En förvaltning för att förverkliga Guds avsikter

Gud ”utför allt enligt vad hans vilja tillråder”. (EFESIERNA 1:11)

1. Varför kommer Jehovas vittnen att samlas den 12 april 2006?

ONSDAGSKVÄLLEN den 12 april 2006 kommer ungefär 16 miljoner människor att samlas för att fira Herrens kvällsmåltid. I varje möteslokal kommer det att finnas ett bord med osyrat bröd, som representerar Kristi kropp, och rött vin, som symboliserar hans utgjutna blod. Mot slutet av ett tal som förklarar innebörden i högtidlighållandet av Jesu död kommer dessa symboler – först brödet och sedan vinet – att bjudas runt bland alla som är närvarande. I några få av Jehovas vittnens församlingar kommer en eller ett par av de närvarande att ta del av brödet och vinet. Men i de flesta fall kommer ingen att göra det. Varför är det bara ett fåtal kristna, de som har hoppet att få leva i himlen, som tar del, medan flertalet, som hoppas få leva för evigt på jorden, inte gör det?

2, 3. a) Hur skapade Jehova allt i enlighet med sina avsikter? b) För vilket syfte skapade Jehova jorden och människorna?

² Jehova är en Gud som förverkligar sina avsikter. Han ”utför allt enligt vad hans vilja tillråder”. (Efesierna 1:11) Först skapade han sin enfödde Son. (Johannes 1:1, 14; Uppenbarelseboken 3:14) Sedan skapade han genom denne Son en familj av andesöner och slutligen det fysiska universum, bland annat jorden och människorna. (Job 38:4, 7; Psalm 103:19–21; Johannes 1:2, 3; Kolosserna 1:15, 16)

³ Jehova skapade inte jorden som en plats där han prövar människor för att kunna utöka sin familj av andesöner i himlen, något som många av kristenhetens kyrkor lär. Han skapade den med en bestämd avsikt, nämligen ”till att vara bebodd”. (Jesaja 45:18) Han skapade jorden för människan och människan för jorden. (Psalm 115:16) Hela jorden skulle bli ett paradis, fyllt av rättfärdiga människor som skulle bruka den och ta vård om den. Utsikten att till sist få komma till himlen framhölls aldrig för det första människoparet. (1 Moseboken 1:26–28; 2:7, 8, 15)

Jehovas avsikter ifrågasätts

4. Hur ifrågasattes Jehovas sätt att utöva suveränitet i början av mänsklighetens historia?

⁴ En av Guds andesöner gjorde uppror och började motarbeta Guds avsikter genom att missbruka hans gåva, den fria viljan. Satan störde den frid som alla som av kärlek underordnar sig Jehovas suveränitet har. Han ledde in det första människoparet på en väg av oberoende av Gud. (1 Moseboken 3:1–6) Han ifrågasatte inte Jehovas kraft, utan hans sätt att utöva suveränitet och därmed hans rätt att styra. På så sätt väcktes här på jorden den grundläggande frågan om Jehovas suveränitet alldeles i början av mänsklighetens historia.

5. Vilken underordnad stridsfråga väcktes, och vilka omfattades av den?

⁵ Nära besläktad med denna grundläggande stridsfråga om den universella suveräniteten är en underordnad stridsfråga som Satan väckte på Jobs tid. Satan ifrågasatte motivet till att Jehovas skapelser underordnar sig honom och tjänar honom. Satan menade att de gjorde detta av själviska orsaker och att de skulle vända sig emot Gud, om de prövades. (Job 1:7–11; 2:4, 5) Den här stridsfrågan väcktes med avseende på Jehovas jordiska tjänare, men utmaningen omfattade också hans andesöner, ja, till och med hans enfödde Son.

