Våldtäkt — en realitet i dagens samhälle

UNDER den tid som det tar dig att läsa den här sidan kommer en kvinna att bli våldtagen någonstans i Förenta staterna. Hon kommer att vara ensam och vettskrämd inför hotet att bli övermannad och skändad av någon som hon förmodligen känner. Hon kanske blir misshandlad. Hon kanske sätter sig till motvärn. Hon fruktar säkert för sitt liv.

Våldtäkt är det våldsbrott som ökar snabbast i Förenta staterna, ett land som redan har en av de högsta våldtäktsfrekvenserna i världen. Enligt polisrapporter inträffar där 16 våldtäktsförsök och 10 våldtäkter varje timme, och antalet fall som inte polisanmälts kan vara ända upp till tio gånger större!

Förenta staterna är emellertid inte det enda land som uppvisar sådana dystra siffror. I Frankrike ökade antalet polisanmälda våldtäktsfall med 62 procent mellan åren 1985 och 1990. I Canada anmäldes 27.000 våldtäkter år 1990, en ökning med 100 procent på bara sex år. I Tyskland anmäls ett fall av sexuellt övervåld mot kvinnor var sjunde minut.

Våldtäkter drabbar även oskyldiga män.a Även män ”lider av att leva i ett samhälle där halva befolkningen har anledning att känna sig förbittrad, misstänksam och rädd”, förklarar psykologen Elizabeth Powell. De kan också känna sig plågade över att behöva leva i ständig oro för att något skall hända deras hustrur, mödrar, systrar, döttrar och kvinnliga vänner, och de kan också drabbas av skuldkänslor och sorg när någon de älskar blir utsatt för våldtäkt.

Varför denna stora ökning?

Våldtäkt florerar i samhällen som tolererar våld och sexuella påtryckningar. I många länder bombarderas människor ända från barndomen med destruktiva budskap och felaktiga upplysningar om sex via massmedier, familjemedlemmar och umgängesvänner. De bibringas den fördärvliga uppfattningen att sex och våld hör ihop och att kvinnans främsta uppgift är att skänka mannen sexuell tillfredsställelse, oavsett hennes egna önskningar.

Så var det med Jay, en 23-årig kontorist. ”Samhället säger att man måste ha sex med många olika kvinnor för att vara en verklig man”, sade han. ”Men om man inte har det? Vad är man då?” På grund av denna yttre press skulle han kunna våldta en kvinna, om hon gjorde honom arg eller besviken.

En sådan våldspräglad och aggressiv attityd gentemot kvinnor är vanlig i våldtäktsbenägna kulturer, hävdar forskaren Linda Ledray. ”Våldtäktsmannen följer vanligtvis bara det handlingsmönster som samhället fastställt”, förklarar hon. Filmer och TV-program bidrar till att forma detta destruktiva handlingsmönster. Våldtäkt är ett vanligt tema i pornografiska alster, men pornografi är inte den enda boven i dramat. Undersökningar har visat att våldsfilmer utan sexuellt innehåll skapar större aggressivitet mot kvinnor än filmer som är sexuellt oförblommerade men saknar våldsinslag. Televisionen bär också sin del av skulden, eftersom sexuella handlingar där ofta skildras på ett ”mer manipulativt sätt än någon annanstans”, som Elizabeth Powell uttrycker det. Vad är då det budskap som massmedierna förmedlar? ”När du blir arg, avreagera dig då genom att skada någon.”

Detta budskap överflyttas sedan till vardagslivets relationer, med mycket tragiska resultat. I vårt alltmer ”toleranta” samhälle är män ofta av den uppfattningen att kvinnor är skyldiga att tillmötesgå dem i sexuellt avseende, i synnerhet om mannen har spenderat pengar på kvinnan eller om hon till en början verkat mottaglig för hans närmanden.

”När det gäller sex är ordet ’nej’ ofta meningslöst om det uttalas av en kvinna”, förklarar journalisten Robin Warshaw. Och alltför ofta innebär detta att kvinnan blir våldtagen.

