Ett säkert hopp mitt i dysterheten efter Tjernobyl
Från Vakna!:s korrespondent i Ukraina
DEN 26 april 1986 inträffade i Tjernobyl i Ukraina den svåraste kärnkraftsolyckan i historien. Senare samma år konstaterade Michail Gorbatjov, den dåvarande sovjetiske presidenten, att tragedin var en grym påminnelse om att ”mänskligheten ännu inte behärskar de enorma krafter som den har upptäckt”.
Den allvarliga innebörden av Tjernobylolyckan framhölls på följande sätt i den tyska tidskriften Psychologie Heute för februari 1987: ”Reaktorolyckan i Tjernobyl ... var en vändpunkt i den moderna civilisationens historia. Den var också en katastrof som i avsevärd grad kommer att påverka oss i hundratals år.” Tidningen The New York Times konstaterade att den medförde ”utsläpp av lika mycket långlivad radioaktiv strålning i jordens luft, matjord och vatten som alla kärnvapenprov och bomber som någonsin detonerat”.
Den tyska tidningen Hannoversche Allgemeine förutsade att ”under de 50 kommande åren skulle uppskattningsvis 60.000 människor över hela världen dö i cancer till följd av den sovjetiska reaktorhärdsmältan. ... Ytterligare 5.000 skulle lida av svåra genetiska skador, och upp till 1.000 skulle lida av medfödda hälsodefekter.”
Tragedin i Tjernobyl skapade ett moln av fruktan, oro och ovisshet som har förmörkat hundratusentals människors liv. Ändå har en del kommit att finna ett säkert hopp mitt i ytterst svår dysterhet. Tänk på familjen Rudnik, som består av Victor och Anna och deras två döttrar, Elena och Anja. I april 1986 bodde de i staden Pripyat, mindre än tre kilometer från Tjernobylreaktorn.
Dagen då olyckan inträffade
Den tragiska lördagsmorgonen utfördes heroiska insatser av brandmän vid den förstörda reaktorn, vilket förhindrade att utgången blev ännu värre. Inom några timmar drabbades brandmännen av strålningssjuka, och ett antal av dem dog senare. Grigori Medvedev, som på 1970-talet tjänstgjorde som chefsingenjör i Tjernobyl, beskriver händelsen på följande sätt i sin bok Tjernobylskaja chronika: ”Molnet drev över de små planteringarna av barrträd som skiljer reaktorområdet från staden och täckte den lilla skogen med ett radioaktivt regn av aska.” Många ton av förgasade radioaktiva ämnen har enligt uppgift frigjorts i atmosfären!
Livet i Pripyat, en stad med över 40.000 invånare, verkade anmärkningsvärt nog fortsätta som vanligt den lördagen. Barn lekte på gatorna, och människor gjorde förberedelser för firandet av den sovjetiska helgdagen den 1 maj. Det gavs inga meddelanden om olyckan och ingen varning om faran. Anna Rudnik var ute och gick med sin treåriga dotter, Elena, när de mötte Annas styvfar. Han hade hört talas om olyckan. Oroad över risken för strålning körde han dem snabbt till sitt hem omkring femton kilometer därifrån.
Det radioaktiva molnet steg upp i atmosfären och fördes i väg hundratals kilometer och spreds över såväl Ukraina, Vitryssland, Ryssland och Polen som Tyskland, Österrike och Schweiz. På måndagen blev forskare i Sverige och Danmark oroliga när de upptäckte höga halter av radioaktivitet.
Efterverkningarna
Sovjetiska soldater, brandmän, byggnadsexperter och andra sändes till Tjernobyl. Den här gruppen — omkring 600.000 man stark — blev känd som ”likvidatorerna”. De förhindrade en för Europa ännu värre katastrof genom att försegla den förstörda reaktorn med en sarkofag av stål och betong som var tio våningar hög och två meter tjock.
Evakueringen av närliggande områden började inom de närmaste dagarna. ”Vi var tvungna att lämna vårt hem och allting bakom oss — kläder, pengar, viktiga papper och mat — allt vi ägde”, förklarade Victor. ”Vi var mycket oroliga, eftersom Anna var gravid med vårt andra barn.”
