Du reagerar antagligen så för Jehovas fysiska skaparverk. (Jämför Psalm 8:3, 4, 9.) Ägnar du också det slaget av eftertanke åt det som han har gjort i fråga om att upprätta det messianska kungariket, åt det som han gör för att få de goda nyheterna predikade på hela jorden och åt det sätt på vilket hans ord omdanar människors personlighet? — Jämför 1 Petrus 1:10—12.

18. Hur kommer det att påverka oss, om vi finner Guds verk vara sådana att de inger fruktan?

¹⁸ Är det också din erfarenhet att det inger fruktan att begrunda Guds verk, att det inom dig frambringar en hälsosam fruktan, en fruktan som är starkt motiverande, en fruktan som har en djup inverkan på din personlighet och på det sätt varpå du använder ditt liv? (Jämför Psalm 66:5.) I så fall kommer ditt hjärta att få dig att prisa Jehova, att lovprisa honom, att skapa tillfällen att berätta för andra om hans uppsåt och de underbara ting som han har i beredskap åt dem som älskar honom. — Psalm 145:1—3.

”Utforska mig, o Gud”

”Utforska mig, o Gud, och känn mitt hjärta. ... Led mig på den obestämda tidens väg.” — PSALM 139:23, 24.

1. Hur uppträder Jehova mot sina tjänare?

VI TYCKER alla om när vi har att göra med någon som är förstående, någon som tar våra omständigheter med i beräkningen, någon som hjälper oss när vi kommer till korta, någon som inte kräver mer av oss än vi är i stånd att utföra. Det är så Jehova Gud uppträder mot sina tjänare. I Psalm 103:14 heter det: ”Han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” Och Jesus Kristus, som fullkomligt återspeglar sin Fader, framför denna hjärtliga inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok [”Kom in under mitt ok med mig”, fotnot i NW, referensutgåvan] och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” — Matteus 11:28—30.

2. Hur skiljer sig Jehovas syn från människors, när det gäller a) Jesus Kristus och b) Kristi efterföljare?

² Det sätt varpå Jehova betraktar sina tjänare skiljer sig ofta mycket från människors sätt. Han betraktar saker och ting ur en annan synvinkel, och han tar hänsyn till sådant som andra kanske inte alls känner till. När Jesus Kristus vandrade här på jorden var han ”föraktad och undviken av människor”. De som inte trodde på honom som Messias ”räknade honom för intet”. (Jesaja 53:3; Lukas 23:18—21) Men i Guds ögon var han Guds ”Son, den älskade”, till vilken Fadern sade: ”Jag har godkänt dig.” (Lukas 3:22; 1 Petrus 2:4) Bland Jesu Kristi efterföljare finns sådana som man ser ner på därför att de är materiellt fattiga och får utstå mycket vedermöda. Men i Jehovas och hans Sons ögon kan sådana personer vara rika. (Romarna 8:35—39; Uppenbarelseboken 2:9) Varför så olika syn?

3. a) Varför skiljer sig Jehovas sätt att betrakta människor ofta mycket från människors sätt? b) Varför är det så viktigt att vi prövar eller granskar hur vår inre människa är?

³ Jeremia 11:20 svarar: ”Jehova ... prövar njurarna och hjärtat.” Han ser hur vår inre människa är, också de sidor av vår personlighet som är dolda för andras ögon. I sin granskning lägger han störst tonvikt vid de egenskaper och tillstånd som är väsentliga för ett gott förhållande till honom, de som är allra bäst för oss i längden. Det är lugnande att veta detta, men det är också tankeväckande. Eftersom Jehova ägnar uppmärksamhet åt hur vår inre människa är, är det, om vi skall visa oss vara det slags person som han vill ha i sin nya värld, viktigt för oss att vi själva prövar eller granskar vårt eget inre. Hans ord hjälper oss att göra en sådan granskning. — Hebréerna 4:12, 13.

Guds tankar är verkligen dyrbara!

4. a) Vad motiverade psalmisten att förklara att Guds tankar var dyrbara för honom? b) Varför bör de vara dyrbara för oss?

