Det är inte att rekommendera att du gör det till en vana att använda manuskript när du håller tal i församlingen. Men då och då utarbetas manuskript till vissa sammankomsttal, så att samma tankar läggs fram på samma sätt vid alla sammankomster. För att kunna betona huvudtankarna i ett sådant manuskript, måste talaren först analysera stoffet noggrant. Vilka är huvudpunkterna? Han bör kunna urskilja dem. Huvudpunkterna är inte helt enkelt tankar som han tycker är intressanta. De är nyckeltankarna som själva stoffet är uppbyggt kring. Ibland kan en huvudtanke vara uttryckt helt kort som inledning till en skildring eller en argumentering. Men oftast kommer ett kraftfullt uttalande efter det att de understödjande bevisen har lagts fram. När talaren har hittat dessa nyckelpunkter, bör han markera dem i sitt manus. Det brukar bara vara några få, troligtvis inte mer än fyra eller fem. Sedan bör han öva sig att läsa på ett sådant sätt att åhörarna lätt kan urskilja dem. Detta är talets höjdpunkter. Om stoffet framförs med rätt betoning, kommer åhörarna lättare ihåg dessa huvudtankar. Det bör vara talarens mål.

EN DUKTIG högläsare ser mer än den enskilda meningen, till och med mer än det stycke den står i. När han läser, ger han akt på huvudtankarna i hela det stoff han skall framföra. Detta påverkar var han lägger betoningen.

Om man inte gör på det här sättet, blir det inga höjdpunkter i framställningen. Ingenting framstår tydligare än det övriga. När läsningen är klar, kanske det är svårt att komma ihåg några särskilda punkter.

Att man är noga med att betona huvudtankarna kan ofta göra mycket för att förbättra läsningen av en berättelse ur Bibeln. Det kan också göra läsningen av paragraferna vid ett bibelstudium i hem eller ett församlingsmöte mer givande. Och det är särskilt viktigt när ett tal skall läsas ord för ord från ett manus, något som bröder ibland gör vid våra sammankomster.