Vad menas med ras?

VAD tänker du på när du hör ordet ”ras”? För somliga betyder det diskriminering och förtryck, för andra betyder det hat, kravaller och till och med mord.

Ja, rasmässiga problem har stått i brännpunkten för outsägliga lidanden och oerhörd förödelse i många sammanhang — från raskravallerna i Förenta staterna till apartheidsystemet i Sydafrika och från krigen mellan olika etniska grupper i Östeuropa till stridigheterna i sådana länder som Sri Lanka och Pakistan.

Men varför är det så? Varför är ras ett så brännbart ämne, till och med i länder där människor tycks vara toleranta i fråga om nästan allting annat? Varför är rasproblem den tändande gnistan till så mycket oroligheter och orättvisor? Ja, varför har människor av olika raser så svårt att komma överens?

För att kunna besvara dessa frågor räcker det inte att veta vad begreppet ras egentligen innebär och på vilka sätt de olika raserna skiljer sig från varandra. Vi måste också förstå den historiska bakgrunden till de nuvarande rasmotsättningarna. Men låt oss först se vad vetenskapen har att säga om detta ämne.

Problemet med att klassificera människosläktet

Människor som bor i olika delar av världen skiljer sig åt genom vissa fysiska särdrag, till exempel hudens färg, ansiktsdragens form och hårets beskaffenhet. Det är sådana fysiska skillnader som särskiljer de olika raserna från varandra.

Människor talar till exempel ofta om vita och svarta och riktar då uppmärksamheten på hudfärgen. Men man talar också om latinamerikaner, asiater, skandinaver, judar och ryssar. De sistnämnda beteckningarna har inte så mycket avseende på fysiska särdrag som på geografiska, nationella eller kulturella olikheter. För de flesta har begreppet ras således inte bara med de yttre dragen att göra, utan också med människors sedvänjor, språk, kultur, religion och nationalitet.

Det är intressant att lägga märke till att somliga skribenter drar sig för att alls använda ordet ”ras”; de sätter ordet inom citationstecken varje gång det förekommer. Andra undviker ordet helt och hållet och använder i stället sådana uttryck som ”etniska grupper”, ”populationer” och ”varieteter”. Varför det? Därför att ordet ”ras”, såsom det vanligen uppfattas, är så laddat med övertoner och undermeningar att det knappast kan användas utan närmare förklaring utan att resonemanget fördunklas.

Bland biologer och antropologer definieras ordet ”ras” i allmänhet som ”en underavdelning av en art med ärftliga fysiska särdrag som skiljer den från andra populationer av arten”. Frågan är emellertid: Vilka karakteristika kan användas för att särskilja olika grupper inom människosläktet?

Sådana faktorer som hudfärg, hårets färg och beskaffenhet, ögonens och näsans form, hjärnans storlek samt blodgrupp har föreslagits, men ingen av dessa faktorer har visat sig vara helt tillfredsställande när det gäller att klassificera de olika underarterna av människosläktet. Orsaken till detta är att det inte finns några naturligt förekommande folkgrupper inom vilka samtliga medlemmar är ensartade i dessa avseenden.

Tänk till exempel på hudfärgen. De flesta tror att mänskligheten lätt låter sig indelas i fem raser efter hudens färg: vita, svarta, bruna, gula och röda. Medlemmar av den vita rasen anses i allmänhet ha vit hud, ljust hår och blå ögon. Men i verkligheten finns det stor variation i fråga om hårfärg, ögonfärg och hudfärg bland medlemmar av den så kallade vita rasen. I boken The Human Species sägs det: ”Det finns inga populationer i dagens Europa inom vilka de flesta av medlemmarna tillhör en enhetlig typ, och det har heller aldrig funnits några sådana populationer.”

Ja, att klassificera människosläktet är verkligen en svår uppgift. Som det sägs i boken The Kinds of Mankind: ”Allt vi tycks kunna säga är detta: även om inte alla mänskliga varelser ser ut som alla andra mänskliga varelser, och även om vi tydligt kan se en mängd sätt på vilka människors utseenden skiljer sig från varandra, är vetenskapsmännen fortfarande inte överens om exakt hur många varieteter det finns av människosläktet. De har inte ens bestämt sig för vilka kriterier man kan använda för att hänföra människor till den ena eller den andra rasen. En del forskare skulle helst av allt vilja ge upp och säga att problemet är alltför svårt — att det inte finns någon lösning!”

Allt detta kan verka förbryllande. Forskare har uppenbarligen inga större svårigheter att dela in växter och djur i släkten, arter och underarter, så varför har de sådana problem med att dela in mänskligheten i olika raser?

”Människans farligaste myt”

Enligt antropologen Ashley Montagu är många av den uppfattningen att ”fysiska och mentala drag hänger ihop, att de fysiska skillnaderna är förbundna med ganska uttalade skillnader i fråga om mentala förmågor och att dessa skillnader kan mätas genom IQ-tester och de kulturella bedrifterna inom dessa populationer”.

Många menar således att eftersom raserna uppvisar olika fysiska särdrag, är vissa raser överlägsna andra i intellektuellt avseende. Montagu kallar emellertid ett sådant resonemang för ”människans farligaste myt”. Andra experter är av samma uppfattning.

Morton Klass och Hal Hellman förklarar i sin bok The Kinds of Mankind: ”Individer är olika; i alla populationer finns det både genier och imbecilla. Men efter år av forskning har vederhäftiga vetenskapsmän inte funnit godtagbara bevis för att det finns genetiska skillnader med avseende på intelligens eller förmåga mellan olika populationer.”

Varför fortsätter då så många att tro att ytliga fysiska skillnader betyder att raserna är i grunden olika? Hur kommer det sig att frågan om ras har blivit ett så brännbart ämne? Nästa artikel tar upp dessa frågor.