Jehova — en uppsåtets Gud

”Sannerligen, alldeles som jag har tänkt, så skall det ske; och just det som jag har beslutat, det kommer att bli verklighet.” — JESAJA 14:24.

1, 2. Vad säger många om meningen med livet?

MÄNNISKOR överallt frågar sig: ”Vad är meningen med livet?” En västerländsk politisk ledare förklarade: ”Fler människor än någonsin tidigare frågar sig: ’Vilka är vi? Vad är vårt uppsåt?’” När en tidning intervjuade unga människor om vad som var livets mening, fick man följande typiska svar: ”Att göra det som ens hjärta har lust till.” ”Att varje ögonblick leva livet.” ”Att leva livets glada dagar.” ”Att få barn, att vara lycklig och sedan dö.” De flesta trodde att det här livet var allt. Ingen talade om något långsiktigt uppsåt eller någon långsiktig mening med livet på jorden.

² En lärd konfuciansk man sade: ”Den slutliga meningen med livet finns i vår vanliga mänskliga tillvaro.” Enligt detta skulle människor fortsätta att födas, kämpa i 70 eller 80 år och sedan dö och för evigt vara borta ur tillvaron. En evolutionistisk vetenskapsman sade: ”Vi kanske längtar efter ett ’högre’ svar — men det finns inget.” För dessa evolutionister är livet en kamp för överlevnad, med döden som gör slut på allt. Sådana filosofier ger en syn på livet som är utan hopp.

3, 4. Hur påverkar världsförhållandena det sätt varpå många betraktar livet?

³ Många tvivlar på att livet har någon mening, när de ser att människans tillvaro har varit så fylld med elände. I vår tid, när människan antas ha nått höjden av sina industriella och vetenskapliga bedrifter, är omkring en miljard människor runt om på jorden allvarligt sjuka eller undernärda. Varje år dör miljontals barn av sådana orsaker. Dessutom har det nu på 1900-talet dött fyra gånger fler människor i krig än vad som dött under de föregående fyra hundra åren tillsammans. Brottslighet, våld, drogmissbruk, familjesammanbrott, aids och andra sexuellt överförda sjukdomar — listan av negativa faktorer bara ökar. Världens ledare har inte några lösningar på dessa problem.

⁴ Med tanke på dessa förhållanden gav en person uttryck åt vad många tror: ”Det finns ingen mening med livet. Om allt detta onda händer, då betyder inte livet mycket.” Och en äldre man sade: ”I nästan hela mitt liv har jag frågat mig varför jag är här. Om det finns en mening med livet, så bryr jag mig inte längre om det.” Massor av människor vet inte varför Gud har tillåtit lidandet, och de bedrövliga världsförhållandena gör därför att de inte har något verkligt hopp för framtiden.

5. Varför gör världens religioner människor än mer förvirrade i fråga om vad som är livets mening?

⁵ Också de religiösa ledarna är splittrade och osäkra om livets mening. En före detta domprost i S:t Paulskatedralen i London sade: ”I hela mitt liv har jag kämpat för att finna meningen med livet. ... Jag har inte lyckats.” Visst lär många präster att vid döden går de goda till himlen och de onda till ett brinnande helvete för evigt. Men den uppfattningen lämnar ändå människan att fortsätta sin kvalfyllda bana här på jorden. Och om det var Guds uppsåt att låta människor leva i himlen, varför besparade han dem då inte allt detta lidande genom att redan från början skapa dem till himmelska varelser, precis som han skapade änglarna? Det är således mycket vanligt att man är förvirrad när det gäller meningen med livet på jorden eller att man vägrar att tro att det har någon mening.

Uppsåtets Gud

6, 7. Vad säger Bibeln oss om den universelle Suveränen?

⁶ Men den mest spridda boken i historien, den heliga Bibeln, talar om för oss att Jehova, universums Suverän, är en uppsåtets Gud. Den visar oss att han har ett långsiktigt, ja, faktiskt ett evigt uppsåt för människan på jorden. Och när Jehova ämnar göra något, kommer det helt visst att ske. Precis som regnet får säd att spira, säger Gud, ”så kommer mitt ord, som utgår ur min mun, att visa sig vara. Det kommer inte att vända tillbaka utan resultat till mig, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i, och det kommer att ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” (Jesaja 55:10, 11) Vad Jehova än säger att han skall utföra kommer ”att bli verklighet”. — Jesaja 14:24.