”En andra våldtäkt”

Kathi var 15 år när hon blev våldtagen av tre pojkar i skolans hockeylag. När hennes familj anmälde händelsen, blev hon trakasserad och utfryst av vänner, grannar och främlingar. ”Pojkar är pojkar”, sade man. I skolan överöstes Kathi med oanständiga tillmälen, och hotelsebrev lades på hennes bänk. Pojkarna som våldtagit henne dömdes till skyddstillsyn och samhällsnyttigt arbete och blev snart hjältar i skollaget. Kathi straffades med månader av trakasserier. Så småningom begick hon självmord.

Kathis fall är ett tragiskt exempel på hur våldtäktsoffer ofta först blir utsatta för fysiska lidanden av våldtäktsmannen och sedan för känslomässiga lidanden av andra. Många kvinnor finner att människors attityder och missuppfattningar resulterar i att de klandrar offret för det brott som begåtts. Vänner, familjemedlemmar, poliser, läkare, domare och jurymedlemmar — de som borde hjälpa offret — kanske delar dessa missuppfattningar och kan tillfoga offret nästan lika stora lidanden som våldtäktsmannen gjort. Detta problem är så stort att det har kallats ”en andra våldtäkt”.

Mytbildningen kring våldtäkter skapar ofta en falsk känsla av säkerhet. Med andra ord: om man kan finna något fel på offrets beteende — till exempel att hon burit åtsittande kläder eller att hon gått ut ensam sent på kvällen eller att hon i själva verket ville ha sexuellt umgänge — drar man slutsatsen att man själv och ens närmaste är på den säkra sidan om man bara undviker ett sådant beteende och att man därför aldrig kommer att bli våldtagen. Alternativet — att våldtäkt är en vettlös våldshandling som kan drabba vilken kvinna som helst, oavsett hur hon är klädd — är alltför skrämmande för att kunna accepteras.

En kvinna, som blev våldtagen av en person som hon betraktat som ”trevlig och respektabel”, säger varnande: ”Det värsta man kan göra är att tro att det aldrig kan drabba en själv.”

Myter och fakta om våldtäkter

Här följer några av de vedertagna missuppfattningar beträffande våldtäkter som tenderar att lägga skulden på offret och vidmakthålla attityder som uppmuntrar till sådana brott:

Myt: Våldtäkter inträffar bara när en kvinna antastas av en främling.

Fakta: De flesta våldtäkter förövas av män som kvinnan känner och har litat på. En undersökning visade att 84 procent av offren kände förövaren och att 57 procent av alla våldtäkter inträffade vid tillfällen då paret stämt träff. En av sju gifta kvinnor kommer att bli våldtagen av sin egen man.b En våldtäkt är en brutal och känslomässigt traumatisk upplevelse, vare sig angriparen är en främling, en äkta man eller en pojkvän.

Myt: Det är fråga om våldtäkt endast om kvinnan efteråt visar tecken på motstånd, till exempel blåmärken.

Fakta: Vare sig kvinnan har gjort fysiskt motstånd eller inte, är det få offer som uppvisar synliga tecken, såsom sår eller blåmärken.

Myt: Ett våldtäktsoffer bär själv en del av skulden, om hon inte gör aktivt motstånd.

Fakta: Enligt gängse definitioner är det fråga om våldtäkt så snart någon använder sig av våld eller hot om våld för att tilltvinga sig sexuellt umgänge, av vad slag det vara må, mot en persons vilja. Det är således gärningsmannens bruk av våld och offrets ovillighet som gör det till en våldtäkt. En kvinna som blir våldtagen gör sig följaktligen inte skyldig till otukt. I likhet med ett incestoffer kan hon, därför att hon tycker sig vara i en annans våld, tvingas att foga sig i en handling som hon inte vill begå. Att en kvinna av rädsla eller förvirring tvingas foga sig i en våldtäktsmans vilja betyder inte att hon samtycker till våldtäkten. Ett samtycke är grundat på ett fritt val utan något inslag av hot och är en aktiv, inte passiv, handling.

Myt: Våldtäkt är en passionerad handling.

Fakta: Våldtäkt är en våldshandling. Män som begår våldtäkter gör det inte bara för den sexuella njutningens skull, utan för att visa sin makt över andra människor.c

Myt: En kvinna kan egga eller locka en man till den grad att han inte längre kan kontrollera sina sexuella känslor.

