Ungdomar frågar:

Varför duger ingenting som jag gör?

”Jag upptäckte att min pappa var väldigt svår att tillfredsställa när jag började arbeta för honom. Jag var bara 15 år, och arbetet var mycket komplicerat; om jag gjorde ett misstag började han kritisera mig.” — Randy.

”Min mamma var som en detektiv — hon spanade alltid efter saker som jag hade gjort fel. Innan jag var färdig med sysslorna, brukade hon inspektera mitt arbete, på jakt efter misstag.” — Craig.

”Mina föräldrar höll alltid på och förmanade mig. De sade att jag helt enkelt inte tycktes kunna ta mig samman. Skolan, hemmet, församlingen — de lät mig aldrig vara i fred.” — James.

TYCKER du ibland att ingenting du gör duger åt dina föräldrar? Känns det som om varje steg du tar granskas under lupp, att du alltid står under bevakning, hela tiden blir kritiserad, men aldrig får godkänt? Om det är så, kanske det känns som om din tillvaro helt förmörkas av dina föräldrars ständiga missnöje.

Din situation är knappast unik. Doktor Joyce L. Vedral säger: ”De flesta tonåringar tycker att deras föräldrar är gnatiga. . . . De gnäller om allt från hur mycket du skall städa ditt rum till att du skall ta ut soporna, från att du använder badrummet till hur du klär dig, från ditt val av vänner till dina betyg och läxor.” Förståeligt nog kan det här gå dig på nerverna ibland, men det är inte nödvändigtvis något ont i det. Det är bara naturligt att föräldrar vill ge sina barn tuktan och tillrättavisning; det är ett sätt på vilket de visar sin kärlek till dem. Som Bibeln uttrycker det, kommer en far att tillrättavisa ”en son som han finner välbehag i”. — Ordspråken 3:12.

Om du aldrig fick höra ett ord av tillrättavisning från dina föräldrar, skulle du då inte undra om de brydde sig om dig? (Ordspråken 13:24; jämför Hebréerna 12:8.) Du kan därför vara tacksam för att du har föräldrar som bryr sig tillräckligt mycket om dig och därför tillrättavisar dig! Du är ju när allt kommer omkring ung och relativt oerfaren; ibland behövs tillrättavisning. Utan vägledning skulle du lätt kunna duka under för ”de begär som hör ungdomen till”. — 2 Timoteus 2:22.

Betrakta några av de problem som dessa begär kan orsaka ungdomar. Författaren Clayton Barbeau säger: ”Det är en farlig värld för tonåringar: Varje timme dödas en ung människa i en alkoholrelaterad bilolycka; uppskattningsvis 12.000 tonåringar begår självmord varje år; en miljon flickor blir gravida varje år; i dag är tre miljoner ungdomar alkoholister; sexuellt överförda sjukdomar är allmänt spridda.” (How to Raise Parents [Hur man uppfostrar föräldrar]) Inte att undra på att dina föräldrar kan verka helt inställda på att ge dig en stadig ström av tillrättavisningar! Det är som Bibeln säger: ”Den vise kommer att lyssna och tillägna sig mera undervisning. . . . Vishet och tuktan är vad blott och bart dårar har föraktat.” — Ordspråken 1:5, 7; jämför Ordspråken 10:17.

Varför det gör så ont

Det är sant att ”ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse”. (Hebréerna 12:11) Det här gäller i särskilt hög grad för dig som är ung. Din personlighet är, när allt kommer omkring, inte helt färdigutvecklad; du är fortfarande i färd med att växa upp och upptäcka vem du är. Därför kanske du tar illa upp av kritik även när den är omsorgsfullt övervägd och utdelas på ett vänligt sätt. Boken How to Survive Your Adolescent’s Adolescence (Hur man överlever sin tonårings tonårstid) drar slutsatsen att tonåringar ”är extremt känsliga för kritik”. Som en ung människa säger: ”Kritik sårar mig.”

Men när kritiken kommer från dina föräldrar, kan såret bli extra djupt. I sin bok Helping Your Teenager Deal With Stress (Hur du kan hjälpa din tonåring att klara av stress) påminner oss dr Bettie Youngs om att det är genom ”andras gillande eller ogillande” som en ung människa ”utvecklar en uppfattning om sitt egenvärde och sitt värde som en mänsklig varelse”. Det är emellertid föräldrarna som bidrar mest till den bild en ung människa formar av sig själv. Så när någon av dina föräldrar tillrättavisar dig eller klagar på ditt sätt att utföra någonting, kan det kännas mycket nedbrytande och smärtsamt.

Men bör du då dra slutsatsen att ingenting du gör duger? Eller att du är helt misslyckad bara därför att dina föräldrar har framhållit några av dina brister? I verkligheten står ju alla människor mycket långt ifrån fullkomligheten. (Romarna 3:23) Och att göra misstag är en del av inlärningsprocessen. (Jämför Job 6:24.) Problemet är att dina föräldrar kanske inte har så mycket att säga när du gör någonting rätt — men kanske är väldigt högröstade när du felar! Det här kan kännas svårt, men det betyder knappast att du är helt misslyckad. Lär dig hur man tar emot rimlig kritik, så att du varken förringar den eller blir förkrossad av den. — Jämför Hebréerna 12:5.