⁷ Vi människor kan helt och fullt lita på att den Allsmäktige kommer att hålla sina löften, eftersom Gud ”inte kan ljuga”. (Titus 1:2; Hebréerna 6:18) När han säger att han skall göra något, är hans ord en garanti för att det skall ske. Det är så gott som gjort. Han förklarar: ”Jag är den Gudomlige, och det finns ingen annan Gud, inte heller någon som är mig lik; den som från början omtalar utgången och från svunnen tid de ting som inte har blivit gjorda; den som säger: ’Mitt eget rådslut kommer att bestå, och allt som behagar mig kommer jag att göra.’ ... Jag har ju talat det; jag kommer också att låta det inträffa. Jag har utformat det, jag kommer också att göra det.” — Jesaja 46:9—11.

8. Kan de som uppriktigt vill lära känna Gud finna honom?

⁸ Jehova önskar inte heller att ”någon skall drabbas av förintelse, utan [han] önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) Därför vill han inte att någon skall vara okunnig om honom. En profet som hette Asarja sade: ”Om ni söker honom [Gud], kommer han att låta sig finnas av er, men om ni överger honom, kommer han att överge er.” (2 Krönikeboken 15:1, 2) De som uppriktigt vill lära känna Gud och hans uppsåt kan därför helt visst göra detta, om de anstränger sig att söka efter honom.

9, 10. a) Vad har tillhandahållits för dem som vill lära känna Gud? b) Vad sätter ett sökande i Guds ord oss i stånd att göra?

⁹ Men söka var? För dem som verkligen söker Gud har han tillhandahållit sitt ord, Bibeln. Med hjälp av sin heliga ande, samma verksamma kraft som Gud använde till att skapa universum, ledde han trogna män att skriva ner det som vi behövde få veta om hans uppsåt. Så här sade till exempel aposteln Petrus om Bibelns profetior: ”Aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” (2 Petrus 1:21) Aposteln Paulus förklarade på liknande sätt: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” — 2 Timoteus 3:16, 17; 1 Thessalonikerna 2:13.

¹⁰ Lägg märke till att Guds ord sätter oss i stånd att bli, inte delvis eller ofullständigt dugliga och rustade, utan ”fullt dugliga” och ”fullständigt rustade”. Genom Guds ord kan vi bli övertygade om vem Gud är, vad hans uppsåt är och vad han kräver av sina tjänare. Detta är vad man kan förvänta av en bok som har Gud till upphovsman. Och det är den enda källan som vi kan undersöka för att få exakt kunskap om Gud. (Ordspråken 2:1—5; Johannes 17:3) Genom att göra detta kommer vi inte längre att ”vara spädbarn, som kastas av och an liksom av vågor och förs hit och dit av varje lärdomsvind genom människors knep, genom slughet i att finna medel till förvillelse”. (Efesierna 4:13, 14) Psalmisten gav uttryck åt den rätta inställningen, när han skrev: ”Ditt [Guds] ord är en lampa för min fot och ett ljus för min stig.” — Psalm 119:105.

Uppenbarat undan för undan

11. Hur har Jehova uppenbarat sina uppsåt för mänskligheten?

¹¹ Redan från människosläktets allra första början uppenbarade Jehova sitt uppsåt med jorden och människorna på den. (1 Moseboken 1:26—30) Men när våra första föräldrar förkastade Guds suveränitet, hamnade mänskligheten i andligt mörker och död. (Romarna 5:12) Men Jehova visste att det skulle finnas sådana som skulle vilja tjäna honom. Därför har han under århundradenas gång undan för undan uppenbarat sitt uppsåt för sina trogna tjänare. Några av dem som han kommunicerade med var Enok (1 Moseboken 5:24; Judas, vers 14, 15), Noa (1 Moseboken 6:9, 13), Abraham (1 Moseboken 12:1—3) och Mose (2 Moseboken 31:18; 34:27, 28). Guds profet Amos skrev: ”Den suveräne Herren Jehova kommer inte att göra någonting, utan att han har uppenbarat sin förtroliga angelägenhet för sina tjänare profeterna.” — Amos 3:7; Daniel 2:27, 28.