6. Hur visade sig Jehova trogen mot sina avsikter och sitt namn?

⁶ Jehova är trogen mot sina avsikter och mot innebörden i sitt namn, och därför gjorde han sig till en profet och en räddare.a Han sade till Satan: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa huvudet på dig, och du skall krossa hälen på honom.” (1 Moseboken 3:15) ”Kvinnan” är den himmelska delen av Jehovas organisation. Genom hennes avkomma skulle Jehova bemöta Satans utmaning och ge Adams avkomlingar hopp om befrielse och liv. (Romarna 5:21; Galaterna 4:26, 31)

Hans ”viljas heliga hemlighet”

7. Vilken avsikt uppenbarade Jehova genom aposteln Paulus?

⁷ I sitt brev till de kristna i Efesos förklarar aposteln Paulus på ett enastående sätt hur Jehova förvaltar saker och ting för att förverkliga sina avsikter. Paulus skrev: ”Han gjorde sin viljas heliga hemlighet känd för oss. Den är i överensstämmelse med det som han har beslutat, det som han själv har föresatt sig med avseende på en förvaltning vid de fastställda tidernas fullbordan, nämligen att sammanfatta allt igen i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden.” (Efesierna 1:9, 10) Jehovas storslagna avsikt är att universum skall bebos av skapelser som av kärlek underordnar sig hans suveränitet och lever tillsammans i frid. (Uppenbarelseboken 4:11) Guds namn kommer därmed att helgas, Satan kommer att bevisas vara en lögnare, och Guds vilja kommer att ske, ”så som i himlen så också på jorden”. (Matteus 6:10)

8. Vad betyder det ord som översatts med ”förvaltning”?

⁸ Det Jehova ”har beslutat”, det som är hans avsikt, skulle förverkligas genom ”en förvaltning”. Paulus använde ett ord som ordagrant betyder ”en hushållning” eller ”en förvaltning av ett hus(håll)”. Det syftar inte på en regering, till exempel det messianska kungariket, utan på ett sätt att sköta eller handha olika angelägenheter.b Det enastående sätt som Jehova skulle förvalta saker och ting på för att fullgöra sina avsikter innefattade en ”helig hemlighet” som under århundradenas gång skulle göras känd undan för undan. (Efesierna 1:10; 3:9; fotnoterna)

9. Hur uppenbarade Jehova undan för undan sin viljas heliga hemlighet?

⁹ Genom en serie förbund uppenbarade Jehova steg för steg hur hans avsikt med den avkomma som utlovades i Eden skulle förverkligas. Hans förbundslöfte till Abraham visade att den utlovade avkomman skulle komma till jorden i Abrahams släktlinje och vara det medel genom vilket ”alla jordens nationer” skulle välsigna sig. Genom detta förbund antyddes också att andra skulle förena sig med den som i första hand är Abrahams avkomma. (1 Moseboken 22:17, 18) Lagförbundet som ingicks med det köttsliga Israel uppenbarade Jehovas avsikt att ha ”ett kungarike av präster”. (2 Moseboken 19:5, 6) Förbundet med David visade att avkomman skulle bli ett överhuvud för ett kungarike till oöverskådlig tid. (2 Samuelsboken 7:12, 13; Psalm 89:3, 4) När lagförbundet hade lett judarna till Messias, uppenbarade Jehova ytterligare detaljer som gällde förverkligandet av hans avsikter. (Galaterna 3:19, 24) De människor som skulle förenas med den som i första hand är Abrahams avkomma skulle utgöra det förutsagda ”kungariket av präster” och föras in i ”ett nytt förbund” som det nya ”Israel”, ett andligt Israel. (Jeremia 31:31–34; Hebréerna 8:7–9)c

10, 11. a) Hur uppenbarade Jehova vem den förutsagda avkomman var? b) Varför kom Guds enfödde Son till jorden?

¹⁰ I enlighet med förvaltningen som skall förverkliga Guds avsikter kom tiden då den förutsagda avkomman skulle framträda på jorden. Jehova sände ängeln Gabriel till Maria för att tala om för henne att hon skulle föda en son som skulle få namnet Jesus. Ängeln sade till henne: ”Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.” (Lukas 1:32, 33) Därmed stod det klart vem som var den utlovade avkomman. (Galaterna 3:16; 4:4)

¹¹ Jehovas enfödde Son skulle komma till jorden och prövas till det yttersta. Han skulle kunna ge ett fullkomligt svar på Satans utmaning. Skulle han vara trogen mot sin Fader? Detta hade att göra med en helig hemlighet. Aposteln Paulus förklarade längre fram Jesu roll: ”Denna gudhängivenhetens heliga hemlighet är erkänt stor: ’Han gjordes uppenbar i kött, blev förklarad rättfärdig i ande, blev sedd av änglar, blev predikad bland nationer, blev trodd i världen, blev upptagen i härlighet.’” (1 Timoteus 3:16) Ja, genom att fullständigt bevara sin ostrafflighet ända in i döden gav Jesus det slutgiltiga svaret på Satans utmaning. Men andra detaljer i den heliga hemligheten behövde klargöras.

