Frågor från läsekretsen

Skulle det vara förståndigt av en kristen att konsultera någon som har som yrke att behandla personer med psykiska problem?

Rapporter från olika länder visar att det i dessa ”sista dagar” har skett en ökning av känslomässiga och psykiska sjukdomar. (2 Timoteus 3:1) De kristna känner djupt medlidande när någon medtroende drabbas, men de inser att var och en själv måste avgöra om han skall söka behandling för sin sjukdom och i så fall också vad slags behandling han skall söka.a ”Var och en skall ... bära sin egen ansvarsbörda.” (Galaterna 6:5) Några, som har lidit svårt av schizofreni, manodepressiva psykoser, svår depression, tvångssyndrom, självstympning och andra plågsamma störningar, har, sedan de fått lämplig sakkunnig hjälp, kunnat leva ett någorlunda normalt liv.

På sina håll har det blivit rätt populärt att söka terapi. Patienten har i många fall inte någon allvarlig störning, utan det är i stället så att han har svårt att klara av en viss livssituation. Bibeln ger dock den bästa hjälpen, när det gäller att hantera de svåra problemen i livet. (Psalm 119:28, 143) Genom Bibeln ger Jehova vishet, tankeförmåga och sann kunskap — sådant som stärker oss mentalt och känslomässigt. (Ordspråken 2:1–11; Hebréerna 13:6) På grund av svår inre oro och förvirring kan trogna Guds tjänare ibland yttra sig oförnuftigt. (Job 6:2, 3) I Jakob 5:13–16 uppmuntras sådana personer att vända sig till de äldste för att få hjälp och råd. En kristen kan vara andligt sjuk eller vara betryckt på grund av något förhållande som inte går att förändra eller på grund av påfrestande förtryck eller på grund av att han tycker att han är föremål för orättvisa. (Predikaren 7:7; Jesaja 32:2; 2 Korinthierna 12:7–10) En sådan person kan få hjälp av de äldste, som kommer att ”smörja in honom med olja”, dvs. skickligt ge tröstande bibliska råd, och även ”be över honom”. Med vilket resultat? ”Trons bön skall göra den opasslige frisk, och Jehova skall resa upp honom [ur hans förtvivlan eller hans känsla av att ha blivit övergiven av Gud].”

Men hur är det då om en persons mentala betryck och förvirring fortsätter, trots den hjälp han har fått av skickliga andliga herdar? I en sådan situation har somliga valt att genomgå en grundlig fysisk hälsoundersökning. (Jämför Ordspråken 14:30; 16:24; 1 Korinthierna 12:26.) Ett fysiskt problem kan ligga bakom känslomässigt eller mentalt betryck. Ibland har en känslomässigt sjuk person fått lindring genom att ett sådant problem har behandlats.b Men om läkaren inte finner något fysiskt problem kan han, på förfrågan, rekommendera att man vänder sig till någon som har till yrke att behandla psykiska problem. Vad bör man då göra? Som tidigare nämnts, är detta ett beslut som personen själv måste fatta. Andra bör inte kritisera eller döma. — Romarna 14:4.

Man måste dock använda praktisk vishet och se till att man inte glömmer bibliska principer. (Ordspråken 3:21; Predikaren 12:13) När det gäller fysiska sjukdomar kan en patient välja mellan en mängd olika behandlingsmetoder, från konventionella medicinska metoder till alternativ medicin, till exempel naturmedicin, akupunktur och homeopati. De som har som yrke att behandla psykiska problem använder också olika behandlingsmetoder. Det finns bland annat psykoterapeuter och andra som använder psykoanalys och som gärna vill gräva i patientens förflutna för att försöka finna orsaken till ett irrationellt uppförande eller smärtsamma känslor. Beteendepsykoterapeuter kan försöka hjälpa patienten att lära sig ett nytt beteendemönster. Vissa som arbetar med att behandla psykiska sjukdomar tror att de flesta psykiska sjukdomar bör behandlas med mediciner.c Andra sägs rekommendera diet och vitaminer.