⁴ När psalmisten David hade mediterat över bredden och djupet av Guds kunskap om sina tjänare, såväl som över Guds enastående förmåga att ge dem den hjälp de kan behöva, skrev han: ”Så hur dyrbara är inte för mig dina tankar!” (Psalm 139:17a) Dessa tankar, som finns uppenbarade i hans skrivna ord, är långt högre än några idéer som kommer från människor, hur strålande deras idéer än kan förefalla. (Jesaja 55:8, 9) Guds tankar hjälper oss att hålla de verkligt viktiga tingen i livet i fokus och att vara nitiska i hans tjänst. (Filipperna 1:9—11) De visar oss hur vi skall betrakta saker och ting på det sätt som Gud gör. De hjälper oss att vara ärliga mot oss själva, att ärligt medge för oss själva vad slags människa vi egentligen är i hjärtat. Är du villig att göra detta?

5. a) Vad uppmanar Guds ord oss att skydda ”mer än allt annat”? b) Hur kan Bibelns redogörelse om Kain vara till nytta för oss? c) Hur hjälper den mosaiska lagen oss att förstå vad som behagar Jehova, även om vi inte är under den?

⁵ Människor är benägna att lägga alltför stor vikt vid det yttre, men Bibeln ger oss följande råd: ”Mer än allt annat som skall skyddas, skydda ditt hjärta.” (Ordspråken 4:23) Bibeln hjälper oss att göra detta både genom föreskrifter och genom exempel. Den berättar för oss hur Kain slentrianmässigt frambar offer åt Gud, samtidigt som han i sitt hjärta sjöd av förbittring och därefter hat mot sin bror Abel. Och den uppmanar oss att inte likna honom. (1 Moseboken 4:3—5; 1 Johannes 3:11, 12) Den visar den mosaiska lagens krav på lydnad. Men den betonar också att Lagens förnämsta krav var att de som tillbad Jehova måste älska honom av allt sitt hjärta, sitt sinne, sin själ och sin styrka; och den förklarar att det därnäst viktigaste budet var att de skulle älska sin nästa som sig själva. — 5 Moseboken 5:32, 33; Markus 12:28—31.

6. Vilka frågor bör vi ställa oss själva, när vi tillämpar orden i Ordspråken 3:1?

⁶ I Ordspråken 3:1 uppmanas vi att inte bara hålla Guds bud, utan att också se till att lydnaden är ett uttryck för det som verkligen finns i vårt hjärta. Vi måste fråga oss själva: ”Är det så med min lydnad för Guds krav?” Om vi inser att vår motivation eller vårt tänkande brister i något avseende — och ingen av oss kan säga att vi är felfria — då måste vi fråga oss själva: ”Vad gör jag för att förbättra situationen?” — Ordspråken 20:9; 1 Johannes 1:8.

7. a) Hur kan Jesu fördömande av fariséerna i Matteus 15:3—9 hjälpa oss att skydda vårt hjärta? b) Vilka situationer kan kräva att vi vidtar kraftiga åtgärder för att tukta vårt sinne och hjärta?

⁷ Jesus fördömde de judiska fariséer som skrymtare vilka låtsades ära Gud men samtidigt listigt främjade en sedvänja som motiverades av egenintresse, och han visade att deras dyrkan var förgäves. (Matteus 15:3—9) Jesus påminde också om att det, för att vi skall behaga Gud som ser hjärtat, inte räcker med att vi lever ett utåt sett moraliskt liv, om vi samtidigt fortsätter att hänge oss åt omoraliska tankar för att uppleva passionerad njutning. Vi kanske måste vidta drastiska åtgärder för att tukta vårt sinne och vårt hjärta. (Ordspråken 23:12; Matteus 5:27—29) En sådan tuktan behövs också om vi som en följd av vårt förvärvsarbete, vårt mål när det gäller utbildning eller vårt val av underhållning blir efterliknare av världen och låter den forma oss enligt sina normer. Må vi aldrig glömma att lärjungen Jakob kallar dem som bekänner sig tillhöra Gud men som vill vara världens vänner ”äktenskapsbryterskor”. Varför det? Jo, därför att ”hela världen befinner sig i den ondes våld”. — Jakob 4:4; 1 Johannes 2:15—17; 5:19.

