Hur betraktar du människor av andra raser?

”Skinheads i Amerika, liksom Europas dynamiska skinheads, är ariska arbetarklassungdomar. Vi vänder oss emot det kapitalistiska och kommunistiska avskum som fördärvar vår ariska ras. ... Den parasiterande judiska rasen är roten till vårt problem.”

DESSA ord stod att läsa i en folder som getts ut av en grupp skinheads i Chicagotrakten. Dessa ungdomar rakar sina huvuden, bär karakteristiska tuffa kläder broderade med hakkors, förhärligar våldet, lyssnar till ”white power”-musik och ser ner på judar, svarta och andra minoritetsgrupper.

Ledaren för ett gäng som kallade sig Romantiskt våld förklarade för en skara vita rasistledare att hans grupp ”står för krig”, och han tillade: ”Jag är en våldsam person. Jag älskar den vita rasen, och om man älskar något blir man den mest ondskefulla människan på jorden.”

Skinheads är naturligtvis bara en liten minoritet. Deras uppfattningar är extrema. Det är relativt få människor i våra dagar som är så öppet aggressiva och ofördragsamma i sitt synsätt. Men ändå finns det många som i hemlighet hyser agg mot och misstror människor av andra raser. Över hela världen blir människor bedömda efter ögonens form och hudens färg. Finns det något fog för en sådan bedömning? Finns det några medfödda mentala eller karaktärsmässiga skillnader raserna emellan? För att besvara dessa frågor skall vi först undersöka hur rastänkandet har utvecklats under århundradenas lopp.

Vad vi vet om människoraserna

NÄR européer för omkring 500 år sedan seglade i väg för att utforska jorden, undrade de vilka slags människor de skulle komma att möta. Det fanns legender om jättar som kunde vada ut i havet och krossa ett fartyg med ena handen. Det fanns berättelser om människor med hundhuvuden som sprutade eld. Skulle de kanske träffa på sagornas ”osällskapliga”, som livnärde sig på rått kött och vars stora, utskjutande läpp skyddade dem mot solen? Eller skulle de få se människor utan mun, som levde av att lukta på framför allt äpplen? Och hur var det egentligen med de där människorna som hade så stora öron att de kunde använda dem som vingar eller med dem som alltid låg på rygg och skuggade sig med sin enda, stora fot?

Människor plöjde havets vågor, klättrade upp på höga berg, banade sig väg genom djungler och släpade sig fram genom öknar, men ingenstans träffade de på sådana egendomliga varelser. I stället fann dessa upptäcktsresande till sin förvåning att de människor som de mötte såg ut ungefär som de själva. Kristofer Columbus skrev: ”På dessa öar [Västindien] har jag hittills inte funnit några mänskliga monster, vilket många väntade att jag skulle göra. Tvärtom sätter alla dessa folk högt värde på ett vackert utseende. ... Sålunda har jag varken funnit monster eller hört berättas om några sådana, bortsett från ... ett folk som äter människokött. ... De är inte mer missbildade än andra folk.”

Klassificering av människor

I och med dessa upptäcktsresor var variationerna inom människosläktet inte längre något som hörde till sagans och myternas värld. De olika folkslagen med deras verkliga variationer kunde nu observeras och studeras. Med tiden försökte olika vetenskapsmän klassificera dem.

År 1735 utgav botanisten Carl von Linné sin Systema Naturae. I detta verk fick människan namnet Homo sapiens, vilket betyder ”den visa människan” — en beteckning som enligt en författare förmodligen är den mest enfaldigt arroganta definition som en art någonsin fått! Linné delade upp människosläktet i fem olika grupper, som han beskrev på följande sätt:

AFRIKANER: Svarta, flegmatiska, avslappade. Håret svart, krulligt; huden silkeslen; näsan platt; läpparna svällda; listiga, lata, slarviga; smörjer in sig med fett. Styrs av nycker.