Orättvis kritik

Men hur är det om kritiken är orättvis? Somliga föräldrar ställer oresonligt höga krav på sina barn. De kanske irriterar sina barn genom att ständigt gnata på dem över småsaker. Och föräldrar som har berättigade orsaker till klagomål kanske utdelar sin kritik på ett hårt och nedlåtande sätt. Doktor Bettie Youngs säger också att ”utskällningar, straffpredikningar, spydigheter, förebråelser, klander och hotelser” från föräldrar är ”nedbrytande sätt att kommunicera, . . . vilka undergräver barnets självförtroende och känsla av egenvärde”.

När den rättfärdige mannen Job blev överöst med orättvis kritik, utropade han: ”Hur länge kommer ni att hålla i med att irritera min själ och fortsätta att krossa mig med ord?” (Job 19:2) Att hela tiden bli nedtryckt av en förälder eller få alltför höga krav på sig kan på liknande sätt göra ungdomar förbittrade och få dem att ”bli modfällda”. (Kolosserna 3:21) Boken Coping With Teenage Depression (Att ta itu med depression i tonåren), av Kathleen McCoy, hävdar till och med att ”oförmågan att leva upp till föräldrarnas höga förväntningar kan orsaka avsevärd förlust av självkänslan och utlösa reaktiv depression hos ungdomar”.

Ja, sådan osund kritik ger faktiskt ofta upphov åt en ond cirkel: Dina föräldrar kritiserar dig. Du reagerar med att känna dig illa till mods. Eftersom du känner dig så illa till mods, blir det lätt så att du gör dåligt ifrån dig när dina föräldrar ber dig utföra någonting. Resultatet? Mer kritik!

Bakom kritiken

Hur kan du stoppa denna nedbrytande kretsgång? Försök först sätta dig in i varför dina föräldrar känner som de gör. Ligger det onda avsikter bakom deras tjatande eller ständiga kritik? Det är knappast troligt. Doktor Joyce L. Vedral frågar: ”Varför tjatar de? De tjatar därför att ingen lyssnar, eller åtminstone vill ingen erkänna att han lyssnar. Ju mer de känner att man struntar i dem, desto mer tjatar de.” Visar du därför verkligen dina föräldrar att du reagerar på deras klagomål? Eller talar de för döva öron? Bli i så fall inte förvånad om kritiken kommer oftare och oftare och blir kraftigare och kraftigare! Men hur vore det om du försökte få ett slut på kritiken genom att helt enkelt tillämpa orden i Ordspråken 19:20? Där står det: ”Lyssna till råd och ta emot tuktan, för att du må bli vis i din framtid.”

Ibland är någon av dina föräldrar överdrivet kritisk, inte på grund av någon speciell brist hos dig, utan helt enkelt på grund av att han eller hon råkar vara på dåligt humör. Har din mamma haft en hård dag på arbetet? Då kanske hon är ännu mer benägen att slå ner på dig för att ditt rum verkar ostädat. Är din pappa arg och nedstämd över familjens dåliga ekonomi? Då kanske han utan att mena det ”talar obetänksamt såsom med svärdsstötar”. (Ordspråken 12:18) Visst är detta orättvist. Men ”vi felar alla många gånger. Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man.” (Jakob 3:2) Så om mamma eller pappa verkar spänd eller upprörd, är det klokast att vara försiktig och undvika att ge orsak till kritik.

Som ofullkomliga människor kan föräldrar också plågas av känslor av otillräcklighet. Ett misslyckande från din sida kan få dem att känna det som om de har misslyckats! Doktor Vedral förklarar: ”Du kanske kommer hem med dåliga betyg, och din pappa säger: ’Är du dum på något sätt? Jag har en son som är idiot.’ Naturligtvis tycker din pappa egentligen inte att du är en idiot. Vad han egentligen säger är: ’Jag är rädd att jag inte sköter min uppgift att ge dig studiemotivation.’”

Rädsla av det här slaget kan också driva föräldrar att ställa orealistiskt höga krav. En ung man vid namn Jason klagade: ”Ingenting jag har gjort har varit nog. Om jag har krattat upp löven, vill pappa veta varför jag inte städade garaget medan jag ändå höll på. Om jag får en fyra i betyg i skolan, vill mina föräldrar veta varför det inte var en femma och talar om för mig att jag är helt misslyckad.” Men en rådgivare från skolan talade med Jasons föräldrar och gjorde följande upptäckt: ”Deras överdrivna förväntningar på sonen återspeglade deras egna känslor av otillräcklighet och deras besvikelse över sina egna yrkesval och sin ekonomiska ställning.” — Coping With Teenage Depression.

Vilka dina hemförhållanden än är, kanske du kan lära dig att förstå bättre varför dina föräldrar kan vara lite kritiska ibland. Men vilka sätt finns det att handskas med överdriven kritik från föräldrarnas sida? Finns det några sätt att dra nytta av deras kritik? Dessa frågor kommer att behandlas i en kommande artikel.

[Bild på sidan 26]

När en förälder klagar på ditt sätt att utföra någonting, kan effekten bli förödande