Gud gav befallning till kungarna i Israel att de skulle göra en avskrift åt sig av Guds lag och dagligen läsa i den. (5Mo 17:18, 19;

Jesus hade i synagogorna tillgång till alla de inspirerade hebreiska skrifterna, och det berättas att han vid ett tillfälle läste högt ur Jesajas skriftrulle och tillämpade det han läste på sig själv. (Lu 4:16–21) Och när han tre gånger sattes på prov av Satan svarade han samtliga gånger: ”Det står skrivet.” (Mt 4:4, 7, 10) Det är uppenbart att Jesus var väl förtrogen med Skrifterna.

Apostlarna, som var andrahandsgrundstenar i ett heligt tempel, nämligen den kristna församlingen, ansåg att det var nödvändigt för deras förkunnartjänst att de läste i Skrifterna. Hundratals gånger hänvisade de till och citerade ifrån de hebreiska skrifterna i sina brev och böcker, och de förespråkade att andra skulle läsa i Skrifterna. (Apg 17:11)

Att det var vanligt på den tiden att folk kunde läsa framgår av berättelsen om den etiopiske eunucken, en proselyt som satt och högläste profeten Jesaja och som Filippus fördenskull vände sig till. Eunucken blev belönad för sitt intresse för Guds ord genom att han fick privilegiet att bli en Kristi efterföljare. (Apg 8:27–38)