24 Studiet

Hur man riktar uppmärksamheten på Bibeln

1, 2. Varför bör vi rikta våra åhörares uppmärksamhet på Bibeln?

¹ I förkunnartjänsten önskar vi rikta vars och ens uppmärksamhet på Guds ord, Bibeln. Den innehåller det budskap som vi förkunnar, och vi vill att människor skall inse att det vi säger inte kommer från oss själva, utan från Gud. Människor som älskar Gud har förtroende för Bibeln. När den läses för dem, lyssnar de och tar dess råd till hjärtat. Men när de själva läser den, blir intrycket betydligt fördjupat. I tjänsten på fältet är det alltså, när omständigheterna så tillåter, förståndigt att uppmuntra den besökte att ta fram sin egen bibel och slå upp skriftställena tillsammans med dig. Vid församlingens möten är det också förståndigt att uppmana var och en att följa med i sin bibel. Nykomlingarna inser då snart att vi hämtar vår tro från Bibeln, och alla får nytta av den ytterligare tyngd åt framställningen som synintrycket ger.

² Det blir därför en avgjord fördel för dig i din strävan att nå ditt syfte med att tala, om dina åhörare — överallt där det kan låta sig göra — följer med din uppläsning av skriftställen i sina egna biblar. Om de gör det eller inte beror i stor utsträckning på om du ger dem den tillbörliga uppmaningen eller uppmuntran. Det är detta som på din rådblankett kallas ”Publiken uppmanad följa med i Bibeln”.

3, 4. Hur kan vi göra det verkningsfullt?

³ Genom förslag från talaren. Ett av de bästa sätten är att direkt uppmana åhörarna att följa med i Bibeln; den metoden används ofta. Många gånger kan man nå samma resultat genom att helt enkelt säga var skriftställena står, innan man läser dem; kanske något i den här stilen: ”När vi nu läser 2 Timoteus 3:1—5, kan vi tänka på hur förhållandena är i vår egen trakt.” När du så bereder dig att läsa upp stället, kan du titta dig omkring för att se om åhörarna följer ditt förslag. Vanligen börjar de också slå upp stället.

⁴ Det är talarens sak att avgöra vilka skriftställen, om ens något, han önskar ge extra tyngd åt genom att låta åhörarna slå upp dem. Ge akt på dina åhörare. Var intresserad av att se om de följer med din framställning. Om du av någon orsak måste läsa upp ett tal från manuskript, kan du ofta handskas med de viktigaste skriftställena på ett sådant sätt att åhörarna kan följa med i sina biblar.

5, 6. Förklara varför det är nyttigt att låta åhörarna få tid att slå upp de skriftställen som vi planerar att läsa.

⁵ Genom att medge tid att slå upp skriftstället. Att bara ange ett skriftställe är inte nog. Om du läser upp det och sedan går vidare till ett annat innan åhörarna har hunnit leta reda på det förra, blir de till sist avskräckta och bryr sig inte om det vidare. Ge akt på dina åhörare, och när de flesta har funnit stället kan du läsa det.

⁶ Det är ofta tillrådligt att du hänvisar till skriftstället så pass långt innan du ämnar läsa upp det att inte värdefull tid går förlorad genom täta och långa pauser eller onödigt ”fyllnads”-tal, medan åhörarna söker rätt på skriftstället. Men en lagom paus är på sin plats. Å andra sidan, om du anger skriftstället tidigt i din introduktion av det, måste du komma ihåg att åhörarna inte kommer att följa med så noga i en del av det du säger. Det som hör samman med den bevisföring du vill komma med, innan du läser upp skriftstället, bör i ett sådant fall framföras innan du alls anger stället i fråga.

**********

7—18. Vilka metoder kan användas för att verkningsfullt introducera skriftställen?

⁷ De skriftställen som används i ett tal är i allmänhet brännpunkterna i talet. Argumenteringen rör sig kring dessa texter. Hur mycket de då bidrar till att nå talets syfte beror på hur effektivt de används. Det är alltså viktigt att noga ta i betraktande detta med ”Skriftställen lämpligt introducerade”, som finns med på din rådblankett.