12. Hur spred Jesus mer ljus över Guds uppsåt?

¹² När Guds Son, Jesus Kristus, omkring 4.000 år efter upproret i Eden var här på jorden, uppenbarades många fler detaljer om Jehovas uppsåt — i synnerhet sådant som gällde Guds uppsåt att upprätta ett himmelskt kungarike för att härska över jorden. (Daniel 2:44) Jesus gjorde detta kungarike till temat för sin undervisning. (Matteus 4:17; 6:10) Han och hans lärjungar lärde att Guds ursprungliga uppsåt med jorden och mänskligheten skulle fullbordas under detta kungarike. Jorden skulle förvandlas till ett paradis, befolkat av fullkomliga människor, vilka skulle leva för evigt. (Psalm 37:29; Matteus 5:5; Lukas 23:43; 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:4) Genom de underverk som Gud gett Jesus och hans lärjungar förmågan att utföra visade de också vad som skulle ske i den nya världen. — Matteus 10:1, 8; 15:30, 31; Johannes 11:25—44.

13. Vilken förändring ägde rum vid pingsten år 33 v.t., när det gäller Guds handlande med mänskligheten?

¹³ Vid pingsten år 33 v.t., 50 dagar efter Jesu uppståndelse, utgöts Guds ande över församlingen av Kristi efterföljare. Den ersatte det otrogna Israel som Jehovas förbundsfolk. (Matteus 21:43; 27:51; Apostlagärningarna 2:1—4) Utgjutandet av helig ande vid det tillfället vittnade om att Gud från och med då skulle uppenbara sanningarna om sina uppsåt genom detta nya organ. (Efesierna 3:10) Under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen bildades den organisatoriska ramen för den kristna församlingen. — 1 Korinthierna 12:27—31; Efesierna 4:11, 12.

14. Hur kan sanningssökare känna igen den sanna kristna församlingen?

¹⁴ Sanningssökare kan nu känna igen den sanna kristna församlingen genom att den konsekvent lägger i dagen Guds förnämsta egenskap, kärlek. (1 Johannes 4:8, 16) Ja, broderlig kärlek är verkligen ett identifierande kännetecken på sann kristendom. Jesus sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra alldeles som jag har älskat er.” (Johannes 13:35; 15:12) Och Jesus påminde sina åhörare: ”Ni är mina vänner om ni gör vad jag nu befaller er.” (Johannes 15:14) Guds sanna tjänare är således de som lever efter kärlekens lag. De talar inte bara om den, eftersom ”tron utan gärningar [är] död”. — Jakob 2:26.

Upplysning

15. Vad kan Guds tjänare vara övertygade om?

¹⁵ Jesus förutsade att allteftersom tiden gick skulle den sanna kristna församlingen få mer och mer upplysning om Guds uppsåt. Han lovade sina efterföljare: ”Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära er allting.” (Johannes 14:26) Jesus sade också: ”Se! jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:20) Upplysningen om sanningen om Gud och hans uppsåt ökar således bland Guds tjänare. Ja, ”de rättfärdigas stig är lik det klara ljuset som blir ljusare och ljusare tills det är full dag”. — Ordspråken 4:18.

16. Var befinner vi oss, när det gäller Guds uppsåt, enligt vad vår andliga upplysning visar oss?

¹⁶ Nu är det andliga ljuset klarare än någonsin tidigare, eftersom vi lever i den tid då många av Bibelns profetior uppfylls eller närmar sig sin uppfyllelse. Detta visar att vi lever i ”de sista dagarna” av denna onda tingens ordning. Detta är den tidsperiod som kallas ”avslutningen på tingens ordning”, och den skall följas av Guds nya värld. (2 Timoteus 3:1—5, 13; Matteus 24:3—13) Som det är förutsagt genom Daniel kommer Guds himmelska kungarike snart att ”krossa och göra slut på alla dessa kungariken [de som nu finns], och självt kommer det att bestå till obestämda tider”. — Daniel 2:44.

17, 18. Vilka storslagna profetior uppfylls nu?