”Guds kungarikes heliga hemlighet”

12, 13. a) Nämn en sida av ”Guds kungarikes heliga hemlighet”. b) Vad innefattas i Jehovas beslut att utvälja ett begränsat antal människor till himmelskt liv?

¹² Under en av sina predikofärder i Galileen visade Jesus att den heliga hemligheten var nära förbunden med hans messianska kungarikes styre. Han sade till sina lärjungar: ”Er är det förunnat att förstå himlarnas kungarikes [”Guds kungarikes”, Markus 4:11] heliga hemligheter.” (Matteus 13:11) En sida av denna hemlighet gällde Jehovas beslut att utvälja en ”liten hjord” om 144 000 medlemmar, som skulle förenas med hans Son som en del av avkomman och regera tillsammans med honom i himlen. (Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 14:1, 4)

¹³ Eftersom människorna skapades för att leva på jorden, behövde Jehova göra somliga av dem till ”en ny skapelse” för att de skulle kunna komma till himlen. (2 Korinthierna 5:17) Aposteln Petrus var en av dem som utvalts att få del av detta speciella himmelska hopp. Han skrev: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader; i överensstämmelse med sin stora barmhärtighet har han nämligen gett oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obefläckat och aldrig förbleknande arv. Det är förvarat i himlarna åt er.” (1 Petrus 1:3, 4)

14. a) Hur var icke-judar inbegripna i ”Guds kungarikes heliga hemlighet”? b) Varför kan vi förstå dessa ”Guds djupheter”?

¹⁴ En annan sida av den heliga hemlighet som gäller Guds kungarikes framtida styre var Guds vilja att ta med icke-judar bland dem som skulle bli kallade att regera tillsammans med Kristus i himlen. Paulus förklarade denna sida av Jehovas ”förvaltning”, hans sätt att sköta eller handha angelägenheter så att hans avsikter förverkligas: ”I andra generationer gjordes denna hemlighet inte känd för människors söner så som den nu har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter genom ande, nämligen att folk av nationerna skulle vara arvingar tillsammans med oss och lemmar i kroppen tillsammans med oss och ha del i löftet tillsammans med oss i gemenskap med Kristus Jesus genom de goda nyheterna.” (Efesierna 3:5, 6) Den rätta förståelsen av den här delen av den heliga hemligheten uppenbarades för de ”heliga apostlarna”. Och om vi i vår tid inte fick hjälp genom Guds heliga ande, skulle vi inte heller förstå dessa ”Guds djupheter”. (1 Korinthierna 2:10; 4:1; Kolosserna 1:26, 27)

15, 16. Varför utvalde Jehova Kristi medregenter bland människorna?

¹⁵ Det sägs om de ”etthundrafyrtiofyra tusen”, som sågs stå tillsammans med ”Lammet” på det himmelska Sions berg, att de blivit ”köpta från jorden”, ”köpta från människorna som en förstling åt Gud och åt Lammet”, Kristus Jesus. (Uppenbarelseboken 14:1–4) Jehova utvalde den förste av sina himmelska söner till att vara den som först och främst utgör den avkomma som utlovades i Eden. Men varför utvalde han Kristi medförbundna bland människorna? Aposteln Paulus förklarar att detta begränsade antal var kallade ”enligt hans [Jehovas] avsikt”, ”i överensstämmelse med ... [hans] viljas beslut”. (Romarna 8:17, 28–30; Efesierna 1:5, 11; 2 Timoteus 1:9)

¹⁶ Jehovas avsikt är att helga sitt stora och heliga namn och hävda sin universella suveränitet. Genom sin ojämförligt visa ”förvaltning”, sitt sätt att sköta olika angelägenheter, sände han sin förstfödde Son till jorden, där han prövades till det yttersta. Jehova bestämde också att hans Sons messianska kungarikes styre skulle innefatta människor som också hade försvarat hans suveränitet ända in i döden. (Efesierna 1:8–12; Uppenbarelseboken 2:10, 11)