En patient och dennes familj bör iaktta försiktighet, när de väljer. (Ordspråken 14:15) Professor Paul McHugh, chef för avdelningen för psykiatri och beteendeforskning vid den medicinska fakulteten vid Johns Hopkins-universitetet, har sagt att mentalvården ”är ett outvecklat medicinskt yrkesområde. Det är inte så lätt att bevisa att de teorier man har stämmer, och man behandlar ju också störningar av de mest komplicerade delarna av mänskligt liv, nämligen sinnet och uppförandet.” En sådan situation lämnar dörren öppen för underliga påfund och bedrägerier, liksom för välmenande behandlingsmetoder som kan göra mer skada än nytta.

Det bör också nämnas att medan psykiatrer och psykologer har en akademisk yrkesutbildning, så utövar många, utan någon som helst yrkesutbildning och utan överinseende, praktik som rådgivare eller terapeuter. Somliga har lagt ut en massa pengar på att konsultera sådana okvalificerade personer.

Också när det gäller personer som är utbildade för att behandla psykiska problem finns det sådant man måste tänka på. När vi skall välja en läkare eller kirurg, måste vi förvissa oss om att denne kommer att respektera vår på Bibeln grundade uppfattning. Vi måste göra på liknande sätt, om vi skall konsultera en person som behandlar psykiska problem, eftersom det skulle vara farligt om denne inte skulle respektera vår religiösa och moraliska uppfattning. Trots psykiska och känslomässiga problem kämpar många kristna hårt för att ha ”samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade”. (Romarna 15:5) Sådana kristna är med rätta angelägna om att deras tänkesätt eller uppförande inte skall påverkas av någon med en annan inställning. Somliga praktiserande läkare betraktar alla restriktioner pålagda genom bibliska trosuppfattningar som onödiga och potentiellt skadliga för den psykiska hälsan. De kan godkänna och rentav rekommendera sådant som homosexualitet eller äktenskaplig otrohet, något som Bibeln fördömer.

Sådana uppfattningar är inbegripna i det som aposteln Paulus kallade ”motsägelserna i den ’kunskap’ som med orätt kallas så”. (1 Timoteus 6:20) De motsäger sanningen om Kristus och är en del av den här världens ”filosofi och ... tomma bedrägeri”. (Kolosserna 2:8) Bibelns prövosten är tydlig: ”Det finns ingen vishet, inte heller någon urskillningsförmåga, inte heller något råd i opposition mot Jehova.” (Ordspråken 21:30) Personer som arbetar med att behandla psykiska problem och som säger att ”gott är ont och ont är gott” är ”dåligt umgänge”. I stället för att bidra till att bota labila sinnen kommer de att ”fördärva nyttiga vanor”. — Jesaja 5:20; 1 Korinthierna 15:33.

En kristen som menar att han måste konsultera någon som arbetar med att behandla psykiska problem bör alltså granska dennes kvalifikationer, inställning och anseende och de eventuella följderna av en rekommenderad behandling. Om en kristen med psykiska problem inte själv kan göra detta, kan han kanske få hjälp av en mogen nära vän eller släkting. Om en kristen är osäker på hur förståndig en viss behandlingsform är, kan han finna att det är till hjälp att tala med de äldste i församlingen — även om han själv (eller hans föräldrar eller man och hustru gemensamt) måste fatta det avgörande beslutet.d

Vetenskapen kan göra mycket mer nu än tidigare för att lindra lidande. Det finns dock många sjukdomar — både fysiska och psykiska — som för närvarande inte går att bota och som man i denna tingens ordning bara måste uthärda. (Jakob 5:11) Under tiden sträcker ”den trogne och omdömesgille slaven”, de äldste och alla andra i församlingen ut en hand av medkänsla för att stödja de sjuka. Och Jehova själv styrker dem att uthärda till den underbara tid då sjukdom inte skall vara mer. — Matteus 24:45; Psalm 41:1–3; Jesaja 33:24.

[Fotnoter]