⁸ Ett skriftställe kan introduceras, läsas och tillämpas på många olika sätt. Ibland kan till exempel introduktionen inte bara leda fram till att man läser upp texten, utan kan också ge tillämpningen, så att själva läsningen endast ger eftertryck åt poängen eller understryker den. Å andra sidan kan vissa texter användas med mycket talande verkan utan att ett ord sägs som introduktion, som till exempel om man inleder ett tal med ett skriftställe.

⁹ För att lära dig hur man introducerar skriftställen verkningsfullt bör du lägga märke till hur erfarna talare gör. Försök urskilja olika sätt att introducera skriftställen. Tänk på hur effektivt de verkar. När du utarbetar dina egna tal, tänk då i förväg på vad texten skall uträtta, i synnerhet om det gäller nyckeltexten till en huvudpunkt. Tänk noga ut hur du skall introducera den så att den blir använd med största verkningskraft. Här kommer några förslag:

¹⁰ En fråga. Frågor kräver svar. De stimulerar tankeverksamheten. Låt skriftstället och dess tillämpning ge svaret. Om du till exempel dryftar blodtransfusion, kanske du vill introducera Apostlagärningarna 15:28, 29, sedan du visat att bruket av blod var förbjudet i de hebreiska skrifterna. Då kunde du introducera denna text genom att fråga: ”Men är samma förbud bindande för de kristna? Lägg märke till detta auktoritativa beslut av den första församlingens styrande krets, som ju blev ledd av den heliga anden.”

¹¹ Ett uttalande eller en princip som skall understödjas med hjälp av det introducerade skriftstället. Du kan till exempel säga i ett tal om brottsligheten: ”Också det sällskap vi väljer är en viktig faktor i fråga om hur vår inställning kommer att vara till rätt och orätt.” Sedan kan du läsa Paulus’ ord i 1 Korintierna 15:33 till stöd för ditt uttalande.

¹² Bibeln kan citeras som auktoritet. I synnerhet om det gäller andrahandstexter kan du helt enkelt säga: ”Låt oss se vad Guds auktoritativa ord säger i fråga om detta.” Detta är tillräcklig orsak att förväntansfullt se fram mot texten, och det ger ett klart skäl till att man använder den.

¹³ Ett problem. I ett tal om ”helvetet” kanske du säger: ”Om människan skall kunna lida i eviga eldslågor, så betyder det att hon måste vara medveten efter döden. Men lägg märke till vad Predikaren 9:5, 10 säger.”

¹⁴ Flera möjligheter. Om en direkt fråga eller ett direkt problem kan vara alltför svårt för en viss åhörarskara, lägg då fram olika möjligheter och låt skriftstället och dess tillämpning ge svaret. Om du talar med en katolik, kan du vilja använda Matteus 6:9 för att visa till vem man rätteligen bör vända sig i bön. En direkt fråga eller ett problem kanske leder din åhörares sinne åt orätt håll, och därför kanske du kan säga: ”Det finns många uppfattningar om till vem vi bör rikta vår bön. Somliga säger till Maria, andra säger till något av helgonen, men somliga säger att vi bör be endast till Gud. Här står nu vad Jesus sade.”

¹⁵ Historisk bakgrund. Om du i ett tal om återlösningen skall använda Hebréerna 9:12 för att visa att Jesus genom att offra sitt eget blod ”vann en evig befrielse för oss”, kan du finna det nödvändigt att innan du läser texten ge en kort förklaring till vad som menas med ”den heliga platsen” i tältboningen, vilken, efter vad Paulus anger, var en bild av den plats dit Jesus begav sig.

¹⁶ Sammanhanget. Ibland är det nyttigt att man, när man introducerar ett skriftställe, förklarar sammanhanget. När du till exempel använder Lukas 20:25 för att visa vad det betyder att ”betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens”, kan du finna det nyttigt att förklara hur Jesus använde ett mynt med kejsarens inskrift, såsom det berättas i sammanhanget till denna framställning.