17. Varför kan vi vara glada över att Kristus och hans medregenter en gång varit människor?

¹⁷ Jehova visade sin stora kärlek till Adams avkomlingar genom att låta sin Son komma till jorden och genom att bland människorna utvälja dem som skulle bli hans Sons medarvingar i hans kungarikes styre. Hur kunde detta vara till nytta för andra som har varit trogna mot Jehova, från Abels tid och framåt? Eftersom ofullkomliga människor är födda som slavar under synd och död, behöver de bli andligt och fysiskt botade och göras fullkomliga, allt i enlighet med Jehovas ursprungliga avsikt med människorna. (Romarna 5:12) Det är verkligen trösterikt för alla dem som ser fram emot evigt liv på jorden att veta att deras kung kommer att vara kärleksfull och förstående, alldeles som han var mot sina lärjungar under sin jordiska tjänst. (Matteus 11:28, 29; Hebréerna 2:17, 18; 4:15; 7:25, 26) Det är också uppmuntrande för dem att inse att Kristi medkungar och medpräster i himlen en gång varit trogna män och kvinnor som själva har fått kämpa med personliga svagheter och fått uppleva påfrestningarna i livet, precis som vi. (Romarna 7:21–25)

Jehovas osvikliga avsikter

18, 19. Varför har vi en klarare förståelse av Paulus ord i Efesierna 1:8–11, och vad skall vi behandla i nästa artikel?

¹⁸ Vi kan nu bättre förstå innebörden i Paulus ord till de smorda kristna som vi kan läsa i Efesierna 1:8–11. Han sade att Jehova hade gjort ”sin viljas heliga hemlighet” känd för dem, att de ”angavs ... som arvingar” tillsammans med Kristus och att de var ”förutbestämda enligt den avsikt han har som utför allt enligt vad hans vilja tillråder”. Vi ser hur detta passar in i Jehovas enastående ”förvaltning” som skall förverkliga hans avsikter. Detta hjälper oss också att förstå varför endast ett fåtal kristna som är med vid Herrens kvällsmåltid tar del av brödet och vinet.

¹⁹ I nästa artikel skall vi se vad minnet av Kristi död betyder för de kristna som har ett himmelskt hopp. Vi kommer också att se varför miljoner andra, som hoppas få leva för evigt på jorden, bör vara mycket intresserade av vad Åminnelsen symboliserar.

Insamlandet av det som är i himlen och det som är på jorden

”Den är i överensstämmelse med det som han har beslutat, ... att sammanfatta allt igen i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden.” (EFESIERNA 1:9, 10)

1. Vad har Jehova beslutat i fråga om himlen och jorden?

UNIVERSELL FRID! Detta är Jehovas storslagna avsikt, han som är ”fridens Gud”. (Hebréerna 13:20) Han inspirerade aposteln Paulus att skriva att ”han har beslutat ... att sammanfatta allt igen i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden”. (Efesierna 1:9, 10) Vad ligger det för innebörd i det verb som i den här versen översatts med ”att sammanfatta ... igen”? Bibelforskaren J. B. Lightfoot säger: ”Uttrycket för tanken till universums fullständiga harmoni, ett universum där det inte mer skall finnas främmande och oförenliga element, utan där alla delar har sin medelpunkt i Kristus och förenas i honom. Synd och död, sorg och misslyckande och lidande skall upphöra.”

”Det som är i himlarna”

2. Vilka avses med ”det som är i himlarna” och som skall samlas in?

² Aposteln Petrus sammanfattade det underbara hopp som de sanna kristna har när han skrev: ”Enligt hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet skall bo.” (2 Petrus 3:13) De ”nya himlar” som utlovas här avser den nya styrande myndigheten, det messianska kungariket. ”Det som är i himlarna”, som Paulus nämner i sitt brev till efesierna och som skall sammanfattas, samlas in, ”i Kristus”, avser det begränsade antal människor som har utvalts till att regera tillsammans med Kristus i himlen. (1 Petrus 1:3, 4) Dessa 144 000 smorda kristna är ”köpta från jorden”, ”köpta från människorna”, för att vara medarvingar med Kristus i hans himmelska kungarike. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:3, 4; 2 Korinthierna 1:21; Efesierna 1:11; 3:6)