Fakta: Män som begår våldtäkter har inte starkare sexualdrift än andra män. Faktum är att en tredjedel av alla våldtäktsmän inte kan fullborda samlaget. Våldtäkter är i de flesta fall planerade dåd, inte ett utlopp för obetvingliga drifter. Vare sig våldtäktsmännen är främlingar eller bekanta, försöker de vanligtvis locka in sitt offer i en fälla — främlingar genom att följa efter kvinnan tills hon är ensam, och bekanta genom att arrangera en situation där de är i enrum.

Myt: Kvinnor ljuger om våldtäkten för att hämnas på en man eller därför att de har dåligt samvete för att de gått med på sexuellt umgänge.

Fakta: Falska anmälningar om våldtäkt har ungefär lika hög frekvens som andra våldsbrott: 2 procent. Å andra sidan är alla experter överens om att ett stort antal våldtäkter aldrig anmäls.

Myt: En kvinna kan ”inbjuda” till våldtäkt genom att bära utmanande kläder, dricka alkohol, låta mannen betala när de är ute tillsammans eller följa med honom hem.

Fakta: Att en kvinna är omdömeslös, naiv eller okunnig betyder inte att hon förtjänar att bli våldtagen. Våldtäktsmannen bär hela ansvaret för våldtäkten.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 3]

Var fjärde kvinna i Förenta staterna kan förväntas bli utsatt för våldtäkt eller våldtäktsförsök

[Infälld text på sidan 4]

Våldtäkt florerar i samhällen som tolererar våld och sexuella påtryckningar

Vad man kan göra för att förhindra våldtäkt

Eric var lång och snygg och kom från en välbärgad familj. Lori var 19 år och hade blivit inbjuden till en ”dubbelträff” tillsammans med Eric och hans rumskamrat. När hon anlände till grillfesten i Erics hem, hade det andra paret lämnat återbud utan hennes vetskap. Snart började de övriga gästerna lämna festen.

”Jag började tänka: ’Någonting är fel, det är något skumt på gång’, men jag slog bort tanken”, sade hon.

Så snart Eric blev ensam med Lori, våldtog han henne. Lori gjorde aldrig någon polisanmälan, och senare flyttade hon till en plats 25 mil därifrån för att slippa se Eric igen. Efter ett år var hon fortfarande rädd för att stämma träff.

VÅLDTÄKT har blivit ett allt större hot i våra dagar, och en kvinnas bästa skydd är att vara uppmärksam och förberedd. Det är naturligtvis inte möjligt att förutse alla farliga situationer, men om du vet hur våldtäktsmän tänker och planerar sina angrepp, har du lättare att känna igen varningssignalerna.a Som det sägs i ett gammalt ordspråk: ”Den kloke ser faran och söker skydd, de oförståndiga löper i väg och får plikta för det.” — Ordspråken 27:12, 1982.

Det bästa sättet att undvika en våldtäktssituation är att undvika våldtäktsmän. Du bör vara medveten om att vissa beteendemönster hos en man — även en som du känner väl — kan identifiera honom som en potentiell våldtäktsman. (Se rutan på sidan 7.) Somliga män tar en kvinnas klädstil eller hennes villighet att vara ensam med honom som en ursäkt för att våldta henne. Även om det inte är kvinnans fel om en man har en sådan snedvriden uppfattning, gör hon klokt i att ta sådana attityder med i beräkningen.

Se till att du aldrig är ensam med en man som du inte känner väl. (Och även om du känner honom väl, bör du bruka urskillning.) En främmande våldtäktsman kan komma till ditt hem och förege sig vara reparatör. Be att få se hans legitimation. En våldtäktsman som känner sitt offer försöker ofta se till att han blir ensam med henne genom att hitta på ärenden som kräver att de måste göra ett besök i hans bostad eller genom att påstå att det är flera personer närvarande vid en viss mötesplats. Låt dig inte luras av sådana knep.

För att undvika den fara som är förbunden med att stämma träff kan ni umgås i grupp eller ha ett ”förkläde” med er. Du bör känna din partner väl och sätta upp bestämda gränser i fråga om det mått av fysisk intimitet som du kan tillåta från hans sida, om alls någon. Var försiktig med alkohol! Du kan inte vara uppmärksam på varningssignaler, om ditt omdöme är avtrubbat. (Jämför Ordspråken 23:29—35.) Lita på din instinkt. Om du känner dig illa till mods i någons sällskap, försök då inte intala dig att det inte är någon fara, utan fly fältet.