¹⁷ Bland de profetior som nu uppfylls är den profetia som finns nedtecknad i vers 14 i Matteus’ 24:e kapitel, där Jesus sade: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Miljontals Jehovas vittnen utför nu det arbetet med att predika om kungariket utöver hela jorden. Och årligen ansluter sig hundratusentals människor till dem. Detta är i enlighet med profetian i Jesaja 2:2, 3, där det sägs att ”i dagarnas slutskede” för den här onda världen skulle människor ur många nationer komma till Jehovas sanna tillbedjan, och han skulle undervisa dem ”om sina vägar”, och de skulle ”vandra på hans stigar”.

¹⁸ Dessa nya strömmar nu till Jehovas tillbedjan ”alldeles som ett moln”, som det förutsägs i Jesaja, kapitel 60, vers 8. Vers 22 tillägger: ”Den lille, han kommer att bli till tusen, och den ringe till en mäktig nation. Jag själv, Jehova, kommer att påskynda det i dess egen tid.” Vittnesbörden visar att den tiden är just nu. Och de nya kan vara övertygade om att de har kommit i kontakt med den sanna kristna församlingen, när de ansluter sig till Jehovas vittnen.

19. Varför säger vi att de nya som ansluter sig till Jehovas vittnen kommer till den sanna kristna församlingen?

¹⁹ Varför kan vi vara så säkra på det? Jo, därför att dessa nya har, tillsammans med de miljoner som redan finns inom Jehovas organisation, överlämnat sitt liv åt Gud och gör nu hans vilja. Detta inbegriper att leva i enlighet med den gudaktiga kärlekens lag. Som ett bevis för detta har dessa kristna smitt ”sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar”. Och de lär sig inte ”mer ... att föra krig”. (Jesaja 2:4) Eftersom Jehovas vittnen tillämpar kärlek, har de alla runt om på jorden gjort just detta. Detta betyder att de aldrig kan ta upp krigsvapen mot varandra eller mot någon annan. De är därigenom unika — annorlunda i förhållande till världens religioner. (Johannes 13:34, 35; 1 Johannes 3:10—12, 15) De blir inte inblandade i splittrande nationalism, eftersom de utgör ett världsomfattande brödraskap fast förenat genom kärleken, som är ”ett fullkomligt föreningsband”. — Kolosserna 3:14; Matteus 23:8; 1 Johannes 4:20, 21.

De flesta väljer att inte veta

20, 21. Varför befinner sig det stora flertalet av mänskligheten i andligt mörker? (2 Korinthierna 4:4; 1 Johannes 5:19)

²⁰ Samtidigt som det andliga ljuset bland Guds tjänare lyser allt klarare, sjunker resten av jordens befolkning ner i allt större andligt mörker. De känner inte Jehova och inte heller hans uppsåt. Guds profet beskrev den här tiden, när han sade: ”Se! verkligt mörker kommer att övertäcka jorden och tjockt dunkel folkgrupperna.” (Jesaja 60:2) Orsaken till att det är så är att människor saknar uppriktigt intresse av att lära känna Gud, och de visar inte heller någon önskan att försöka behaga honom. Jesus sade: ”Och detta är grundvalen för domen: att ljuset har kommit i världen men människorna har älskat mörkret mer än ljuset, för deras gärningar var onda. Den som bedriver usla ting, han hatar nämligen ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.” — Johannes 3:19, 20.

²¹ Sådana personer är inte uppriktigt intresserade av att få reda på Guds vilja. Deras liv kretsar i stället kring att göra sin egen vilja. Men genom att ignorera Guds vilja försätter de sig i en farlig situation, eftersom hans ord förklarar: ”Den som vänder bort sitt öra från att höra lagen — till och med hans bön är något avskyvärt.” (Ordspråken 28:9) De kommer att få ta konsekvenserna av den kurs de har valt. Aposteln Paulus skrev: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” — Galaterna 6:7.