AMERIKANER: Kopparfärgade, koleriska, upprätta. Håret svart, rakt, tjockt; näsborrar vida, ansiktet kärvt; skäggväxten gles; envisa, nöjda, fria. Bemålar sig med tunna röda streck. Styrs av vanor.

ASIATER: Melankoliska, hårda. Håret svart; ögonen mörka; stränga, högdragna, lystna. Bär löst sittande plagg. Styrs av åsikter.

EUROPÉER: Ljusa, sangviniska, muskulösa. Håret gult, brunt, flödande; ögonen blå; blida, fyndiga, uppfinningsrika. Höljer sig i tättsittande kläder. Styrs av lagar.

VILDAR: Fyrfota, stumma, lurviga.

Vi kan lägga märke till att även om Linné indelade mänskligheten efter genetiskt betingade drag (hudfärg, hårkvalitet osv.), gjorde han också fördomsfulla värderingar av de olika gruppernas personlighet. Han hävdade att européer var ”blida, fyndiga, uppfinningsrika”, medan han betecknade asiater som ”stränga, högdragna, lystna” och afrikaner som ”listiga, lata, slarviga”!

Men Linné hade fel. Sådana personliga drag har ingen plats i moderna rasklassificeringssystem, eftersom forskarna har bevisat att det finns lika stora variationer i fråga om temperament och intelligens inom varje mänsklig population. Vi finner med andra ord samma blandning av positiva och negativa egenskaper hos alla människoraser.

Moderna rasklassificeringssystem indelar ofta mänskligheten i tre grupper med utgångspunkt från enbart yttre skillnader: 1) europida (kaukasier), med ljus hy och rakt eller vågigt hår; 2) mongolida, med gulaktig hy och epicanthus, dvs. hudveck som täcker inre ögonvrån; och 3) negrida, med mörk hy och krulligt hår. Det finns emellertid folkslag som inte passar in i någon av dessa kategorier.

Khoisaniderna (hottentotterna) i södra Afrika, till exempel, har kopparfärgad hud, krulligt hår och mongolida ansiktsdrag. En del indiska folk har mörk hudfärg men europida ansiktsdrag. Australiska aboriginer har mörk hy, men deras krulliga hår är ofta blont. En del mongoler har europida ögon. Det finns inga klara gränser.

Många antropologer menar därför att det är meningslöst att försöka klassificera mänskligheten och hävdar att begreppet ”ras” är utan innebörd och värde vetenskapligt sett.

UNESCO:s deklaration

Den kanske mest auktoritativa vetenskapliga förklaringen av begreppet ”ras” gjordes för en del år sedan av en grupp sakkunniga som sammankallats av UNESCO (Förenta nationernas organisation för undervisning, vetenskap och kultur). Under åren 1950, 1951, 1964 och 1967 hölls en rad möten, vid vilka en internationell expertgrupp bestående av antropologer, zoologer, läkare, anatomer med flera gemensamt avgav fyra yttranden beträffande begreppet ”ras”. I det slutgiltiga yttrandet framhölls följande tre punkter:

A ”Alla nu levande människor tillhör samma släkte och har samma härstamning.” Detta uttalande bekräftas av en ännu mer framstående auktoritet. Det sägs i bibeln: ”[Gud] har från en enda människa [Adam] gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta.” — Apostlagärningarna 17:26.

UNESCO-deklarationen fortsätter:

B ”Indelningen av människosläktet i ’raser’ grundar sig delvis på hävd och delvis på godtycke och inbegriper ingen som helst rangordning. ...”

C ”Den moderna biologin har visat att kulturella prestationer inte kan sättas i samband med skillnader i genetisk potential. Skillnaderna i prestationsförmåga mellan olika folkslag bör uteslutande tillskrivas deras kulturella bakgrund. Alla de folk som finns på jorden i våra dagar tycks ha samma biologiska förutsättningar att uppnå varje stadium av kulturell utveckling.”