¹⁷ En kombination. Kombinationer av dessa metoder är också möjliga och ofta fördelaktiga.

¹⁸ Introduktionen till ett skriftställe bör väcka tillräcklig förväntan för att åhörarna skall höra noga på, när du läser upp skriftstället, och den bör rikta deras uppmärksamhet på skälet till att du använder den texten.

19, 20. Hur kan vi avgöra om vi har väckt förväntan inför det anförda skriftstället?

¹⁹ Förväntan för skriftställena väckt. Hur kan du veta att du väckt förväntan i fråga om ett skriftställe? I första hand genom hur åhörarna reagerar, men också på grund av ditt sätt att introducera skriftstället. Om åhörarna så att säga blev lämnade kvar uppe i luften, ifall du inte läste texten sedan du introducerat den, eller om du lämnade en fråga obesvarad i din introduktion, då kan du vara säker på att du väckt intresse för skriftstället. Introduktionen måste naturligtvis vara i linje med ämnet och med den text som skall introduceras. Och den fråga som introduktionen lämnade öppen måste antingen besvaras av skriftstället självt eller av den tillämpning som följer därpå.

²⁰ Introduktionen kan liknas vid den trumpetsignal som föregår en proklamation. Härolden träder inte fram för att blåsa en hel konsert. I stället skall de väckande tonerna från hans trumpet rikta allt intresset och all uppmärksamheten på den proklamation som skall följa. Om ditt utvalda skriftställe introduceras på det sättet, kommer åhörarna att lyssna till det med verklig uppskattning och få nytta av det.

21. Varför bör vi rikta uppmärksamheten på skälet till att vi använder ett skriftställe?

²¹ Uppmärksamheten riktas på skälet till att skriftstället används. Medan introduktionen till ett skriftställe kan lämna en fråga obesvarad, bör den åtminstone ange något skäl till att skriftstället är lämpligt i sammanhanget och värt full uppmärksamhet. Du kan till exempel, när du dryftar jorden som människans förblivande hem, förbereda dig på att använda Uppenbarelseboken 21:3, 4. I din inledande argumentering kan du till exempel säga: ”I nästa skriftställe, Uppenbarelseboken 21:3, 4, bör vi nu ge akt på var Guds tält kommer att befinna sig, när det inte längre råder något lidande eller någon död.” Nu har du inte bara väckt förväntan genom att lämna något osagt som texten får uppenbara, utan du har också fäst uppmärksamheten på den betydelsefulla delen av skriftstället, som du lätt kan tillämpa i din argumentering sedan du läst upp texten. Genom att på så sätt rikta uppmärksamheten på skriftställets verkliga innehåll framhäver du betydelsen av Guds ord.

25 Studiet

Hur man läser och tillämpar skriftställen

1—3. Hur bör vi läsa skriftställen, när vi håller tal?

¹ När du talar med andra om Guds uppsåt, antingen det sker privat eller offentligt från podiet, rör sig ditt dryftande kring skriftställen som du läser ur Bibeln. Själva läsningen av dessa skriftställen bör därför göras väl. De bör inte läsas bara som i förbigående. Läsningen av dem bör i stället ge ökad stimulans åt talet, ifall läsningen skall åstadkomma sitt syfte. Därför tar rådblanketten upp ”Skriftställen lästes med eftertryck” såsom något som kräver särskild uppmärksamhet av var och en som vill bli en duglig Ordets förkunnare.

² Skriftställen bör läsas med känsla, men denna får inte överdrivas. Det mått av uttrycksfullhet som ges en text bör bero på texten själv och dess plats i sammanhanget. Det bör föra argumenteringen fram till en höjdpunkt, men bör inte dra uppmärksamheten till själva läsningen som sådan.

³ Vidare bör läsningen rikta uppmärksamheten på den del av texten som stöder din framställning. Den bör slå fast poängen, så att åhörarna blir övertygade. Om skriftställen läses med tillbörligt eftertryck, inger det alltså tillförsikt. Det gör läsningen auktoritativ.