22. Vad gör nu stora skaror av människor som önskar lära känna Gud?

²² Men det finns massor av människor som verkligen vill lära känna Guds vilja och som uppriktigt söker honom och dras till honom. ”Närma er Gud, så skall han närma sig er”, heter det i Jakob 4:8. Det var om sådana personer som Jesus sade: ”Den som gör vad sant är, han kommer till ljuset, för att hans gärningar skall göras uppenbara såsom sådana som har utförts i harmoni med Gud.” (Johannes 3:21) Och vilken underbar framtid har inte Gud bestämt för dem som kommer till ljuset! I vår följande artikel skall vi behandla dessa spännande framtidsutsikter.

Lita på att Jehova kommer att fullborda sitt uppsåt

”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” — PSALM 37:29.

1. Vad är Jehovas uppsåt med människan och jorden?

NÄR Jehova skapade våra första föräldrar, Adam och Eva, skapade han dem fullkomliga, och han skapade dem också så att de skulle kunna leva för evigt här på jorden — om de lydde hans lagar. (1 Moseboken 1:26, 27; 2:17) Gud satte dem också i en paradisisk omgivning. (1 Moseboken 2:8, 9) Jehova sade till dem: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er.” (1 Moseboken 1:28) Deras avkomlingar skulle således till slut komma att sprida sig utöver hela jorden, och den här planeten skulle bli ett paradis fyllt med ett fullkomligt och lyckligt människosläkte. Människosläktet fick verkligen en fin start! ”Gud [såg] på allt som han hade gjort, och se! det var mycket gott.” — 1 Moseboken 1:31.

2. Vilka frågor väcker mänsklighetens förhållanden?

² Men de förhållanden som under tusentals år har rått bland människorna har ingen likhet med Guds ursprungliga uppsåt. Människan är långt avlägsnad från fullkomligheten, och hon är långt ifrån lycklig. De svåra världsförhållandena har, precis som det var profeterat, försämrats dramatiskt i vår tid. (2 Timoteus 3:1—5, 13) Hur kan vi då vara säkra på att Guds uppsåt med människan kommer att förverkligas i en nära framtid? Kommer dessa svåra förhållanden att fortsätta under lång tid framöver?

Vad var det som gick på tok?

3. Varför gjorde Jehova inte omedelbart slut på människans uppror?

³ De som har exakt kunskap i Guds inspirerade ord vet varför Jehova har tillåtit dessa usla förhållanden på jorden. De vet också vad han kommer att göra åt dem. Genom Bibelns berättelse har de fått reda på att våra första föräldrar missbrukade valfrihetens underbara gåva, som Gud hade gett människan. (Jämför 1 Petrus 2:16.) Våra första föräldrar handlade orätt genom att välja en kurs av oberoende från Gud. (1 Moseboken, kapitel 2 och 3) Deras uppror väckte frågor av största betydelse, till exempel: Har den universelle Suveränen rätten att styra över människorna? Är hans styre det bästa för dem? Kan mänskligt styre lyckas utan Guds tillsyn? Det bästa sättet att besvara dessa frågor var att låta århundraden av mänskligt styre passera. Resultatet skulle utom allt tvivel komma att visa om människan kunde få framgång utan sin Skapare.

4, 5. a) Vad har resultatet blivit av att människan har förkastat Guds styre? b) Vad har under tidens gång bevisats utom allt tvivel?

⁴ När Adam och Eva lämnade Gud, uppehöll han inte längre deras fullkomlighet. Utan hans stöd försämrades de. Resultatet blev ofullkomlighet, åldrande och till sist döden. Genom arvslagarna vidarebefordrade våra första föräldrar dessa negativa egenskaper till alla sina avkomlingar, oss själva inbegripna. (Romarna 5:12) Och vad har då resultatet av tusentals år av mänskligt styre blivit? Det har blivit katastrofalt, precis som det sanningsenligt heter i Predikaren 8:9: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.”

⁵ Det har under tidens gång utom allt tvivel blivit bevisat att människan inte kan styra sina angelägenheter framgångsrikt oberoende av sin Skapare. Den inspirerade bibelskribenten Jeremia förklarade: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” — Jeremia 10:23; 5 Moseboken 32:4, 5; Predikaren 7:29.

Guds uppsåt har inte förändrats

6, 7. a) Har tusentals år av historia förändrat Jehovas uppsåt? b) Vad är inbegripet i Jehovas uppsåt?

