Upprepning för att ge eftertryck

I EFFEKTIV undervisning ingår upprepning eller repetition. När en viktig punkt nämns mer än en gång, är det troligare att åhörarna kommer ihåg den. Om samma tanke upprepas med lite annorlunda ord, kanske de också förstår den bättre.

Om åhörarna inte minns det du säger, kommer det inte att påverka deras tro och deras liv. Men punkter som du ger särskilt eftertryck åt kommer de förmodligen att fortsätta att tänka på.

Jehova, vår store Undervisare, ger oss ett exempel att följa när det gäller upprepning eller repetition. Han gav Israels nation de tio buden. Genom en ängel som språkrör lät han nationen få höra dessa bud vid berget Sinai. Längre fram gav han dem åt Mose i skriven form. (2 Mos. 20:1–17; 31:18; 5 Mos. 5:22) På Jehovas befallning upprepade Mose dessa bud för israeliterna innan de gick in i det utlovade landet, och med hjälp av helig ande skrev Mose ner buden, som vi finner i 5 Moseboken 5:6–21. Bland de bud som gavs åt israeliterna fanns kravet att de skulle älska och tjäna Jehova av hela sitt hjärta, av hela sin själ och av hela sin handlingskraft. Också det budet upprepades gång på gång. (5 Mos. 6:5; 10:12; 11:13; 30:6) Varför det? Därför att, som Jesus sade, det var ”det största och första budet”. (Matt. 22:34–38) Genom profeten Jeremia påminde Jehova folket i Juda mer än 20 gånger om hur viktigt det var att lyda honom i allt som han hade befallt dem. (Jer. 7:23; 11:4; 12:17; 19:15) Och genom Hesekiel framhöll Gud mer än 60 gånger att nationerna ”skall inse att jag är Jehova”. (Hes. 6:10; 38:23)

När vi läser om Jesu tjänst, kan vi också lägga märke till hur han upprepade viktiga tankar. Vi har de fyra evangelierna, och vart och ett av dem skildrar många viktiga händelser som också omtalas i ett eller flera av de andra evangelierna, men ur något annorlunda synvinklar. I sin egen undervisning behandlade Jesus samma grundläggande läropunkter vid mer än ett tillfälle, men på olika sätt. (Mark. 9:34–37; 10:35–45; Joh. 13:2–17) Och när Jesus var på Olivberget några dagar före sin död, upprepade han följande viktiga råd för att ge eftertryck åt det: ”Var ... ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” (Matt. 24:42; 25:13)

När du håller tal. När du håller tal från podiet, är ditt mål inte bara att ge upplysningar. Du vill att åhörarna skall förstå dem, komma ihåg dem och få nytta av dem. För att uppnå det målet måste du upprepa viktiga punkter.

Men om du upprepar huvudpunkterna för ofta, kan åhörarna tappa intresset. Välj noga ut vilka punkter som kräver särskilt eftertryck. Det är vanligtvis de huvudpunkter som talet bygger på, men det kan också vara andra tankar som är särskilt värdefulla för åhörarna.

När du skall upprepa huvudpunkterna, kan du först nämna dem i inledningen. Ge en kortfattad översikt över det du skall behandla genom att ställa frågor eller ta med några exempel som belyser problem som måste lösas. Du kan nämna hur många huvudpunkter det är och numrera dem. Utveckla sedan punkterna i tur och ordning i avhandlingen. Du kan ge extra eftertryck i avhandlingen genom att åter nämna den punkt du behandlat innan du går vidare till nästa. Eller du kan göra det genom att ta med ett exempel som visar hur det som huvudpunkten tagit upp bör tillämpas. Du kan ge ytterligare eftertryck åt huvudpunkterna i avslutningen genom att nämna dem igen, belysa dem genom att använda kontraster, besvara de frågor du ställde eller helt kort beskriva lösningen på de problem som du lade fram.

Förutom att göra det som nu nämnts iakttar en erfaren talare noga de enskilda individerna i åhörarskaran. Om någon tycker att det är svårt att förstå en viss tanke, märker talaren det. Om det är en viktig punkt, tar han upp den igen. Men det är inte säkert att det hjälper att använda samma ord en gång till. Undervisning innebär mer än så. Talaren måste vara flexibel. Han kanske måste improvisera och lägga till vissa saker i sitt tal. Att du lär dig att ta hänsyn till åhörarnas behov på det här sättet är i stor utsträckning avgörande för hur skicklig du skall bli som lärare.