8. Vad måste vi göra för att få full nytta av Guds dyrbara tankar?

⁸ För att få full nytta av Guds tankar om dessa och andra frågor måste vi avsätta tid till att läsa dem eller lyssna på dem. Vi måste också studera dem, tala om dem och meditera över dem. Många läsare av Vakttornet är regelbundet med vid Jehovas vittnens församlingsmöten, där Bibeln dryftas. De köper upp tid från andra sysselsättningar för att kunna göra detta. (Efesierna 5:15—17) Och det de får i utbyte är värt långt mer än materiell rikedom. Är det inte så du känner det?

9. Varför gör somliga av dem som är med vid kristna möten snabbare framsteg än andra?

⁹ Men vissa som är med vid dessa möten gör snabbare andliga framsteg än andra gör. De tillämpar sanningen mera helt och fullt i sitt liv. Varför är det så? En viktig faktor är ofta att de själva studerar så flitigt. De inser att vi lever inte bara av bröd; det är precis lika viktigt med andlig mat varje dag som att äta fysisk mat regelbundet. (Matteus 4:4; Hebréerna 5:14) De försöker därför använda åtminstone lite tid varje dag till att läsa Bibeln eller publikationer som förklarar Bibeln. De förbereder sig för församlingens möten och studerar stoffet i förväg och slår upp de angivna skriftställena. De gör mer än att bara läsa stoffet; de mediterar också över det. I deras studiemönster ingår att tänka allvarligt på den verkan som det de får lära sig bör ha på deras eget liv. Allteftersom deras andlighet växer, kommer de att känna det som psalmisten gjorde som skrev: ”Hur älskar jag inte din lag! ... Dina påminnelser är underbara.” — Psalm 1:1—3; 119:97, 129.

10. a) Hur länge är det till nytta för oss att fortsätta att studera Guds ord? b) Hur visar Bibeln detta?

¹⁰ Oberoende av om vi har studerat Guds ord i ett år, i 5 år eller i 50 år, blir det aldrig bara upprepning — inte om Guds tankar är dyrbara för oss. Oavsett hur mycket någon av oss har lärt sig från Bibeln, finns det mer som vi inte vet. ”O Gud, hur mycket uppgår inte den stora summan av dem till!” sade David. ”Om jag försökte räkna dem, skulle de vara fler än till och med sandkornen.” Det övergår vår förmåga att räkna Guds tankar. Om vi skulle räkna upp Guds tankar hela dagen lång och somna medan vi gjorde detta, skulle det när vi vaknade på morgonen finnas ännu mycket mer att tänka på. David skrev därför: ”Jag har vaknat, och ändå är jag fortfarande hos dig.” (Psalm 139:17, 18) Det kommer i all evighet att finnas mer för oss att lära om Jehova och hans vägar. Vi kommer aldrig att komma till det stadiet då vi vet allt. — Romarna 11:33.

Att hata det som Jehova hatar

11. Varför är det viktigt att inte bara känna till Guds tankar, utan också att dela hans känslor?

¹¹ Vi studerar inte Guds ord enbart i syfte att fylla huvudet med fakta. När vi låter Guds tankar tränga ner i vårt hjärta, börjar vi också dela Guds känslor. Och det är verkligen viktigt! Vad kan resultatet bli, om vi inte utvecklar sådana känslor? Vi kanske kan upprepa vad Bibeln säger, men vi kanske ändå betraktar sådant som är förbjudet som åtråvärt, eller vi kanske tycker att det som krävs är en börda. Och visst kan det vara så att vi, även om vi hatar det som är orätt, ändå kan ha en kamp på grund av vår mänskliga ofullkomlighet. (Romarna 7:15) Men hur skulle vi kunna förvänta att behaga Jehova, ”den som prövar hjärtan”, om vi inte gör en uppriktig ansträngning att bringa vårt inre i överensstämmelse med det som är rätt? — Ordspråken 17:3.