I all synnerhet bör föräldrar med tonåringar gå igenom sådana här försiktighetsåtgärder med sina barn och uttryckligen varna dem för farliga situationer, eftersom de flesta våldtäktsmän och våldtäktsoffer är ungdomar.

Handla snabbt

Det är inte möjligt att förutse alla farliga situationer. Utan egen förskyllan kan du plötsligt finna att du är ensam med en man som är starkare än du och som satt sig i sinnet att tvinga dig att ha sexuellt umgänge med honom. Vad skall du då göra?

Handla snabbt, och kom ihåg vad ditt mål är: att fly. En våldtäktsman prövar ofta sitt offer innan han bestämmer sig för att gå till angrepp, och det är därför viktigt att omintetgöra hans planer så snart som möjligt, innan han känner sig tillräckligt säker på sig själv för att omsätta sina tankar i handling. Experter föreslår två alternativa handlingssätt: passivt motstånd och aktivt motstånd. Du kan pröva passivt motstånd först, och om det inte fungerar övergår du till aktivt motstånd.

Passivt motstånd kan inbegripa allting från att du försöker vinna tid genom att tala med våldtäktsmannen eller låtsas att du har en sexuellt överförd sjukdom till att du kräks på angriparen. (Jämför 1 Samuelsboken 21:12, 13.) ”Uppfinningsrikedomen begränsas bara av ens egen fantasi”, skriver Gerard Whittemore i sin bok Street Wisdom for Women: A Handbook for Urban Survival.

De passiva metoderna — som kan inbegripa allt utom fysiskt våld — kräver att man håller huvudet kallt och bör ha till syfte att distrahera eller lugna angriparen. Om ditt motstånd gör angriparen ännu argare och aggressivare, pröva då någon annan metod. Men låt dig inte tvingas med till en ännu mer isolerad plats medan du funderar på vilken metod du skall använda. Och glöm inte den kanske mest effektiva formen av passivt motstånd — att skrika. — Jämför 5 Moseboken 22:23—27.

Ett annat alternativ är att på ett mycket eftertryckligt sätt visa din negativa reaktion. Förklara för din angripare i otvetydiga ordalag att du inte kommer att göra honom till viljes. Om du känner angriparen, kanske du kan pröva en chocktaktik genom att nämna hans handlingssätt vid dess rätta namn. Om du ropar: ”Det här är ju våldtäkt! Jag ringer polisen!” kanske den presumtive våldtäktsmannen tänker sig för två gånger innan han fortsätter sina närmanden.

Aktivt motstånd

Om våldtäktsmannen inte låter tala med sig, var då inte rädd för att ta till mer drastiska åtgärder. Att du gör aktivt motstånd innebär inte att du löper större risk att bli skadad eller dödad, lika lite som underkastelse är någon garanti för din säkerhet. De flesta experter rekommenderar därför att man gör motstånd.

Att göra aktivt motstånd kan vara svårt för kvinnor, eftersom de ofta sedan barndomen har fått lära sig att vara artiga, passiva och undergivna, även om de hotas med fysiskt våld. Du måste därför i förväg bestämma dig för att göra motstånd, så att du inte förlorar dyrbar tid genom att tveka, om du skulle bli angripen.

Du har all anledning att känna dig upprörd om någon skulle hota dig eller försöka tvinga dig att göra något som du inte vill. Du bör vara medveten om att handlingen är överlagd och att våldtäktsmannen räknar med att du skall ge efter. Bli arg, inte rädd. ”Din rädsla är angriparens mest effektiva vapen”, förklarar forskaren Linda Ledray. Oroa dig inte för att du reagerar för hårt eller att du kanske gör ett löjligt intryck. ”Bättre ohyfsad än våldtagen”, som en expert uttryckte det. Kvinnor som har lyckats undgå att bli våldtagna har vanligtvis gjort aktivt motstånd och har prövat flera olika metoder, till exempel att bitas, sparkas och skrika.