Rasismens gissel

Det finns således inga som helst skäl att tro att någon ras i sig själv är överlägsen en annan eller har rätt att behärska en annan. Men människor har inte alltid handlat i överensstämmelse med detta faktum. Tänk till exempel på den afrikanska slavhandeln.

När de europeiska nationerna började bygga upp sina kolonialvälden, var det ekonomiskt fördelaktigt för dem att utnyttja den infödda befolkningen. Men här fanns en paradox. Miljontals afrikaner blev ivägsläpade från sina hem, skilda från sina närmaste, fastkedjade, pryglade, brännmärkta, sålda som djur och tvingade att arbeta utan lön till dess de dog. Hur skulle allt detta kunna rättfärdigas moraliskt av nationer som påstod sig vara kristna och som förutsattes älska sin nästa som sig själva? — Lukas 10:27.

Den lösning de valde var att avhumanisera sina offer. Så här resonerade en antropolog på 1840-talet:

”Om negrerna och australierna inte är våra medmänniskor och av samma familj som vi, utan är lägre stående varelser, och om våra skyldigheter mot dem inte åsyftas ... i några av de uttryckliga bud på vilka den kristna världens moral är grundad, kommer våra relationer med dessa stammar inte att förefalla mycket annorlunda dem som kan tänkas existera mellan oss och en grupp orangutanger.”

De som sökte stöd för uppfattningen att icke-vita var lägre stående varelser tog fasta på Darwins evolutionsteori. Den inhemska befolkningen i kolonierna hade inte kommit lika långt som de vita i utvecklingen, menade man. Andra hävdade att icke-vita var resultatet av en separat evolutionsprocess och inte var helt och fullt mänskliga. Andra citerade bibeln och vantolkade avsiktligt vissa skriftställen för att få stöd för sina egna rasistiska uppfattningar.

Det fanns naturligtvis många människor som inte godtog detta tänkesätt. Slaveriet är nu avskaffat i de flesta av världens länder. Men diskriminering, fördomar och rasism har levt vidare och har spritt sig till etniska grupper som är ”raser” endast i människors fantasi. Så här skrev en professor i zoologi: ”Eftersom vem som helst tycks ha rätt att upprätta raser efter eget gottfinnande, har politiker, vissa agitatorer och rena äventyrare inlåtit sig på rasklassificering. De har fabricerat bestickande rasbeteckningar för att förläna sina egna älsklingsteser och fördomar ett sken av ’vetenskaplig’ aktningsvärdhet.”

Ett framträdande exempel är den rasistiska ideologin i Nazisttyskland. Adolf Hitler höjde den ariska rasen till skyarna, men biologiskt sett finns det inte någon sådan ras. Det har aldrig funnits någon heller. Det finns blonda, blåögda judar i Sverige, svarta judar i Etiopien och mongolida judar i Kina. Inte desto mindre föll både judar och andra offer för denna rasistiska politik — en politik som ledde till koncentrationsläger, gaskammare och mordet på sex miljoner judar och på många människor av andra folkgrupper, till exempel bland de slaviska folken i Polen och Sovjetunionen.

[Infälld text på sidan 5]

Forskarna har bevisat att det finns lika stora variationer i intelligens inom varje mänsklig population

[Infälld text på sidan 6]

”Politiker, vissa agitatorer och rena äventyrare ... har fabricerat bestickande rasbeteckningar för att förläna sina egna älsklingsteser och fördomar ett sken av ’vetenskaplig’ aktningsvärdhet”

[Bilder på sidan 7]

Som framgår av dessa notiser blev afrikanska slavar utannonserade och sålda som om de hade varit boskap

Ett globalt broderskap skall bli verklighet!

EN VISS missionär hade inte varit länge i Västafrika, då han besökte en religiös sammankomst i ett ensligt beläget område. När han gick fram till en familj från trakten, började en tvåårig pojke gråta, till synes utan anledning.