Omkring 135.000 människor var tvungna att flytta, och alla samhällen inom närmare trettio kilometer från reaktorn övergavs. Familjen Rudnik flyttade in hos släktingar. Dessa släktingar blev emellertid rädda att familjen Rudnik skulle sprida radioaktivitet till dem. ”De blev oroliga”, sade Anna, ”och till slut bad de oss att flytta.” Andra evakuerade hade liknande smärtsamma erfarenheter. I september 1986 fick familjen Rudnik till slut ett nytt hem i Kaluga, omkring 170 kilometer sydväst om Moskva.
”Då förstod vi till slut att det inte fanns något hopp att få återvända hem”, förklarade Anna. ”Vi hade förlorat vårt kära föräldrahem, där vi hade fötts och växt upp. Det var ett vackert område, täckt som av en matta med blommor, med ängsmarker och med näckrosor i bäcken. Skogen var rik på bär och svamp.”
Det var inte bara Ukrainas skönhet som var fördärvad — dess roll som Sovjetunionens kornbod var också skadad. Mycket av landets skörd den hösten hade blivit kontaminerad. På liknande sätt var det i Skandinavien, där 70 procent av renköttet förklarades vara otjänligt som föda därför att djuren hade betat bestrålade lavar. Och i vissa delar av Tyskland lämnades grönsaker kvar på fälten för att ruttna på grund av fruktan för radioaktiv smitta.
Skadeverkningar av strålningen
Officiella siffror som publicerades fem år efter olyckan visar att 576.000 människor utsattes för strålning. Förekomsten av både cancerrelaterade sjukdomar och andra sjukdomar har rapporterats vara högre bland dessa människor. I synnerhet har unga människor drabbats. Tidskriften New Scientist för 2 december 1995 rapporterade att en av Europas ledande sköldkörtelexperter tror att ”hela 40 procent av de barn som utsattes för de högsta mängderna radioaktivt nedfall från Tjernobyl, då de var under ett år, kan komma att utveckla sköldkörtelcancer som vuxna”.
På grund av att Anna utsattes för strålningen under sin graviditet, insisterade läkarna på att hon skulle göra abort. När Victor och Anna vägrade, var de tvungna att skriva under ett dokument i vilket de lovade att ta hand om barnet även om det föddes missbildat. Även om Anja inte är missbildad, är hon närsynt och har problem med lungorna och hjärtat. Dessutom har hälsan för de övriga medlemmarna av familjen Rudnik försämrats sedan katastrofen. Både Victor och Elena fick hjärtproblem, och Anna är bara en av många som är registrerade som Tjernobylinvalider.
Bland dem som blev mest bestrålade var likvidatorerna som förseglade den förstörda reaktorn. Tusentals som hjälpte till med uppröjningen sägs ha dött i förtid sedan dess. Många överlevande har neurologiska och psykosomatiska besvär. Depression är allmänt förekommande, och självmord är inte ovanligt.
Angela är en av de överlevande som har börjat få allvarliga hälsoproblem. Vid tidpunkten för katastrofen bodde hon i Kiev, huvudstaden i Ukraina, mer än 80 kilometer från Tjernobyl. Men efteråt hjälpte hon till med att leverera förnödenheter till likvidatorerna vid reaktorn. Svetlana, en annan överlevande, som bor i Irpin’, nära Kiev, fick cancer och måste genomgå operation.
Tillbakablick
I april 1996, tio år efter den stora olyckshändelsen, erkände Michail Gorbatjov: ”Vi var helt enkelt inte beredda på en sådan händelse.” Vid samma tillfälle sade Rysslands president, Jeltsin: ”Mänskligheten har aldrig upplevt en olycka av den här omfattningen, med så allvarliga konsekvenser som är så svåra att eliminera.”
Den tyska tidskriften Spektrum der Wissenschaft jämförde intressant nog efterverkningarna av Tjernobylkatastrofen med vad som skulle ha blivit följderna av ett medelstort kärnvapenkrig. Somliga beräknar att omkring 30.000 har dött till följd av tragedin.
