Principen om friköpande eller återlösning kommer bland annat till uttryck i bestämmelsen i Moses lag om tjurar som var kända för att stångas. Om ägaren till en sådan tjur lät den gå lös och den dödade någon, skulle ägaren dödas och således betala offrets liv med sitt eget liv. Men eftersom han inte direkt eller avsiktligt hade tagit den andres liv, kunde domarna, om de fann det befogat, pålägga honom att betala en ”lösen [kọfer]” i stället, och i så fall måste han betala det pris för friköpandet av sin själ som hade pålagts honom. Detta pris betraktades som något som trädde i stället för hans eget liv och tjänade som ersättning för det liv som hade gått förlorat. (2Mo 21:28–32; jfr 5Mo 19:21.) Men det kunde inte tas emot någon lösen för någon som avsiktligt hade dödat någon; bara hans eget liv kunde täcka förlusten av offrets liv. (4Mo 35:31–33) När folket skulle mönstras räknades alla, och varje man över 20 år skulle ge Jehova en lösen (kọfer); han skulle ge en halv sikel (9:50 kr) för sin själ, antingen han var rik eller fattig. (2Mo 30:11–16)

Eftersom orättvisa misshagar både Gud och människor, kunde en lösen dessutom bidra till att avvärja eller dämpa vrede. (Jfr Jer 18:23; se också 1Mo 32:20, där kafạr har återgetts med ”blidka”.) En äkta man som var förbittrad på en man som begått äktenskapsbrott med hans hustru godtog emellertid inte ”någon som helst lösen [kọfer]”. (Ord 6:35) Ordet kan också användas med avseende på någon som borde utöva rättvisa men som i stället tar emot ”mutor [kọfer]” för att blunda för en orätt handling. (1Sa 12:3; Am 5:12)

De olika hebreiska och grekiska ord som återgetts med ”lösen”, ”friköpa” och ”återköpa” har det gemensamt att de för tanken till att ett visst belopp eller något annat av värde betalas för att utverka en återlösning eller ett friköpande. De innehåller alla tanken på utväxling eller ersättning och på överensstämmelse och likhet i värde, dvs. att något ges i utbyte mot något annat, så att rättvisans krav uppfylls och saker och ting bringas i balans. (Se FÖRSONING.)

Ett pris som täcker. Det hebreiska substantivet kọfer kommer från verbet kafạr, som har grundbetydelsen ”täcka”, ”övertäcka”. Det används i den betydelsen i 1 Moseboken 6:14, där det sägs att Noa skulle ”bestryka”, dvs. ”täcka”, arken med jordbeck. Vanligtvis används emellertid kafạr för att beskriva hur rättvisans krav uppfylls genom att synder täcks över eller försonas. (Ps 65:3; 78:38; 79:8, 9) Substantivet kọfer syftar på det som ges för att åstadkomma detta, dvs. lösepenningen. Det som används för att täcka något måste motsvara det som skall täckas, antingen till formen (som locket [kappọreth] som täckte förbundsarken; 2Mo 25:17–22) eller till värdet (som en skadeersättning, en betalning som täcker skadekostnaden).