Att lära människor läsa
VILKA är dessa miljoner som varken kan läsa eller skriva? I de flesta fall är de ansvarskännande, hårt arbetande medborgare. I utvecklingsländerna är det de som förser större delen av befolkningen med mat, kläder och husrum. I industriländerna utför de ofta arbeten som ingen annan vill göra — sådana som är ansträngande och enformiga och har låg status, men ändå är viktiga för samhället.
Att människor inte lär sig läsa och skriva beror ofta på bristande möjligheter. De flesta analfabeter är varken obegåvade, okunniga eller inkompetenta. ”Jag har inte svårt för att tänka”, sade en typisk analfabet. ”Det enda jag har problem med är att läsa.”
Bristande möjligheter
I många fall kan analfabetism sättas i samband med fattigdom. För fattiga familjer är det viktigare att kunna sätta fram mat på bordet än att skaffa sig utbildning. När barnen behövs hemma som arbetskraft, får de inte gå i skolan. Många som börjar har ingen möjlighet att fortsätta.
Fattigdomen kräver sin tribut också på det nationella planet. U-länder som är nertyngda av utlandsskulder är tvungna att skära ner på utbildningskostnaderna. I Afrika, till exempel, minskade de sammanlagda utgifterna för skolundervisning och utbildning med närmare 30 procent under första hälften av 1980-talet. Medan rika nationer lägger ner över 50.000 kronor per barn och år på skolutbildning, är motsvarande siffra för vissa fattiga länder i Afrika och södra Asien endast 16 kronor. Följden har blivit att det finns alltför få skolor och att lärare har alltför många elever.
Krig och inre oroligheter är också bidragande orsaker till analfabetism. Förenta nationernas barnfond beräknar att omkring sju miljoner barn lever i flyktingläger, där möjligheterna till skolutbildning ofta är mycket små. Enbart i ett visst afrikanskt land finns det 1,2 miljoner barn under 15 år som inte har fått möjlighet att gå i skolan på grund av ett segdraget inbördeskrig.
De som inte får chans att lära sig läsa och skriva i barndomen får ibland tillfälle att göra det senare i livet, men det är inte alla som tycker att det är värt besväret. Beträffande analfabeter i u-ländernas landsbygdsområden sägs det i boken Adult Education for Developing Countries: ”En vuxen som har klarat sig bra utan att vara läs- och skrivkunnig har sannolikt inte någon brinnande önskan att läsa och skriva, såvida inte speciella omständigheter föreligger. ... Även om det skulle vara helt fel att dra slutsatsen att han är fullständigt nöjd med sin lott, kanske han inte är tillräckligt missnöjd för att vilja göra särskilt mycket åt saken.”
Många människor har emellertid en stark önskan att förbättra sina förmågor. Motiven till detta kan naturligtvis variera. Somliga vill helt enkelt bli mer bildade och stärka sitt självförtroende. Andra drivs av ekonomiska skäl. De som inte har något arbete tror att de lättare kan få ett om de är läs- och skrivkunniga; de som har ett arbete kanske vill försöka få tag i ett bättre.
Många regeringar och organisationer har insett det nära sambandet mellan läs- och skrivkunnighet och utveckling, såväl på det individuella som på det nationella planet, och har därför satt i gång olika projekt för att lära vuxna medborgare läsa och skriva. Det är en stimulerande uppgift, som inte bara kräver empati från lärarens sida, utan också förståelse för den speciella situation som vuxna elever befinner sig i.
Vuxenelevens speciella profil
De som undervisar vuxna bör inse att det är stor skillnad mellan vuxna elever och barn. Personlighetsdrag, vanor, attityder och intressen är mer inrotade hos vuxna än hos barn, vilket gör den vuxne mer låst och mindre benägen för förändringar. Å andra sidan har vuxna större erfarenhet och har lättare att förstå fakta och begrepp som kan förvirra unga människor. Vanligtvis har de också mindre fritid än barn. En annan mycket viktig skillnad är att vuxna elever, i motsats till barn, har frihet att avbryta sin utbildning när de vill.
Många vuxna analfabeter har unika talanger och har lyckats bra inom vissa områden i livet; det har bara blivit så att de inte har lärt sig att läsa och skriva. Läraren måste uppmuntra dem att använda den anpassningsförmåga, kreativitet och uthållighet som de har visat inom andra områden i livet.
Det krävs mod av en analfabet att erkänna sin oförmåga och be om hjälp. Även om omständigheterna varierar från fall till fall, är det många vuxna som känner sig nervösa och osäkra när de skall börja lära sig läsa och skriva. Somliga kanske har en bakgrund av ständiga misslyckanden när det gäller teoretiska studier. Andra kanske tycker att de är för gamla för att lära sig något nytt. ”Det är svårt att lära sig att bli vänsterhänt på gamla dar”, lyder ett nigerianskt ordspråk.