Enligt en nyhetsrapport förra året, på tioårsdagen för olyckan, är det fortfarande ett område på 30 kilometers radie runt anläggningen som är otjänligt för mänskligt liv. Rapporten konstaterade emellertid att ”647 beslutsamma invånare har smugit eller mutat sig fram eller helt öppet gått tillbaka in i området”. Den framhöll: ”Absolut ingen bor inom en radie av 10 kilometer från anläggningen. Ett 20 kilometer brett bälte omger detta område, och det är dit som några hundra människor har återvänt.”
Tillförsikt mitt ibland utbredd fruktan
För många tusen som en gång bodde nära Tjernobyl har livet varit mycket svårt och är så fortfarande. En undersökning avslöjade att 80 procent av de evakuerade är olyckliga i sina nya hem. De känner sig ledsna, trötta, oroliga, irriterade och ensamma. Tjernobyl var inte bara en kärnkraftsolycka — det var en social och psykologisk kris av överväldigande proportioner. Det är inte förvånande att många hänvisar till händelser som antingen före Tjernobyl eller efter Tjernobyl.
Till skillnad från många andra klarar familjen Rudnik av situationen förvånansvärt bra. De började studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och tack vare det utvecklade de en stark tro på löftena som finns i Guds ord angående en rättfärdig ny värld. (Jesaja 65:17–25; 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:3, 4) År 1995 symboliserade Victor och Anna sitt överlämnande åt Gud genom att låta döpa sig i vatten. Senare blev också deras dotter Elena döpt.
Victor förklarar: ”Genom att studera Bibeln fick vi möjlighet att lära känna vår Skapare, Jehova Gud, och hans uppsåt för människorna på jorden. Vi är inte längre nedstämda, eftersom vi vet att när Guds kungarike kommer, då kommer det aldrig mer att inträffa sådana hemska olyckor. Vi ser fram emot den tid då landsbygden runt vårt kära hem i Tjernobyl kommer att återhämta sig från sitt utarmade tillstånd och bli en del av ett underbart paradis.”
Angela och Svetlana, som också hyser tillit till Guds löften om en ny rättfärdig värld, har samma positiva inställning trots sina strålningsrelaterade sjukdomar. ”Utan kunskap om Skaparen och hans uppsåt”, påpekade Angela, ”skulle livet vara svårt. Men att jag har ett nära förhållande till Jehova hjälper mig att bevara en positiv inställning. Min önskan är att fortsätta att tjäna honom som heltidsförkunnare.” Svetlana tillade: ”Mina kristna bröder och systrar är till stor hjälp för mig.”
Studium av Bibeln har uppenbarat för sådana människor att olyckor som orsakas av ”tid och oförutsedd händelse” påverkar människor var de än bor och vilka de än är. (Predikaren 9:11) Men de som studerar Bibeln har också lärt sig att oavsett hur tärande deras problem är, finns det ingen skada som Jehova inte kan reparera, inga sår som han inte kan läka och ingen förlust som han inte kan kompensera.
Hur kan du också utveckla tillförsikt till Guds löften och glädja dig åt ett ljust framtidshopp? Skribenten till Ordspråksboken i Bibeln svarar: ”För att din tillförsikt må visa sig vara hos Jehova själv, har jag gett dig kunskap i dag.” (Ordspråken 22:19) Ja, du behöver inhämta kunskap genom ett regelbundet bibelstudium. Jehovas vittnen i din trakt kommer med glädje att hjälpa dig med detta. De erbjuder en kostnadsfri bibelstudiekurs som kan hållas vid en tidpunkt och på en plats som passar dig.
[Infälld text på sidan 14]
”Mänskligheten har aldrig upplevt en olycka av den här omfattningen, med så allvarliga konsekvenser som är så svåra att eliminera.” Den ryske presidenten, Jeltsin
[Infälld text på sidan 15]
Tjernobyl var inte bara en kärnkraftsolycka — det var en social och psykologisk kris av överväldigande proportioner
[Bildkälla på sidan 12]
Tass/Sipa Press