12. Hur viktigt är det med gudaktig kärlek och gudaktigt hat?

¹² Gudaktigt hat är ett starkt skydd mot synd, precis som gudaktig kärlek gör det till ett nöje att göra det som är rätt. (1 Johannes 5:3) Bibeln uppmanar oss gång på gång att uppodla både kärlek och hat. ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont.” (Psalm 97:10) ”Avsky det onda, håll fast vid det goda.” (Romarna 12:9) Gör vi detta?

13. a) I vilken bön av David om de ondskefullas tillintetgörelse instämmer vi helt och fullt? b) Vilka var, enligt vad Davids bön visar, de ondskefulla som han bad att Gud skulle tillintetgöra?

¹³ Jehova har uttryckligen förklarat sitt uppsåt att utrota de ondskefulla från jorden och att införa en ny jord i vilken rättfärdighet skall bo. (Psalm 37:10, 11; 2 Petrus 3:13) De som älskar rättfärdighet längtar efter att den tiden skall komma. De instämmer helt och fullt i psalmisten Davids bön: ”O att du, o Gud, ville dräpa den ondskefulle! Då skulle just de män som bär på blodskuld sannerligen vika ifrån mig, de som talar ränkfullt om dig; de har tagit upp ditt namn på ett värdelöst sätt — dina motståndare.” (Psalm 139:19, 20) David längtade inte efter att själv få dräpa sådana ondskefulla personer. Han bad att vedergällning skulle komma från Jehovas hand. (5 Moseboken 32:35; Hebréerna 10:30) Detta var inte personer som bara på ett eller annat sätt hade förolämpat David personligen. De hade gett en felaktig bild av Gud och hade tagit upp hans namn på ett ovärdigt sätt. (2 Moseboken 20:7) De bekände sig tjäna honom, men de var inte ärliga när de gjorde detta, utan de använde i stället hans namn till att främja sina egna planer. David hyste ingen kärlek till dem som valde att bli Guds motståndare.

14. Finns det ondskefulla människor som kan hjälpas? I så fall hur?

¹⁴ Det finns miljarder människor som inte känner Jehova. Många av dem utövar i okunnighet sådant som Guds ord visar är ont. Om de framhärdar på den kursen, kommer de att vara bland dem som förgås under den stora vedermödan. Men Jehova finner inget behag i den ondskefulles död, och det bör inte heller vi göra. (Hesekiel 33:11) Så länge som tiden tillåter försöker vi hjälpa sådana människor att lära känna och tillämpa Jehovas vägar. Men hur är det då om vissa människor visar ett intensivt hat mot Jehova?

15. a) Vilka var de som psalmisten betraktade som ”verkliga fiender”? b) Hur kan vi i våra dagar visa att vi ”hatar” dem som gör uppror mot Jehova?

¹⁵ Så här sade psalmisten om dem: ”Hatar jag inte dem som intensivt hatar dig, o Jehova, och känner jag inte vämjelse över dem som gör uppror mot dig? Med fullständigt hat hatar jag dem sannerligen. De har för mig blivit verkliga fiender.” (Psalm 139:21, 22) David betraktade dem med avsky, därför att de intensivt hatade Jehova. Avfällingar är inbegripna bland dessa som visar sitt hat mot Jehova genom att göra uppror mot honom. Avfällighet är i själva verket uppror mot Jehova. Vissa avfällingar bekänner sig känna och tjäna Gud, men de förkastar läror eller krav som framförs i hans ord. Andra påstår sig tro på Bibeln, men de förkastar Jehovas organisation och försöker motarbeta dess verksamhet. När de efter att ha lärt känna vad som är rätt med berått mod väljer en sådan uselhet, och när det onda blir så inrotat att det är en oskiljaktig del av deras natur, då måste en kristen hata (i ordets bibliska betydelse) dessa som har gjort sig till en så oskiljaktig del av uselheten. De sanna kristna delar Jehovas känslor gentemot sådana avfällingar; de är inte nyfikna på avfälliga idéer. De känner i stället ”vämjelse” över dem som har gjort sig till Guds fiender, men de överlåter åt Jehova att verkställa hämnden. — Job 13:16; Romarna 12:19; 2 Johannes, vers 9, 10.