Om du inte kan förhindra våldtäkten, inrikta dig då på att kunna identifiera gärningsmannen efteråt. Om du kan klösa honom eller riva sönder hans kläder, kanske du kan få fram bevismaterial i form av blod eller textilfibrer som polisen senare kan analysera. Men vid det här laget kanske du är så utmattad att du inte orkar kämpa emot längre. Om det förhåller sig så, bör du inte ”klandra dig själv därför att du ’lät’ honom våldta dig”, säger Robin Warshaw i sin bok I Never Called It Rape och fortsätter: ”Du behöver inte ådra dig skador eller dö för att ’bevisa’ att du blivit våldtagen.”

[Fotnot]

[Ruta på sidan 7]

Porträtt av en potentiell våldtäktsman

□ Sårar dina känslor genom att förolämpa dig, ignorera din uppfattning eller bli arg eller irriterad när du kommer med ett förslag.

□ Försöker kontrollera stora delar av ditt liv, till exempel hur du klär dig och vilka människor du umgås med. Vill själv bestämma allt när ni träffas, till exempel var ni skall äta eller vilken film ni skall se.

□ Blir svartsjuk utan anledning.

□ Talar nedsättande om kvinnor i allmänhet.

□ Blir berusad eller ”hög” och försöker få dig att handla på samma sätt.

□ Försöker övertala dig att vara ensam med honom eller ha sexuellt umgänge.

□ Vill bjuda på allt när ni träffas och blir arg om du erbjuder dig att betala.

□ Visar sin aggressivitet också i små ting, till exempel genom att vara hårdhänt eller knuffas.

□ Får dig att känna dig illa till mods genom att sitta för nära, blockera vägen för dig, röra vid dig fastän du har bett honom låta bli eller uppträda som om han känner dig bättre än han i verkligheten gör.

□ Kan inte klara av motgångar utan att bli arg.

□ Betraktar dig inte som sin jämlike.

□ Är intresserad av vapen och tycker om att vara elak mot djur, barn och människor som han kan tyrannisera.

Hämtat från boken I Never Called It Rape, av Robin Warshaw.

[Bild på sidan 7]

Kvinnor som har lyckats undgå att bli våldtagna har vanligtvis gjort aktivt motstånd och har prövat flera olika metoder

Hur man kan komma över en våldtäkt

För 33 år sedan blev Mary knivhotad och våldtagen. Än i dag får hon hjärtklappning och blir alldeles svettig i handflatorna när hon försöker beskriva händelsen. ”Det är det mest förnedrande en kvinna kan råka ut för”, säger hon och kämpar mot tårarna. ”Det är en vidrig, fasansfull upplevelse.”

EN VÅLDTÄKT kan vara en av de mest förödande upplevelserna i en människas liv, en som kan få livslånga konsekvenser. I en undersökning hade nästan en tredjedel av de våldtäktsoffer som tillfrågats umgåtts med självmordstankar, och de flesta sade att våldtäkten hade förändrat dem på ett genomgripande sätt.

Konsekvenserna kan bli särskilt förödande om kvinnan kände våldtäktsmannen. I sådana fall får offret ofta inte lika mycket stöd från omgivningen, för antingen kanske hon inte ens berättar om händelsen för någon, eller också kanske hon gör det men ingen tror att det verkligen var fråga om våldtäkt. Eftersom hon blev sviken av någon hon litade på, är risken också större att hon förebrår sig själv och börjar betvivla sin förmåga att bedöma andra människor.

Ta emot hjälp

Många våldtäktsoffer råkar först in i ett chocktillstånd och förnekar hela händelsen. En kvinna blev våldtagen kort före ett viktigt examensprov. Hon förträngde händelsen tills hon var färdig med sin examen. Ett annat våldtäktsoffer sade: ”Jag kunde inte tillåta mig själv att minnas det som hänt, eftersom jag med egna ögon hade sett hur den vän som jag litade på förvandlades till en angripare. Jag visste inte att man kunde bli våldtagen av någon man känner. Det kanske låter löjligt, men just detta fick mig att förlora allt hopp. Jag kände mig så ensam.”

Somliga kvinnor fortsätter att förneka det som hänt genom att inte berätta för någon om våldtäkten. De förtränger händelsen i åratal, vilket försenar läkningsprocessen och ger upphov till andra känslomässiga problem, som offret kanske inte inser härrör från våldtäkten.