3. Hur kan det sägas att de smorda har satt sig ”i de himmelska regionerna” medan de ännu befinner sig på jorden?

³ De smorda kristna frambringas, eller föds på nytt, av den heliga anden till att vara Jehovas andesöner. (Johannes 1:12, 13; 3:5–7) De adopteras som ”söner” av Jehova och blir Jesu bröder. (Romarna 8:15; Efesierna 1:5) Det kan därför sägas att de har uppväckts och satt sig ”i de himmelska regionerna i gemenskap med Kristus Jesus” redan när de är på jorden. (Efesierna 1:3; 2:6) De har intagit denna upphöjda andliga ställning därför att de har blivit ”märkta med den utlovade heliga anden som med ett sigill, den som är ett förskott på ... [det] arv” som är reserverat åt dem i himlarna. (Efesierna 1:13, 14; Kolosserna 1:5) Dessa utgör alltså ”det som är i himlarna”, och det fulla antalet av dem, som förutbestämts av Jehova, behövde samlas in.

Insamlandet börjar

4. När och hur började insamlandet av ”det som är i himlarna”?

⁴ I överensstämmelse med Jehovas ”förvaltning”, hans sätt att sköta olika angelägenheter, skulle insamlandet av ”det som är i himlarna” börja ”vid de fastställda tidernas fullbordan”. (Efesierna 1:10) Denna tidpunkt kom vid pingsten år 33. På pingstdagen utgöts helig ande över apostlarna och en skara lärjungar, både män och kvinnor. (Apostlagärningarna 1:13–15; 2:1–4) Detta visade att det nya förbundet hade trätt i kraft, och det markerade födelsen av den kristna församlingen och den nya nationen av andliga israeliter, ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16; Hebréerna 9:15; 12:23, 24)

5. Varför skapade Jehova en ny ”nation” som skulle ersätta det köttsliga Israel?

⁵ Lagförbundet som ingicks med de köttsliga israeliterna hade inte frambringat ”ett kungarike av präster och en helig nation” som för evigt skulle utföra tjänst i himlen. (2 Moseboken 19:5, 6) Jesus sade till de judiska religiösa ledarna: ”Guds kungarike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matteus 21:43) Denna nation, det andliga Israel, består av smorda kristna som har förts in i det nya förbundet. Aposteln Petrus skrev till dessa: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’ – han som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk.” (1 Petrus 2:9, 10) Det köttsliga Israel var inte längre Jehovas förbundsfolk. (Hebréerna 8:7–13) Som Jesus hade förutsagt skulle privilegiet att vara en del av det messianska kungariket tas ifrån dem och ges åt de 144 000 medlemmarna av det andliga Israel. (Uppenbarelseboken 7:4–8)

Förda in i förbundet om ett kungarike

6, 7. Vilket särskilt förbund slöt Jesus med sina av anden pånyttfödda bröder, och vad innebär det för dem?

⁶ Samma kväll som Jesus instiftade åminnelsen av sin död sade han till sina trogna apostlar: ”Ni är ... de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike, för att ni skall äta och dricka vid mitt bord i mitt kungarike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” (Lukas 22:28–30) Jesus syftade här på ett särskilt förbund som han slöt med sina 144 000 av anden pånyttfödda bröder, de som skulle förbli ”trogna intill döden” och visa sig vara segrare. (Uppenbarelseboken 2:10; 3:21)

⁷ De som tillhör den här lilla skaran ger upp allt hopp om att få leva för evigt på jorden som människor av kött och blod. De skall regera tillsammans med Kristus i himlen och sitta på troner för att döma människorna. (Uppenbarelseboken 20:4, 6) Låt oss nu undersöka andra bibelställen som är tillämpliga enbart på dessa smorda och som visar varför de ”andra fåren” inte tar del av brödet och vinet vid Åminnelsen. (Johannes 10:16)

