NÄR du talar eller högläser är det viktigt att du inte bara uttalar enskilda ord korrekt, utan också betonar nyckelord och tankebärande uttryck, så att tankarna kommer fram klart och tydligt.

Rätt betoning innebär mer än att bara ge ökat eftertryck åt några eller rentav många ord. De rätta orden måste betonas. Om du betonar fel ord, kan innebörden i det du säger bli oklar för åhörarna, och de kan börja tänka på annat. Även om stoffet är bra, blir det svårare att sporra åhörarna till handling om det framförs med felaktig betoning.

Ord och fraser kan betonas på flera sätt som ofta används i kombination: genom större röststyrka, mer intensitet eller känsla, långsamt och dröjande tal, pausering före eller efter ett uttalande (eller bådadera) och genom gester och ansiktsuttryck. Man kan också betona genom att sänka eller höja tonläget. Låt stoffet och omständigheterna avgöra vad som passar bäst.

När du skall avgöra vad som bör betonas, kan du tänka på följande: 1) Det är inte bara ordens förhållande till resten av meningen, utan också sammanhanget, som avgör vilka ord som bör betonas. 2) Betoning kan användas för att ange att en ny tanke börjar, oavsett om det är en huvudpunkt eller bara en ändring av tankegången. Betoning kan också markera avslutningen på ett resonemang. 3) En talare kan använda betoning för att visa vad han har för inställning i en viss fråga. 4) Betoning kan också användas för att framhäva huvudpunkterna i ett tal.

För att kunna använda betoning på dessa sätt måste en talare eller en högläsare klart förstå stoffet och uppriktigt önska att åhörarna skall få utbyte av det. Angående den undervisning som gavs på Esras tid sägs det i Nehemja 8:8: ”De fortsatte att läsa högt ur boken, ur den sanne Gudens lag, samtidigt som den noggrant förklarades, och man angav dess innebörd; och de fortsatte att göra det upplästa förståeligt.” Det är tydligt att de som läste och förklarade Guds lag vid det här tillfället insåg hur viktigt det var att hjälpa åhörarna att fatta innebörden i det som lästes, så att dessa kunde lägga det på minnet och tillämpa det.

Vad som kan orsaka problem. De flesta kan göra sig klart förstådda i dagligt tal, men när de läser en text som andra har skrivit, kan de ha svårt att avgöra vilka ord eller uttryck som bör betonas. Nyckeln ligger i att man klart förstår stoffet, och därför måste man studera det noga. Om du får i uppgift att högläsa vid ett församlingsmöte, bör du förbereda dig väl.

Somliga använder vad man skulle kunna kalla ”periodisk betoning” i stället för betoning efter innehållet. De betonar ord i ganska regelbundna intervaller, oavsett om betoningen är meningsfull eller inte. Andra betonar funktionsord, till exempel prepositioner och konjunktioner. När betoningen inte bidrar till att klargöra tankarna, blir den lätt ett störande manér.

I ett försök att betona brukar en del talare öka röststyrkan på ett sätt som kan få åhörarna att känna det som om han skällde på dem. Det ger naturligtvis inget bra resultat. Om betoningen inte är naturlig, kan talaren ge intryck av att vara nedlåtande mot åhörarna. Så mycket bättre det är att helt enkelt vädja till dem på grundval av kärlek och hjälpa dem att inse att det som sägs är både bibelenligt och resonligt!

Hur man kan göra framsteg. De som har problem med betoningen är ofta inte medvetna om det. Någon måste kanske göra dem uppmärksamma på det. Om du behöver göra framsteg på det här området, kan skoltillsyningsmannen hjälpa dig. Du kan också be någon annan duktig talare om hjälp. Be honom lyssna noga när du läser eller talar och ge förslag till förbättringar.

Rådgivaren föreslår kanske att du till att börja med skall öva på en artikel i Vakttornet. Han uppmanar dig nog att analysera enstaka meningar, så att du kan avgöra vilka ord eller fraser som bör betonas för att innebörden skall bli lättfattlig. Han påminner dig kanske om att särskilt uppmärksamma ord i kursiv stil. Kom ihåg att orden i en mening samarbetar. Oftast är det en grupp av ord som bör betonas och inte enstaka ord.

Som nästa steg i undervisningen kanske din rådgivare uppmanar dig att se närmare på sammanhanget. Vilken är den centrala tanke som utvecklas i hela paragrafen? Hur bör den påverka var du lägger betoningen i de enskilda meningarna? Titta på artikelrubriken och den underrubrik som texten står under. Hur bör de påverka vilka uttryck du skall betona? Allt detta måste du ta hänsyn till. Men var försiktig, så att du inte lägger starkt eftertryck vid för många ord.

Oavsett om du talar extemporerat eller läser en text högt, kanske rådgivaren också uppmanar dig att låta ändring i tankegången påverka betoningen. Du måste vara medveten om var tankegången slutar eller var i framställningen en viktig tanke övergår till en annan. Åhörarna kommer att uppskatta att du talar på ett sätt som gör dem uppmärksamma på sådana ställen. Det kan du göra genom att betona sådana ord och uttryck som för det första, därefter, slutligen, sammanfattningsvis och vi ser alltså.

