• Stora Bält-förbindelsen
    Vakna! – 1999 | 8 februari

    • Stora Bält-förbindelsen

      FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I DANMARK

      NÄR man ser på en karta över Danmark, förstår man lätt varför danskarna länge har varit kända som både sjöfarare och brobyggare. Danmark består av 483 öar och en halvö. När man gör en rundtur i det landet, är man därför helt enkelt tvungen att ta sig över vatten för att komma runt.

      Vikingarna, danskarnas förfäder, förstod sig på att bygga mycket sjödugliga skepp. Tiderna igenom verkar det som om varje liten kuststad har haft en eller flera färjeförbindelser till närliggande öar.

      Över Stora Bält — hur?

      Det har emellertid alltid inneburit en viss risk att göra en sjöresa. Det gäller också det breda sundet, Stora Bält, mellan Danmarks två största öar, Själland och Fyn.

      Om man kommer från Jylland över till Fyn och vill vidare till Själland, den ö där huvudstaden, Köpenhamn, ligger — ja, då måste man över Stora Bält. Förr i tiden, på segelfartygens tid, kunde det innebära att man fick vänta i dagar på att vinden skulle vända, att stormar skulle bedarra eller att isen skulle gå upp. En gång på 1500-talet tvingades ett kungligt ressällskap på grund av isen söka skydd på den lilla ön Sprogø mitt ute i Stora Bält, och de blev kvar där i en vecka.

      Det är därför inte överraskande att danskarna länge har tilltalats av tanken att bygga en bro på denna plats. Men skulle man kunna bygga en bro som sträckte sig över hela Stora Bält? Den behövde vara åtminstone 18 kilometer lång för att nå från Fyn till Själland via Sprogø. Den skulle sträcka sig längre än man kan se med blotta ögat när sikten är normal — och tvärs över öppet hav. Den berömda Golden Gate-bron i San Francisco är som jämförelse knappt 3 kilometer lång.

      Planerarnas huvudvärk

      Den första debatten om en sådan bro ägde rum i riksdagen år 1858. Sedan dess har politiker och planerare funderat över sådana frågor som: Skall det byggas en bro eller en tunnel? Skall den byggas för tåg eller bilar, eller kanske för bådadera? Eller skall man lägga ner hela idén och nöja sig med färjorna?

      Man gjorde tusentals beräkningar, och miljoner ord blev sagda och nerskrivna. Uttrycket ”Stora Bält-debatt” blev ett begrepp som användes i Danmark om diskussioner som aldrig ville ta slut. Men 1987 träffade man slutligen ett avtal. Förbindelsen skulle byggas där avståndet mellan de två stora öarna var som kortast, och den skulle vara för både tåg och bilar. Den skulle bestå av två broar och en tunnel och vara 18 kilometer lång och kallas Stora Bält-förbindelsen.

  • Stora Bält-förbindelsen
    Vakna! – 1999 | 8 februari

    • Den dubbla tunneln

      Projektets andra fas, den dubbla järnvägstunneln, är en bedrift i sig själv. Den består av två separata rör, vartdera åtta meter i diameter, som borrades 7,4 kilometer genom lera, kalk och andra avlagringar. När man började visste man faktiskt inte i detalj hur löst eller fast materialet skulle visa sig vara.

      De två parallella tunnlarna är borrade på ett djup av mellan 10 och 40 meter under havsbottnen (beroende på markbeskaffenheten), och den djupaste delen ligger 75 meter under vattenytan. De enorma tunnelborrmaskinerna var omkring 200 meter långa när även tågsätten räknas med. När ett avsnitt var utborrat, klädde man det med bågformiga betongelement (totalt 60.000) som vägde nästan åtta ton vartdera.

      Med tanke på att tunnelarbetet började samtidigt från bägge ändar, var det en mästerlig bedrift att maskinerna kunde mötas på mitten med en avvikelse på knappt fyra centimeter. Den 15 oktober 1994 kom det stora ”genombrottet”, då prins Joachim som förste person kunde gå över från den ena borrmaskinen till den andra och därmed officiellt binda samman de båda halvorna av tunneln. Från Sprogø, mitt ute i Stora Bält, sträcker sig de två färdiga rören eller tunnlarna nu österut och dyker upp på Själlands kust vid Halsskov nära Korsør. Sedan mitten av 1997 har tågen snabbt kunnat ta sig över Stora Bält i reguljär trafik.

  • Stora Bält-förbindelsen
    Vakna! – 1999 | 8 februari

    • Vad förbindelsen innebär

      Vad har resultatet blivit av alla tusentals planerares och arbetares ansträngningar? Jo, att Danmark har fått en ny turistattraktion, eftersom broarna är en vacker syn från såväl land som hav. För bilister är det en upplevelse att köra över en bro som är så lång att man sällan kan se bägge ändar på en gång. Och naturligtvis har restiden förkortats avsevärt. Tidigare tog det en timma med färja, plus väntetid, men nu kan ett tåg susa över på bara sju minuter!

      Förbindelsen ändrar också flera mönster hos befolkningen. Många fler danskar besöker nu vänner, utför ärenden eller söker underhållning på andra sidan vattnet. Utvecklingen på arbets- och bostadsområdet påverkas också, eftersom man nu kan arbeta på den ena sidan av Stora Bält och bo på den andra. Och varor kan transporteras snabbare över landet än tidigare.

      Men något har också gått förlorat. Färjorna som trafikerade dessa vatten representerade en tradition som var flera hundra år gammal, och många resenärer uppskattade den paus som färjeturen gav dem. ”Jag kommer att sakna färjorna”, beklagade sig en affärsman. ”Det är något fascinerande med vatten och stora båtar. Jag tycker om känslan att stå på däck och låta vinden rufsa till håret.” Det råder emellertid inget tvivel om att den nya förbindelsen kommer att knyta samman det danska öriket ännu tätare — och göra det mycket lättare att resa till och från norra Europa.