Men tillfrisknandet börjar vanligtvis inte förrän man talar med andra om händelsen. En förtrogen vän kan hjälpa dig att inse att det verkligen var fråga om våldtäkt och att det inträffade inte var ditt fel. Som det sägs i ett gammalt ordspråk: ”En sann kamrat älskar alltid och är en broder som föds för tider av trångmål.” (Ordspråken 17:17) Andliga herdar kan också ”visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret”. (Jesaja 32:2; 1 Thessalonikerna 5:14) Somliga våldtäktsoffer kan behöva kontakta Kvinnojouren eller en specialutbildad terapeut för att få hjälp att komma underfund med sina känslor.

Många våldtagna kvinnor drar sig för att tala om sina upplevelser på grund av skuldkänslor, i synnerhet om de blev sexuellt upphetsade under våldtäkten. De kanske känner sig smutsiga och värdelösa och tycker att det var deras eget fel — även om ingen annan än våldtäktsmannen bär skulden.

”Att ha en god vän att tala med betydde väldigt mycket för mig”, sade Mary, som anförtrodde sig åt en av sina medkristna. ”Jag kunde tala med henne utan att känna mig smutsig och skamsen för att jag hade blivit våldtagen.”

Ge henne ditt stöd

Å andra sidan skulle det vara orätt och kärlekslöst av offrets vänner att komma med efterkloka kommentarer eller beskäftigt försöka avgöra om hon ”verkligen blivit våldtagen”. Antyd aldrig att hon begått en omoralisk handling eller att hon njöt av upplevelsen. Det viktigaste hennes vänner kan göra när hon ber om hjälp är att tro henne. Ge henne tröst och uppmuntran. Ställ upp och lyssna när hon vill tala, men försök inte pumpa henne på detaljer.

Om våldtäkten inträffat nyligen, kan offrets vänner hjälpa henne att komma under läkarvård och erbjuda henne en tillfällig fristad. Uppmuntra henne att polisanmäla våldtäkten, men låt henne själv fatta de avgörande besluten. Hon har just upplevt en situation då hon blev berövad all kontroll. Låt henne återfå en del av denna kontroll genom att fatta egna beslut.

Offrets familjemedlemmar måste försöka låta bli att reagera alltför känslomässigt inför våldtäkten. De kanske vill försöka hitta en syndabock eller hämnas på våldtäktsmannen, men ingetdera skulle vara till någon hjälp för offret. (Romarna 12:19) Att lägga skulden på någon annan än våldtäktsmannen är meningslöst, och att försöka hämnas är farligt. Det kan också få till följd att offret börjar oroa sig för sina närmastes säkerhet i stället för att försöka koncentrera sig på att komma över sin traumatiska upplevelse.

Anhöriga bör också vara medvetna om att många kvinnor får en annorlunda syn på sex efter en våldtäkt. För dem har sex kommit att bli ett vapen, och de kan känna avsmak för sexuellt umgänge under någon tid, även med någon som de älskar och litar på. En äkta man bör därför inte försöka få sin hustru att återuppta det sexuella umgänget förrän hon är redo för det. (1 Petrus 3:7) Alla i familjen kan hjälpa till genom att bygga upp en ung kvinnas självaktning och visa henne att hon fortfarande är älskad och respekterad, trots det som inträffat. Ett våldtäktsoffer behöver all den hjälp hon kan få under den ofta ganska långa vägen mot känslomässigt tillfrisknande.

Hur man kan övervinna fruktan och nedstämdhet

Kvinnor som har blivit våldtagna säger ofta att deras starkaste känsla är rädsla. De flesta våldtäktsoffer trodde inte att de skulle överleva händelsen. Efteråt kanske de fruktar för att bli våldtagna igen eller kanske till och med är rädda för att de av en händelse skall träffa våldtäktsmannen.

Den skräck som de kände under själva våldtäkten kan väckas till liv igen genom liknande ljud, lukter och miljöer. Om en kvinna blev våldtagen i en gränd, kanske hon är rädd för att gå in i gränder. Om hon blev våldtagen i sitt eget hem, kanske hon aldrig mer kan känna sig trygg där, utan kan bli tvungen att flytta. Till och med doften av en eau-de-cologne som påminner om den som våldtäktsmannen använde kan väcka obehagliga minnen.