Missionären försökte trösta det lilla barnet, men pojkens gråt övergick då till vilda skrik. ”Vad är det som är på tok?” frågade missionären den lille pojkens mamma. Hon svarade lite förläget: ”Jag tror det beror på dig. Han är rädd för din färg. Han har aldrig sett en vit människa förut.”

Redan i de tidiga barnaåren kan vi således bli medvetna om att det finns vissa yttre skillnader mellan olika folkslag. Men vi är inte födda med fördomar — de utvecklas längre fram. Barnens synsätt formas när de iakttar de vuxnas, särskilt då föräldrarnas, attityder och uppträdande. När de börjar i skolan utsätts de också för påverkan från lärare, vänner och klasskamrater.

Enligt en omfattande amerikansk undersökning har barn redan vid 12 års ålder utvecklat stereotypa attityder och åsikter om de etniska, rasmässiga och religiösa grupper som finns runt omkring dem. När de når vuxen ålder är dessa uppfattningar djupt rotade.

Jehovas vittnen är annorlunda

I en värld full av fördomar framstår Jehovas vittnen som mycket annorlunda. De är kända över hela världen för sin rasmässiga endräkt. Detta är något som utomstående ofta lägger märke till vid deras stora årliga sammankomster.

Tidningen States-Item, till exempel, omtalade från en av Jehovas vittnens stora sammankomster i södra Förenta staterna: ”En känsla av broderskap fyllde Louisiana Superdome då unga och gamla, svarta och vita Jehovas vittnen gjorde sig hemmastadda för att ... ta emot undervisning och dela med sig. ... Rasskiljaktigheter ... är inte något problem för vittnena.”

Vid en sammankomst som vittnena höll i Sydafrika sade en xosakvinna: ”Det är häpnadsväckande att människor av alla raser, här i Sydafrika, kan vara så förenade. Det är så helt annorlunda än vad jag är van att se i kyrkorna.”

När delegater från Nord- och Sydamerika och Europa besökte en rad stora sammankomster som vittnena höll i Fjärran Östern och Stillahavsområdet fanns det, enligt en rapport, ”inte minsta spår av rasfördomar hos dem och inte heller hos deras värdar”.

Det som är så annorlunda med de miljoner Jehovas vittnen som finns jorden utöver är således deras sanna och uppriktiga endräkt som sträcker sig över alla rasgränser. De är förenade i sann kristen kärlek. Detta är precis som Jesus sade att det skulle vara: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:35.

Jehovas vittnen utgör alltså redan ett sannskyldigt och bestående internationellt brödraskap! De praktiserar det som Jesus sade i Matteus 23:8: ”Ni alla är bröder.” Och detta i en tid då rashat och etniska konflikter hotar hela samhällssystemet i många nationer! — Se också 1 Korintierna 1:10; 1 Johannes 3:10—12; 4:20, 21; 5:2, 3.

Hur endräkten uppnås

En grundläggande orsak till denna endräkt är den på bibeln grundade undervisning som Jehovas vittnen får i sina Rikets salar och genom sitt enskilda studium av bibeln. Det är med dem som det var med de kristna i Tessalonika, om vilka aposteln Paulus sade. ”När ni mottog Guds ord, som ni hörde av oss, [tog ni] inte ... emot det såsom människors ord, utan — efter vad det i sanning är — såsom Guds ord, som också är verksamt i er som tror.” — 1 Tessalonikerna 2:13.

Vittnena tror således på det som sägs i bibeln och försöker uppriktigt efterlikna Guds tänkesätt. De instämmer i det som den kristne aposteln Petrus sade under inspiration: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — Apostlagärningarna 10:34, 35.

Jesus Kristus uppmanade likaså sina efterföljare att göra lärjungar av människor ”av alla nationerna”. (Matteus 28:19) Jehovas vittnen söker följaktligen kontakt med rättsinniga människor av alla raser och folkslag, utan undantag. Och när dessa människor med olika bakgrund och ras förenas för att tillbe, arbeta och umgås tillsammans, övervinner de sina stereotypa värderingar. De lär sig att uppskatta varandra, att älska varandra.

