Huvudpunkterna framhävda

VAD är huvudpunkterna i ett tal? Det är inte bara intressanta tankar som nämns i förbigående. Det är viktiga tankar som behandlas grundligt. Det är de tankarna som är avgörande för om du skall uppnå syftet med talet.

En viktig faktor när du skall framhäva huvudpunkterna är att du väljer och ordnar stoffet noga. När man förbereder sig och samlar stoff till ett tal, får man ofta ihop mer material än man kan använda. Hur kan du avgöra vad du skall ta med?

För det första bör du tänka på åhörarna. Vet de förhållandevis lite om ämnet, eller är de väl insatta i det? Godtar de flesta vad Bibeln säger om det, eller är det några som är skeptiska? Vilka utmaningar ställs åhörarna inför i det dagliga livet, när de försöker leva efter det Bibeln säger om det här ämnet? För det andra bör du ha klart för dig vad du vill uppnå med ditt tal. Ha de här två riktlinjerna i tankarna när du avgör vad du skall ta med och behåll bara det som verkligen är relevant.

Om du har fått en disposition med ett tema och huvudpunkter, bör du hålla dig till den. Men det stoff du lägger fram blir mycket mer givande, om du tänker på det som nämnts här när du utvecklar varje huvudpunkt. Om du inte har fått en disposition, måste du själv välja huvudpunkterna.

När du har klart för dig vilka huvudpunkterna är och har ordnat de underordnade punkterna under dem, blir det lättare för dig att hålla talet. Troligtvis får också åhörarna ut mer av det.

Olika sätt att ordna stoffet. Man kan använda flera olika metoder, när man ordnar stoffet i ett tal. När du har lärt dig vilka de här metoderna är, kommer du att märka att var och en är effektiv på sitt sätt, beroende på vad syftet med talet är.

En användbar metod är att behandla stoffet ur olika synvinklar. (Varje huvudpunkt måste vara med för att åhörarna skall förstå ämnet bättre eller för att du skall uppnå syftet med talet.) En annan metod är den kronologiska. (Händelser före den stora översvämningen kan till exempel behandlas först, därefter händelser före Jerusalems ödeläggande år 70 v.t. och till sist händelser i vår egen tid.) En tredje metod beskriver orsak och verkan. (Du kan gå från orsak till verkan eller tvärtom. Du kan till exempel börja med en aktuell situation, verkan, och sedan visa orsaken till den.) En fjärde metod går ut på att använda kontraster. (Du kan ställa något gott i kontrast till något ont eller något positivt i kontrast till något negativt.) Ibland kan man använda mer än en metod i ett tal.

När Stefanus stod inför den judiska Sanhedrin, anklagad på falska grunder, höll han ett kraftfullt tal som följde ett kronologiskt mönster. Du kan läsa det i Apostlagärningarna 7:2–53. Lägg märke till att Stefanus valde ut vissa punkter med ett bestämt syfte i tankarna. Han underströk först att han hänvisade till historiska fakta som hans åhörare inte kunde förneka. Sedan framhöll han att även om Josef blev förkastad av sina bröder, använde Gud honom för att ge befrielse. Därefter visade han att judarna var olydiga mot Mose, som Gud använde. Till sist slog han fast att de som var ansvariga för Jesu Kristi död hade visat samma anda som judar i tidigare generationer.

Inte för många huvudpunkter. Varje ämne kan belysas med hjälp av några få centrala punkter. I de allra flesta fall kan de räknas på ena handens fingrar. Det här gäller oavsett om du skall tala i 5 minuter, 10 minuter, 30 minuter eller längre. Försök inte att framhäva för många punkter. Åhörarna kan inte rimligtvis komma ihåg mer än några få olika tankar från ett och samma tal. Och ju längre talet är, desto kraftfullare och mer tydligt definierade måste nyckelpunkterna vara.

Oavsett hur många huvudpunkter du har, bör du vara noga med att utveckla dem tillräckligt. Ge åhörarna tillräckligt med tid att sätta sig in i varje huvudpunkt, så att tankarna blir tydligt inskärpta i deras sinne.

Ditt tal bör uppfattas som enkelt. Det är inte alltid mängden av stoff som avgör om åhörarna får det intrycket eller inte. Om tankarna är ordnade under några få huvudpunkter och du behandlar dessa en i taget, blir det lätt att följa med i talet och komma ihåg det.

Framhäv huvudpunkterna. Om stoffet är bra ordnat, blir det inte svårt för dig att få fram huvudpunkterna när du håller talet.

Det bästa sättet att framhäva en huvudpunkt är att använda bevis, bibelställen och andra upplysningar så att de riktar uppmärksamheten på huvudtanken och utvecklar den. Alla underordnade punkter bör klargöra, underbygga eller utveckla den. Ta inte med ovidkommande tankar bara för att de är intressanta. När du behandlar de underordnade punkterna, bör du tydligt få fram vilket samband de har med den huvudpunkt de stöder. Överlåt inte åt åhörarna att räkna ut det själva. Du kan visa sambandet genom att upprepa nyckelord som uttrycker huvudtanken eller genom att då och då upprepa kärnan i själva huvudpunkten.

En del talare framhäver huvudpunkterna genom att numrera dem. Även om man kan göra så, bör det inte ersätta det noggranna valet och den logiska utvecklingen av själva stoffet.

Du kan välja att helt enkelt nämna huvudpunkten innan du lägger fram de understödjande argumenten. På så vis hjälper du åhörarna att förstå värdet av det som följer, och det ger också eftertryck åt huvudpunkten. Du kan sedan understryka punkten ytterligare genom att göra en sammanfattning av den, när du har behandlat den färdigt.