Även om mycket få våldtäkter resulterar i att kvinnan blir gravid, är det många som fasar för den möjligheten. Många kvinnor är också av naturliga skäl oroliga för att de kan ha ådragit sig en sexuellt överförd sjukdom. Omkring hälften av alla våldtäktsoffer upplever känslor av nedstämdhet, hopplöshet och värdelöshet, och dessa känslor kan hålla i sig i veckor eller månader. Många drabbas också av ångest, fobier och panikkänslor.

Även om kvinnor ofta inte kan förhindra en våldtäkt, kan de med tiden lära sig att kontrollera de tankar, känslor och reaktioner som våldtäkten gett upphov till. De kan lära sig att ersätta negativa tankar med en positiv syn på sig själva.

”I stället för att intala dig hur svag, värdelös eller hjälplös du är bör du försöka intala dig själv att du gör bra ifrån dig och att du verkligen har gjort stora framsteg sedan den där kaotiska tiden efter våldtäkten”, säger Linda Ledray i sin bok Recovering From Rape. ”Varje dag som du känner dig lite mindre överväldigad av negativa tankar och känslor, säg då till dig själv: ’Jag håller på att återfå kontrollen över mitt liv.’”

En annan sak som kan hjälpa ett våldtäktsoffer att komma över sin rädsla är att försöka ta reda på exakt vad som utlöser den. När hon kommit underfund med det, kan hon fråga sig själv: Hur realistisk är rädslan? Om hon till exempel får syn på en person som liknar våldtäktsmannen, kan hon påminna sig själv om att den här mannen inte är någon våldtäktsman och att han inte kommer att skada henne.

Ytterligare en metod som rekommenderas av experter är systematisk desensibilisering. Kvinnan gör upp en lista över aktiviteter och situationer som hon är rädd för och rangordnar dem så att de minst skrämmande kommer först och de mest skrämmande sist. Sedan försöker hon tänka sig in i den minst stressfyllda situationen, tills den inte längre skrämmer henne. Hon går sedan vidare i listan, tills ingen av situationerna verkar skrämmande.

Med hjälp av en vän kan hon sedan försöka genomföra dessa saker i verkligheten, till exempel gå ut när det är mörkt eller vara ensam hemma. På detta sätt kan hon så småningom få bukt med sin rädsla, så att den inte längre påverkar hennes dagliga liv. Vissa situationer är det emellertid helt naturligt att vara rädd för — till exempel att gå ensam på en mörk gata på natten — och det skulle inte vara någon mening med att försöka övervinna denna rädsla.

Att lära sig kanalisera sin vrede

Många våldtagna kvinnor brottas också med känslor av vrede, som till en början kan riktas mot alla män men som så småningom vanligtvis fokuseras på våldtäktsmannen. Somliga låter sin vrede gå ut över omgivningen, medan andra reagerar genom att undertrycka sina känslor. Man kan emellertid lära sig att kanalisera sin vrede på ett konstruktivt sätt, och detta kan i sin tur påskynda tillfrisknandet. Bibeln ger rådet: ”Vredgas, men synda ändå inte.” — Efesierna 4:26.

Ett sätt att komma till rätta med vredgade känslor är att ge uttryck åt dem. Man kan tala om sina känslor med andra. Att engagera sig i de rättsliga procedurerna eller föra dagbok kan hjälpa offret att få utlopp för sin vrede. Hon kan också avreagera sin ilska genom att ägna sig åt fysiska aktiviteter, till exempel spela tennis eller handboll, promenera, jogga, cykla eller simma, vilket också kan hjälpa henne att övervinna känslor av missmod.

Du kan återfå kontrollen över ditt liv.

Vad kan göras för att förhindra våldtäkter?

Att få våldtäkter att upphöra är inte bara en fråga om att kvinnor aktar sig för våldtäktsmän eller sätter sig till motvärn. ”Det är män som begår våldtäkter och män som kollektivt sett har förmåga att göra slut på dem”, skriver författaren Timothy Beneke i sin bok Men on Rape.