4, 5. Vad menas med ”rätta ord betonade”? Ge exempel på det.

⁴ Rätta ord betonade. Skälet till att ett skriftställe läses upp bör avgöra vad det är som skall betonas. Om varje tanke som kommer till uttryck i texten betonas lika starkt, framträder ingenting, och poängen för ditt argument går förlorad. Förvissa dig alltså om att de ord som får kraftigaste betoningen är de som bär den tanke för vars skull du använder skriftstället.

⁵ Om du till exempel använder Hesekiel 18:4 för att visa att synd leder till död och inte till evig pina, kan du läsa det på följande sätt: ”Den själ som syndar — det är den som kommer att dö”, med särskild tonvikt på de kursiverade orden. Men om du tänker framhålla att det inte bara är kroppen utan faktiskt själen som dör, bör du ha annan betoning och läsa ”Den själ som syndar — det är den som kommer att dö”. Betoningen bör bestämmas av orsaken till att du läser skriftstället.

6—12. På vilka sätt kan vi betona de tankebärande orden i en bibeltext?

⁶ Effektiv metod att betona använd. De ord som bär tanken, den tanke som du önskar skall framträda, kan betonas på ett flertal sätt, och det sätt du använder bör vara i linje med vad skriftstället och dess plats i talet ger vid handen.

⁷ Denna synpunkt på egenskapen ”Skriftställen lästes med eftertryck” avser emellertid inte att uttömma alla tänkbara medel till att ge muntligt eftertryck. Du kommer att få ta itu med dessa detaljer mera ingående när du granskar ”Betoning efter innehållet”. Men några metoder anges här för att hjälpa dig att förvärva förmågan att läsa dina skriftställen effektivt.

⁸ Betoning med hjälp av rösten. Här inbegrips varje förändring av rösten, vare sig det är fråga om röstläget, hastigheten eller röststyrkan, som gör att de ord som bär tanken kommer att träda fram i förhållande till återstoden av satsen.

⁹ Pausering. Paus kan man göra antingen före eller efter huvudpunkten i skriftstället, eller både och. Om du gör en paus omedelbart innan du läser en huvudtanke, skapar du förväntan; om du gör det efteråt, fördjupar du intrycket.

¹⁰ Upprepning. En viss punkt kan betonas genom att du avbryter dig själv och på nytt läser ordet eller frasen. Denna metod måste användas med urskillning.

¹¹ Gester. Kroppsrörelser såväl som ansiktsuttryck kan ofta hjälpa till att understryka ett ord eller en fras.

¹² Tonläget. Den ton varmed man läser upp ord kan ibland inverka på betydelsen och skilja dem från varandra, men också här måste man bruka urskillning, i synnerhet när man kommer med sarkastiska framställningar.

13, 14. När den besökte läser en bibeltext, hur kan vi då understryka dess nyckelpunkter?

¹³ Skriftställen som den besökte läser. När den besökte läser ett skriftställe, kanske han betonar fel ord eller kanske inget alls. Vad kan du då göra? I allmänhet är det i så fall bäst att använda din tillämpning av texten för att understryka det som du önskar betona. Sedan läsningen är avslutad, kan du rikta den besöktes uppmärksamhet på dessa ord genom att upprepa dem eller ställa frågor.

¹⁴ Det finns ett annat sätt man kan använda, men det kräver försiktighet och takt. Du kan avbryta läsningen vid det lämpliga stället, be om ursäkt för att du gör det och så rikta uppmärksamheten på det ord eller den fras som du önskar understryka i det lästa. Om detta kan ske utan att den besökte görs förlägen eller tar anstöt, kan det vara effektivt, men det bör göras endast sällan.

**********

15—17. Varför är det viktigt att göra en klar tillämpning av skriftstället?