När Gud utforskar oss

16. a) Varför ville David att Jehova skulle utforska honom? b) Vad finns det hos vårt eget hjärta som vi bör be Gud hjälpa oss urskilja?

¹⁶ David ville inte på något sätt vara lik de ondskefulla. Många människor försöker dölja vad de är i sitt inre, men David bad ödmjukt: ”Utforska mig, o Gud, och känn mitt hjärta. Pröva mig, och känn mina oroande tankar, och se om det i mig finns någon smärtsam väg, och led mig på den obestämda tidens väg.” (Psalm 139:23, 24) När David talade om sitt hjärta, menade han inte det fysiska organet. I överensstämmelse med det uttryckets symboliska innebörd syftade han på vad han var i sitt inre, på den inre människan. Vi bör också önska att Gud skall utforska vårt hjärta och urskilja om vi har några orätta begär, känslor, avsikter, tankar eller motiv. (Psalm 26:2) Jehova uppmanar oss: ”Min son, ge mig verkligen ditt hjärta, och dina ögon, må de finna välbehag i mina vägar.” — Ordspråken 23:26.

17. a) Vad bör vi göra i stället för att söka dölja smärtsamma tankar? b) Bör vi bli förvånade över att finna en orätt benägenhet i vårt hjärta, och vad bör vi göra åt detta?

¹⁷ Om det inom oss döljs några smärtsamma och oroande tankar, därför att vi har orätta begär eller orätta motiv eller på grund av något orätt uppförande från vår sida, då vill vi helt visst att Jehova skall hjälpa oss att rätta till den saken. I stället för uttrycket ”någon smärtsam väg” använder Moffatts översättning uttrycket ”en felaktig kurs”, och The New English Bible lyder: ”Någon stig som bedrövar dig [dvs. Gud].” Vi kanske inte själva riktigt förstår våra oroande tankar och vet därför inte hur vi skall uttrycka vårt problem för Gud, men han förstår vår situation. (Romarna 8:26, 27) Vi bör inte bli förvånade över om det i vårt hjärta finns en benägenhet till det som är uselt, men vi bör inte försöka urskulda detta. (1 Moseboken 8:21) Vi bör i stället söka Guds hjälp att utrota denna benägenhet. Om vi verkligen älskar Jehova och hans vägar, kan vi nalkas honom och be om hjälp att göra detta med den tillförsikten att ”Gud är större än våra hjärtan och vet allting”. — 1 Johannes 3:19—21.

18. a) Hur leder Jehova oss på den obestämda tidens väg? b) Vilka varma lovord kan vi förvänta oss att få, om vi fortsätter att följa Jehovas vägledning?

¹⁸ Psalmisten bad att Jehova skulle leda honom på den obestämda tidens väg, och Jehova leder verkligen också sina ödmjuka och lydiga tjänare. Han leder dem inte bara på den stig som kan innebära långt liv, därför att de inte i förtid rycks bort i döden på grund av sina missgärningar, utan också på den väg som leder till evigt liv. Han inskärper i oss att vi behöver Jesu offers syndförsonande värde. Genom sitt ord och sin organisation ger han oss livsviktig undervisning, så att vi blir i stånd att göra hans vilja. Han betonar för oss vikten av att vi reagerar positivt för hans hjälp, så att vår inre människa blir det slags människa som vi utåt bekänner oss vara. (Psalm 86:11) Och han uppmuntrar oss med utsikten till fullkomlig hälsa och evigt liv i en rättfärdig ny värld, ett liv som vi kan använda till att tjäna honom, den ende sanne Guden. Om vi fortsätter att lojalt reagera positivt för hans vägledning, kommer han i själva verket att säga samma sak till oss som han sade till sin Son: ”Jag har godkänt dig.” — Lukas 3:22; Johannes 6:27; Jakob 1:12.