Läraren kan bygga upp elevernas självförtroende och hålla intresset vid liv genom att vara snar att erkänna och berömma deras framsteg. Undervisningen bör läggas upp på ett sådant sätt att risken för misslyckande nerbringas till ett minimum och eleverna känner att de kan nå de uppställda målen. Som det sägs i publikationen Educating the Adult: ”Framgång är sannolikt den enskilda faktor som är viktigast för fortsatt motivation.”
Vuxna vet i regel vad de vill ha ut av undervisningen och vill se snabba resultat. En professor som sysslar med vuxenundervisning i Afrika förklarar: ”De vill börja kursen, lära sig det de behöver veta så snabbt som möjligt och sedan sluta.”
Ibland är de mål som eleven sätter upp för sig överdrivet ambitiösa. Läraren bör redan från början hjälpa sina elever att sätta upp kortsiktiga delmål och sedan hjälpa dem att nå dessa mål. En kristen kan till exempel anmäla sig till en kurs i läsning och skrivning därför att han eller hon vill kunna läsa Bibeln och bibliska publikationer. Detta är ett långsiktigt mål. Medan eleven arbetar hänemot detta mål, kan läraren uppmuntra honom eller henne att sätta upp delmål, till exempel att lära sig alfabetet, leta upp och läsa utvalda bibelställen och läsa stoff ur enkla bibliska publikationer. Genom att uppnå dessa mål blir eleven stimulerad och får motivation att fortsätta.
Effektiva lärare kan göra mycket för att stimulera elevernas motivation genom att uppmuntra och berömma dem och hjälpa dem att sätta upp realistiska och rimliga mål. Men för att vuxna elever skall kunna göra framsteg bör de inte förvänta att få allting serverat, utan måste vara villiga att ta ansvar för sin egen utbildning och att arbeta hårt för att nå sitt mål. Om de handlar så, kommer de att lära sig läsa och skriva, och dessa färdigheter kommer att förvandla hela deras liv.
[Ruta på sidan 6]
Vad man bör tänka på när man lär vuxna läsa och skriva
1. Det är viktigt att stimulera elevens motivation. Från första lektionen bör man framhålla fördelarna med att kunna läsa och skriva och uppmuntra eleven att sätta upp rimliga lång- och kortsiktiga mål.
2. För att kunna göra framsteg bör eleven få undervisning flera gånger i veckan. En lektion i veckan är inte tillräckligt. Eleven bör få hemuppgifter mellan lektionerna.
3. Var inte alltför krävande och försök inte hinna med för mycket vid ett och samma studietillfälle. Det kan få eleven att tappa modet och ge upp.
4. Var alltid uppmuntrande och positiv. Att lära sig läsa och skriva är något som måste ske steg för steg. Eleven måste få känna att han gör framsteg och glädjas åt det.
5. Uppmuntra eleven att så snart som möjligt försöka tillämpa det han får lära i sitt dagliga liv.
6. Spill inte tid på ovidkommande frågor. Vuxna människor är upptagna. Gör det mesta av varje undervisningstillfälle genom att koncentrera dig på det som är väsentligt.
7. Uppträd alltid respektfullt mot eleven och visa honom den aktning som han förtjänar. Gör honom aldrig generad eller förringa hans insatser.
8. Var lyhörd för elevernas problem. Någon kanske inte kan läsa liten stil — han behöver glasögon. En annan kanske hör dåligt och kan därför ha svårt att höra hur orden skall uttalas.
9. Eleven bör lära sig tryckbokstäverna innan han försöker sig på att skriva skrivstil. Tryckbokstäverna är lättare att lära sig och lättare att skriva och har större likhet med dem som han finner i tryckt text.
10. Ett bra sätt att lära eleven att skriva är att låta honom kalkera bokstäverna från en förlaga. Han kan behöva kalkera en bokstav flera gånger innan han försöker skriva av den utan att kalkera den.
11. Eleven lär sig ofta läsa snabbare än han lär sig skriva. Fortsätt därför att presentera nytt läsestoff även om eleven inte klarar av de skriftliga uppgifterna. Å andra sidan bör man hålla i minnet att det är lättare att lära sig och komma ihåg nya bokstäver om man övar sig i att skriva dem.
12. Även om en vuxen elev kan vara mycket händig inom andra områden, kan det vara en svår och frustrerande uppgift att fatta en penna och försöka skriva. Kräv inte perfekt utformade bokstäver.