Rådgivaren kommer också att uppmärksamma dig på tankar som du bör förbinda med särskild känsla. För att göra det kan du betona sådana ord som mycket, absolut, inte alls, otänkbart, viktigt och alltid. På så sätt kan du få åhörarna att känna för det du säger. Lektion 11, ”Värme och känsla”, innehåller mer om detta.

För att hjälpa dig att bli bättre på det här området kommer rådgivaren också att uppmana dig att tänka på huvudpunkterna. Det är viktigt att åhörarna minns dem. Mer om detta finner du i lektion 7, ”Huvudtankarna betonade”, i förbindelse med att läsa högt, och i lektion 37, ”Huvudpunkterna framhävda”, i förbindelse med att hålla tal.

Om du vill göra framsteg i tjänsten, bör du särskilt tänka på hur du läser bibelställen. Ta för vana att fråga dig: Varför läser jag den här texten? När man undervisar, räcker det inte alltid med att man uttalar orden rätt, inte ens att man läser med känsla. Om du besvarar en fråga eller redogör för en grundläggande sanning, bör du betona de ord eller uttryck i bibelstället som understöder det aktuella ämnet. Annars kan den du läser för gå miste om poängen.

Eftersom betoning innebär att ge större eftertryck åt vissa ord eller fraser, kan en oerfaren talare ha en tendens att ta i för hårt. Då kan det låta ungefär som när någon börjar lära sig spela ett musikinstrument. Men med mera övning blir de enskilda ”tonerna” en del av ”musiken” som klingar vackert och uttrycksfullt.

Sedan du har lärt dig några av grunderna, kan det vara nyttigt att lyssna på erfarna talare. Du märker snart hur mycket man kan uträtta genom att variera graden av betoning. Och du kommer att inse värdet av att betona på olika sätt för att få fram meningen i det som sägs. När du lär dig att använda rätt betoning, kommer du att kunna läsa och tala mycket bättre.

Nöj dig inte med att bara lära dig det allra nödvändigaste om betoning. För att kunna tala bra bör du arbeta vidare på detta, tills du behärskar konsten att betona och kan använda betoning på ett sätt som gör att det låter naturligt i andras öron.

EN DUKTIG högläsare ser mer än den enskilda meningen, till och med mer än det stycke den står i. När han läser, ger han akt på huvudtankarna i hela det stoff han skall framföra. Detta påverkar var han lägger betoningen.

Om man inte gör på det här sättet, blir det inga höjdpunkter i framställningen. Ingenting framstår tydligare än det övriga. När läsningen är klar, kanske det är svårt att komma ihåg några särskilda punkter.

Att man är noga med att betona huvudtankarna kan ofta göra mycket för att förbättra läsningen av en berättelse ur Bibeln. Det kan också göra läsningen av paragraferna vid ett bibelstudium i hem eller ett församlingsmöte mer givande. Och det är särskilt viktigt när ett tal skall läsas ord för ord från ett manus, något som bröder ibland gör vid våra sammankomster.

Hur du kan lära dig det. I skolan kanske du får i uppgift att läsa ett avsnitt ur Bibeln. Vad i texten bör du betona? Om stoffet innehåller någon central tanke eller bygger på en viktig händelse, bör du få fram den tydligt.

Oavsett om det avsnitt du läser är poesi eller prosa, en samling ordspråk eller en berättelse, kommer dina åhörare att ha nytta av att du läser det väl. (2 Tim. 3:16, 17) För att kunna göra det måste du tänka både på det avsnitt du skall läsa och på de åhörare du har.

Om du skall högläsa ur en publikation vid ett bibelstudium eller vid ett församlingsmöte, vilka är då huvudtankarna som du bör betona? Betrakta svaren på de tryckta frågorna som huvudtankarna. Betona också tankar som hör ihop med den underrubrik som texten står under.

Det är inte att rekommendera att du gör det till en vana att använda manuskript när du håller tal i församlingen. Men då och då utarbetas manuskript till vissa sammankomsttal, så att samma tankar läggs fram på samma sätt vid alla sammankomster. För att kunna betona huvudtankarna i ett sådant manuskript, måste talaren först analysera stoffet noggrant. Vilka är huvudpunkterna? Han bör kunna urskilja dem. Huvudpunkterna är inte helt enkelt tankar som han tycker är intressanta. De är nyckeltankarna som själva stoffet är uppbyggt kring. Ibland kan en huvudtanke vara uttryckt helt kort som inledning till en skildring eller en argumentering. Men oftast kommer ett kraftfullt uttalande efter det att de understödjande bevisen har lagts fram. När talaren har hittat dessa nyckelpunkter, bör han markera dem i sitt manus. Det brukar bara vara några få, troligtvis inte mer än fyra eller fem. Sedan bör han öva sig att läsa på ett sådant sätt att åhörarna lätt kan urskilja dem. Detta är talets höjdpunkter. Om stoffet framförs med rätt betoning, kommer åhörarna lättare ihåg dessa huvudtankar. Det bör vara talarens mål.

En talare kan använda olika metoder för att betona huvudpunkterna och hjälpa åhörarna att urskilja dem. Han kan visa större entusiasm, ändra tempot, lägga mer känsla i framförandet eller använda lämpliga gester, för att bara nämna några.