⁶ Har de tusentals åren av människans historia — som varit så fylld av ondska och lidande — förändrat Guds uppsåt? Hans ord förklarar: ”Detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, Han, den sanne Guden, jordens Formare och den som har gjort den, Han, den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos.” (Jesaja 45:18) Gud formade således jorden till att bebos av människor, och detta är fortfarande hans uppsåt.

⁷ Jehova skapade inte bara jorden till att vara bebodd, utan det var också hans uppsåt att den skulle bli ett paradis, som ett fullkomligt och lyckligt folk skulle få njuta av. Det är därför som Bibeln har förutsagt att det skall bli ”en ny jord”, ett nytt mänskligt samhälle, i vilket ”rättfärdighet” skall ”bo”. (2 Petrus 3:13) Och i Uppenbarelseboken 21:4 heter det om Guds nya värld: ”Han [Gud] skall torka bort varje tår från deras [människornas] ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer.” Det var därför som Jesus kunde tala om den kommande nya världen på jorden som ”paradiset”. — Lukas 23:43.

8. Varför kan vi vara övertygade om att Jehova kommer att fullgöra sitt uppsåt?

⁸ Eftersom Jehova är universums allsmäktige och allvise Skapare, kan ingen hindra hans uppsåt. ”Härars Jehova har svurit och sagt: ’Sannerligen, alldeles som jag har tänkt, så skall det ske; och just det som jag har beslutat, det kommer att bli verklighet.’” (Jesaja 14:24) När Gud säger att han skall göra den här jorden till ett paradis, befolkat av fullkomliga människor, kommer detta därför att ske. Jesus sade: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matteus 5:5; jämför Psalm 37:29.) Vi kan lita på uppfyllelsen av det löftet. Vi kan faktiskt satsa vårt liv på det.

De litade på Jehova

9. Vad gjorde Abraham, vilket visade att han förtröstade på Jehova?

⁹ Historien igenom har faktiskt många gudfruktiga människor satsat sitt liv på Guds uppsåt med jorden, eftersom de har varit övertygade om att han skulle fullborda det. Även om deras kunskap kan ha varit begränsad, har de litat på Gud och byggt sitt liv på att göra hans vilja. Vi har till exempel Abraham, som levde omkring 2.000 år innan Jesus vandrade här på jorden och långt innan Bibeln började skrivas. Han litade på att Jehova skulle infria sina löften. Abraham fick antagligen höra om Skaparen av sin trogne förfader Sem, som hade blivit undervisad av Noa. När Gud sade till Abraham att flytta från kaldéernas blomstrande Ur till det obekanta och farliga landet Kanaan, gjorde denne patriark alltså detta, eftersom han visste att han kunde lita på Jehova. (Hebréerna 11:8) Med tiden sade Jehova till honom: ”Jag kommer att göra dig till en stor nation.” — 1 Moseboken 12:2.

10, 11. Varför var Abraham villig att offra Isak, sin enfödde son?

¹⁰ Vad hände efter det att Isak hade fötts åt Abraham? Jehova visade att det var genom Isak som hans avkomlingar skulle utvecklas till en stor nation. (1 Moseboken 21:12) Det måste därför ha verkat som en motsägelse, när Jehova för att pröva Abrahams tro uppmanade honom att offra sin son Isak. (1 Moseboken 22:2) Men med full förtröstan på Jehova vidtog Abraham åtgärder för att lyda, och han tog faktiskt upp sin kniv för att slakta Isak. I sista ögonblicket sände Gud en ängel för att hindra Abraham. — 1 Moseboken 22:9—14.

¹¹ Varför var Abraham så lydig? Det visar Hebréerna 11:17—19: ”Genom tro så gott som offrade Abraham Isak, då han blev prövad, ja den man som med glädje hade tagit emot löftena försökte offra sin enfödde, fastän det hade sagts honom: ’Det som skall kallas ”din säd” skall komma genom Isak.’ Men han räknade med att Gud till och med kunde uppväcka honom från de döda; och därifrån fick han också igen honom på ett bildligt sätt.” Och i Romarna 4:20, 21 heter det: ”På grund av Guds löfte sviktade han [Abraham] inte av brist på tro, utan han ... var fullt övertygad om att vad han [Gud] hade lovat var han också i stånd att utföra.”