Det är sant att någon som i åratal har haft rasfördomar kanske inte genast kan ändra sin uppfattning. Men när han blir ett Jehovas vittne, börjar han ta på sig ”den nya personligheten”, som är utmärkande för en sann kristen, och arbetar hårt för att övervinna sitt tidigare synsätt. (Efesierna 4:22—24) Han försöker inte rättfärdiga sina fördomar genom att säga: ”Jag är helt enkelt fostrad på det sättet.” Nej, han strävar i stället efter att göra om sitt sinne och att ”älska hela brödraskaran”. — 1 Petrus 2:17.

En uppfyllelse av bibelns profetior

Det som sker bland Jehovas vittnen i våra dagar är av mycket stor betydelse, ja, det är faktiskt förutsagt i bibeln.

Lägg märke till vad som sägs i Jesaja 2:2—4 (NW) om vad som skulle ske i ”dagarnas slutskede”, de ”yttersta dagarna” för hela den nuvarande onda tingens ordning. (2 Timoteus 3:1—5, 13) Jesaja förklarar i sin profetia att den sanna tillbedjan av Jehova skulle upprättas i denna generation och att folk från ”alla nationerna” skulle strömma till detta ”berg”. Det sägs vidare: ”Och många folk kommer sannerligen att gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg [för sann tillbedjan], till Jakobs Guds hus; och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’”

Jesajas profetia framhåller också det otroliga resultatet av denna verksamhet, något som har kunnat iakttas i internationell skala bland Jehovas vittnen under hela det här århundradet: ”Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.”

Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, förutsäger också beträffande vår tid att en stor skara människor ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” skulle komma tillsammans och tjäna Gud som ett endräktigt brödraskap. — Uppenbarelseboken 7:9, 15.

Detta är inte något önsketänkande. Den stora skaran ur alla nationer, av alla raser och folkslag, håller redan på att ta form. Ett verkligt och varaktigt globalt broderskap håller på att växa fram inför våra ögon! Det kommer att utgöra grundvalen till ett helt nytt jordiskt samhälle av endräktiga och lyckliga människor — ett samhälle som kommer att ersätta den nuvarande fördärvade samhällsordningen, som snart skall tillintetgöras av Gud. Detta endräktiga samhälle kommer, som Jesus sade, att ”ärva jorden”, och människor kommer att bo där för evigt under Guds rikes styre. — Matteus 5:5; 6:9, 10; Psalm 37:10, 11, 28, 29, 37, 38.

Varför inte själv undersöka saken? Du är välkommen att besöka någon av Jehovas vittnens Rikets salar och uppleva den rasmässiga endräkt som är rådande där. Eller också kan du bjuda in vittnena nästa gång de besöker dig och be dem visa dig den skriftenliga grunden till deras endräkt. Be dem förklara sitt på bibeln grundade hopp om en ny värld, där äkta broderskap kommer att råda över hela jorden.

Den allsmäktige Guden, Jehova, garanterar att hans uppsåt att upprätta ett brödraskap som omfattar alla människor kommer att gå i uppfyllelse. Han säger själv: ”Så kommer mitt ord, som utgår ur min mun, att visa sig vara. Det kommer inte att vända tillbaka utan resultat till mig, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i, och det kommer att ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” — Jesaja 55:11, NW.

Vi uppmuntrar dig att ta del av bevismaterialet i form av bibliska profetior och deras uppfyllelse. Om du gör det, kommer du att inse att sann endräkt raserna emellan inte bara är möjlig, utan också oundviklig!

[Infälld text på sidan 9]

Det som sker bland Jehovas vittnen i våra dagar är förutsagt i bibeln

[Bild på sidan 10]

Jehovas vittnen åtnjuter en unik rasmässig endräkt inom sina led