Från våra läsare

Dyslexi  Jag skriver för att visa hur innerligt tacksam jag är för artikeln ”Förtretligheterna med dyslexi går att övervinna”. (8 augusti 1996) Sedan min man och jag hade läst rutan ”Hur man upptäcker dyslexi hos barn”, testade vi vår tioårige son. Vi upptäckte att han lider av dyslexi, och vi ser nu till att han får den hjälp han behöver, både hemma och i skolan. Hans lärare har alltid sagt till oss att han är ett mycket begåvat barn men att han inte anstränger sig. Ni kan därför föreställa er hur tacksamma vi är för att den här artikeln blev införd.

J. S., Skottland

Eftersom jag är mor till två barn som har dyslexi, blev jag glad när jag läste artikeln. På ett mycket fint sätt lärde den andra hur verkligt detta handikapp är och hur svårt de drabbade har det. Kan ni föreställa er hur det är att inte kunna läsa en vägskylt? Eller att försöka beställa mat från en meny när man inte kan läsa vad det står? Jag är säker på att de som har dyslexi kommer att ha god användning för upplysningarna.

M. K., Förenta staterna

Utrotningshotade arter  Ett hjärtligt tack för artikelserien ”Utrotningshotade arter — Något att bekymra sig över?” (8 augusti 1996) Vi löper verkligen risken att förlora en skatt. Artikeln höll min önskan att vara med i Guds utlovade nya värld vid liv, där djuren kommer att kunna leva utan hotet att dö ut.

D. I., Albanien

Flyktingkrisen  Jag kommer från Burundi och är flykting, och jag vill uttrycka min uppskattning av artikelserien ”Flyktingkrisen — Finns det någon lösning?” (22 augusti 1996) Jag blev mycket uppmuntrad när jag fick lära mig hur Jehova ser på saken och hur han i forna tider uppmanade sitt folk att behandla främlingar med kärleksfull omtanke. Tack för artiklarna; de gav mig verklig tröst.

D. M., Kenya

Bussolycka  När jag läste artikeln ”Jehova ger styrka efter en tragedi” (22 augusti 1996), kunde jag inte låta bli att gråta, eftersom den berörde mig personligen. Jag och min bästa väninna var också inblandade i en olycka. Min väninna dog några timmar senare på grund av allvarliga skador. Under de nästföljande fem åren lärde jag mig att hantera djup sorg och starka skuldkänslor därför att jag hade överlevt och inte hon. Jag förtröstar på att Jehova kommer ihåg min kära vän. Jag känner också med dem vars nära och kära dog i bussolyckan i Spanien.

J. T., Förenta staterna

Stamning  Tack för artikeln ”De stammandes tungor skall tala flytande och tydligt”. (22 augusti 1996) Petr Kuncs berättelse gav mig mycket styrka. Jag stammar också. Innan jag håller en biblisk framställning, ber jag alltid Jehova om hjälp att uttrycka mig tydligt.

M. M., Italien

När jag blev 20 år fick jag svårt att tala med andra och att tala från podiet i Jehovas vittnens Rikets sal. Sedan jag har haft en uppgift är jag genomsvettig och känner mig alldeles utmattad. Det är verkligen uppmuntrande att läsa en berättelse om en medkristen som tjänar Jehova trots det här problemet. Det har hjälpt mig att ha en positiv syn på saker och ting.

M. S., Japan

Jag vill tacka er för att ni publicerade den här erfarenheten. Jag har haft samma problem sedan jag var barn. I likhet med Petr tjänar jag som äldste i församlingen, och jag måste förtrösta på Jehova för att få styrka att utföra mina uppgifter. Jag är nu tillsyningsman för skolan i teokratisk tjänst och hjälper andra med deras tal.

N. O. N., Nigeria