12. Hur blev Abraham belönad för sin tro?

¹² Abraham blev belönad för sin tro inte bara genom att Isak skonades och en ”stor nation” kom genom honom, utan också på annat sätt. Så här sade Gud till Abraham: ”Genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig tack vare detta att du har lyssnat till min röst.” (1 Moseboken 22:18) Hur då? Kungen i Guds himmelska kungarike skulle komma genom Abrahams släktlinje. Det kungariket skulle utplåna den här onda världen under Satan. (Daniel 2:44; Romarna 16:20; Uppenbarelseboken 19:11—21) På en renad jord under Guds kungarikes styre skulle sedan paradiset komma att utvecklas utöver hela jorden, och människor ur ”alla nationer”, som gjorde Guds vilja, skulle få åtnjuta fullkomlig hälsa och liv för evigt. (1 Johannes 2:15—17) Och även om Abraham endast hade begränsad kunskap om Guds kungarike, litade han på Gud och såg fram emot att Guds kungarike skulle upprättas. — Hebréerna 11:10.

13, 14. Varför litade Job på Gud?

¹³ Flera hundra år senare — under 1600-talet och 1500-talet f.v.t. — levde Job i det som nu är Arabien. Också han levde innan Bibeln började skrivas. Job ”visade sig vara klanderfri och rättrådig, och han fruktade Gud och vek av från det onda”. (Job 1:1) När Satan vållade Job en vämjelig och plågsam sjukdom, yttrade denne trogne man inte ”ett enda syndigt ord” under sin prövning. (Job 2:10, The New English Bible) Job litade på Gud. Och även om han inte kände till detaljerna om varför han fick lida så mycket, satsade han sitt liv på Gud och hans löften.

¹⁴ Job visste att även om han dog, kunde Gud någon gång komma att återföra honom till liv genom en uppståndelse. Han antydde detta hopp, när han sade till Jehova Gud: ”O att du ville gömma mig i Sheol [graven], ... att du ville sätta en tidsgräns för mig och komma ihåg mig! Om en kraftfull man dör, kan han då leva igen? ... Du kommer att ropa, och jag själv kommer att svara dig.” (Job 14:13—15) Trots sin vånda visade Job sin tro på Jehovas suveränitet, när han sade: ”Till dess jag utandas kommer jag inte att låta min ostrafflighet vika ifrån mig!” — Job 27:5.

15. Hur gav David uttryck åt att han var övertygad om Jehovas uppsåt?

¹⁵ Omkring sex hundra år efter Job och omkring tusen år innan Jesus kom till jorden gav David uttryck åt sin övertygelse om att det skulle komma en ny värld. Så här skrev han i psalmerna: ”De som hoppas på Jehova, de kommer att besitta jorden. Och bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer. ... Men de saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid. Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” På grund av sitt orubbliga hopp uppmanade David: ”Förtrösta på Jehova. ... Ha också din rika förnöjelse i Jehova, och han kommer att ge dig de ting ditt hjärta begär.” — Psalm 37:3, 4, 9—11, 29.

16. Vilket hopp hade ett ”stort moln av vittnen”?

¹⁶ Trogna män och kvinnor har under århundradenas gång haft samma hopp om evigt liv på jorden. De har faktiskt utgjort ett ”stort moln av vittnen”, som bokstavligt talat riskerat livet för Jehovas löften. Många av dessa forntida Jehovas vittnen blev torterade och dödade på grund av sin tro, ”för att de skulle kunna vinna en bättre uppståndelse”. Hur då? Jo, i den nya världen kommer Gud att belöna dem med en bättre uppståndelse och utsikten till evigt liv. — Johannes 5:28, 29; Hebréerna 11:35; 12:1.