¹⁵ Att man läser upp ett skriftställe, även om det sker med eftertryck, är naturligtvis inte nog för att uppnå syftet med det. Det är sant att skriftstället i sig självt ibland kan tjäna som tillämpning av den tanke som du avser i din argumentering. Men för det mesta är det nödvändigt att om igen rikta uppmärksamheten på de ord i texten som bär tanken i fråga och så visa hur de passar med argumentet. Det är detta som rådblanketten avser med ”Skriftställen klart tillämpade”. Kom ihåg att genomsnittsmänniskan är obekant med Bibeln och inte kan tillägna sig din poäng genom att stället bara läses en gång. Att man på nytt understryker nyckelorden och tillämpar dem ger tankarna möjlighet att sjunka in i medvetandet.

¹⁶ Om du skall kunna tillämpa ett skriftställe, måste det vara lämpat efter din argumentering och måste i allmänhet också ha blivit rätt introducerat. När du så tänker på undervisningens konst, önskar du göra din tillämpning så enkel som möjligt.

¹⁷ Vidare måste du klart förstå skriftstället, och din tillämpning måste vara korrekt. Begrunda sammanhanget, de principer som kommer till uttryck eller de personer som framställningen gäller, när din användning av skriftstället kräver detta. Använd aldrig ett skriftställe på annat sätt än skribenten avsåg. Följ noga Sällskapets publikationer när det gäller tillämpningen.

18. Hur kan vi effektivt skilja ut de nyckelord som skall tillämpas?

¹⁸ Ord som skall tillämpas bör skiljas ut från de övriga. Före eller under tillämpningen av skriftstället bör nyckelorden vanligtvis framhävas på nytt. Detta för att du skall förvissa dig om att allt i texten som inte har att göra med din argumentering kommer att underordnas den del som stöder din framställning. Själva orden i skriftstället behöver inte upprepas för att åstadkomma detta, men det är i allmänhet på det sättet man går till väga. Men i vissa fall kan du på något annat sätt effektivt rikta dina åhörares uppmärksamhet på de särskilda tankar som du vill begrunda. Ett sätt att göra detta är helt enkelt att använda synonymer när du framställer din tankegång på nytt. Ett annat sätt är att ställa frågor. Om det är en framställning från dörr till dörr du håller, kan frågorna formuleras så att du får den besökte att komma fram med nyckeltankarna.

19—22. Vad bör man åstadkomma med hjälp av det som kallas ”poängen i introduktionen bör slås fast”?

¹⁹ Poängen i introduktionen bör slås fast. Detta betyder helt enkelt att man förvissar sig om att syftet med att skriftstället används blir klart förstått och uppfattat. Det kan hända att du av någon orsak inte funnit det nödvändigt eller önskvärt att göra en formell introduktion till skriftstället. Detta betyder inte att poängen i texten inte skulle behöva slås fast. Men i regel har du gjort åtminstone något för att förbereda din argumentering, innan du läser skriftstället. Nu måste du se till att fullfölja användningen av det och så att säga runda av din användning av texten.

²⁰ Dina åhörare och betydelsen av den poäng du vill ta fram i förhållande till framställningen i sin helhet får avgöra i vilken utsträckning du bör tillämpa skriftstället. Det är i allmänhet inte nog att bara dryfta texten. Du måste förbinda de tankar som framhävs i texten med ditt inledande argument. Du måste tydligt säga ifrån vari denna förbindelse består.

²¹ Ju enklare din tillämpning kan vara och ändå uppnå sitt syfte, desto bättre är det. Den bör vara fri från alla ovidkommande detaljer. Detta kan åstadkommas, om du minskar ditt argument till så få fakta som möjligt och sedan endast lägger till vad som behövs för att göra dem förståeliga. Om något lämnats obesvarat i introduktionen, måste svaret komma i tillämpningen.

²² När du hunnit så långt i övningsprogrammet för talare, är enkelhet och rakt på sak gående framställning det mål du bör sträva efter. När du uppnår det, kommer din läsning och tillämpning av skriftställen att återspegla förmågan hos en skicklig undervisare.