• Vem kommer att leda nationerna till fred?
    Kommer det någonsin att bli en värld utan krig?

    • 17—20. a) Vilka profetior i de hebreiska skrifterna talade om tiden för Messias’ ankomst och om hans offerdöd? b) Varför var Messias tvungen att dö?

      17 Olika profetior i de hebreiska skrifterna, som sedan länge betraktats som messianska, uppfylldes genom Jesu lidande och död. Dessa profetior förbinder Messias’ död med syndernas förlåtelse. I de kristna grekiska skrifterna kallas denna försoning genom Messias’ död ”lösenoffret”. (Matteus 20:28; Romarna 3:24) Vilka var några av dessa profetior?

      18 Lägg märke till orden i profetian i Daniel 9:24, 25 (JP): ”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad, för att göra slut på överträdelsen och för att göra ände på synd och för att förlåta missgärning och för att införa evig rättfärdighet ... fram till en smord [”Messias”, hebreiska: Ma·shị·ach], en furste.” I den här texten går det inte att ta miste på sambandet mellan ”Messias” (den Smorde) och att överträdelser skulle få ett slut och synden en ände. Dan. kap. 9 Vers 26 fortsätter med att säga att ”efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord [”Messias”, hebreiska: Ma·shị·ach] avskäras”, med andra ord dödas. (Se rutan på sidan 26.)

      19 En annan text som talar om att Messias blir avskuren, eller dödad, som ett lösenoffer är Jesaja 52:13—53:12. (Se rutan på sidan 28.) Rabbier i det första århundradet tillämpade denna text på Messias, vilket också Rambam och andra på medeltiden gjorde. Av texten framgår det tydligt att förlåtelse hänger samman med Messias och hans död.

      20 Av dessa skäl kunde många judar under det första århundradet utan svårighet förstå läran att Messias’ död skulle göra det möjligt att i Guds ögon få fullständig förlåtelse för synder. De visste att Bibeln talade om människans medfödda ofullkomlighet. (Predikaren 7:20) Behovet av offer för att försona synd var något man dagligen påmindes om; den tanken fanns underförstådd i lagförbundets inramning och själva väsen. De händelser som beskrivs i skildringarna av Jesu liv framställer honom som en fullkomlig människa vars död kunde medföra försoning för mänsklighetens synd.f (Matteus 20:28; Lukas 1:26—38) När de kristna grekiska skrifterna pekade på att de olika offren under Lagen var skuggbilder av detta slutliga och fullständiga offer, fick Lagens hela inramning liksom också andra delar av Bibeln en djupare innebörd.g — Hebréerna 10:1—10.

  • Vem kommer att leda nationerna till fred?
    Kommer det någonsin att bli en värld utan krig?

    • f Aposteln Paulus omnämnde Jesus som ”den siste Adam”, vars död medförde försoning för den synd som vi ärvt från Adam. (1 Korinthierna 15:45—47; Romarna 5:12, 15—19) Fler detaljer om varför det behövdes en sådan anordning finns på sidan 14, paragraferna 15, 16 samt fotnoten.

      g I ljuset av detta får hela berättelsen om Abraham en ny innebörd. Det var inte bara för att pröva Abrahams tro som Gud bad honom döda sin son, utan det var också för att åskådliggöra ett drama, så att människor skulle kunna förstå att Gud själv skulle ställa fram ett offer, någon som var honom kär, till mänsklighetens eviga bästa. Den som det gällde var Abrahams säd, genom vilken Gud hade lovat att ”alla jordens nationer skall välsigna sig”. (1 Moseboken 22:10—12, 16—18; jämför Johannes 3:16.) Likheten är alltför uppenbar och exakt för att denna tanke skulle vara en tillfällighet eller ett slugt påfund av människor.