Kristna vittnen förtröstar på Gud

17. Hur fast förtröstade de kristna under det första århundradet på Jehova?

¹⁷ Under det första århundradet v.t. uppenbarade Jehova fler detaljer om sitt kungarike och dess styre över jorden för den nyligen bildade kristna församlingen. Hans ande inspirerade till exempel aposteln Johannes att skriva att antalet av dem som skulle vara förenade med Jesus Kristus i himlarnas kungarike skulle vara 144.000. Dessa skulle vara trogna Guds tjänare, som hade ”köpts från människorna”. (Uppenbarelseboken 7:4; 14:1—4) De skulle härska ”som kungar” över jorden tillsammans med Kristus i himlen. (Uppenbarelseboken 20:4—6) Dessa kristna under det första århundradet litade så fullt och fast på att Jehova skulle fullborda sitt uppsåt med det himmelska kungariket och dess jordiska domän att de var villiga att dö för sin tro. Många av dem gjorde just det.

18. Hur efterliknar Jehovas vittnen i våra dagar sina motsvarigheter i det flydda?

¹⁸ I våra dagar har närmare fem miljoner Jehovas vittnen samma förtröstan på Gud som deras motsvarigheter hade, vilka levde flera hundra år före dem. Dessa nutida vittnen har också satsat sitt liv på Guds löften. De har överlämnat sitt liv åt honom, och de har den fullständiga Bibeln till att stärka sin tro med. (2 Timoteus 3:14—17) Dessa nutida Jehovas vittnen efterliknar Jesu efterföljare under det första århundradet, vilka förklarade att de skulle ”lyda Gud såsom härskare mer än människor”. (Apostlagärningarna 5:29) Många av de kristna vittnena under det här århundradet har blivit grymt förföljda, och somliga har även blivit dödade för sin tro. Andra har dött av sjukdomar, olyckshändelser eller ålderdom. Men likt trogna vittnen i det flydda förtröstade de också på Gud, eftersom de visste att han genom uppståndelsen skulle återföra dem till liv i sin nya värld. — Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15; Uppenbarelseboken 20:12, 13.

19, 20. Vad inser vi om Bibelns profetior för vår tid?

¹⁹ Jehovas vittnen inser att det för länge sedan var förutsagt i Bibelns profetior att de skulle bli förda ut ur alla nationerna in i ett världsomfattande brödraskap. (Jesaja 2:2—4; Uppenbarelseboken 7:4, 9—17) Och Jehova låter dem utföra ett världsomfattande predikoverk för att församla ännu fler människor med ärligt hjärta in i hans ynnest och beskydd. (Ordspråken 18:10; Matteus 24:14; Romarna 10:13) Alla dessa sätter sin fulla förtröstan till Jehova, eftersom de vet att han snart kommer att införa sin underbara nya värld. — Jämför 1 Korinthierna 15:58; Hebréerna 6:10.

²⁰ Bibelns profetior visar att Satans värld nu i närmare 80 år har befunnit sig i sina sista dagar — alltsedan nyckelåret 1914. Den här världen närmar sig nu sitt slut. (Romarna 16:20; 2 Korinthierna 4:4; 2 Timoteus 3:1—5) Jehovas vittnen fattar därför mod, eftersom de inser att Guds kungarike snart kommer att fullständigt överta kontrollen över jordens alla angelägenheter. Genom att föra hela den nuvarande onda världen till ett slut och införa sin rättfärdiga nya värld kommer Gud att fullständigt utplåna de usla förhållanden som har rått på jorden under så många århundraden. — Ordspråken 2:21, 22.

21. Varför kan vi glädja oss trots de nuvarande problemen?

²¹ Därefter kommer Gud evigheten igenom att visa sin stora omsorg om oss genom att låta så stora välsignelser strömma ner över oss att de vida kommer att uppväga den skada vi kan ha lidit i det flydda. I den nya världen kommer vi att få uppleva så många goda ting att minnet av våra tidigare problem kommer att förblekna. Det är verkligen tröstande att veta att Jehova då kommer att öppna sin hand och mätta ”allt levandes önskan”. — Psalm 145:16; Jesaja 65:17, 18.

22. Varför bör vi sätta vår förtröstan till Jehova?

²² I den nya världen kommer det trogna människosläktet att få se uppfyllelsen av Romarna 8:21: ”Skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet.” De kommer också att få se uppfyllelsen av den bön som Jesus lärde sina efterföljare: ”Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:10) Sätt därför helt och fullt din förtröstan till Jehova, eftersom hans osvikliga löfte är: ”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” — Psalm 37:29.