8. Vad visar de smorda genom att ta del av brödet? (Se rutan på sidan 23.)

⁸ De smorda har del i Kristi lidanden och är villiga att underkasta sig en död lik hans. Paulus ingår i denna grupp, och han sade att han var beredd att göra vilka uppoffringar som helst för att kunna ”vinna Kristus” så att han skulle kunna ”känna honom och kraften från hans uppståndelse och delaktighet i hans lidanden”. Ja, Paulus var villig att underkasta sig ”en död lik hans”. (Filipperna 3:8, 10) Många smorda kristna har i sin kropp av kött utstått ”den dödsbringande behandling som Jesus fick”. (2 Korinthierna 4:10)

9. Vilken kropp representeras av brödet vid Åminnelsen?

⁹ När Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid sade han: ”Detta betyder min kropp.” (Markus 14:22) Han syftade på sin bokstavliga kropp som snart skulle bli slagen blodig. Osyrat bröd var en passande symbol för denna kropp. Varför det? Därför att surdeg i Bibeln kan beteckna synd eller ondska. (Matteus 16:4, 11, 12; 1 Korinthierna 5:6–8) Jesus var fullkomlig, och hans mänskliga kropp var syndfri. Han skulle offra denna fullkomliga kropp som ett försoningsoffer. (Hebréerna 7:26; 1 Johannes 2:2) Detta skulle vara till nytta för alla trogna kristna, oavsett om de hoppades på att få leva i himlen eller att få leva för evigt på en paradisisk jord. (Johannes 6:51)

10. Hur är de som tar del av vinet vid Åminnelsen delaktiga ”i Kristi blod”?

¹⁰ Angående vinet som de smorda kristna tar del av vid Åminnelsen skrev Paulus: ”Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte en delaktighet i Kristi blod?” (1 Korinthierna 10:16) Hur är de som tar del av vinet delaktiga ”i Kristi blod”? De har inte del i att tillhandahålla lösenoffret, eftersom de själva behöver bli återlösta. Genom att de sätter tro till den återlösande kraften i Kristi blod får de sina synder förlåtna och förklaras rättfärdiga för liv i himlen. (Romarna 5:8, 9; Titus 3:4–7) Det är genom Kristi utgjutna blod som de 144 000 medarvingarna till Kristus är ”helgade”, avskilda, renade från synd för att vara ”heliga”. (Hebréerna 10:29; Daniel 7:18, 27; Efesierna 2:19) Ja, det är med sitt utgjutna blod som Kristus ”köpt människor åt Gud ur varje stam och språk och folk och nation”, och han ”gjorde dem till ett kungarike och till präster åt vår Gud, och de skall härska som kungar över jorden”. (Uppenbarelseboken 5:9, 10)

11. Vad visar de smorda genom att dricka av vinet vid Åminnelsen?

¹¹ När Jesus instiftade åminnelsen av sin död gav han bägaren med vin till sina trogna apostlar och sade: ”Drick av den, ni alla; för detta betyder mitt blod, ’förbundets blod’, som skall utgjutas för mångas räkning till förlåtelse för synder.” (Matteus 26:27, 28) Alldeles som blodet av tjurar och bockar gjorde lagförbundet mellan Gud och Israels nation giltigt, gjorde Jesu blod det nya förbundet giltigt, det förbund som Jehova skulle sluta med det andliga Israel och som trädde i kraft vid pingsten år 33. (2 Moseboken 24:5–8; Lukas 22:20; Hebréerna 9:14, 15) Genom att dricka av vinet som symboliserar ”förbundets blod” visar de smorda att de har förts in i det nya förbundet och får nytta av det.

12. Hur döps de smorda till Kristi död?

¹² De smorda påminns också om något annat. Jesus sade till sina trogna lärjungar: ”Den bägare jag nu dricker skall ni få dricka, och det dop som jag nu döps med skall ni döpas med.” (Markus 10:38, 39) Aposteln Paulus skrev längre fram att de kristna blev ”döpta till hans [Kristi] död”. (Romarna 6:3) De smorda offrar sitt jordiska liv. Deras död är en offerdöd på så sätt att de avsäger sig hoppet att få leva för evigt på jorden. Dessa smorda kristnas dop till Kristi död fullbordas när de, efter att ha dött trogna, uppväcks som andevarelser för att ”härska som kungar” tillsammans med Kristus i himlen. (2 Timoteus 2:10–12; Romarna 6:5; 1 Korinthierna 15:42–44, 50)

Att ta del av brödet och vinet

13. Varför tar de som har ett jordiskt hopp inte del av brödet och vinet vid Åminnelsen, men varför är de närvarande vid Åminnelsen?

