Vad är Guds uppsåt?
MÅNGA som tvivlar på att det finns en allsmäktig och kärleksfull Gud säger: Om det finns en Gud, varför har han då tillåtit så mycket ondska och lidande historien igenom? Varför tillåter han de bedrövliga förhållanden som vi ser omkring oss i våra dagar? Varför gör han ingenting för att sätta stopp för krig, brottslighet, orättvisor, fattigdom och andra stora problem som ökar i oroväckande takt i så många av jordens länder?
Somliga menar att Gud skapade universum, satte människor på planeten jorden och sedan lämnade dem att sköta sig själva. Enligt den uppfattningen kan man inte ge Gud skulden för de problem och svårigheter som människor åsamkar sig själva på grund av girighet eller vanstyre.
Många tar emellertid avstånd från denna teori. Professor Conyers Herring, som tror på Gud, säger till exempel: ”Jag ogillar tanken på en Gud som för länge sedan satte det stora urverket i rörelse och sedan dess har suttit med armarna i kors och tittat på, medan människorna kämpar med sina problem. En orsak till detta är att min erfarenhet som vetenskapsman inte ger mig något skäl att tro att det finns någon ’urverksmodell’ av universum som är den slutgiltigt rätta. Våra vetenskapliga teorier ... kommer alltid att kunna förbättras och förfinas, men jag är övertygad om att de alltid kommer att vara behäftade med brister. Enligt min mening är det förståndigare att tro på den levande kraft som gör denna förbättring möjlig.”
Gud har ett uppsåt
Guds ursprungliga uppsåt var att planeten jorden skulle vara bebodd av rättfärdiga, fullkomliga människor. Profeten Jesaja skrev: ”Detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, Han, den sanne Guden, jordens Formare och den som har gjort den, Han, den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos.” — Jesaja 45:18.
I stället för att befolka jorden genom en direkt skapelse av enskilda individer hade Gud för avsikt att uppfylla jorden genom att låta det första människoparet få avkomma. När Adam och Eva gjorde uppror mot Gud, förändrade inte detta hans ursprungliga uppsåt, men det ledde till att vissa detaljer måste justeras för att hans uppsåt beträffande människorna och jorden skulle fullbordas.
Under de första cirka 6.000 åren av den här perioden har Gud tillåtit människan att leva och verka oberoende av hans direkta vägledning. Det var vad våra första föräldrar valde att göra av egen fri vilja. (1 Moseboken 3:17–19; 5 Moseboken 32:4, 5) Att Gud tillät detta oberoende och det mänskliga styre som blev följden skulle komma att avslöja människans oförmåga att styra sina egna steg och att styra sina medmänniskor på ett framgångsrikt sätt.
Jehova visste naturligtvis redan från början hur det skulle gå. Han inspirerade också Bibelns skribenter att uttrycka det i ord. Profeten Jeremia skrev till exempel: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” — Jeremia 10:23.
Den vise kung Salomo skrev likaså beträffande de ödesdigra konsekvenserna av att människor försöker få makt över andra människor, som fallet har varit under århundradenas lopp: ”Allt detta har jag sett, och jag inriktade mitt hjärta på varje arbete som har utförts under solen, under den tid då människa har haft makt över människa till hennes skada.” — Predikaren 8:9.
Den allsmäktige Guden har emellertid ingalunda ”suttit med armarna i kors och tittat på, medan människorna kämpar med sina problem”. Det är av goda skäl som han har låtit dessa årtusenden gå utan att direkt ingripa i de flesta människors liv.
Guds agerande har tjänat ett gott syfte
De gångna 6.000 åren av människans historia kan tyckas vara en lång tid i jämförelse med vår medellivslängd på mindre än hundra år. Men enligt Guds tidtabell och hans syn på tiden är dessa sex tusen år som sex dagar — mindre än en vecka! Aposteln Petrus förklarade: ”Låt inte detta ena undgå er uppmärksamhet, ni älskade, att en dag för Jehova är såsom tusen år och tusen år såsom en dag.” — 2 Petrus 3:8.
Petrus tillbakavisar sedan alla eventuella anklagelser om försumlighet eller senfärdighet från Guds sida genom att tillägga: ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” — 2 Petrus 3:9.
När den fastställda tiden har löpt ut, kommer Skaparen därför att göra slut på vanskötseln av vår vackra planet. Människan kommer då att ha fått gott om tid på sig att visa sin oförmåga att styra och att göra slut på krig, våld, fattigdom, sjukdom och andra orsaker till lidande. Detta kommer att bli en erfarenhetsmässig bekräftelse på det som Gud tillkännagav för människorna redan från början — att de måste följa hans vägledning för att få framgång och lycka. — 1 Moseboken 2:15–17.
Enligt bibliska profetior som gått i uppfyllelse i vår tid lever vi nu i den avslutande delen av ”de sista dagarna” av denna ogudaktiga tingens ordning. (2 Timoteus 3:1–5, 13; Matteus 24:3–14) Guds fördragsamhet med oberoende mänskligt styre och med ondska och lidande närmar sig sitt slut. (Daniel 2:44) Snart kommer den största vedermöda som världen någonsin har bevittnat att komma över mänskligheten och kulminera i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Detta av Gud ledda krig kommer inte att förstöra Guds skaparverk, jorden, utan kommer tvärtom att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Uppenbarelseboken 11:18.
Guds tusenåriga rike
Det kommer att finnas miljontals överlevande när Harmageddon har dragit fram över jorden. (Uppenbarelseboken 7:9–14) Profetian i Ordspråken 2:21, 22 kommer då att ha gått i uppfyllelse: ”Det är de rättrådiga som kommer att bo på jorden, och det är de klanderfria som kommer att lämnas kvar på den. Vad de ondskefulla angår, kommer de att avskäras från själva jorden; och vad de förrädiska beträffar, kommer de att ryckas bort från den.”
Guds uppsåt är att en speciell period om tusen år skall följa efter Harmageddonstriden. (Uppenbarelseboken 20:1–3) Då kommer Guds Son, Kristus Jesus, att härska som kung i Guds himmelska rike. (Matteus 6:10) Under Guds kungarikes glädjefyllda styre kommer oräkneliga miljoner att uppväckas från de döda och få bo på jorden tillsammans med de miljontals människor som överlevt Harmageddon. (Apostlagärningarna 24:15) Mänskligheten kommer att återföras till fullkomlighet, och så småningom — vid slutet av Kristi tusenåriga styre — kommer jorden att vara uppfylld av fullkomliga män och kvinnor, avkomlingar av Adam och Eva. Guds uppsåt kommer då att ha fullbordats på ett storslaget och framgångsrikt sätt.
Bibelns löfte lyder: ”[Gud] skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit. Och han som satt på tronen sade: ’Se! Jag gör allting nytt.’” (Uppenbarelseboken 21:4, 5) Ja, Guds uppsåt kommer osvikligen att gå i uppfyllelse inom en mycket nära framtid. — Jesaja 14:24, 27.
[Bild på sidan 5]
I Guds nya värld kommer människor att kunna leva för evigt i lycka