Våldtäkter kommer inte att upphöra förrän män slutar upp att behandla kvinnor som blott och bart sexobjekt och inser att lyckliga förhållanden inte bygger på våldspräglad dominans. På det personliga planet kan mogna män stå fram för sin uppfattning och påverka andra män. Både män och kvinnor kan vägra att skratta åt manschauvinistiska skämt, se våldspornografiska filmer eller gynna annonsörer som använder sig av sex för att sälja sina produkter. Som det sägs i Bibeln: ”Otukt och orenhet av varje slag eller girighet må inte ens nämnas bland er, alldeles som det anstår heliga människor; inte heller skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som inte är passande, utan hellre tacksägelse.” — Efesierna 5:3, 4.

Föräldrar kan bibringa sina barn respekt för kvinnor genom att föregå med gott exempel. De kan lära sina söner att betrakta kvinnor på samma sätt som Jehova Gud gör. Gud är inte partisk. (Apostlagärningarna 10:34) Föräldrar kan också lära sina söner att umgås med kvinnor på ett vänskapligt och otvunget sätt, precis som Jesus gjorde. De kan lära sina söner att sexuellt umgänge är en öm och kärleksfull handling, som är reserverad för personer som är gifta med varandra. Föräldrar kan tydligt visa att våld inte kommer att tolereras och att det inte heller är rätt att vara dominerande mot andra människor. (Psalm 11:5) De kan uppmuntra sina barn att diskutera sexuella frågor på ett fritt och öppet sätt och att stå emot sexuella påtryckningar.

Ett problem som snart skall undanröjas

Om problemet med våldtäkter skall kunna undanröjas måste emellertid samhället förändras på ett genomgripande sätt. ”Våldtäkt är inte bara ett individuellt problem, utan är också ett familjeproblem, ett socialt problem och ett nationellt problem”, förklarar forskaren Linda Ledray.

Bibeln utlovar ett globalt samhälle som är helt fritt från våld, ett samhälle där den ena människan inte längre ”har makt över den andra, henne till olycka”. (Predikaren 8:9, 1982; Jesaja 60:18) Den tid är snart här då Jehova Gud inte kommer att tolerera någon som helst form av maktmissbruk, inbegripet våldtäkt. — Psalm 37:9, 20.

I detta nya världssamhälle kommer alla människor att få del av ett undervisningsprogram som kommer att lära dem att vara fridsamma och älska varandra oavsett kön, ras eller nationalitet. (Jesaja 54:13) Ödmjuka människor kommer då inte att behöva frukta för vare sig vänner eller främlingar, utan kommer att ”finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid”. — Psalm 37:11.

[Ruta/Bild på sidan 9]

Om du skulle bli våldtagen

□ Sök läkarhjälp.

□ Om du så önskar, kan du be att få tala med en kurator som kan hjälpa dig igenom de medicinska och juridiska procedurerna.

□ Kontakta polisen så snart du kan. Professionella rådgivare rekommenderar att du gör polisanmälan, för din egen och andra kvinnors säkerhet. En polisanmälan är inte detsamma som ett åtal, men vid en eventuell rättegång skulle ditt fall kunna försvagas om din anmälan var fördröjd.

□ Förstör inte viktigt bevismaterial. Undvik att bada, byta kläder, tvätta och kamma håret och att fördärva fingeravtryck och fotavtryck.

□ Sjukvårdspersonalen kommer att ta prover som kan fogas till bevismaterialet och utföra graviditetstest och tester för sexuellt överförda sjukdomar. Om de erbjuder någon typ av läkemedel som ett skydd mot graviditet, till exempel så kallade abortpiller, bör kristna vara medvetna om att sådana medel kan få kroppen att stöta bort ett befruktat ägg.

□ Gör vad du själv anser att du bör göra för att känna dig trygg — byt lås, övernatta hos en vän eller barrikadera dörren — och bry dig inte om att någon kanske tycker att dina reaktioner är lite överdrivna.

□ Framför allt, hämta tröst från Bibeln och be till Jehova. Under och efter själva angreppet kan du till och med ropa hans namn högt. Förlita dig på att de äldste och andra nära vänner i församlingen skall ge dig den hjälp och det stöd du behöver. Var närvarande vid mötena, om det alls är möjligt, och samarbeta med medkristna i förkunnartjänsten.