¹³ Eftersom allt detta innefattas i att ta del av brödet och vinet som bjuds runt vid Åminnelsen, skulle det uppenbarligen vara opassande att de som har det jordiska hoppet tar del. De som har ett jordiskt hopp vet att de inte är smorda lemmar i Kristi kropp, och de är inte heller med i det nya förbundet som Jehova har ingått med dem som skall regera tillsammans med Jesus Kristus. Eftersom ”bägaren” representerar det nya förbundet, är det endast de som är med i detta nya förbund som tar del av brödet och vinet. De som ser fram emot evigt liv i mänsklig fullkomlighet på jorden under Guds kungarike är varken döpta till Jesu död eller kallade att regera tillsammans med honom i himlen. Om de skulle ta del av brödet och vinet, skulle det antyda något som inte är sant när det gäller dem. Därför tar de inte del, men de är närvarande vid Åminnelsen som respektfulla iakttagare. De är tacksamma mot Jehova för allt han gjort för dem genom sin Son, bland annat för att han förlåtit dem på grundval av Kristi utgjutna blod.

14. Hur stärks de smorda andligen av att ta del av brödet och vinet?

¹⁴ Snart kommer hela antalet av de relativt få kristna som är kallade att regera tillsammans med Kristus i himlen att ha märkts med sigill. Ända till slutet av deras jordiska liv, som de kommer att offra, stärks de andligen genom att ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen. De känner gemenskap med sina smorda bröder och systrar som lemmar i Kristi kropp. Att de tar del av brödet och vinet påminner dem om deras ansvar att förbli trogna intill döden. (2 Petrus 1:10, 11)

Insamlandet av ”det som är på jorden”

15. Vilka har samlats vid de smorda kristnas sida?

¹⁵ Sedan mitten av 1930-talet har ett växande antal ”andra får”, som inte tillhör den ”lilla hjorden” utan hoppas få leva för evigt på jorden, samlats vid de smordas sida. (Johannes 10:16; Lukas 12:32; Sakarja 8:23) De har blivit lojala kamrater till Kristi bröder och ger värdefull hjälp i arbetet med att predika ”dessa goda nyheter om kungariket” till ett vittnesbörd för alla nationerna. (Matteus 24:14; 25:40) Kristus kommer därför att betrakta dem som sina ”får” och ställa dem på sin ynnests ”högra sida” när han kommer för att döma nationerna. (Matteus 25:33–36, 46) Tack vare sin tro på Kristi blod kommer de att utgöra den ”stora skara” som får överleva ”den stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:9–14)

16. Vilka kommer att innefattas i ”det som är på jorden”, och hur får alla dessa tillfälle att bli ”Guds barn”?

¹⁶ När de 144 000 slutgiltigt har märkts med sigill kan förintelsens ”vindar” släppas lösa mot Satans onda världsordning på jorden. (Uppenbarelseboken 7:1–4) Under Kristi och hans medförbundna kungars och prästers tusenåriga styre kommer ett oräkneligt antal som uppväckts att sluta sig till den stora skaran. (Uppenbarelseboken 20:12, 13) De kommer att få möjligheten att för evigt bli undersåtar till den messianske kungen, Kristus Jesus. Vid slutet av tusenårsriket kommer allt ”det som är på jorden” att genomgå ett slutligt prov. De som visar sig trogna kommer att adopteras som jordiska ”Guds barn”. (Efesierna 1:10; Romarna 8:21; Uppenbarelseboken 20:7, 8)

17. Hur kommer Jehovas avsikt att fullbordas?

¹⁷ Genom sin oändligt visa ”förvaltning”, sitt sätt att sköta olika angelägenheter, kommer Jehova alltså att ha förverkligat sin avsikt ”att sammanfatta allt igen i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden”. Alla förnuftsbegåvade skapelser i himlen och på jorden kommer att ha förenats i universell frid, och de underordnar sig med glädje Jehovas rättfärdiga styre, han som alltid förverkligar sina avsikter.